De sista två månaderna på läkarutbildningen åkte jag på utbyte till Santiago i stället för att läsa de två avslutande SVK-kurserna på utbildningen. Jag visste redan från början att jag ville ta de tillfällen som fanns att åka utomlands under utbildningen, för att få ett annat perspektiv och intryck än vad studierna i Sverige kan göra. Framför allt för att få möjlighet att se ett annat sjukvårdssysem. Jag talar spanska och hade intresse av Sydamerika sedan tidigare och det fanns då Chile och Argentina att välja på för att söka utbyte. Chile var helt enkelt det land som lockade mig mest.

Informationen från KI angående ansökan var tydlig och klar från början och det var alltid lätt att få all hjälp som behövdes. Värduniversitetet bekräftade mitt utbyte ca 5 månader innan jag skulle åka och all kommunikation med universitetet efter detta var friktionsfri. Jag skötte all kommunikation via mail och fick svar på mina frågor utan dröjsmål. När jag fick utbytet bekräftat fick jag samtidigt all information om sjukhusplaceringen och var jag skulle infinna mig första dagen på utbytet, tillsammans med en vägbeskrivning med kollektivtrafik.

Som svensk medborgare är det relativt lätt att resa till Chile. Inget visum krävs. Vid ankomst till flygplatsen får man direkt ett 90 dagars turistvisumstämpel i passet. Om man ska stanna längre än så kan det vara en ide att söka visum innan, i stället för att behöva söka förlängning på plats.

Inga extra vaccin behövs generellt om man har grundskydd samt de vaccin man får via KI under utbildningen. det kan ju så klart dock rekommenderas att kolla upp den uppdaterade informationen gällande detta innan man åker.

Jag anlände till Santiago dagen innan utbytet började. Tyvärr var det inte möjligt för mig att åka tidigare, men jag skulle absolut rekommendera den som ska åka att försöka anlända åtminstone några dagar innnan placeringen börjar om så möjligt. Om inte annt så för att hinna ställa om sig till tidsskillnaden något och fixa praktiska detaljer.

Jag har turen att ha vänner som bor i Santiago, så de hämtade mig på flygplatsen. Men det finns flera alternativ att ta sig in till staden, flygbuss som ansluter till tunnelbanenätet, delad taxi eller egen taxi.

Boendet som jag hyrt låg på ca 20 min gångavstånd från sjukhuset så jag promerade var dag. Kollektivtrafiken kan vara hektisk under rusningstimmarna, men fungerar oftast väl, ffa tunnelbanan. Man kan köpa ett "Bip"-kort som laddas på med reskassa, snarlikt SL-korten i Stockholm.

Första dagen för praktiken var jag ute i god tid och tur var det. När jag väl kom fram möttes jag av ett stort sjukhus och utan skyltningar. Många tillfrågade personer senare hittade jag iaf till slut en person som visste var studentkontoret låg och fick hjälp att hitta fram. Jag blev mkt väl mottagen och studiechefen följde mig till avdelningen för min första placering. Väl där blev jag välkomnad av ÖL för avdelningen, men sedan var introduktionen slut. Så det fanns ingen organiserad introduktion, varken till placeringen eller sjukhuset. Turligt nog fanns det dock en grupp läkarstudenter, motsvarande AT-läkare sk internos, placerade på avdelningen och jag hakade direkt på dem. Jag följde med på rondarbetet och vid lunchrasten visade en av studenterna mig runt på sjukhuset och allt jag behövde veta för att ta mig runt själv. Studenterna var väldigt välkomnande direkt och tog hand om mig under större delen av utbytet, jag fick bli en i gruppen.  

Det var inga obligatoriska avgifter i samband med utbytet. De chilenska studenterna betalar stora avgifter för sina studieplatser, men som student från KI behöver man inte betala något. Att det däremot kostar att åka på utbyte kommer man inte undan ändå. LINK-stipendiet täckte ca halva flygkostnaden.

Chile, och framförallt Santiago, är relativt dyrt och enligt chilenarna Sydamerikas dyraste land. Priserna är ofta jämförbara med Stockholm, även om man kommer undan billigare tex vid restaurang- och barbesök. Jag försökte oftast handla mat på stormarknad och inte i små mataffärer, men priserna var ändock oftast högre än på mataffär i Stockholm. Det går att komma billigare undan om man i stället handlar grönsaker på marknaderna, men tyvärr hade jag ingen i min närhet. Lunch hittade jag billigt vid sjukhuset där jag köpte matlådor från sjukhuscafeterian eller empanadas från stånd på gatan utanför sjukhuset. I slutändan hade jag ungefär samma budget i Santiago som jag har hemma i Stockholm, men då gjorde jag heller inga speciella extra inköp eller resor att tala om.

Det är fortfarande kontanter som gäller på de flesta ställen i Santiago, även om vissa tex större affärer och restauranger tar kort. Bankomater finns det gott om,men tänk på att det tas en extraavgift för varje uttag och att bankomaterna har olika maxbelopp för uttag.

Jag ville gärna ha boende ordnat innan resan för att slippa leta efter ett sådant då jag väl var framme och ville hyra ett rum (pieza på chilensk spanka) i delad lägenhet. Jag ville också att det skulle vara möjligt att promenera till sjukhuset, att det skulle vara relativt centralt beläget och inte kännas alltför osäkert. Eftersom jag visste flera månader innan vilket sjukhus jag skulle vara placerad på så var detta inget problem. Jag tittade på lite olika sidor för lägenhetsuthyrning som ex:

www.copartodepto.cl

www.rastro.cl

men hittade till slut boende via Airbnb. Denna tjänst hade, vid tiden för mitt utbyte iaf, ännu inte blivit särskilt stort i Chile varför många hyrde ut månadsvis till Chilenare eller studenter, och inte ffa till semesterturister. Detta har också gjort att priserna legat på en rimlig nivå och jag betalade ca 3000 kr/mån gastos incluidos (inklusive alla räkningar som vatten, el etc) för ett rum med balkong i delad lägenhet tillsammans med en chilensk tjej. Det går att komma undan billigare än så men den bohemiska lägenheten, läget och att tjejen som bodde där var trevlig och kändes pålitlig gjorde det till ett jättebra alternativ. Positivt med AirBnb är också att man slipper all osäkerhet med betalningar eftersom det sköts direkt av tjänsten, enkelt och säkert!

Jag valde att bo i området Barrio Italia/Providencia som är ett medelklassområde med en hel del trevliga barer och små grönområden i närheten. Generellt är Santiago relativt säkert för att vara en storstad i sydamerika, men man måste självklart ha uppsikt och vissa områden bör undvikas, ffa på natten. 

Läkarutbildningen i Chile är 7 år, varav de två sista består av kliniska placeringar jämförbara med AT, internos. Utbildningen är avgiftbelagd vilket innebär att de allra flesta studenter får utbildningen betald av sina föräldrar och bor fortfarande hemma hos dessa. Under de två sista åren ingår läkarstudenten i arbetslaget på kliniken och sköter stora delar av arbetet med att exempelvis ronda avdelningarna med hjälp av överläkare och oftast en specialitläkare som är anställd av universitetet och mkt utbildningsinriktad. De ingår också i jourverksamheten och har oftast en nattjour i veckan, utöver den vanliga arbetstiden måndag till fredag. Studenterna betalar dock stora avgifter även för den delen av utbildningen. Efter utbildningen görs specialisering, oftast i 3 år, vilken är obetald men gratis. Läkarna har alternativet att arbeta med betalning ett par år på en vårdcentral ute i landet innan ST och får då sin ST betalad.

Generellt var all personal mycket välutbildad och uppdaterad på ny forskning. Handledarna var kompetenta, men med mycket fokus på teoretiska kunskaper. Studenterna blir ofta utfrågade och förhörda om olika tillstånd och dess behandlingar, många gånger på detaljnivå och att kunna rabbla fakta verkas skattas högt. Som utbytesstudent blir man dock inte lika pressad inför alla andra och jag kände mig aldrig utlämnad.

Sjukvården är tydligt uppdelad mellan ett privat och offentlig sjukvårdssystem och var person väljer till vilket system  man betalar sjukförsäkring. Detta, och hur stor procentuell del av sin inkomst man betalar, avgörs av månadsinkomsten för var individ. Vilken typ av vård som erbjuds beroende på sjukförsäkring, och hur mycket man sedan betalar för den när man nyttjar sjukvården, skiljer sig avsevärt! Chile är ett relativt rikt land i Sydamerika, men med stora klasskillnader, vilket också tydligt avspeglas i vården. 

För att inte enbart få se den vård som erbjuds den lilla skaran av de mest priviligierade ekonomiskt i samhället bad jag om att få placering på ett offentligt sjukhus. Patientgruppen på sjukhuset var oftast utsatt ekonomiskt och många familjer bestod av två föräldrar med flertalet barn och många gånger med en total månadsinkomst på ca 200.000 pesos (ca 2600 SEK). Alla på sjukhuset kämpade för att göra det bästa för patienterna under de mkt bristande resurserna. Akut vård och läkemedel fick de flesta gratis och en del underökningar och prover betalas av staten. Om läkarna ville utföra analyser eller provtagning som inte ingick i paketet som staten betalade var man dock tvungen att fråga föräldrarna om de hade råd att betala provtagningen som oftast kostade under hundralappen, vilket föräldrarna oftast dock inte hade råd med, vilket självklart orsakade mkt dåligt samvete hos många föräldrar.

Jag pratar flytande spanska sedan tidigare och använder det i vardagen även här hemma i Sverige. Chilensk spanska är speciell och ganska svår. Chilenarna själva säger ofta att de talar den "sämsta" spanskan i Sydamerika och så kanske det är. De talar ofta mycket snabbt och rätt slarvigt och det finns många slanguttryck som även används på sjukhuset. Jag upplevde dock aldrig några besvär men jag tror att det underlättar mycket att ha en god nivå på spanska från början.

Vad jag förstår erbjöds inga specifika språkkurser via universitetet, men det finns massor med privata alternativ för den som är intresserad. 

Jag träffade inte på några andra utbytesstudenter under min tid i Santiago och det fanns heller inga sociala aktiviteter som arrangerades av universitetet vad jag hörde om. Däremot var det väldigt lätt att få kontakt med de chilenska läkarstudenterna på sjukhuset och jag fick bli en i gruppen med luncher och en del fester på helgen.

Santiago är en levande storstad med allt det har att erbjuda, restauranger, barer, parker, sevärdheter, museer etc. Det är bara att promenera ut och se vad man hittar! Jag köpte Lonely Planet guide innan jag åkte och den var ganska användbar för tips som exempelvis museer och transportalternativ om man skall resa utanför Santiago. Dock är det bästa till slut att bara fråga personer om tips när man väl är på plats.

Har man tid att resa finns massor att se i Santiagos omnejd. Staden ligger precis vid andernas fot och exempelvis rekommenderas en busstur upp i berget till Cajón de Maipo. Har man mer tid kan man åka buss hela vägen till Mendoza i Argentina. En helgtur till kuststäderna Valparaiso och Viña del Mar rekommenderas starkt. Har man längre tid på sig och ekonomi finns otroligt många spännande resmål i Chile som jag gärna hade besökt om möjligheten funnits, som Atacamaöknen och Patagonien

Jag rekommenderar verkligen ett utbyte till Chile! Det är ett varmt och välkomnande land med mycket intressant historia och natur. Sjukvårdssystemet är intressant och lärorikt då det skiljer sig avsevärt från det svenska och privatiseringen och uppdelning i privat och offentligt även har många likheter med hur det svenska skolväsendet utvecklats.

Tyvärr hade jag begränsat med tid under mitt utbyte och anlände till Chile dagen innan placeringen och åkte dagen efter sista dagen på sjukhuset. detta gjorde att fritidsaktiviteter begränsades till helger och jag missade att resa till många ställen jag hade velat uppleva pga tidsbrist. Jag skulle verkligen rekommendera att föröka ha mer tid på sig om möjligt för att kunna uppleva och resa i detta fantastiska land!