Eftersom jag alltid har velat åka på utbyte var det en självklarhet att jag slängde iväg en ansökan så fort det bara gick när höstterminen sparkade igång. Förstahandsvalet var Australien, och efter en relativt lång väntan blev jag glädjande nog accepterad. Jag svävade runt som på moln och började förbereda vistelsen, för att några månader senare bli väldigt besviken då värduniversitetet inte hörde av sig. Och eftersom jag verkligen ville åka började jag undersöka andra möjligheter och bad den internationella handläggaren om hjälp. Hon slängde iväg några förfrågningar till andra universitet, och när universitetet i Nederländerna hörde av sig och meddelade att de hade möjlighet att ta emot mig och min kursare bestämde jag mig snabbt för att ta chansen. Vi fick klartecken att vi kunde åka bara ett par veckor innan vi kastade oss på flyget och påbörjade äventyret. En enormt stressig tid där allt skulle förberedas och tänkas på samtidigt.

Det var meningen att vi skulle vara i Amsterdam en vecka innan vi åkte, men det fungerade inte med schemat hemma i Sverige och det fanns inga passande flyg. Istället hittade vi flygbiljetter till den första februari, och bokade dem två veckor innan vi kastade oss iväg.

Eftersom Nederländerna är ett EU-land, behövs inget visum eller liknande ordnas. Det man behöver är ett intyg på att man är vaccinerad mot hepatit B samt ett europeiskt sjukförsäkringskort (som beställs hos försäkringskassan). Det kan också vara bra att ha ett internationellt studentkort för att kunna ta del av studentrabatter även utomlands (för att ordna ett sådant behöver man ta med mecenatkort och legitimation till antingen STA Travels eller Kilroy Travels, till en kostnad av 110 SEK).

Första dagen i Amsterdam kan jag nog tala för både mig och min kursare när jag säger att det var den värsta dagen i våra hittills inte alltför långa liv. Men det är samtidigt något som är väldigt roligt att tänka tillbaka på, eftersom man verkligen har fått minnen för livet.

Efter att ha stresspackat hela kvällen drog jag mig upp tidigt på morgonen den första februari för att påbörja äventyret. Under natten hade det kommit ännu mer snö och det låg nu ett snötäcke på nästan en och en halv meter utanför fönstret och termometern stod på minus tjugosex grader. Bilen packades full med mina väskor och sedan sattes det fart mot Arlanda där jag skulle möta upp min kursare.

Allt var frid och fröjd och vi möttes upp, tog farväl av mina föräldrar och tog oss ombord på planet som planerat. Dock var det där allt började gå fel. Vi kunde inte lyfta, eftersom det sades vara snöstorm i Amsterdam och vi blev sittande instängda i planet i över en timme innan vi kunde lyfta. Väl framme blev vi stående i en halvtimme eftersom det inte fanns någon ledig gate. Sedan rullade det på bra tills vi skulle ta tåget in till centrala Amsterdam (biljetterna köps i gula biljettautomater och det är jättemycket billigare än att betala direkt på tåget), vi letade efter rätt spår, men virrade bara runt innan vi hittade någon att fråga. Väl i Amsterdam letade vi reda på GVB-kontoret för att köpa biljetter till kollektivtrafiken (det vi inte visste då var att man kan köpa alla biljetter utom månadskort i biljettautomater som finns utanför tunnelbanespärrarna på varje station). Vi fick stå i lång kö innan det äntligen blev vår tur och vi inhandlade varsitt dygnskort till att börja med. Sedan begav vi oss iväg för att hämta ut nycklarna till boendet och fick släpa all packning på olika tunnelbanelinjer och i snöslasket till och från kontoret. Vi fick sedan en chock när vi kom till området där vi skulle bo och möttes av övergivna nedklottrade hus med krossade rutor och duvor som flög in och ut hursomhelst. Det visade sig att vi hade hamnat i det sämsta området i Amsterdam, Bijlmermeer. Men huset som vi skulle bo i, Echtenstein, var inte alltför hemskt och med tiden kom vi att trivas riktigt bra. Vi tog sedan en sväng till IKEA, som ligger hyfsat nära Bijlmer ArenA vid tunnelbanestationen Holendrecht (om man inte vill gå från Echtenstein till Bijlmer ArenA kan man ta buss 44 eller 45, och sedan tunnelbanan till Holendrecht därifrån. Man kan även gå till IKEA från Bijlmer ArenA.). Väl på IKEA inhandlades lite förnödenheter in såsom handdukar och diverse köksredskap som inte fanns med i startboxen från DUWO.

Om vi hade fått reda på tidigare att vi skulle till Nederländerna hade vi via ESN (Erasmus Students Network) kunnat få en fadder som mött upp oss, hämtat ut nycklarna och hjälpt oss till rätta. Det hade varit skönt första dagen att ha någon att luta sig mot. Dock klarade vi oss väldigt bra, eftersom vi kollat upp kollektivtrafiken samt adresser och vägbeskrivningar på Google Maps redan hemma i Sverige. Det är nästan ett måste att vara förberedd och veta lite vart man ska första dagen eftersom man får så väldigt mycket nya intryck. Även om de flesta holländare hjälper till om man frågar dem, kan det vara bra att förutsätta att man kommer att få klara sig helt själv.

Betalsätt

En bra sak att ha i åtanke är att man inte kan betala med betalkort överallt i Nederländerna. För att göra det måste du ha ett holländskt kort och därmed ett konto hos en holländsk bank, och för att kunna starta ett sådant måste man vistas i Nederländerna under sammanlagt ett år. Därför var det för oss. som bara skulle stanna i tre månader, en smärre omöjlighet.

Inne i centrala Amsterdam i turiststråken går det att betala med kort i princip överallt. Dock fungerar det inte i några matvaruaffärer såsom till exempel Lidl eller Albert Heijn (mycket trevligare än Lidl och mer som ICA (förkortas ofta AH)). Där man alltid måste betala kontant.

Jag hade både ett VISA-kort och ett Maestro-kort, båda kopplade till samma konto. Och det var tur, för ofta när det inte gick att betala med VISA tog de Maestro och tvärtom. Dock var det alltid säkrast att ha tillräckligt med kontanter på sig hela tiden.

Kostnader

De kostnader jag hade när jag bodde i Nederländerna var för bland annat boende, mat, transport, nöje och resor.

Kommunikation

Om man får hemlängtan och vill prata med någon hemma kan det vara bra att skaffa sig ett headset och ett Skype-konto till sin dator för att kunna ringa gratis över Internet. Man kan också för en inte alltför hög avgift ringa till fasta telefoner i valfritt land via Skype. Har man ett headset kan man också ringa upp vänner via MSN Messenger, men det håller inte samma kvalité som Skype. Att ha ett holländskt SIM-kort till sin mobil är också ett alternativ, men det är mycket dyrare. Men i sådana fall är nog Lebara att föredra (ett sådant SIM-kort får man gratis via ESN vid första mötet om man väljer att gå med).

Boende

Tre månaders boende i en av DUWO:s lägenheter kostade ca. €1345.

Kollektivtrafiken

Månadskort för en månads resor i kollektivtrafiken kostade €101,3 (spårvagn, buss och tunnelbana). Bra att tänka på om man vill ha ett månadskort är att man behöver ta med ett foto på sig själv och att man behöver köpa dem vid ett GVB-kontor (det finns ett vid centralstationen och ett vid Bijlmer ArenA, samt några till som jag inte besökt). Man kan också välja att köpa ett OV-chipkaart, som man kan ladda på med valfritt belopp i en av automaterna vid varje tunnelbanestation. Det fungerar både på spårvagnen, bussen och tunnelbanan och man måste logga in och logga ut varje gång man går på eller av. Glömmer man det dras det en avgift på €5 på kortet, eftersom systemet då inte vet hur långt du åkt. Det dras en summa från kortet varje gång när man loggar ut, beräknat från det man loggade in (beror helt på hur långt och i vilka zoner man åkt). Ofta ligger den mellan €1 och €2 per resa i staden. Så lite som vi åkte hade vi tjänat på att inte köpa månadskortet (som vi gjorde första månaden), utan endast använt oss av ett OV-chipkaart trots att vi åkte till och från skolan varje dag. En annan fördel med OV-chipkaart är att det fungerar i hela landet.

Mat

Priset på mat är ungefär detsamma som i Sverige, och jag märkte ingen större skillnad. Vissa saker var lite dyrare, men det vägdes upp av andra saker som var billigare. Till exempel är kyckling extremt billigt i Nederländerna, så det var i huvudsak det man levde på. (Kyckling heter kip på holländska, vilket kan vara väldigt bra att veta).

Flyg

De flygbolag som flyger till och från Amsterdam är SAS och KLM. För att få bästa möjliga pris gäller det att boka i god tid. Eftersom vi fick reda på att vi skulle åka med så pass kort varsel hade vi inte möjlighet att boka så långt i förväg, och vi betalade ca. 1300 SEK för resan dit och 1628 SEK för resan hem med SAS. Dock är det fortfarande mycket billigare än att åka till många andra länder. Får man ett positivt besked tidigt och bokar sin resa långt i förväg kan en enkelbiljett istället kosta mellan 500-600 SEK.

Bussresor

Vill man upptäcka andra delar av Europa när man är så centralt som i Nederländerna kan man åka buss billigt mellan olika länder med Eurolines. Det finns turer de flesta länder, och jag och min kursare tog en tur till Frankrike. Det tog åtta timmar att ta sig från Amsterdam till Paris, och en resa tur och retur kostade runt €50.

Internationellt studentkort

Ett internationellt studentkort kan vara bra att ha för att kunna ta del av studentrabatter även i andra länder. Det kostar 110 SEK och inhandlas hos STA Travels eller Kilroy Travels. Glöm inte att ta med Mecenatkortet samt legitimation.

Medlemskap i ESN

Ett medlemskap i ESN (Erasmus Students Network) kostar €5 och är helt klart värt det. Man får ett gratis SIM-kort från Lebara med ett holländskt mobilnummer, som är väldigt behändigt när du vill hålla kontakt med dina nyfunna vänner. Man får också väldigt mycket rabatter på entréer och liknande vid ESN-evenemang man deltar på, så de pengarna tjänar man snabbt in. Dessutom lär man känna en hel del andra utbytesstudenter från många andra länder.

Stipendiet

Det kan vara bra att tänka på att stipendiet man får för sina Erasmus-studier inte räcker speciellt långt. De täcker inte ens hela boendekostnaden, men det är en hjälp på vägen. Därför är det bra att man spar ihop pengar inför sitt utbyte så att man är säker på att man har råd att göra allt det man vill göra.

Omräkning

När vi var i Nederländerna var det jättelätt att räkna ut kostnaderna för olika saker, eftersom €1 i princip var 10 SEK. Dock har euron sänkts sedan dess, och det har blivit billigare.

Om något kostade €6,5 multiplicerade man det bara med 10 för att få ut priset i svenska kronor;

6,5 x 10 = 65 SEK (10 byts sedan ut mot den kurs euron står i)

Att ordna boende

Med anledning av att vi fick beskedet om att vi skulle få åka så pass sent blev det panik med boendet, eftersom det generellt är väldigt svårt att hitta bostad i Amsterdam. Hade vi fått beskedet i tid hade universitetet kunnat hjälpa till, men vi hade självfallet redan passerat den deadlinen. Vi försökte först via vissa uthyrningssiter på nätet, men de flesta var på holländska och det mesta var på tok för dyrt. Sedan fick vi via vår internationella handläggare reda på att man kunde få hyra boende via ett bostadsföretag, DUWO, som hade inriktat sig på att hyra ut boende till utbytesstudenter. Vi kontaktade dem, fyllde i varsin ansökningsblankett och fick snart erbjudande om varsitt studentrum i ett hus vid namn Echtenstein.

Vi fick senare reda på att man kunde hyra bostad även via De Key.

Standard

Standarden i Nederländerna är inte som den svenska. På de flesta ställen jag besökte tyckte jag att standaren hemma i Sverige var högre.

I mitt studentrum i Echtenstein fanns en gammal gasspis att laga mat på, vilket fungerade rätt bra. Även toaletten och duschen var gamla och slitna, men fullt användbara. I duschrummet finns även en tvättmaskin, vilket var väldigt behändigt.

När jag först kom till lägenheten möttes jag av kackerlacksfällor överallt, och blev lite rädd. Dock såg varken jag eller min kursare någonsin några kackerlackor. Däremot hade några av våra nyfunna vänner, som också var utbytesstudenter, råttor i sina studentrum. Dock bodde de inte på samma ställe som oss, utan hade fått sitt boende ordnat av universitetet. Så i slutändan tror jag, ur den bemärkelsen, att det var bra att vi ordnade boendet själva. Däremot hade de bättre sammanhållning i sitt hus, mot vad vi hade i vårat. Detta trots att de låg nästan bredvid varandra.

Områden

En sak att ha i åtanke är att skriva INHolland Acta på ansökningsformuläret till DUWO och inte bara INHolland. Echtenstein ligger jättenära INHolland, men universitetet är utspritt på flera ställen i staden och tandhygienistutbildningen ligger inte i Diemen. Detta fick vi reda på bara några dagar innan vi skulle åka. Det visade sig att vi hade ungefär 40 minuters resväg till skolan med buss och tunnelbana. Senare började vi cykla istället och det tog ungefär en timme.

DUWO har även andra hus och områden man kan bo i som ligger närmre skolan. De andra utbytesstudenterna som gick samma utbildning hade också bostad via DUWO och bodde på gångavstånd från skolan.

Echtenstein

Echtenstein ligger i Bijlmermeer, det mest invandrartäta området i Amsterdam. Det finns en del övergivna byggnader i området, efter flygkraschen 1992. De husen ska nu renoveras och byggas om till nya bostäder. Echtenstein ligger på gångavstånd från Bijlmer ArenA (stor knutpunkt för tunnelbana och bussar), där ligger även Ajax hemarena, ett stort utomhusköpcenter (där både Lidl och Albert Heijn finns) samt Pathé (biograft med IMAX-salong).

När man bor i Echtenstein får man ett rum i en lägenhet, som delas med tre andra utbytesstudenter. Rummen är benämnda A, B, C och D, och är alla olika stora har lite olika månadshyra. Varje rum är utrustade med säng, taklampa, golvlampa, skrivbord, stol, garderob, bokhylla och en fåtölj. Hyr man via DUWO får man också en startbox med kudde, täcke, madrasskydd, lakan, sängkläder, en tallrik, en djup tallrik, en gaffel, en bordskniv, en sked, en liten sked, en kniv, en wokpanna, en kastrull, en kökshandduk, en mugg, ett glas, en korkskruv, salladsbestick (som jag använde till att steka och laga mat med), en liten skärbräda, en konservöppnare och en korkskruv. Med andra ord; man fick det mesta som behövdes.

Att bo i Echtenstein fungerade väldigt bra. Och det var hyfsat lugnt för att vara ett hus fullt med studenter. Vilket ibland kunde vara himla skönt om behövde plugga.

Att plugga i Amsterdam fungerade bra. Men det var ibland lite jobbigt att få genomgångarna och uppgifterna under cariologikursen på holländska. Men många av lärarna tar sig gärna tid att förklara. Dock är det mycket information man missar under genomgångarna, men man lär sig att förstå mer och mer hela tiden. Dessutom blev det bättre när en lärare från Australien började arbeta på skolan och började hålla genomgångar för oss på engelska. Han var väldigt hjälpsam och mån om oss utbytesstudenter.

En annan tokig sak var när vi fick patienter på skolkliniken som inte pratade ett enda ord engelska. Detta gjordes inte avsiktligt, utan det blev en miss någonstans. Det var meningen att vi enbart skulle ha patienter som pratade engelska, och det blev lite bökigt att klara av att göra en undersökning och behandling med en holländsk student som tolk. Man blev lätt lämnad utanför.

Att göra examensarbetet på distans har fungerat relativt bra. Det hade självfallet varit skönt att ha en handledare man bara kunde gå till och ställa sina frågor och förklara sig. Det kan vara svårt att göra via e-mail. Jag skrev dessutom examensarbetet tillsammans med en annan kursare som var kvar hemma i Sverige. Och det fungerade förvånansvärt bra. Vi förberedde en hel del innan jag åkte och hade många skype- och msn-konferenser.

Språk

Holländskan låter som en blandning mellan tyska, engelska och danska. Det är väldigt svårt att förstå när det talas, men det är mycket lättare att förstå när man ser det skrivet. Dock lär man sig med tiden att förstå sammanhangen bättre och bättre när folk pratar. Man lär sig även att läsa bättre och förstå lite grand av det man läser. Mycket av det kan nog bero på att vi i skolan fick övningsbeskrivningarna och genomgångarna under cariologikursen tillsammans med de ordinarie eleverna på holländska.

Tyvärr kan jag inte säga att holländskan är ett vackert språk, utan snarare tvärtom. Dessutom är det jättesvårt att uttala, så man lärde sig inte så mycket. Helst inte med tanke på att de flesta holländare är bra på engelska, dock kan det tilläggas att det beror på i vilket område du bor i. I Bijlmermeer där vi bodde var de lite sämre än i andra delar av Amsterdam. Dock kan det bero på att det var mer invandrartätt där. Det fanns också lärare på skolan som inte ville hjälpa oss, eftersom de var tvungna att prata engelska, men de flesta var snälla och hjälpsamma, trots att de ibland hade svårt att göra sig förstådda. Men man klarar sig riktigt bra med bara engelskan i Nederländerna, och man skulle utan problem kunna leva ett helt liv där utan att lära sig ett enda ord.

Kultur

Mat

I Nederländerna äter man inte varm mat till lunch. Därför finns det inga mikrovågsugnar på skolan. Dessutom säljs bara snacks och mackor i skolcafeterian. Det matigaste som fanns där var soppa som man kunde köpa i muggar. Med tanke på detta kan det vara bra att hitta saker att ta med som inte behöver värmas om man vill ha matlåda med sig. Jag och min kursare tog ofta med oss sallad och vi fick många konstiga blickar när vi satt där varje lunch med våra matlådor. Lärarna tyckte nog mest att det var lite festligt.

Den holländska nationalrätten måste absolut avnjutas, nämligen pommes och majonnäs. En annan typisk holländsk sak är att köpa snabbmat direkt ur väggen och poffertjes (små pannkakor med smör och florsocker).

Typiskt holländska saker

Om man pratar om Nederländerna är det första man tänker på väderkvarnar, tulpaner, färgen orange, spårvagnar, kanaler, fotboll, Red Light District, legala droger och coffee shops.

Red Light District, droger och coffee shops

En stor del som hör den holländska kulturen till är Red Light District, legala droger och coffee shops. Jag och min kursare besökte endast Red Light District ett par gånger och första gången var av misstag en av de första dagarna i landet då vi gick runt i staden på måfå utan karta och plötsligt möttes av nakna kvinnor i skyltfönstren. Och eftersom vi inte var beredda på det kan det tilläggas att vi blev en aning chockade.

I en Amsterdam-guide vi fick när vi hämtade nycklarna till bostaden fanns ett avsnitt med gula sidorna som hade en hel avdelning med annonser till olika escortfirmor. Det kan tilläggas att dessa annonser dominerade ganska stort och vi möttes flera sidor fullspäckade med olika slogans såsom; ”the girl of your choice can be there in 15 minutes” och liknande.

I Red Light District finns skyltfönster med nakna/halvnakna kvinnor, erotiska biografer, erotikbutiker, coffee shops, pubar, ett marijuanamuseum och liknande. Man kan också gå dit på en så kallad pubcrawl, då man går med en grupp och besöker många olika pubar i området under en och samma kväll. Det kan man också göra vid Leidseplein (Amsterdams Stureplan).

Eftersom hasch är lagligt i Amsterdam röks det på lite överallt. Vi har under vår vistelse sett människor röka på i de mest varierande situationer. Vissa röker på när de cyklar, när de kör bil (även om det knappast är lagligt), mitt bland folk, under fotbollsmatcher och konserter, så ibland kan det vara svårt att komma undan. Hasch luktar ju inte speciellt trevligt och det fick vi bittert erfara andra dagen i landet då vi gick förbi den första coffee shopen. Den sötsliskiga doften fick oss båda att må illa.

Det kan tilläggas att det finns en hel del människor som turistar i Nederländerna bara för de legala sexköpen och drogernas skull, men det finns så mycket mer av landet och staden att se.

Cykel

Om du trodde att Uppsala var den värsta cykelstaden i världen har du inte varit i Amsterdam. Här cyklar alla och det står cyklar överallt. Utanför centralstationen finns en cykelparkering som är tre våningar hög och trots detta är det svårt att få plats. Att sedan hitta sin cykel igen är som att leta efter en nål i en höstack, därför har många smyckat sina cyklar eller målat dem i gälla färger för att lätt hitta dem. Det finns också platser där det är parkeringsförbud mot cyklar.

Trots att det är så mycket cyklar i staden är det inga som helst problem att cykla där, även om det kan bildas cykelköer ibland, allra helst i rusningstid. Detta beror nog främst på att de flesta följer trafikreglerna, något som inte är lika vanligt i till exempel Uppsala.

Under mina tre månader i Amsterdam har jag på sin höjd sett två stycken personer med cykelhjälm och det gick inte att köpa någonstans där jag såg det. De cyklar till och med utan hjälm på sina spädbarn, vilket känns väldigt obehagligt att se.

Jag och min kursare köpte cyklar för att det gjorde det lättare att ta sig överallt, att handla och det var skönt att slippa passa kollektivtrafiken. Vi gick med i ASVA, en studentorganisation, som anordnar cykellotteri en gång i veckan. Är man medlem får man sedan köpa en schysst cykel för €55. Man går dit, betalar medlemsavgiften (€10) och sedan får man ett nummer. Det finns alltid ca 25 cyklar, och oftast dyker inte mer än 25 personer upp. När ens nummer ropas upp får man välja den cykel man vill ha, markera den och sedan gå in på kontoret och betala. När jag och min kursare var där fick vi båda varsin helt okej cykel, trots att jag ropades upp som nummer 14. Det kan vara ett bra sätt att skaffa en cykel lagligt. Man kan också köpa en cykel betydligt billigare på loppmarknaden vid Waterlooplein, men åker man fast med att ha köpt en stulen cykel får man böta över tusen kronor, en risk vi inte var villiga att ta. Cyklarna som köps via ASVA registreras även på ditt namn, vilket kan vara skönt om man skulle råka bli bestulen. En sak man bör tänka på är att man behöver ett riktigt stabilt lås till cykeln, även om det är en skrotcykel. Har man ett vanligt vajerlås som används mycket i Sverige är cykeln borta på tio sekunder. Istället bör man ha tjocka kedjor, i klass med dem vi låser mopeder med. Dessa kan man köpa i samband med att man köper cykeln via ASVA, eller på loppmarknaden vid Waterlooplein (se till att det är ett nytt lås av bra märke). Mitt lås kostade €15, så det var inte alls så farligt dyrt.

Eftersom cyklar är så pass eftertraktade i Nederländerna hade varken jag eller min kursare några problem att sälja våra cyklar när vi skulle åka hem.

Queens Day

Queens Day är den förra drottningens födelsedag och har blivit som Nederländernas nationaldag. Människorna börjar festa redan kvällen innan på Queens Night och sedan håller de på hela natten, hela dagen efter och efterföljande kväll. Det är verkligen något man måste se till att uppleva om man åker till Nederländerna.

Alla går klädda i orange och det är fest överallt på gatorna. På varje torg är det DJ:s och fullspäckat med dansande människor. Kanalerna är överbelamrade med båtar där folk dansar, man ser knappt vattenytan och de har svårt att ta sig fram. Det finns även scener där stora och mindre stora artister uppträder, och stånd där man kan köpa orangea saker och diverse snacks och snabbmat. Det är världens drag överallt och folk är som galna.

Bijlmer ArenA

Vi bodde i närheten av Bijlmer ArenA, som är en knutpunkt för tunnelbana och bussar. Här finns även ett köpcenter, en biograf (Pathé Arena), Ajax hemarena (om man är fotbollsintresserad) samt Heinekken arena (för konserter och liknande). Även om man inte är fotbollsintresserad kan det vara kul att ha varit och sett en fotbollsmatch. Jag och min kursare såg Nederländerna spela mot USA, och publikhavet var orange och det var ett himla drag. Helt klart värt upplevelsen, trots att jag inte är det minsta sportintresserad.

ESN

ESN är en förkortning av Erasmus Student Network och är en studentorganisation man kan gå med i. De anordnar events och roliga saker för utbytesstudenter och vi lärde känna jättemycket trevliga människor från världens alla hörn genom organisationen. Några av de saker som anordnades på var discoskridskoåkning, ett besök på en isbar, ett besök på en fotbollsmatch, beer-bike genom Amsterdam, ett besök på Keukenhof (blomsterpark), ett besök på Zaanse Schans (holländskt Skansen) och en massa annat roligt.

Tar man kontakt med dem i tid innan man kommer kan man få hjälp att komma till rätta vid ankomst också.

För att lättast komma i konakt med dem kan man söka efter ESN Haarlem eller ESN Diemen på facebook, eller gå in på deras hemsidor.

Leidseplein

Leidseplein är Amsterdams Stureplan. Här finns en hel del pubar och uteställen. Ett måste om man är en partymänniska. Varje tisdag anordnades det karaoke för utbytesstudenter på baren Candela. Jag var där en gång och det var riktigt fullproppat med folk.

Man kan också gå på en så kallad pubcrawl runt Leidseplein (går även att göra vid Red Light District), vilket är väldigt populärt bland både turister och studenter.

Resor

Eftersom Nederländerna ligger så pass centralt i Europa är det relativt lätt att hitta billiga flyg- eller bussbiljetter till andra länder om man skulle vilja. Jag och min kursare var både i London (flög med EasyJet) och Paries (buss med Eurolines) under utbytet.

Det är också lätt att åka runt i Nederländerna med tåg. Man köper biljetterna i de gula automaterna vid varje station, och ibland fungerar det bara att betala med Maestro-kort eller kontanter. Vi besökte både Rotterdam, Den Haag (fin stad vid havet med sandstränder), Utrecht (jättefin stad, lite lik Uppsala) och Haarlem (Nederländernas äldsta stad).

Transport

Cykel är det absolut smidigaste sättet att ta sig runt i Amsterdam, och man slipper bli låst. Dessutom är det dyrare att åka med nattrafiken, och den går inte alltför ofta.

Ska man bara åka lite grand bör man skaffa ett OV-chipkaart som man tankar på med valfritt belopp. Sedan loggar man bara in och ut när man går på och av. Dessutom kan det kortet användas över hela landet (med undantag från på tågen).

Ett dygnskort kostar €7, och då har man 24 timmar på sig att åka hur mycket man vill.

Det finns tre tunnelbanelinjer i Amsterdam och är därför inte speciellt svårt att förvilla sig.

Sevärdheter

I Amsterdam finns en hel del att se. Bland annat kan Madame Tussauds, Sexmuseet, Riksmuseet, Van Gogh Museet och Anne Franks Hus vara något att se. En sak jag tycker att man bör se är huset där Anne Frank gömde sig under andra världskriget. Man var riktigt berörd när man gick därifrån.

Det kan också vara kul att åka kanalbåtarna runt på Amsterdams kanaler och se staden från en annan vinkel.

Zaanse Schans, Nederländernas svar på Skansen, är värt ett besök om man är sugen på äkta holländsk historia och kultur.

En bit utanför Amsterdam kan man även besöka en jättestor marknad kallad Bazaar där man kan hitta jättebilliga saker. Där skulle man kunna gå runt hela dagen.

Keukenhof är en blomsterpark som endast har öppet en viss tid på året, under våren, då blommorna blommar. Det är jättevackert och man ser även ut över stora tulpanfält.

Ett annat ställe värt ett besök är Kastel de Haar, ett jättevackert medeltidsslott, som ligger utanför Utrecht.

Sedan är det ju självklart mysigt att springa runt och botanisera i Amsterdam och upptäcka staden. Att även passa på att besöka andra holländska städer när man väl har chansen kan vara en idé också.

Jag ångrar definitivt inte att jag åkte trots att det var lite motigt ibland. Motgångarna har gjort mig starkare och jag har utvecklats mycket som person. Dessutom tror jag att det är nyttigt att klara sig ensam i ett annat land med en annan kultur.

En sak att tänka på kan vara att det förmodligen är lättare att åka tillsammans med någon. Även om man inte umgås hela tiden kan det vara skönt att ha någon att dela med sig av alla erfarenheter och känslor som ett utbyte medför. Det är svårt för de som inte upplever det själva att veta vad du går igenom, för det är en enorm omställning, allra helst i början.

Hela resan har tillfört mitt liv väldigt mycket och jag har växt som människa och fått minnen för livet. Min tid i Amsterdam är bland det bästa jag varit med om och jag skulle inte tveka en enda sekund om jag fick chansen att göra om det igen.

Länkar

Inför resan

Boende