En trevlig kväll hos undertecknad

Som sagt, Erik banade vägen för mig när det kom till förberedelserna inför utbytet. Jag hade listan han sammanställt att utgå ifrån när jag ansökte om visum och inskaffade diverse intyg och dokument som behövdes. Något som tillkom för min egen del var att jag var tvungen att skaffa nytt pass då giltighetstiden inte räckte till. I skrivande stund hittar jag inte informationen men jag har för mig att utgångsdatum måste ligga minst 6 månader efter planerat utrese-datum från Australien.

Jag hade extremt mycket på mitt bord vid den här tiden utöver dessa förberedelser (termin 9 samt projektarbete som inte var färdigt samt diverse problem av personlig natur). Detta innebar att jag kom igång sent med visumansökan och allt vad det innebär vilket i sin tur ledde till stress och en anhopning av saker att göra i slutet av termin 9. Plugg inför terminstentamen samtidigt som man försöker hinna med alla förberedelser innebar extremt mycket stress för min egen del. En terminstentamen innebär tillräckligt mycket stress i sig själv. Ett tips till er studenter som ska på utbyte: se till att bli färdig i god tid med förberedelser. Perioden december 2015 - januari 2016 var utan tvekan den mest stressade tiden i mitt liv. Det var inte bara det att jag hade extremt mycket att göra, jag levde även med vetskapen att om jag blev underkänd på tentamen hade jag ingen chans att skriva omtentamen före sommaren i och med utbytets geografiska natur vilket hade inneburit att jag skulle ha blivit av med mitt då kommande sommarjobb som underläkare.

Kan även tillägga att Erik och jag skrev tentan samma fredag som vi flög mot Australien och terminen började i Australien efterföljande måndag. Hektiskt var ordet.

Eriks skräddarsydda guide inför utbyte i Newcastle, Australien

Newcastle, NSW, Australien

Erik och jag var framme i Sydney strax före middag söndagen den 17/1, därifrån åkte vi tåg i ca. 3 timmar norrut längs en mycket gemytlig räls med vackra vyer åt alla håll och kanter. Våra hyresvärdar gjorde inväntade oss på perrongen och körde oss, av någon anledning, i var sin bil till det som de kommande 5 månaderna skulle vara vårt hem. Hyresvärden Alex körde oss dessutom till sjukhuset tidigt morgonen därefter för att underlätta att vår ankomst första dagen skulle ske i tid. Australiensare och deras hjälpsamma drag var under utbytet ett ständigt återkommande fenomen som stundtals lämnade mig mållös - mer om det senare.

Mottagande och John Hunter Hospital

Vår kurssekreterare Maddy mötte enligt avtal upp oss och de 5 norska utbytesstudenterna som också var där under samma period i huvudentrén för en snabb rundvandring på sjukhuset. Något vi fick reda på först senare var att läkarutbildningen vi hamnat i är ett så kallat joint medical program, detta innebär att två eller flera universitet sköter den prekliniska utbildningen var för sig för att sedan slå ihop klasserna när den kliniska utbildningen drar igång. I vårt fall innebar detta att hälften av våra klasskamrater inte kände resterande halvan och vice versa. Då det inte nämndes vid upprop (skedde det ens ett faktiskt upprop?) att det fanns utbytesstudenter i klassen trodde våra australiensiska kursare att vi tillhörde "det andra" universitetets studenter (dvs. studenterna från University of Newcastle trodde vi kom från University of New England och vice versa). Det kändes i ärlighetens namn lite sådär att vi inte introducerades för klassen eftersom mottagandet blev tämligen kyligt men då sanningen kom fram och nyheten om skandinaviska utbytesstudenter spred sig i klassen bildades faktiska köer för att få hälsa på oss, innan dess hann vi gå vilse och komma försent minst en gång.

Student-ID

Införskaffandet av student-ID var något som kom att dra ner betyget på vårt mottagande avsevärt. Vi var tvungna att skippa ett par föreläsningar för att ta oss till campus där fotografering och påskrivande av papper skulle ske. Tyvärr fungerade ingenting som det skulle och vi blev hänvisade till minst 3 olika personer och platser på campus innan vi kunde återvända till sjukhuset. Jag vet inte varför det inte fungerade som det skulle men våra ID:n blev försenade en vecka ungefär vilket innebar omflyttningar av kliniska placeringar som började andra kursveckan. Mig veterligen var det inget Erik och jag hade kunnat göra för att detta skulle ha flutit på bättre.

Priserna i Australien skiljer sig inte jättemycket från de i Sverige. Det är i vissa fall lite dyrare med livsmedel i butik men det är billigare att äta och dricka ute. Boendet varierar men är generellt billigare än i Stockholm.

CSN

Hur man ska gå tillväga för att söka de merkostnadslån som Erik och jag fick under utbytet finns återgivet i Eriks guide. Vad jag kan säga är att pengarna räckte gott och väl till en budget som täckte boende, bensin till vår nyinköpta bil, mat, kurslitteratur och diverse nöjen. Pengar som spenderades på diverse resor och utflykter samt vid inköp av bil kom ur egen ficka dvs. sparkontot.

Boende

Erik och jag valde att leta efter boende centralt istället för på campus. Dels då campus enligt tidigare utbytesstudenter är tämligen dött samt det faktum att ingen undervisning skedde på campus. Det boende vi fick tag på var beläget ungefär 5 minuters gångavstånd från Newcastles huvudgata och lite drygt 10 minuters promenad från 3 olika stränder. Kostnad, hur vi hittade det samt kontaktuppgifter till hyresvärdar finns angivet i Eriks guide samt reserapport. Vad jag kan säga om lägenheten är att den var belägen i ett hus med 5 andra likadana lägenheter. Lägenheten som i vårt fall låg på andra våningen bestod av 2 rum och kök. Köket ingick i vardagsrummet som i allra högsta grad var konstigt planerat och knepigt inrett. Man hade eftersträvat något orientaliskt men det såg mest ut som man hade slängt in random möbler och prydnadsföremål från en sunkig kina-restaurang hipp som happ. Sovrummet var delat men rymligt. Badrummet bested av en vattenklosett, handfat och en dusch med 4 dm höga kaklade trösklar. Kackerlackor förekom. Under vistelsen fick jag lära mig att de kan flyga oavsett hur stora de är. Den ögonöppnande upplevelsen som gav mig den lärdomen ger jag 5 av 5 möjliga obehagspoäng. Grannfastigheten ägdes av samma hyresvärdar och ockuperades under vår vistelse av 10 amerikanska utbytesstudenter som kom att bli mycket goda vänner. Läget och grannarna (inte bara de amerikanska utbytesstudenterna) är det som får mig att rekommendera kommande studenter att bo där. Det är värt den buckliga linoleum-mattan, den värdelösa internetuppkopplingen och bristen på AC.

Karolinska Institutets kliniska utbildning är BRA

Rubriken ovan är något man måste ha i åtanke när man åker på utbyte. Vi KI-studenter är bortskämda när det kommer till antalet läkare/lärare per student och hur mycket handledning och hjälp vi får under våra kliniska studier. Inte nog med det, vi lever dessutom i ett samhälle där arkaiska hierarkier är något dåligt och där studenters röster, önskemål och klagomål faktiskt tas på allvar.

I Australien är hierarkierna desto mer påtagliga. Läkarna, inte minst kursrektorer, är långt ifrån finkänsliga och i vissa fall var deras beteende rent utsagt vidrigt. Oacceptabelt beteende förekommer även på Stockholms sjukdom men om studenter får utstå sådant från en specifik läkare ska det inte mycket till för att denne läkare aldrig får nöjet att undervisa en läkarstudent igen. Så är inte fallet i Australien. Det är inte heller så att alla är fullkomliga as men som sagt, finkänslan finns inte där och man måste vara beredd på att kritik kommer rak, hård och gärna inför grupp.

Det är även värt att nämna att studierna är så kallade "self directed" vilket innebär egentid med kurslitteratur à la korvstoppning och inte de föreläsningar och seminarier vi är vana vid. Dessa förekom förvisso men schemalagda undervisningstimmar är väsentligen mindre där än på KI. Detta kommer sig sannolikt av resurs-brist och skillnader i kultur. Vad patientkontakter och kliniska placeringar beträffar innebar tyvärr mycket av den auskultering vid olika läkares mottagningar där man tyst satt i ett hörn och ignorerades av denne läkare. Detta innebar att man valde att gå på så få som möjligt av dessa mottagningar och satt med näsan i boken istället. Fördelen med detta var att man kunde välja lokal själv. Jag själv valde en parkbänk ca. 50 meter från vår lägenhet där jag hade en fin utsikt över staden samt en katt som frekventera min bänk för att erhålla klappningar samt utan förvarning attackera mig och mina händer. Katten erhöll sedermera namnet Shitty Kitty Mctunaface och "parken" (läs gräsmattan) där bänken var belägen döptes av våra amerikanska grannar till Henric´s hill.

Frihet, i ett land där man kan bada i Januari, under ansvar

Det här är utan tvekan den del av min tid i Australien som jag fick ut mest utav. Och herregud vad mycket det gav mig. När Erik och jag kom dit trodde jag att det bara skulle vara han och jag som åkte runt på upptäcksfärd, chillade på stranden eller något annat trevligt. Vad jag inte visste var att min schema på fritiden skulle vara fullpackat från och med första helgen av sociala tillställningar och avkopplade häng med nyfunna kompisar. Större delen av tiden spenderades ihop med våra amerikanska grannar. Antingen på stranden, på promenad, på olika marknader, djurparker, Henric´s hill eller i något utav våra lägenheter där alla kom och gick som de ville. Övrig tid spenderades med Louis och Mikey som ingick i vår PBL-grupp och deras room mates (med betoning på mates). De bjöd in oss på middag. Vi fick följa med till Louis barndomshem på en helt underbar weekend med grill och fest ihop med 30 andra kursare som utgjorde den del av klassen som kom från University of New England samt en minigris som hette Bacon. Vi blev utan vidare två i gänget på en vecka. Utan att gå in på känsliga och personliga detaljer så var avresan från Sverige inte den lättaste och jag var mentalt skör, inte bara på grund av stress. All den kärlek jag mottagit från diverse personer under utbytet är något som jag alltid kommer ha med mig. Jag tvekar inte en sekund att denna aspekten av utbytet nu och i framtiden kommer vara en utav de viktigaste upplevelserna jag någonsin upplevt.