Att söka utbytesstudier var något jag inte förutsåg under min studieperiod. Så snart in på 8:e terminen insåg dock att det skulle bli det enda, passande, tillfället för mig att utvecklas ännu mer som person och student. Under en fyra-års period hade jag betat av de ständiga kurskraven, tentorna och jag kände att var dags att kliva ur min comfort-zon och ge mig ut på det osäkra. Utbytesresan skulle även bli ett personligt test för mig själv. Skulle jag klara av att studera och bo i ett land där jag inte känner någon och missa alla föreläsningar som jag annars ständigt går på? Tanken av att få berikas med ny kunskap och erfarenheter samt lära känna nya människor övervägde osäkerheten. Helt plötsligt såg jag mig själv sitta i flygplanet till Lissabon, med en liten ängslan över vad jag egentligen hade gett mig in på. 

Portugal var det land inom Europa som kunde leverera med ett nytt språk och kultur och där det fanns en god möjlighet till att få kombinera studietiden med massa sevärdheter och sol.

Generellt sätt fick vi bra information från KI gällande utbytet, men lite sämre från partneruniversitetet. Vi hade dock en kontaktperson från universitetet i Portugal som kunde besvara våra frågor och funderingar.

Att tänka på innan avresa:

·         Boka boende, ev. hotell ifall man inte lyckas få sin lägenhet vid skolstart

·         Boka biljetter, blir dyrare ju senare man bokar

·         Ha ett giltigt pass och EU-sjukförsäkringskortet

·         Kontakta sin hemförsäkring att man åker på utbytesstudier

·         Skicka en särskild ansökan om bidrag + ev. lån till CSN för utlandsstudier.

·         Gärna att man har gjort mer än 1 krona + 1 rotfyllning (som det är kravet på    för att åka på utbyte) + avklarade tentor innan avfärd. 

·         Vaccination mot bl.a. Hepatit A + B

·         Tag med handdesinfektion, hörselskydd, skyddsglasögon och klinikkläder (som man själv får ta hem och tvätta). Klinikhandskarna i Lissabon är pulverinnehållande och kan ge eksem, så även detta bör tas med från Sverige. 

För att hinna göra sig en aning hemmastadd och få en liten överblick såg vi till att vara i Lissabon fyra dagar innan skolstarten. Lägenheten fick vi inte förrän samma dag som skolstarten, istället spenderades dagarna tidigare på ett centralt hotell. Under fyra dagar såg vi bl.a. till att få en karta över huvudstaden, få information om var skolan låg och hur man kollektivt samt kommunalt tar sig till olika destinationer. Det är bra att ha koll på detta och få det överstökat för att göra sig redo för all annan information som ges under första skolveckan.

När vi anlände till universitetet så hade de ansvariga antagit att vi skulle komma veckan därpå. Man bör därför bekräfta med kontaktpersonen ytterligare en gång innan avfärd vilket datum man anländer. Vår tidiga ankomst var dock inget problem, utan vi omhändertogs med öppna händer. Vi togs på en liten runda i skolan och fick en överblick över var olika avdelningar låg. Ett erasmuspaket med bl.a. SIM-kort och turistinformationsblad tilldelades till oss. Två tandläkarstudenter fortsatte sedan att hjälpa oss med att få passerkort till omklädningsrum och skåpnyckel.

Vi hade ingen introduktionskurs eller preklin, utan vi fick assistera i ca 2-3 v innan vi kunde börja behandla patienter. Behandlingsrutinerna är relativt lika mellan våra universitet men man bör alltid kontrollera med sin portugisiska partner ifall att ett moment ändå skulle skilja sig.

Som svensk student är det billigt att leva i Portugal. Har man jobbat vid sidan om studierna + sparat sina CSN-bidrag så klarar man sig bra under utbytesperioden. Vill man inte leva under ekonomiska begränsningar kan man ansöka om lån från CSN.  

Universitetet kräver ingen annan obligatorisk avgift än 5€ för att få tillgång till skåp i omklädningsrummet. Pengarna ges sedan tillbaka vid inlämning av skåpnyckel innan hemresa. Vill man delta på aktiviteter som arrangeras av skolan tillkommer andra kostnader.

Skolan har ett café och en restaurang, där kaffet kan kosta ca 5-7 cent och maten inkl. sallad 3,9 €. Vill minska på kostnaderna ytterligare kan man köpa lunch för 2,5 € på Apotekaruniversitetet (Pharmacy). För att ta sig mellan olika områden, ex. från och till skolan, så bör man registrera ett månadskort som kostar ca 35 € + ytterligare 12 € för själva kortet (med namn och självporträttet på). Det tar ett par dagar tills man kan hämta ut månadskortet från utlämningsstället.

Jag bodde tillsammans med mina två andra medstudenter. Vi delade på kostnaderna av det som handlades gemensamt. Att äta mat ute är billigt och priserna i matbutikerna är något billigare än Sveriges. Beroende på vad man har för ekonomi så kan man fundera på vad man är villig att spendera pengarna på utöver hyra, busskort, hushållsartiklar och livsmedel (främsta kostnaderna). Dela upp kostnaderna per månad, hur mycket har du tillgodo?

Boende hittades via hemsidan http://airbnb.com. Det fanns även andra hemsidor som hade annonser för boenden, men Airbnb hade flest utbud och pålitlig information. När vi hittade ett antal lägenheter diskuterade vi med vår kontaktpersonen i Lissabon om vad hon tyckte om boendeläget i förhållande till Campus och innerstan. Lägenheterna skiljer sig väldigt mycket från varandra, standarden är olika. Det kan se väldigt slitet ut på utsidan men ändå vara fräscht och lyxigt på insidan.

Vi valde en rymlig lägenhet som var nyrenoverad, möblerad och som hade en månadshyra som inte översteg vår budget. Lägenheten hade tre separata sovrum, två balkonger, två badrum, kök och vardagsrum. Området vi bodde på hette Quinta das Conchas och som låg på den gula linjen av metron. Universitetet tillhör samma linje vars station man går av i heter Cidade Universitaria (två stationer från Quinta das Conchas). I närheten av huset hade vi massa livsmedelsbutiker samt kort gångavstånd till busstation och metro. Det fanns dessutom Parque da Quinta das Conchas som är en park där man bl.a. kunde träna eller fika. Lyxigt nog så tog det ca 13 min att åka kommunalt till skolan, 20 min med promenad och ca 35 min att åka till innerstan. Vi var väldigt nöjda med lägenheten då även området var rätt lugnt och passande för studenter. 

En stor skillnad mellan KI och universitetet i Lissabon är att finns det fler utbildningsprogram på KI vilket gör att institutionen och byggnaden är mycket större. Universitetet i Lissabon är specifikt till för utbildningar inom tandvården. Varje tandläkarklass består av ca 40 studenter i jämförelse med vår på KI som består av det dubbla. Studentkliniken har alltså inte lika många bås och studenterna jobbar därmed i par fram till 10:e terminen. Hemma i Sverige jobbar tandläkarstudenterna självständigt fr.o.m. år 4.

Under femte året jobbar de portugisiska tandläkarstudenterna mestadels kliniskt. Behandlingspassen är uppdelade så att varje student har patient varannan vecka. På förmiddag har man patient enligt det ämne som är schemalagt och på eftermiddag har man sedan en annan patient under ett annat ämne. När ena studenten behandlar så assisterar den andra studenten och vice versa. Har man fått återbud får man sällan gå hem, utan man assisterar någon annan. Behandlingspassen är dessutom längre än på KI vilket gör att diskussioner mellan lärare, patienter och studenter inte blir lika tidsbegränsade.

Ungefär två gånger i veckan har de föreläsningar och seminarium. På KI har vi mycket schemalagd teori även fram till examen. Arbetsmiljön på kliniken kändes mindre stressfull än på KI:s studentklinik och att få komma till ett land där invånarna generellt sätt inte är lika stressade var välbehövt. 

Fanns det ett specialfall som var kunskapsberikande fick alla ta del av fallet i samband med patientens närvaro. Läraren ställer ofta följdfrågor innan och under behandlingsgången vilket sätter igång studenternas tänkande. Ibland svarade läraren ej på frågan förrän studenterna kom på svaret själv. Teorin hade de sedan i åtanke vid utförande av praktiska momentet. På KI diskuterar vi fallen efter klinikpassen vid reflektionen medan de diskuterar patientfallet direkt vid patientnärvaro.

Vi fick en väldigt god kontakt med lärarna och studenterna och de blev imponerade av att vi så gärna ville ta del av deras vardag, lära oss språket och närvara på klinikpassen. Hade vi frågor så svarade läraren mer än gärna.

Universitetet i Lissabon hade inte lika mycket material och instrument som vi är utrustade med på KI. En fyllning kunde dock bli precis lika fin som de fyllningar som görs i Sverige med fler använda instrument. Det fick mig att inse att det är bättre att bli skicklig på de få instrumenten man har än att konstant byta mellan ett flertal instrument. 

I samband med att man tilldelades en portugisisk partner så hjälpte de till att översätta. Just på skolan erbjöds det ingen språkkurs och vi tog heller inga extra språkkurser innan utbytet. Kan man prata italienska/spanska sedan tidigare så underlättar det en aning. Under tre månader hann vi ändå lära oss enklare meningar och ord för att konversera med portugiserna. Jag ville själv bli ett språk rikare innan hemfärden.

Till en början kunde vi uppfatta andra som otrevliga som inte ville prata med oss. Det var särskilt tydligt när vi skulle beställa mat i restauranger och personalen inte var så serviceinriktade som man brukar vara van med. Vi fick dock förklarat för oss att många ser sina otillräckliga kunskaper i engelska ett hinder för att kommunicera med andra. Själv så får man en tankeställare av att man inte ska döma andra så lätt. Vi får istället hjälpas till för att ändå försöka förstå vad ena parten säger, vi lär oss av varandra!

Jag tyckte att den portugisiska kulturen var fantastisk. Invånarna var väldigt skämtsamma, öppna, artiga och avslappnade. Är man social som person är det lätt att få portugisiska vänner. Jag har fått massa nya vänner som jag uppskattar att jag har fått lära känna. 

En skillnad som vi upptäckte var sättet vännerna hälsade på varandra, oftast är det två kindpussar som gäller. Självfallet så anpassade vi oss efter detta. Upplevde inga andra kulturkrockar, utan snarare tvärtom. Tyckte nästan att jag kände mig lite som hemma.

Och så all fritid utöver klinikpassen och tentaplugget! Eftersom vi var de enda utländska studenterna på universitetet så fick vi väldigt god kontakt med själva klassen och även yngre terminarna. De anordnade både en välkomstfest och avslutningsfest, visade runt oss i staden och rekommenderade en massa matställen och sevärdheter. 

Aktiviteter som skolan arrangerade:
- Pimba party (April) - portugisisk/spansk folkmusik som spelas av en dj.
- Dentiadas (April) - tre-dagars fest, åker till en annan stad. Vi åkte till Sintra i Al Garve och bodde på ett hotell.
- Nomineringsfest (Maj) - Sista festen/gala för studenter och lärare som är nominerade inom olika kategorier.

Hela Lissabon är en kontrast av det antika och moderna. För mig är det de färgglada byggnaderna, graffittin och gatorna som sällan är raka som är det mest karaktäristiska för staden. Lissabon är en stad som inte sover, oavsett dag och tid på dygnet. Det finns caféer och barer med makalöst fina utsikter lite överallt.

Jag och mina medstudenter var själva väldigt duktiga på att turista oss, och inom loppet av tre månader hann vi faktiskt checka av vår to-do-lista. Vi besökte bland annat:

·        Porto - romantisk, mysig stad

·        Al Garve  - semesterort med sol och bad

·        Sintra - sagolik stad

·        Cascais - fina stränder, äta Crêpes på Nut'Cascais bör inte missas

·        Belem - fint område som är välkänt för deras omtalade portugisiska bakelse Pasteis de Belem

Det jag främst lärde mig på studentkliniken i Lissabon är tekniker som man använde vid hantering av material och instrument vid patientbehandlingar. Jag fick möjligheten att laga med amalgam och framkalla röntgenbilder med vätskor, alltså få en insyn på den del inom tandvården som är förbipasserad hemma i Sverige.

I samband med ny kultur, tradition och andra värderingar så har jag också fått uppleva hur andra människor är och resonerar kring olika situationer. Intressanta diskussioner uppstår och kunskaper utbyts. Mina vyer har vidgats och likaså mina kontakter. Engelskan kom till användning mer än någonsin och språkfärdigheterna förbättrades. Att bo i ett annat land är en utmaning, men det också det som gör hela resan spänningsfylld och kunskapsberikande. Denna utbytesresa blev ett personligt test för mig själv, skulle jag klara av tre-månaders perioden? I efterhand kan jag säga att jag klarade den mycket väl och det kom att bli den bästa erfarenheten någonsin. Det gäller att våga ta beslut och tro på sig själv. Det får mig också inse hur anpassningsbar en människa kan vara. 

Lärdomarna kommer självfallet att stärka, inte bara mig som individ, men även främst min framtida yrkesroll som tandläkare. Något jag särskilt insåg vid hemfärden, sittandes i flygplanet till Sverige, var att det faktiskt inte spelar någon roll var jag befinner mig i världen. Mina intentioner kommer fortfarande vara densamma; att skapa glädje, hjälpa min medmänniska och värna om en god munhälsa.