Det fanns inte så mycket information kring hur examensarbete utomlands skulle fungera och den information som vi fick var oklar. Mycket information kom fram alldeles för sent till oss studenter vilket orsakade många komplikationer. Exempelvis fick vi veta att ett projekt skulle väljas åt oss och att handledare skulle fixas av KI. När vi väl var i Irland fick vi information om att vi behövde hitta en KI handledare i Sverige själva då KI endast såg till att vi hade handledare i Irland. Det var inte så kul att höra när man redan varit nere i Irland flera dagar och även hunnit påbörja sitt projekt. 

Det fanns en Erasmus grupp som kostade 2£ att gå med i. Detta var som en "fadder grupp" som välkomnade alla erasmus studenter och anordnade utflykter och event. Dock måste jag erkänna att denna grupp inte var speciellt bra och många av de utlovade aktiviteterna blev aldrig av. 2£ är inte så mycket så det gjorde inget, man fick ett kort som visade att man var med i ett av universitetets "societies" så man fick rabatt på vissa ställen, det var bra. Men när de kom till utflykter tyckte vi att det var bättre att organisera eget. Det var dock ett bra alternativ för dem som åkte helt själva och inte kände någon i Dublin. 

Som tidigare nämnt fanns en faddergrupp som kostade pengar, men det var inte mycket. Det var ingen obligatorisk vaccination för att åka till Irland. Flygbiljetterna var relativt dyra.

Generellt så var det inte så dyrt som jag hade kunnat vänta mig, men jag brukar alltid vänta mig det värsta. Jag åt lunch i skolmatsalen för det mesta, men även på andra restauranger omkring. Det fanns inte riktigt den här "matlådekulturen" som vi har i Sverige, men jag såg ändå ett par matlådor under min vistelse. Men om man vill ha matlåda med sig får man nästan ta med lådor från Sverige, man kan inte vänta sig att det finns i lägenheten man hyr, det fanns inte i våran. Skolmatsalen hade bra och billig mat, så det var det mest ekonomiska. Vi sparade även på ekonomin genom att hyra en lägenhet som var nära skolan så vi inte behövde betala för buss och spårvagnar. Det fanns även cyklar man kunde "hyra" som var gratis i 30 min, vi bodde nära nog att kunna cykla på 30 minuter, men vägarna och vänstertrafiken gjorde att vi aldrig ens provade dessa cyklar. 

Vi handlade för det mesta på Tesco, för att det var relativt nära och helt okej priser. Det fanns en Centra och en Spar närmare, men de var dyrare och mindre butiker som jag vill likna till pressbyrån och seveneleven. De hade även Lidl vilket var den största och billigaste affären i närheten, men det var ändå en promenad dit, så vi gick bara dit om vi visste att vi behövde handla mycket... men inte så tungt. 

Min handledare i Dublin hade inte riktigt koll på vad projektet skulle innehålla och hur det skulle se ut vilket i slutändan ledde till att mitt projekt inte blev klart och inte godkänt. Fokuset i projektet hade legat på att göra mycket istället för att göra rätt saker och få fram resultat. Efter att projektet tagit slut fanns det inte riktigt några resultat att presentera. Därför behöver jag nu göra ett nytt projekt från början. Vilket är väldigt tråkigt. 

Jag fick se ett examensarbete från en annan elev och deras rapport skiljde sig enormt från våra standarder. Rapporten var mycket längre och omfattade mycket mer. Den inkluderade ganska mycket av sånt som vi skulle kalla för "rådata" och "inte intressant". Det förekom även bilder och tabeller som inte refererades till i texten. Introduktionen i den rapporten jag såg var ca 20 sidor, vilket för oss är nästan hela rapporten. Med andra ord så var det stora skillnader i vad som förväntades och jag tror inte min handledare hade koll på det. 

Eftersom jag pluggar laboratorie medicin så hade vi ingen patientkontakt, utan endast kontakt med andra studenter på labbet. Vi hade även kontakt med olika lärare och handledare som gick in och ut ur labbet. Många gånger var det lite rörigt och vid tillfällen fanns det för många på labbet och vi fick inte plats, vi vart senare flyttade till ett annat labb trots att allt vi behövde fanns i det första labbet. 

Tillgodoräknandet gick bra med undantag att det var lite segt. Men det gick bra och vi alla har våra poäng registrerade på ladok. Eller ja, för den delen som var "preklinisk kurs" i alla fall, jag har ju inte några poäng från själva examensarbetet eftersom mitt projekt inte blev godkänt. 

Det fanns en kurs i Engelska man kunde ta om man ville, jag vet inte hur det hade gått i samband med projektet dock, det var ingenting vi tittade mer noga på eftersom vi alla kände oss säkra i våran Engelska. 

Kulturen skiljde sig inte jätte mycket. Det som märktes mest var att ingen hade matlåda med sig. Därefter var det nog att folk ofta tog ett glas öl på väg hem, inte på den nivån som AW, men ett glas på tisdag eftermiddag var inget ovanligt. Sen måste man ju nämna vänstertrafiken. Men generellt var det inte så svårt med kulturskillnader. 

På universitetet hade de "aktivitets klubbar" som kallades för "societies". Dessa varierade kraftigt från olika sporter till brädspel och anime. Självklart gick jag med i Japanimation som var klubben för anime och manga. Det var en jätte rolig upplevelse och jag blev bra vän med många lokala studenter på det viset. I övrigt på labbet och i erasmus gruppen stötte man på många andra utbytesstudenter så det var rätt skönt att träffa lokalbefolkningen. 

De kunde visa ställen och ge bra tips på restauranger, barer, utflykter och allt annat. Det var även trevligt att kunna säga hej till dem när man passerade dem på skolområdet eller runt om i staden. 

Utbytet påverkar inte min fortsatta utbildning speciellt mycket, förutom att jag måste göra om ett nytt projekt. Jag hoppas dock att KI kan lära sig mer av mitt utbyte och förbättra kvalitén inför kommande läsår. Nu när vi åkte var det första gången som BMA programmet hade utbyte för examensarbetet och jag tror att det kan ha ställt till det en del, men förhoppningsvis kan det bli bättre. 

Jag har alltid varit intresserad av att arbeta internationellt och det har inte ändrats varken positivt eller negativt efter utbytet. Det var som sagt kul och givande att vara i ett annat land, men det var även svårt och jobbigt. För- och nackdelar tar ut varandra ganska bra och i slutändan har man gått igenom en rolig men jobbig period. 

Jag kan inte säga att jag ångrar utbytet trots att jag inte blev godkänd. Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag kommer ta den kunskapen med mig resten av livet.