När termin sex närmade sig blev min klass informerad om vilka möjligheter vi hade inför våren. Jag visste att utbytesstudier var ett alternativ men hade redan bestämt mig för att det inte var något för mig och därför lyssnade jag knappt när vi informerades om detta. Jag var inte särskilt sugen på något som erbjöds på hemmaplan heller men något slags trygghetsbehov gjorde att jag redan bestämt mig för att stanna. 

Våren gick och nomineringarna till de olika universiteten utomlands meddelades. Innan sommarlovet så fick vi höra att nu var det sista chansen – det fanns några platser kvar och en av dem i Bologna. Jag kände mig plötsligt lite modigare, till och med sugen. Att jag sedan ansökte, fick platsen och åkte iväg till Bologna i nästan fyra månader året därpå kommer jag aldrig att ångra. I ärlighetens namn var motivationen i stunden att mina två närmsta vänner i klassen hade fått plats till Bologna, samt att det handlade om Italien. Sedan kändes det som en stor personlig utmaning att åka iväg istället för att fortsätta i samma trygga spår som alltid. För mig var detta anledningar nog att åka. 

KI började i god tid att informera om möjlighet till utbyte och när antagningarna var avklarade följde flera förberedande träffar med både personal på KI och elever som åkt föregående år. Jag kände att jag fick all den hjälp jag behövde. Det som gav mest inför avresan var helt klart att prata med de elever som åkt året innan, samt att bolla planering med mina två reskamrater. Ska man åka på utbyte till Italien får man räkna med att mycket är oklart, kurser, poäng, schema, osv. Äldrekursare betryggade oss att allting skulle lösa sig. Det gjorde det också! Att ha kontakt med Bologna Universitet kunde vara lite mer struligt då mycket av deras schemaläggning är upp till respektive lärare och görs lite när som helst. Vi mailade direkt till berörd lärare med frågor. Det kunde handla om att se till att kurser inte överlappade eller påbörjades/avslutades när vi inte var på plats. Väl på campus var vår italienska handläggare för utbytesstudier mycket hjälpsam och tekniskt kunnig vilket gjorde att vi kände oss trygga. Inga vaccinationer eller andra sådana förberedelser krävs. Ta med passfoto för registreringen i Cesena samt alla papper från KI som behöver skrivas på. En onlineregistrering för att få ett studentkonto görs via mail innan utbytesperioden påbörjas.

Vi var på plats i Bologna två veckor innan kursstart för att kunna göra oss hemmastadda i Bologna samt åka till Cesena i tid för registrering vilket måste göras innan kursstart. Vi gjorde upp tid för detta via mail med International Office i Cesena (poloce.uri@unibo.it). 

Vi hade valt att bo i Bologna och pendla till Cesena vilket kräver planering med tågen. En introduktionsdag för Erasmusstudenter erbjöds den 22 februari men vi missade tyvärr den. Det gjorde dock ingenting ur informations- eller planeringsaspekt. Om vi hade kunnat närvara hade vi säkerligen fått information om fadderorganisationer etc. 

Det som behövde göras innan kursstart var att, som nämnt ovan, registrera oss vid International Office. Ta med passfoto samt papper från KI (Certificate of Attendence). På plats fick vi varsin mapp med all information som behövdes. Där samlade jag under resten av vistelsen alla papper som hade att göra med den administrativa delen av mina utbytesstudier. Sedan var det bara att dyka upp igen när första kursen börjar. Dubbelkolla med läraren i fråga att du är med på eventuell maillista för klassen osv. Tips är att skaffa ett italienskt SIM-kort så tidigt som möjligt. Vi använde operatören WIND och fyllde på kortet månadsvis.

Jag levde något bättre i Italien än vad jag normalt gör hemma i Stockholm. Detta delvis på grund av att det är något billigare där men också på grund av att jag gick in i en annan sinnesstämning när jag väl var på plats. Det var svårt att inte känna sig på semesterhumör. Till saken hör att kombinerat CSN och Erasmusstipendium möjliggjorde att jag kunde äta ute några dagar i veckan samt resa en del. Jag misstänker dock att jag mot slutet använde en del sparade pengar, men det var för att vi valde att t.ex. åka till Sicilien. Något jag inte ångrar. Bli inte snål om du inte måste utan passa på när du ändå är i Italien. 

Inga obligatoriska utgifter tillkom för att studera i Italien. Om man väljer att pendla mellan Cesena och Bologna så räkna med ca 75 euro i resekostnader per månad. Vi köpte månadskort från TrenItalia på plats på centralstationen i Bologna. För att pengarna inte skulle försvinna hur som helst så försökte vi att laga mat hemma mycket. Det är kul att uppleva vardagslivet och sådant som italienska mataffärer. 

Börja ansöka om CSN efter jul någon gång innan avresa. Jag upplevde problem med CSN och fick komplettera min ansökan flertalet gånger. Hur ansökan ska göras är individuellt beroende på om man tillgodoräknar sig eller behöver läsa på distans från KI för att samla ihop tillräckligt många poäng. Ring till CSN och fråga dom hur du ska göra exakt, så det blir rätt från början. Det löser sig till slut!

Runt jul någon gång så började vi titta på boende genom olika hemsidor. Jag var dock inte så delaktig i denna del så jag har dålig koll på var vi letade i början. Huvudsaken är att vi slutligen använde oss av AirBnb (https://www.airbnb.se/) vilket jag rekommenderar alla att göra. Starta ett konto där och börja leta efter boenden som hyrs ut en längre period, det var inte alls dyrare än vad vi betalar för våra boenden i Stockholm. Jag kan dock bara svara för att det fungerade bra i Bologna men jag misstänker att det funkar i Cesena också. 

Under vår utbytesperiod hade vi två olika boenden för att inget fanns tillgängligt under hela perioden. Vi tre bodde tillsammans och delade hushåll i båda lägenheterna. Att flytta mitt i kändes först som något jobbigt bara men sen insåg vi att det var givande och kul att byta område och lära känna Bologna från flera håll. 

Boendestandarden var god på båda våra beonden från AirBnb. En fördel är att du är skyddad av AirBnb samt att du kan läsa recensioner från tidigare hyresgäster. Att bo i Bologna gjorde att vi hade nära till allting som en större stad erbjuder (sjukhus, shopping, museer, biografer, osv.) men innebar såklart att mycket tid (1 h 15 min enkelresa) gick åt till att sitta på, ofta försenade, tåg till och från Cesena. Jag skulle dock inte kunna tänka mig att ha gjort på något annat sätt för Bologna är fantastiskt att bo i. Dessutom behövde vi endast närvara i Cesena i genomsnitt två dagar i veckan.

Det var verkligen en spännande erfarenhet att ta del av det italienska utbildningssystemet, på gott och ont. KI framstår som väldigt uppstyrt och förutsägbart i jämförelse. Både lärare och elever ”tar det som det kommer” för det mesta, vilket innebar att lektionerna ofta inte startade på utsatt tid, att ramarna för examinationer kunde vara oklara fram till precis innan eller att en hög ljudnivå från klassen ofta tilläts. Samtidigt var detta en del av den italienska upplevelsen! Låt dig inte avskräckas utan omfamna det långsamma tempot och ineffektiviteten samt passa på att inte stressa, för stressa gör inte italienarna. 

Då Italien är ett mer konservativs land än Sverige används inte lärarnas förnamn när man tilltalar dem, utan använd efternamn. Att det finns mer distans mellan lärare och elever i Italien hindrade dock inte att vi fick all den hjälp vi behövde från lärarna. Många gånger kände vi att vi inte helt hade förstått en uppgift eller schemat, men då mailade vi bara och på så sätt löste sig allt. 

Ett problem innan vi åkte iväg till Italien var att hitta kurser på engelska som gav oss tillräckligt många poäng för att åka. Kurserna vi läste behövde vara på engelska samt godkännas av KI så att de motsvarade sändande institutionens krav. Vi utgick från föregående utbytesstudenters val av kurser. Vissa av dessa var ändrade eller fanns inte längre så justeringar gjordes. Jag tillgodoräknade mig 7.5 HP från studier vid SU som jag läst för flera år sedan. På så sätt fick jag ihop 22.5 poäng totalt. Alternativet hade varit att läsa på distans från KI för universitetet i Bologna kunde i slutändan bara erbjuda 17 HP som stämde överens med KI:s krav. Detta gav mig mer fritid men dock mindre pengar från CSN. 

Kurserna i Italien läses parallellt och därför är arbetsbördan generellt mindre i början av perioden och tyngre mot slutet. Kolla upp när kurserna avslutas innan du bokar din hembiljett.

Samtliga kurser som vi läste var på engelska. Detta var ett medvetet val då ingen av oss kunde någon italienska. Detta begränsar givetvis urvalet av kurser men samtidigt hade det inte varit möjligt för oss att försöka hänga med på italienska. För mig var det inga problem med engelskan då det är mitt andra modersmål och svenskar generellt är bra på engelska. Problemet var i så fall bristande engelskkunskaper hos lärare och andra elever. Samtidigt så var alla engagerade och ansträngde sig, särskilt klasserna som läste Erasmus-kurserna där nästan alla kommer utanför Italien. Jag tror inte att någon som läser på KI kommer att ha problem att förstå den engelska som undervisningen sker på. 

Språkkurser på italienska erbjöds online men detta var inget jag tog del av. Jag pluggade italienska på egen hand i början men i ärlighetens namns så försummades det snabbt till förmån för andra fritidsaktiviteter. Samtidigt är det på fritiden och i det sociala som man verkligen tränar sin italienska. Ett tips om man vill lära sig mer är att skaffa en app i telefonen som gör att man kan träna lite varje dag på enkla fraser etc. Att kunna fraser och enklare ord gör att folk blir mer tillmötesgående när man t.ex. ber om hjälp eller beställer. De flesta som vi umgicks med talade engelska men man får vara beredd på att det finns människor som inte kan någon engelska alls, även unga. 

En tydlig kulturskillnad är hur man umgås. I Italien träffas folk kring mat och dryck och oftast utanför hemmet. Det jäktas och planeras inte lika mycket som i Stockholm. En lärare sa en gång till oss ”ni måste förstå, det här är Italien, jag kan inte få hela klassen att vara på samma ställe vid ett visst klockslag”. Det är en del av upplevelsen.

Jag tog inte del av någon fritidsaktivitet som arrangerades av skolan/Erasmus. Jag är helt övertygad om att detta fanns, och att information om detta gavs på informationsdagen i början av kursen. Anledningen till att vi inte deltog var att vi redan hade varandra att umgås med, vilket gjorde allting väldigt enkelt, men framförallt att vi bodde i Bologna och därför befann oss geografiskt utanför allting. 

Det var inga problem alls att komma i kontakt med andra studenter. Alla är väldigt trevliga och framförallt sugna på att träffa nya människor och anstränga sig för att man skulle känna sig inkluderad. I jämförelse så var det vi tre från Sverige som var de tillbakadragna som höll oss för oss själva. Vi skaffade vänner utanför skolan som bodde i Bologna. I princip alla vi umgicks med lärde vi känna på barer. Mot slutet av perioden hade vi skaffat oss ett eget litet gäng. 

Bologna är en levande stad med många ungdomar och studenter. Vi tillbringade många dagar i parken Giardini Margherita, där alla möjliga människor spenderade ledig tid, umgicks eller motionerade. När det fanns luckor i schemat från skolan så passade vi på att resa. Med tåg (http://www.trenitalia.com/) tog vi oss enkelt till Venedig, Rom, Florens, Bergamo, Rimini och Ravenna. I maj åkte vi med Ryan Air till Sicilien där vi spenderade fem dagar på stranden och sedan ett fantastiskt dygn i Palermo. 

Vi upptäckte aldrig riktigt Cesena som stad men vi fick höra från studenter som bodde där att staden var pittoresk och mysig.

Jag är väldigt glad att jag ändrade mig och tog chansen att åka på utbyte. Jag skulle rekommendera alla att prova på att plugga utomlands. Allra viktigast är det nog för de som inte har erfarenhet av att bo utomlands, vilket jag inte hade. Den här utbytesperioden har gjort mig mer sugen på att jobba utomlands i framtiden, och att helt enkelt prova nya saker. Jag kanske hade pluggat fler dagar i veckan om jag varit kvar i Stockholm och läst valbara kurser på KI under våren, men jag hade inte varit en helare person. Ska man bli en bra psykolog så ska man också ha levt lite innan. De olika perspektiven som vi fick ta del av på Bologna Universitet skiljer sig på många sätt från de som vi får lära oss på KI och detta är en nyttig erfarenhet. Det är viktigt att förstå att psykologutbildningar inte innebär samma sak i alla länder och det hjälper en också att problematisera och ha ett kritiskt förhållningssätt till det man får lära sig hemma. 

Jag tror att det här erfarenheten kommer att hjälpa mig i mitt framtida yrkesliv genom att jag vunnit massa livserfarenheter, lärt mig om mig själv samt att jag haft kul, vilket jag tror gör att man senare mår bättre i yrkeslivet och därmed gör ett bättre jobb.