Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Toronto
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 15/16

Innan avresa

Jag sökte till Toronto eftersom jag hade hört väldigt gott om Kanada som ett mångkulturellt land, och jag tyckte att upplägget med sommarstudier passade väldigt väl.

Efter nominering av KI sköts ansökan digitalt via en specifik hemsida. Där laddar man upp alla dokument (vaccinationsintyg m.m.) samt ansöker om de kurser man vill gå. Ansökan gick relativt smidigt och deras koordinator var väldigt lättillgänglig på mail. Jag fick de kurser jag hade önskat i första hand.


För att göra klinisk praktik i Kanada krävs att man genomgår en läkarundersökning. Denna genomförs för närvarande bara på ett ställe i hela Sverige och kostar 4500 (!) kr. Det är bara att gilla läget. Därtill tillkommer avgifter för vaccinationsintyg, titrar för vissa vaccinationer, lungröntgen om positivt PPD osv.

Jag behövde inget visum annat än ETA som man ansöker om online (fick svar inom 10 minuter). Study permit behövdes ej för två månaders utbyte.

Ankomst och registrering

Jag registrerade mig på universitetet måndagen första veckan. Registratorn var samma person som jag haft mailkontakt med, och allt gick väldigt smidigt. Jag var tvungen att köpa deras försäkring för ca 50 CAD, men ersattes för detta av KI.

Efter registreringen begav jag mig till sjukhuset för att påbörja min placering. Samma förmiddag gick jag till säkerhetsavdelning på sjukhuset för att få min namnbricka, och IT-avdelningen för inloggningsuppgifter till datorerna. Mottagningen på sjukhusest var inte alls särskilt strukturerad, men successivt löste sig allt med inloggningar osv. Ett tips är att fixa alla certifikat och inloggningar till journalsystemen så tidigt som möjligt.

Det fanns inga planerade välkomstaktiviteter, fadderorganisation eller dylikt. Min enda kontakt med universitetet bestod av registreringen enligt ovan. Efter begäran blev jag dock presenterad för en brasiliansk läkarstudent, se nedan.

Ekonomi

Bortsett från boende är priserna i Toronto relativt likt Sverige. Enkelbiljetter för kollektivtrafik kostade 3 CAD, månadskort ca 140 CAD. Det går att få studentrabatt på månadskortet men glöm då inte att skaffa ett särskilt intyg, utfärdat av transportoperatören TTC.  Beroende på om man pendlar eller inte kan det eventuellt vara värt att satsa på enkelbiljetter istället för månadskort.

Jag fick sedvanligt KI stipendium, samt totalt 15 000 kr i externa stipendier (Carl Erik Levins Stiftelse samt Anna Whitlocks minnesfond). Resten finansierade jag med CSN, inklusive merkostnadlån, samt egna medel.

Jag har valt att (ännu) inte summera mina totala utgifter,  men det går såklart att överslagsräkna. Flyg kostade ca. 6000 SEK t.or, boende 835 CAD / månaden, se nedan. Mat är förstås väldigt variabelt men räkna med minst 60-70 SEK för måltid ute. Glöm inte att räkna med avgift för läkarundersökning och vaccinationer, minst 5000 SEK i skrivande stund.

Boende

På sommaren står de flesta studentboenden tomma, och står till förfogande för utbytesstudenter, turister m.m. Sök efter "summer residence U of T" eller liknande. Jag bodde på ett college som heter Wycliffe College, mitt i universitetscampuset i downtown. För ett enkelt rum med säng och skrivbord (inget eget badrum) betalade jag 835 CAD i månaden. Boendet var ganska slitet, och det delade köket var inte supertrevligt, men med det utmärkta läget så är detta ett helt rimligt pris. Om man är flera personer som kan dela lägenhet kanske det går att hitta en bättre lösning, men för den som reser ensam är detta nog ett starkt alternativ. Jag hade ca 15 min gångpromenad till sjukhuset och 5 min till tunnelbanan. Det var ett lugnt boende, bebodd av en blandad skara människor, och det var inte så mycket socialt utbyte mellan personerna som bodde där. Det finns en del andra studentboenden som jag misstänker är lite fräschare och kanske även lite "hippare". De flesta "summer residencies" finns sammanställda i ett PDF dokument som går att hitta om man söker.

Studier allmänt

I Kanada tar studenterna först minst en kandidatexamen innan de påbörjar ett 4-årigt läkarprogram. Läkarprogrammet ska förbereda studenterna för residency (motsvarighet till ST), vilket innebär en nästan dubbelt så hög studietakt jämfört med våra 5,5 år + AT. Studenterna blir integrerad i det kliniska arbetet redan från tredje året, och studerar teori mestadels på kvällar och helger.

Upplägget var att jag gjorde två 4-veckorsplaceringar under sommarmånaderna juli och augusti, efter att ha avslutat T10. Hur studierna artar sig under utbytet beror till stort på vilka kurser man väljer. De två kurserna jag valde var som natt och dag beträffande arbetsbörda och arbetsuppgifter, se nedan. Mitt intryck är att alla "electives" är väldigt kliniska. Det är relativt lite undervisning, i regel en halvdag i veckan. Resterande dagar är man integrerad i det kliniska arbetet och förväntas vara en del av teamet (utefter egen förmåga och klinikens specifika krav, se nedan). Som läkarstudent förväntas man i regel delta mer aktivt än vad jag var van vid i Sverige, särskilt på akuten.

Båda mina kurser var inom pediatrik och utfördes på SickKids (The Hospital for Sick Children). SickKids är ett av världens främsta barnsjukhus och även en forskningsstiftelse med väldigt aktiv marknadsföring. Logotypen syns överallt på sjukhuset och jag träffade flera familjer som rest många mil med sina barn eftersom de inte litade på något annat sjukhus än "SickKids". Detta påverkar inte studierna direkt, men kan vara en kul kulturell upplevelse om man inte är van vid den typen av uppmärksamhet kring ett sjukhus.

Jag diskuterade aldrig betygskriterier och lärandemål med mina handledare, men fick intrycket av att det var relativt enkelt att bli godkänd så länge man närvarade aktivt och gjorde sitt bästa. Vi diskuterade aldrig närvarokrav heller. På klinisk genetik var de väldigt flexibla med schemat, medan raka motsatsen gällde på akuten. Det är således väldigt varierande flexibilitet med schemat.

Jag har ännu inte ansökt om tillgodoräknande, men planen är att detta ska tillgodoräknas som SVK på T11.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Pediactrics - Clinical Genetics

Denna placering delades upp i två veckor på kliniken för genetiska sjukdomar och två veckor på kliniken för metabola sjukdomar. Båda dessa är väldigt specialiserade öppenmottagningar som dessutom är indelade i mindre subspecialiteter (t.ex. autism, ureacykelsjukdomar, mitokondriella sjukdomar osv). Varje läkare har i princip en egen "klinik" och jag roterade så att jag fick vara ungefär en dag på varje. Mottagningen är oftast bara på förmiddagen, så jag började ofta runt niotiden och var klar med patienterna runt lunch. Av mottagningens patienter blev jag oftast tilldelad ca två patienter där jag själv tog anamnes och status, för att sedan gå igenom med handledaren. För dessa patienter fick jag även diktera ett sammanfattande brev som gick till patientens familj samt uppföljande läkare. Det var lärorikt att träna på anamnes och status (särskilt dysmorfologi), men det var svårt att hänga med i patienternas sällsynta sjukdomar och behandlingar. Läkarna hade dock väldigt stor förståelse för detta, och förväntade sig aldrig att jag skulle kunna handlägga patienterna på något sätt.

En dag i veckan var jag med genetikkonsulten som gick ärenden på slutenvårdsavdelningarna. Till skillnad från i Sverige så rondar de alltså inneliggande patienter och utreder dem för genetiska sjukdomar samtidigt som de ligger inne av andra orsaker.

En dag i veckan var det undervisningsronder samt föreläsning för ST-läkarna. Det var fascinerande att se hur utbildningsorienterade och drivna läkarna var. Överläkarna pressade ST-läkarna på kluriga frågor, och i slutet av dagen hade ST-läkarna en egen utbildningstimme där de seniora ST-läkarna undervisade de mer juniora läkarna. 

Sammanfattningsvis var detta en väldigt trevlig kurs där jag fick se många sällsynta fall och träna på praktiska färdigheter i egen takt. Detta är en perfekt kurs för att känna på livet som öppenvårdsläkare i Kanada, samtidigt som man har mycket tid över utanför kliniken. Tyvärr blev det inte så mycket individuell feedback eller någon djupare relation med personalen eftersom man flyttade runt så pass mycket mellan olika kliniker. Det var dessutom svårt att vara särskilt självständig med tanke på att ämnet är väldigt specialiserat. För den som väljer denna placering skulle jag rekommendera att även välja en annan placering med mer praktisk träning, t.ex. barnakuten (se nedan).

Pediatrics - Emergency Medicine

Från att ha spenderat en månad på klinisk genetik, med ett väldigt överkomligt schema, så kom schemat för min andra "elective" som en chock. Där fanns nattpass, kvällspass samt helgpass. Sista helgen i Toronto hade jag pass från 7-17 fredag, lördag och söndag  Jag tog kontakt med schemaläggaren för att byta bort några helgpass men det fanns ingen möjlighet till det. I antal timmar så var schemat ganska rimligt, totalt 4-5 pass i veckan, 8-10 timmar vardera.

På akutpassen fick jag vara en del av teamet och arbeta aktivt. Jag förväntades kunna ta anamnes och status på ett tillförlitligt sätt, utan tidspress, samt föreslå handläggning efter egen förmåga. Jag tog i genomsnitt 4-5 patienter varje pass. I samråd med handledaren ansvarade jag för att skriva journalanteckningar, beställa prover, ringa konsulter och skicka hem patienter. Det ställdes inga krav på att jag skulle föreslå korrekt handläggning, men däremot förväntades hög noggrannhet med anamnes och status. Hade jag glömt att kika i munhålan på en patient så möttes jag av en iskall blick. Det kunde man inte skoja bort. Återkopplingen från handledarna var mer direkt än vad jag var van vid i Sverige. Hade jag missat något så fick jag veta det, och de var inte frikostiga med beröm. I slutet av varje pass blev jag utvärderad och betygsatt på en liten lapp som lades i en brevlåda. Detta var såklart lite jobbigt i början, men efter ett tag kom jag in i deras kultur och började faktist uppskatta den raka men (oftast) konstruktiva återkopplingen. 

De första passen var tuffa i och med de höga kraven på säker anamnes och status, men jag märkte själv hur jag blev bättre och säkrare för varje gång. Jag fick en stor exponering för olika kliniska fall och utökade mycket snabbt min repertoar samt kliniska färdigheter. Det kändes som väldigt bra och relevant träning inför kommande kliniska uppdrag.

Varje torsdag förmiddag var det en timmes undervisning, men bortsett från det var placeringen helt och hållet kliniskt. 

Sammanfattningsvis var detta en tuff, men lärorik placering. Jag fick öva på att självständigt undersöka och  handlägga patienter på barnakuten. Denna placering är bra för den som vill få mängdträning i anamnes och status. Jag kände mig väldigt skakig på att undersöka barn innan jag började kursen, men blev mycket bättre mot slutet, vilket även återspeglades i återkopplingen jag fick av mina handledare. Jag kan rekommendera kursen, men man måste vara beredd på att offra vissa nätter, kvällar och helger. Kan tipsa om att kombinera med en kurs med lägre tempo, typ som klinisk genetik ovan.

Språk och kultur

I Toronto, liksom i hela Ontario, är det officiella språket engelska. Toronto anses vara en av världens mest mångkulturella städer och det går inte att ta miste på. Såväl ute i samhället som på sjukhuset ser man människor med alla möjliga etniska bakgrunder. Det finns flera områden med uttalad kulturell prägel, t.ex. China Town, Korea Town och Little Italy. Trots detta betraktar de flesta sig som kanadensare, och Toronto är det enda stället jag besökt där befolkningen med stolthet skryter om sin mångkultur (och vill mer än gärna visa upp den). Ur den aspekten är det nog svårt att inte känna sig välkommen i Toronto, oavsett vilken kulturell bakgrund man själv kommer ifrån. Denna mångkultur gör också att man inte blir särbehandlad som besökare, vare sig på kliniken eller i övrigt, på gott och ont. Många talar engelska med brytning, även bland läkarna, och de flesta av mina handledare noterade inte ens att jag inte var från Kanada om jag inte själv påpekade det. Utbyten som läkarstudent är relativt ovanligt i Kanada, så de flesta antog att jag var kanadensare.

Om man ska säga något generellt om kulturen i Toronto så skulle jag säga att den är lite mer öppen och spontan jämfört med i Sverige. Det händer att personer börjar samtala med varandra på gatan, eller med butiksexpediteter osv. Det är enkelt att öppna konversationer med personer man stöter på i olika sammanhang, om man nu skulle vara intresserad av det. Dock tyckte jag inte att denna kultur återfanns på sjukhuset. Tvärtom tycker jag att hierarkin var påtaglig, och att man inte blev särskilt varmt bemött av sina handledare, men förstås (oftast) respektfullt. Å andra sidan var jag på två placeringar där jag bytte handledare efter varje pass, så det fanns ingen riktig chans att lära känna dem.

Fritid och sociala aktivteter

Redan terminen innan mitt utbyte så blev jag presenterad för två kanadensiska studenter som skulle besöka KI. Jag bekantade mig med dem under deras vistelse i Sverige, vilket innebar att jag redan hade två kontakter i Toronto när jag väl åkte dit. En av dessa förblev lite av en "formell" kontakt, som bland annat skjutsade mig från flygplatsen, medan den andra faktiskt blev en riktigt bra vän som jag träffade regelbundet i Toronto.

När jag registrerade mig första dagen på kontoret så frågade jag om det fanns andra utbytesstudenter samtidigt, och blev presenterad för två brasilianska läkarstudenter. Den ena skulle precis avsluta sitt utbyte, men den andra var där samtidigt som jag och vi utvecklade en väldigt stark gemenskap. Det var tacksamt att ha en person som är lite i samma sits som en själv, och vi delade dagligen våra upplevelser med varandra.

För övrigt är Toronto en storstad och det är således ingen brist på aktiviteter. Till skillnad från andra nordamerikanska storstäder är dock Toronto relativt okänt, och det finns inte så många kända "turistställen" som man "måste" besöka. De enda typiska turistaktiviteterna som jag kan komma på är CN Tower samt Niagara Falls (ca 2 h från Toronto). Därmed inte sagt att det är en ointressant stad. Toronto har mycket att bjuda på i form av kultur, sightseeing och sociala aktiviteter.  I övrigt rekommenderar jag starkt en långhelg i Montreal, i Quebuecprovinsen. Montreal är en fantastisk turiststad, särskilt på sommaren, och är väl värd ett besök. Jag hade aldrig möjligheten att besöka landsbygden eller västra Kanada, exempelvis Vancouver, som sägs vara väldigt vackert.

Precis som med alla ställen gäller det antagligen att hitta sina egna favoritställen och göra sin egen resa. Jag hade en fantastisk tid i Toronto, framförallt tack vare min brasilianska studentkollega och mina vänner som jag träffade i Sverige.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis var detta två karaktärsdanande och spännande månader i Toronto. Toronto är en fantastisk och mångkulturell stad som bjuder på det mesta man kan önska sig. Placeringen på barnakuten var väldigt tuff men lärorik. Sammantaget kan jag starkt rekommendera ett utbyte i Toronto, och särskilt SickKids.


Jag tar gärna emot frågor på mailen gällande utbytet i Toronto.