Reserapport - KI-student
Lärosäte: Burapha University
Utbildningsprogram: Biomedicinsk analytiker
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Hösttermin 15/16

Innan avresa

Valet jag tog, att ansöka om utbytesstudier, grundade sig främst på två saker. Dels är jag väldigt nyfiken och känner väldigt ofta att jag vill hoppa ur min bekvämlighetszon. Att åka på utbyte kändes som en otroligt stor erfarenhet, både professionellt men också för mig som individ. Jag visste redan i gymnasiet att jag ville åka på utbytesstudier om jag ej skulle studera utomlands. Detta gjorde valet för mig mycket enklare. 

Mitt program erbjuder ett antal alternativ; Portugal, Österrike, Irland, USA samt Thailand. Först var Portugal ett självklart val men efter många om och men blev det tillslut Thailand. Innerst inne var Thailand det bästa valet, men jag kände mig inte tillräckligt modig att ta steget mot Thailand i början och valde därför Portugal. Information om alla destinationer finns i tillräcklig mängd på kurswebben, men att söka extra information hos de olika partneruniversiteten var näst intill omöjligt.

När jag väl blivit nominerad flög tiden för mig. Det problem vi hade innan avresa var visum. Enligt Thailändska ambassadens hemsida måste ansökan av visum göras med originalkopia på intagningsbesked från det Thailändska universitet. Detta hade vi inte och detta blev ett litet orosmoment men löste sig till slut då kopian vi fått från Burapha University funkade för ambassaden. 

En sak jag inte gjorde tillräckligt bra innan avresa gäller vaccination. Jag tog endast en spruta Twinrix (Hep A+B) vilket inte ger ett skydd. Med andra ord åkte jag till Thailand icke vaccinerad. Inget som rekommenderas och vaccination bör alltid tas i beaktning. 

Ankomst och registrering

Vi anlände i Thailand på en fredag och kursstarten var på måndagen. Vårt flyg var inte optimalt då vi landade ca 20:00 vilket är ganska sent. Från flygplatsen till Chon Buri (staden för vår praktikplats) tog vi oss med buss/van. Detta är färdmedlet man väljer om man skall ta sig längre distanser över en timmes resfärd. 1 timme senare satt vi inne i sjukhuset och väntade på en student som skulle möta upp oss och hjälpa oss med lägenheten. Han skjutsade oss till höghuset, vilket låg ca 500 meter bort från sjukhuset, där vi skulle spendera de kommande månaderna. Eftersom allt var stängt vid denna tidpunkt gick vi till 7eleven för att få i oss några mackor innan vi till slut gick till sömns.

På morgonen möttes vi av vår thailändska vän som hjälpte oss skriva på kontraktet och betala första månaden. Lördagen och söndagen spenderades med att bekanta sig med miljön och speciellt trafiken, det kunde ta 10 minuter att korsa en gata då de inte har övergångsställen.  På lördagskvällen fick vi följa med vår vän till ett skolevangemang. Skolan låg inte särskilt nära oss vilket var tråkigt. Vid skolan hade de en slags festival med dans och massvis med glädje.

Första dagen vid sjukhus inledes med ett mötesliknande tillfälle där vi fick träffa handledarna, personal som var intresserad, laboratoriechefen samt den internationella handläggaren vid Burapha University. De introducerade sig själva och sjukhuset. De var förvånansvärt förvirrade kring vad jag och Veronika skulle göra. Vi hade fått information om att vi skulle praktisera vid klinisk kemi, mikrobiologi samt transfusionsmedicin, men de hade ingen koll på detta. Efter mötet fick vi en rundtur och sedan lunch vid sjukhusets restaurang. Maten var billig och god.

Sjukhuset gav oss en bra introduktion och ett varmt välkomnande. Universitetet hade vi dock nästintill ingen kontakt med förutom med deras internationella handläggare som tog hand om vår examination och våra placeringar. 
Jag och vår thailändska vän på lördag kväll vid universitetets idrottsarena.

Ekonomi

Innan avresa ansökte jag för att få Linnaeus-palme stipendiet samt att jag hade CSN-bidrag. Under resan hade vi några stora utgifter vilket inkluderade flyg till och från sverige, visum samt boende. vardagliga utgifter var avsevärt små jämfört med sverige. Exempelvis kostade transport inom Chon Buri 10 baht (2,5 kr) per milen. Längre transporter, så som att åka in till Bangkok (1 timmes resa), kostade ca 100 baht (25 kr). Mat är också extremt billigt i Thailand. Detta beror på att majoriteten av Thailändare inte har kök hemma. Detta gör att en lunch vid exempelvis sjukhuset kostar 30-40 baht (8-10 kr) och en middag på stan ca 50-150 baht (15 - 40 kr). Jag och min resekompis hade varsin egna lägenhet vilket vi betalade ca 1000-1500 kr i månaden för. El och vatten var rörliga avgifter och månadspriset varierade utefter användning. 
Transportmedlet "red van" i staden vilket kostade ca 2,5 kr per milen.

Boende

Försöka ordna lägenhet själv, från Stockholm kändes som en omöjlig uppgift och vi frågade den internationella handläggaren om hon kunde hjälpa oss. Hos skickade över frågan till laboratoriechefen och han ordnade lägenheter åt oss. Vi fick varsin lägenhet i ett 5-våningshus med nattvakt och vi betalade ca 1000-1500 kr i månaden per lägenhet. Nattvakten pratade dock ingen engelska och det var svårt att kommunicera vid vissa tillfällen då man verkligen behövde det. Lägenheten bestod av ett stort rum samt badrum och balkong. Standarden på rummen var väldigt bra och det kändes jämförelsebart med sverige förutom att varje rum hade en stor AC. Wifi fanns endast i lobbyn på bottenplan. Lägenheten låg ca 500 meter från sjukhuset.

Studier allmänt

I Thailand läste vi endast praktiska kurser och vi hade inget teoretiskt. laboratoriechefen ordnade ibland små seminarium/kurser där föreläsarna kom från olika företag involverade med sjukhusets apparater eller reagenser. Dessa kurser och seminarium kunde handla om bland annat sjukdomar, metoder och kvalitetssäkring.

Personalen var ganska förvirrade kring vad vi faktiskt skulle lära oss och vi fick därför rotera mycket kring olika metoder. Detta kan bero på att kursmålen skiljer sig mellan Sverige och Thailand. I Sverige handlar det mesta om att förstå metodiken och förstå varför man gör en viss sak. I Thailand fungerar det inte så, kursmålen säger att man ska göra en viss metod, eller ett visst moment, ett antal gånger. Exempelvis måste de göra ett visst antal blodutstryk, ett visst antal centrifugeringar, ett visst antal utförda blodgaser, m.m, för att få godkänt på den praktiska kursen.

För varje kurs hade vi en huvudhandledare som hjälpte oss i det praktiska arbetet. Vid varje avdelning fanns det också en avdelningsansvarig person som ansvarade för personal, dokumentation och liknande. Dessa avdelningsansvariga personerna var väldigt mån om att visa upp det bästa av sin avdelning. Det var inte särskilt tydligt hur högt uppsatta personer var inom själva avdelningen. Dock märktes det mycket på laboratoriechefen och all personal hyste mycket respekt mot denne.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI
Klinisk Kemi
Detta var min första praktikplats och spenderades på det centrala laboratoriet i 4 veckor. Första dagarna handlade mest om den preanalytiska processer. Detta involverar provernas resa fram till och med analys. Sjuksköterskor kommer med prover och en lite svart bok man får skriva under. Dessa prover jämförs med remiss och märks sedan. Proverna sorterades sedan utefter destination. Vid centrala laboratoriet sorterades prover till kemi, urin, mikrobiologi samt hematologi. 
Främst arbetade jag med Cobas 6000 samt architect i2000SR. På Cobas analyseras rutinanalyser så som Kreatinin, triglycerider och kolesterol. På Architect analyserades serologi samt vissa läkemedel och cancer-markörer. Vi fick i princip göra allt som involverade dessa metoder. Vi analyserade, felsökte (om prov innehöll exempelvis koagel), tvättade, analyserade kontroller, kalibratorer och skickade ut svar. 

Mikrobiologi
Personalen här var väldigt noga med hygien och var väldigt noggranna med deras arbete. Vi började varje dag med att läsa av plattor. Vid detta steg försökte man analysera bakterier på utseende, lukt, storlek och densitet. Därefter utfördes biokemiska tester för dessa bakterier, detta för att med säkerhet ge ut svar på vilken bakterie patienten var infekterad med. Sist, efter bakterie bestämts, utfördes resistenstester. Vi fick även göra utstryk för blod, sputum, faeces, spinalvätska, urin etc. I Thailand används inte engångsöglor, utan istället används flergångsögla som steriliseras med värme mellan varje användning. Dessa var svårare att använda i början, men det var något man vande sig vid. Vi fick dessutom vara med och analysera tuberkulos. Detta togs på stort allvar och vi fick ha på oss heltäckande utrustning vid arbete. 

Transfusionsmedicin
Detta var den avdelning med majoriteten unga personer. Transfusionsmedicin skiljer sig ganska mycket från sverige och betstår av bloddonation (är separat från transfusionsmedicin i sverige), blod-komponenter, cross-matchning samt processering. Bloddonation är enkelt sätt en blodcentral var människor kommer och donerar blod. Första-gångs donatorer kan lämna blod som vanligt, men alla påsar testas och om någon påse är positiv för serologi så slängs denne påse. Blod-komponenter är den avdelning då en blodpåse separeras i olika komponenter såsom plasma, erytrocyter etc. Cross-matchning är det rum som all kompabilitets-matchning sker. kan person A få blod från person B? här sker AB0 gruppering bland annat. I processerings-rummet sker serologi av blodpåsar. varje eftermiddag analyseras alla donatorers blod. 

Examen
Inför examen var vi väldigt nervösa och visste inte riktigt hur strikta de var. Vi hade förberett oss på det värsta och hade studerat allt möjligt i detalj. Det visade sig att de inte hade förväntat sig så djup presentation av oss och de somnade nästan halvvägs. Efter presentationen fick vi följdfrågor från experter. Experterna var personer som lärde ut ämnet vid universitetet. Under presentationen var alla handledare, laboratoriechefen, experter från Burapha university samt den internationella handläggaren närvarande. 
Bild över centrala laboratoriet. Visar i synvinkel från hematologi-avdelningen.

Språk och kultur

Språket var väldigt svårt i början. På flygplatsen vi anlände vid hade vi tur och hittade en engelsk-språkig thailändare. Det är inte alltid det går att kommunicera med personer. På sjukhuset var nivån på engelskan ganska låg till en början och det gick ganska knackigt att kommunicera. Detta släppte efter ett tag och folk ville prata mer och mer för att öva på sin engelska. Jag hjälpte till och med en äldre dam med hennes engelska-läxa. Handledarna vi hade var dock bra på engelska och en konversation kunde hållas mer eller mindre flytande. 

Kulturen var väldigt intresant att se. Jag är väldigt öppen av mig och gillar att träffa på nya kulturer, vilket underlättade det hela. Vår handledare från klinisk kemi var väldigt mån om att visa oss traditioner och högtider. Med henne fick vi uppleva mycket. 

Fritid och sociala aktivteter

Nästan all fritid spenderades med arbetskollegor. Vi utforskade mycket av staden, reste till närliggande städer och liknande. Vi fick lära oss laga thailändsk mat hos en arbetskollega som faktiskt hade kök i sitt boende. Det var väldigt uppskattat av oss och vi fick lära oss laga exempelvis fried rise. Vi åt många middagar ute. Det kändes som att vi roterades lite på labbet vad gällde middagar, vilket var väldigt roligt. Arbetskollegorna tog också med oss på Loy krathong. Denna dag byggde vi paper-blommor. Dessa skickades ut på vattnet med ljus och rökelser. Denna dag hedras allt som havet gett människan och dessutom var det tidvatten och stranden låg 50 meter bort från dess normala läge. Vi åkte också in till Bangkok med ett flertal arbetskollegor för att kolla fotbollsmatch mellan Thailand och Taiwan.

Vi lärde känna två studenter från burapha university, som varit i sverige som utbytesstudenter, och en av dessa plockade upp oss dagen vi anlände. Vi spenderade relativt mycket tid med dem. Vi åkte med dem till stranden, vi åkte en helg till en närliggande ö och slappade samt att vi gick på bio. 

Vi åkte också till norra thailand 4 dagar. Vi fick två dagar ledigt från jobbet och passade på att boka ett sista minuten flyg till chiang mai där vi träffade mycket internationella människor som backpackade. Vi badade med elefanter, åkte zipline i djungeln, gick runt på marknader samt att vi tittade på fotboll. 
Elefanterna vi badade med.

Sammanfattning

I dagsläget är jag väldigt glad över att jag åkte. Det har hjälpt mig väldigt mycket som merit för ansökan till arbete samt ansökan till vidare studier. Under denna tid utvecklades jag mycket som person och professionellt. Jag har upplevt mycket på sjukhuset i Thailand som normalt sett inte går att uppleva i sverige. Många personer från Thailand håller fortfarande kontakten med mig och en dag planerar jag att åka tillbaka för lite mer utforskande. 

Ett tips från en student till en annan, åk! Väldigt många personer ångrar att de inte åker. Det gäller bara att våga ta steget ut ur bekvämlighetszonen och försöka på något nytt.

Tack för att ni läst detta och jag önskar er ett stort lycka till!

Med Vänliga Hälsningar
Robert Lindgren