Första informationen angående utbytesstudier jag tog del av under utbildningen var redan i termin 1 jag tror det till och med var så tidigt som välkomstdagen för nya studenter på KI som ett par äldrekursare var uppe på scenen i H1 röd och pratade om deras erfarenheter av utbyte. Jag minns att jag genast blev intresserad och speciellt när jag fick höra vilka länder det skulle kunna handla om. Något de sa var att det lönar sig i längden att vara insatt i skolans fadderverksamhet eller elevkår för att bli antagen till utbytet, något som till en början stoppade mina drömmar om ett utbyte. Jag hade aldrig tidigare engagerat mig i något liknande och jag minns att det kändes överväldigande att börja en helt ny skola, studera på ett helt nytt sätt och dessutom börja engagera mig i elevkåren. Tack vare min vän Annie, som jag senare skulle komma att göra utbytet tillsammans med, blev jag så småningom indragen i studentlivet och jag var fadder på två kollon. Andra kollot jag deltog i var jag gruppledare för andra faddrar. Det krävdes bara en ansökan för att bli kollofadder och helt plötsligt hade mina chanser att bli antagen till utbyte ökat, utan att jag egentligen funderat så mycket över det. Såhär i efterhand tror jag att det hade varit bra att få mer information angående hur och på vilket sätt man kan vara delaktig i elevkåren redan när vi fick höra om utbytesstudier i termin 1 för att öka chansen att fler elever engagerar sig.

Hur som helst kom dagen då det var dags att ta ett beslut, ville jag åka på utbyte var det nu eller aldrig – skolan sätter upp en deadline innan vilken man bland annat ska skriva ett motiveringsbrev till varför man själv borde få chansen att åka på utbyte – och för att hinna med alla förberedelser innan deadline var det dags att ta beslutet nu. Annie ville väldigt gärna att vi skulle åka tillsammans och när jag insåg att jag faktiskt hade en chans att bli antagen fanns det ingen tvekan… jag ville åka till Australien och ha praktik och engelsk undervisning. 

När vi kom fram till Carins, som vi åkte till först, tog det oss inte lång tid att komma ur jetlaget. MEN andra gånger jag rest har det tagit upp åt en vecka att komma ur jetlaget för mig så det är en liten varning. Förvånande nog var vi ute på äventyr redan dagen efter vi landat. När vi sedan kom till Sydney var i staden i ca en vecka innan skolstart. Jag tycker att en vecka är lagom tid att förbereda sig inför skolstart, man har exempelvis tid att reda ut eventuella problem med boende man kan bekanta sig lite med staden och hur man tar sig till och från skolan. Jag och Annie promenerade tex till och från skolan en ledig dag innan skolan börjat bara för att vara säkra på att vi hittade rätt och hur lång tid promenaden skulle ta för oss. Det var en lättnad för att slippa onödig stress när de väl gällde. Kan man är det ju såklart också kul om man kan åka ännu tidigare så man har extra tid att turista och lära känna kulturen innan man börjar skolan.

Sen när skolan väl startade hade vi kontaktnummer till elevansvarig på skolan som vi direkt hade möte med – motsvarande Karen här på KI. Hon visade oss karta på skolan, gav oss schema och berättade för oss vad studierna i stort skulle innebära för oss. I detta läge var vi fortfarande tvungna att bli godkända inför praktiken och behövde exempelvis få våra vaccinationspapper- och polisregister godkända och Lesley hjälpte oss även att ordna möte för detta. Hur smidigt som helst och mycket stöd från skolan verkligen.

När vi sedan började följa schemat var vi mestadels med en klass i samma år som oss så det var enkelt att relatera till deras studier och förstå sammanhanget och innehåll av undervisningen. Det var upp till oss att lära känna personer i vår omgivning, det fanns tex ingen fadder som visade oss runt och introducerade oss till klassen men det var en toppenklass och vi hade inga problem att skaffa vänner trots detta.

Hur upplevde du kostnadsläget? Var det några obligatoriska avgifter i samband med utbytet, t ex kåravgift eller vaccinationskostnader? Ge gärna tips på hur man håller kostnaderna nere.

Man får räkna med en del kostnader innan och under utbytet. Innan utbytet krävs det såklart att man har en flygbiljett tur och retur - den kostanden hjälper KI till med men är biljetten dyr, som för ca 12000kr - får man definitivt räkna med att betala större delen av kostnaden själv. Om jag minns rätt fick vi 4000kr var som resebidrag från KI. Vi reste som sagt till Australien och åkte med ett turistvisum som var gratis men det kan vara bra att kolla upp på förhand beroende på var man åker eftersom visum ibland kan vara ganska dyrt. Utöver detta behövdes vaccinationer som vi delvis fick betala själva MEN vi gick till vaccin direkt vid Hötorget som har samarbete med KI så även där fick vi ekonomisk hjälp av skolan. Dessutom behövde vi betala våra praktikkläder helt själva bestående av byxor och arbetsskor. University of Sydney, som vi gick på, ger ut skjortor till eleverna men byxor och skor måste man betala individuellt. Jag använde mig av ett par svarta läderskor som jag nästan aldrig använder iallfall och samma sak med ett par svarta byxor men har man inte skor eller byxor som man är villig att offra för detta kan man nog i alla fall räkna med att lägga ut ca 800kr på detta.

Under utbytet måste man betala för sig själv helt och hållet. Allt man betalar för att leva, precis som här i Sverige, måste man alltså betala även i Australien. Public transport fungerar bra i Australien. Man kan köpa ett så kallat opal card som precis som ett sj kort fylls på med pengar oss sedan kan användas till pengarna tar slut. Skillnaden är just den, att med ett opal card bestämmer man själv hur mycket man vill ladda med – vilket är bra om man är osäker på hur mycket man kommer att använda kortet – och sedan kan man använda kortet fritt å bussar tåg tills pengarna tar slut och man får ladda på mer. En resa från tex Coogee – en av stränderna utanför stan – till centrum kostar ca 3 dollar så helt billigt är det inte. Vi promenerade till stört del faktiskt, det tog oss ca 45 min snabb powerwalk att ta oss från vårt hostel i mitten av stan till campus och det gjorde vi varje dag fram och tillbaka. Det sparade vi en del på. Utöver detta köpte vi simkort till våra telefoner för att kunna ringa varandra, lärare och andra kursare men det var inga större kostnader där heller. Maten i Australien är snäppet dyrare än i Sverige men det är ingen större skillnad från att äta här.

Det tål att tänkas på att ett utbyte till Australien i det här fallet inte är billigt och det är bra om man har en buffert ifall att något skulle hända. Har man pengar att lägga på detta är det dock en helt fantastisk möjlighet och man köper sig minnen som definitivt kommer att leva kvar livet ut. 

Vi bodde på hostel som vi hittat själva och betalade ca 200kr per natt för det. Det finns otroligt många hostel i Sydney tack vare att det är ett back-packer-paradis och de ligger ungefär i samma prisklass. Det är bara att googla och läsa recensioner! Jag rekomenderar att man bokar boende redan innan man kommer fram så man slipper gå omkring och leta efter boende när man är trött efter resan – vilket i och för sig säkert skulle fungera bra just i Sydey i alla fall – men att man inte bokar boende alltför lång period utifall hostlet inte skulle vara som man tänkt sig.

Jag har bland annat bott i Kings Cross, på ett hostel som heter Jackaroo Hostel och trivdes rätt bra. Det var dock rätt mycket liv i hostlet med back-packers när jag var där. Däremot är läget toppenbra, nära till tunnelbanan och ca 15 min promenad till stan.

http://www.jackaroohostel.com

En sak som jag tyckte skiljde sig mellan den svenska och australiensiska utbildningen var relationen mellan teori och praktik. Det fick jag uppfattning av dels genom att själv delta på deras lektioner, både föreläsningar men framför allt deras praktiska lektioner och genom att samtala med studenter från universitetet i Sydney. Deras teorilektioner och praktiska verksamhet verkar vara aningen mer sammankopplad än i Sverige. De har tex teoretiska lektioner i praktiska moment uppföljt av praktiska lektioner – motsvarande KTC – som sedan upprepas igen på praktiken när teorin och handling mer eller mindre redan sitter. Medan vår teori på KI lägger mer tyngd på omvårdnadsteori ligger tyngden på deras utbildning mer på praktiska genomföranden. Jag ser för- och nackdelar med båda utbildningarna. KI har en, enligt mig, fantastisk undervisning när det kommer till omvårdnad och vårdpersonal och patientrelation vilket har gett mig en säkerhet i kommunikationen med mina patienter. Denna del tycker jag att Sydneys utbildning verkar ha missat lite ring. Exempelvis förekom det mycket, och då menar jag dagligen, på min praktikplats att vårdpersonalen talade över huvudet både på patient och närstående vilket för mig kändes otroligt oroande och nästan chockerande. Den relation jag har till mina patienter och närstående är något jag verkligen är mån om och brinner för så att se vårdpersonal med detta uppförande var verkligen en ögonöppnare. Med den kunskap jag nu besitter, tack vare KI, är jag mycket tacksam att utbildningen kring just omvårdnaden har varit så omfattande som den har på KI. Däremot tål det verkligen att nämnas att jag beundrande deras sätt att sammanföra teori och praktik. Ibland har jag fått känslan av att om man hamnar på en mindre bra avdelning under praktiken på den svenska utbildningen kommer man med säkerhet att missa viktiga moment då kursupplägget nästan kräver att VFUn tar fullt ansvar för att alla moment uppnås. Den känslan hade jag faktiskt inte när det kom till den australiensiska utbildningen. Eleverna verkade oerhört säkra på majoritet praktiska moment redan innan de hamnade i mötet med patienter, något jag anser skulle maximera tiden på VFNn. Min spontana reaktion när jag skapat mig denna uppfattning var faktiskt att den svenska och australiensiska utbildningen tillsammans skulle vara helt perfekt. 

Det var spännande att ha undervisning och praktik på ett annat språk. Undervisningen var definitivt svårare att hänga med på även om jag är förvånad över hur bra jag förstod vad som sas. Delvis hade vi lektioner som upprepade information vi redan tagit del av från den svenska undervisningen – vilket underlättade mycket – men dessutom var lärarna på skolan otroligt inbjudande till att eleverna deltog även under föreläsningar. Det var roligt att se, och det kändes ganska nytt, att lärarna var så pass måna om relationen de hade till eleverna som de faktiskt var. Att försöka förstå allt som sägs under en engelsk föreläsning när man är van med svenska är ganska svårt, i alla fall för mig och hade jag studerat utomlands längre tid än vad jag faktiskt gjorde nu hade det nog krävts mer av mig när det kommer till självständiga studier.

När det kommer till praktikplatsen och kommunikationen som skedde där var det än svårare. För mig har det alltid varit oerhört viktigt att upprätthålla en bra kommunikation och relation till min patient och hens anhöriga, det är en av de saker inom mitt yrke som jag brinner för mest och att göra det på ett främmande språk var oerhört svårt. Att inte hitta ord för vad jag ville beskriva gjorde det svårare för mig att förmedla den säkerhet och trygghet till patienten som krävs för en bra relation. Svårigheterna kring den verbala kommunikationen ledde bland annat också till att mitt kroppsspråk försämrades delvis. Uttryck som jag tex kan använda mig av hemma i Sverige saknas för mig på engelska och jag kände mig inte säker på att min patient och anhöriga uppfattade min information enigt min avsikt. Det är inte lätt att vara säker på när det kommer till en relation helt på svenska heller men just att jag inte var van i mitt eget sätt att förmedla information gjorde att jag än mindre visste hur den togs emot. Utöver min förmåga att förmedla information var det också svårt för mig att förstå exakt vad min patient och anhöriga berättade för mig. Det krävdes mer tid att förmedla och ta emot information jämfört med när kommunikationen enbart sker på svenska och jag upplever att språkskillnaden ökade risken för missförstånd och oro. Både hos mig och de jag samtalade med. när jag väl kände att kommunikationen fungerande var det dock oerhört tillfredsställande men jag kan erkänna att jag behöver mer träning för att helt problemfritt prata med engelsktalande patienter och anhöriga. Något som känns lärorikt är dessutom också att jag tror att jag fått en delvis bättre förståelse kring hur det skulle kunna kännas att vara patient när man inte talar samma modersmål som vårdpersonal. 

Eftersom vi kom till skolan i slutet av terminen när de i klassen vi kom till hade sina sista uppgifter och tentor var det inte jättemycket till studentliv. De event som klassen hade under tiden vi var där var vi däremot självklart bjudna till, vilket var mycket roligt. Bland annat hade de ordnat ett grillning på skolan, både för lärare och elever, vilket var ett bra tillfälle att lära känna elever från skolan. Dessutom var det roligt att få prata och umgås med lärare på kursen på en mer avslappnad nivå. Det är något jag saknar lite från KI. Utöver grillningen hade de sin avslutningsbal när jag och Annie var där. Vi fick betala för biljetten – som alla andra – men det var det helt klart värt. Att delta i event med klassen på det viset förde oss definitivt närmre andra kursare och det är något jag verkligen rekommenderar att man gör på utbytet om chansen ges.

Om man bortser från studentlivet från skolan räknas är Sydney en helt underbar stad med massor av aktiviteter och sevärdheter.

Här kommer några förslag på aktiviteter att hitta på i Sydney

1. Konsert eller musikal i Operahuset

http://www.sydneyoperahouse.com

2. Resa till Blue Mountains

http://www.bluemts.com.au

3. Ta båten över till Taronga Zoo

http://taronga.org.au/taronga-zoo

4. Promenera i Botanic Garden

https://www.rbgsyd.nsw.gov.au

5. Shoppa, längst hela Pitt Street och Pitt Street Mall

http://www.pittstreetmall.com.au

6. Besöka Luna Park

http://www.lunaparksydney.com

7. Åka upp i Westfield Tower

https://www.sydneytowereye.com.au

Min utbytesperiod har absolut påverkat min kommande yrkesroll. Jag har inte bara ökat min förståelse för vad språkskillnader kan innebära inom vården men jag har dessutom fått vidgad vy när det kommer till hur vårdsystem kan fungera och hur det i sin tur påverkar patienten. Jag uppskattade verkligen mitt utbyte och trots att vårdsystemet i Australien inte skiljer sig allt för långt från vårdsystemet i Sverige har en del skillnader fått mig att ytterligare reflektera kring vad som fungerar och inte. Att se hur andra gör, eller för mig se hur det fungerar i Australien, kan och har gett mig en större ödmjukhet till rutiner. Att jag dessutom flyttat till Australien nu efter examen och precis håller på att försöka ordna min ansökan om legitimation i Australien säger ju en del också. Tack vare mitt utbyte har jag fått mersmak av landet och kommer att inleda min karriär som sjuksköterska i Australien.