Reserapport - KI-student
Lärosäte: Mount Sinai School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 09/10

Innan avresa

Som alla skriver i sina reserapporter tar det tid innan alla papper blir klara. När man skickat in en ansökan får man papper tillbaka som behövs för nästa ansökan. Det är inte lika stressigt när man åker på våren som det är för höststudenterna men det är ändå värt att vara ute i god tid. Ansökan till KI är lätt att förstå och bara att följa instruktionerna och hoppas att man får komma dit man vill. 

Ansökan
Fas 1 är att, innan ansökningstidens slut, översätta sitt CV till engelska, skriva ett motivationsbrev och be om ett rekommendationsbrev från en handledare på utbildningen och därefter skicka hela bibban till KI och hoppas få det universitet man har sökt. Det här var den lätta delen av ansökan.

Fas 2 börjar när du har blivit antagen för utbytesstudier på KI. Detta betyder inte att du är antagen till värduniversitetet utan dit ska nästa ansökan skickas. På Mount Sinai School of Medicine's (MSSM) hemsida, http://www.mssm.edu/about-us/services-and-resources/student-resources/electives/foreign-visiting-students, finns information om vad som måste ingå. Det verkar krångligt till en början men när man väl sätter sig ner och börjar går det ganska fort. De moment som kan ta lite tid att göra är intyg på hälsostatus (fås från studenthälsan) och personligt brev. För att åka till New York måste man bevisa att man inte har lungtuberkulos varför man antingen måste ha en negativ PPD alt negativ lungrtg. Alla barn- och hepatitvaccinationer måste vara verksamma och troligtvis måste du ta påfyllning på tetanusvaccinet. Internationella studiehandläggaren är väldigt hjälpsam och bokar man tid går det fort att få det man behöver därifrån. Enligt MSSMs hemsida behövs följande i första ansökningssteget:
  • Letter of good standing - från int. studiehandläggaren
  • Personligt brev - om varför du vill åka, varför just dit och varför just du?
  • CV
  • Ladok-utdrag på engelska - skrivs ut på KIs hemsida
  • Intyg på hälsostatus inkl. intyg om vaccinationer - studenthälsan alt vårdcentral
När allt är inskickat är det bara att vänta tills du får beviset på att du är antagen, vilket du med största sannolikhet får.

Fas 3 inleds med stor lättnad över ett positivt antagningsbesked men också ännu mer pappersarbete. För att kunna söka studentvisum till USA måste man dels ha ett I20-formulär som man måste ansöka om från universitetet och letter of Eligibility som fås från New York State Departement of Education. För I20 krävs:
  • I-20-ansökningsformulär
  • CV (återigen)
  • Kopia av ditt giltiga pass
  • Letter of Good Standing - samma som vid föregående ansökan
  • Proof of funding - utbetalningar från CSN, saldo på bankkonto
  • Proof of health insurance - Kammarkollegiets försäkring via internationella studiehandläggaren på KI
Det här skickas till internationella studiehandläggaren på MSSM.

För att få Letter of Eligibility skickar du:
  • ansökningsformulär
  • Check på 30 dollars - kan köpas på bank för ett par 100 kr men billigast är om man känner någon med amerikanskt checkhäfte som är villig att låna ut en check
  • Letter of good standing
Detta dokument skickas hem till dig men också (om jag inte minns fel) direkt till universitetet. 

När du fått I20 och Letter of Eligibility och betalat dels en SEVIS-avgift på 300 dollar (måste betalas för att få studentvisum) och en generell visumavgift på 1050 SEK kan du boka tid på amerikanska ambassaden. Observera att du måste skriva ut kvitto på betald SEVIS och betala 1050 kr direkt via banken för att få ett originalkvitto. 

På amerikanska ambassadens hemsida står tydligt vad som behövs för att få visum. Allt måste vara med! För mig funkade det att använda ett foto taget i en fotoautomat trots att måtten inte var helt korrekta. Efter mitt möte på ambassaden tog det två dagar innan passet med visum låg i brevlådan. 





Ankomst och registrering

Vi var fem stycken från vår kurs som åkte tillsammans och anlände till New York drygt två veckor innan kursstart. Det var ett bra upplägg då vi hann uppleva staden ordentligt innan vi började. Vi hittade våra favoritplatser i parken, några bra restauranger och de mysigaste stadsdelarna så vi visste var vi skulle gå när vi hade börjat plugga och därmed hade mindre tid. 

Ekonomi

Det kostar att bo och leva i New York, dels för att det är en dyr stad men också för att det är värt att verkligen leva när man väl är där! Ju billigare dollarn är desto billigare blir det så klart att leva. När vi kom dit stod den i 7,20 och nådde nästan upp till 8 SEK mot slutet. Mina vänner valde att skaffa ICA-banken och kunde därmed ta ut pengar utan växlingsavgift eller uttagsavgift vilket gjorde att de inte behövde gå runt med en stor summa kontanter hela tiden. 

Vi åt mycket på restaurang, åkte en del taxi, shoppade och levde allmänt mycket gott vilket gjorde att vi spenderade ca 300 dollar/vecka (vilket också var den maximala summan man kunde ta ut i bankomaten per tillfälle). För studierna behövde vi bara betala 40 dollar för obligatorisk hälsoförsäkring och inte 500 dollar per kurs som övriga studenter fick betala själva. Metrocard kostade 89 dollar/månad och var värt att investera i då vi åkte mycket tunnelbana. Kompisar som kom och hälsade på köpte ofta veckokort för 25 dollar.

Det går åt mycket pengar i New York men det är det värt. Det är en erfarenhet för livet.

Boende

Vi fem från kursen bestämde oss tidigt för att vi ville bo tillsammans och på Manhattan. MSSM ligger på upper east side och Albert Einstein i Bronx så det är värt att bo på östra sidan, nära gröna linjen, om man ska bo på Manhattan. På www.craigslist.com finns det hur mycket bostadsannonser som helst men inte så mycket möblerad korttidsuthyrning. Ca 3 mån innan avfärd svarade vi på diverse annonser men fick snabbt svar att de inte hyrde ut under så kort tid, inte till studenter, att det var mycket dyrare än vi trodde etc. Vi fick dock kontakt med en mäklare som jobbade för en stor mäklarfirma i NY som gjorde ett gäng sökningar för vår skull. Ungefär 1 månad före avfärd hittade hon en intressant lägenhet med tre sovrum och två badrum. Det mötte våra behov och vi bestämde oss för att ta den. Innan vi började leta lägenhet hade vi bestämt att 10000 SEK/månad var rimligt att lägga på en lägenhet med bra läge och hyfsad standard och det var precis vad det blev efter mäklararvode och hyra.

 

Det är inte ovanligt att man väntas betala en "deposit" på lägenheten och dessutom betala hela hyran före avresa. Det gjorde vi. Vi var en aningens misstänksamma men efter noga övervägande valde vi att gå med på deras krav. Hälften av pengarna drogs dock när vi kom på plats vilket kändes tryggt. När det handlar om så mycket pengar är det skönt att gå genom en känd mäklarfirma (t.ex. Charles Rutenberg realty) trots att dess arvode var saftigt. Depositen har vi nu fått tillbaka efter ca två månader i Sverige. Var beredd på att standarden inte är som hemma och att man ibland får oväntat besök från små lurviga vänner alt k-lackor. Vår hyresvärd finns att hitta på www.turtlebaysuites.com


Det var helt klart värt att bo centralt (midtown east) och vi hade nära både till downtown och till universitetet. De som pluggade på Albert Einstein tyckte också att det var värt trots den långa pendlingstiden (1-1,5h) med tidiga morgnar. 

Studier allmänt

Jag var väldigt nervös inför att börja på kurserna. Min föreställning var att amerikanska studenter var extremt dedikerade till sina studier och att de kunde allt. Jag undrade också hur det skulle gå att prata medicinspråk på engelska. Sanningen är att den normala svenska studenten är duktig kliniskt men kanske inte slår amerikanerna i att rabbla faktakunskap på molekylärnivå. Det behövde vi som tur var inte göra. Språket är inget problem, vi är verkligen duktiga på engelska i Sverige. Jämfört med alla andra utbytesstudenter var vi lysande. Det svåraste var att hålla koll på alla förkortningar men har man en fusklapp och frågar mycket klarar man sig bra. Läkemedel, inte ens generika, är samma som i Sverige så en liten röd bok kallad Tarascon Pocket Pharmacopoeia var bra att ha.

Jag skulle från början ha läst Clinical Surgery i Bronx under hela tiden men kom på att jag gärna ville se en annan del av New Yorks sjukvård också. Därför skickade jag ett antal mail till olika kurssekreterare för att höra mig för om det fanns någon plats där. Jag gick inte genom studiehandläggaren, som är känd för att vara svår att ha att göra med. Jag fick till slut ett mail från Pediatric Infectious Disease som sa att jag var välkommen dit som student. Därefter meddelade jag studiehandläggaren som skickade ett nytt antagningsbesked till mig där båda kurserna stod med. Jag är väldigt glad att jag gjorde det då den senare kursen var otroligt bra.


Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Clinical Surgery, Bronx VA

Första fyra veckorna tillbringade jag och en annan studiekompis på veteransjukhuset ute i Bronx dit både utbytesstudenter och läkare från MSSM blir "deporterade". Det är ett sjukhus som tar hand om New Yorks veteraner från diverse krig och ger dem gratis sjukvård livet ut. Detta betyder att andelen manliga patienter är mycket hög men ett fåtal kvinnor finns. Läkarna på MSSM tycker att det är långt att åka, alldeles för få operationer, ineffektivt och allmänt trist att vara där. Det fick vi höra.


För att få vara student på Bronx VA krävs att man lämnar fingeravtryck, som finns hos FBI i händelse av att vi skulle göra något dumt, och att man varje morgon går igenom en liknande flygplatskontroll. Vi var fem studenter, alla utbytesstudenter, på en kirurgisk avdelning med ca 10 patienter och en intensivvårdsavdelning med ca 5 pat. Det var tre interns som skötte avdelningen varav en gick hem och sov efter att ha varit nattjour. Två residents rondade med interns på morgonen och tillbringade sedan större delen av dagen på operation eller mottagning. Överläkarna (attendings) såg man på operation eller på mottagning och var inte alltid jättetrevliga. Vårt jobb var att bära runt på "the bucket", en plastlåda som innehöll förband och natriumklorid och vi förväntades snabbt vara framme och lägga om olika sår under ronden. Vi hade också till uppgift att fylla på lådan efter ronden. Det kunde ibland kännas onödigt och lite förnedrande att bära på lådan men vi försökte göra så gott vi kunde. Efter ronden fick vi antingen "scrubba in" på operation i en av de två operationssalarna, eller hänga på andra sidan skynket tillsammans med narkosläkarna vilket i många fall kunde vara desto mer lärorikt än att stå och hålla en hake i tre timmar. Efter lunch, som vi nästan alltid kunde gå på, var det mottagning där alla läkarna samlades för att beta av patienterna. Det var olika mottagning beroende på vilken dag det var. Det fanns allmän-, kolorektal- och kärlkirurgisk mottagning att gå på och de var olika lärorika beroende på vem som var överläkare. Vi fick oftast ta egna patienter, tillsammans med en annan student, undersöka och sedan presentera patienten för en överläkare. 


Jag lärde mig inte så mycket under den här kursen tyvärr. Vi var alldeles för många studenter som ville vara med på samma operation. Överläkarna var inte så undervisningsvilliga som jag hade trott att de skulle vara men det var i alla fall intressant att se hur det fungerar inom den statligt finansierade sjukvården i USA. Jämfört med andra kirurgikurser hade vi bra tider. Vi kunde ta 6.30-bussen från MSSM på morgonen så att vi var framme kl 7. Vi kom oftast därifrån runt 17.


Pediatric Infectious Diseases, MSSM

Den här kursen rekommenderar jag verkligen! Den var både avslappnad och lärorik. Vi fick ta mycket eget ansvar och presentera våra patienter direkt för överläkaren på eftermiddagsronden. Läkarna var dessutom väldigt trevliga och det var ok att ta patienter tillsammans med en annan student till en början. 


På MSSM finns inga infektionsavdelningar utan patienterna ligger på vanliga avdelningar och infektionsläkarna får komma dit som konsult. Vi var fyra studenter på kursen varav tre var utbytesstudenter och en var från MSSM. I snitt hade vi ca 2 patienter per student som vi dagligen följde. ST-läkaren (resident) gick runt till samtliga patienter, separat från oss, och bildade sin egen uppfattning om läget. Hela förmiddagarna fick vi "förronda" våra patienter vilket betydde att vi själva pratade med ansvarig läkare på avdelningen, pratade med och undersökte patienten, kollade upp labsvar och vitalparametrar och till slut skrev en SOAP-note, dvs daganteckning. Det här tog till en början ganska lång tid men då var det bra att det inte var någon stress eftersom ronden inte var förrän på eftermiddagen. Vid ca halv två träffade vi överläkaren tillsammans med ST-läkaren och rondade. Vi fick då själva presentera våra patienter och komma med förslag om fortsatt handläggning. ST-läkaren kunde fylla i om något saknades eller var felaktigt. Det var hög toleransnivå och alltid trevlig stämning. Efter ronden gick vi runt till en del av patienterna och träffade ibland nya konsulter om ingen av oss hade hunnit träffa dem innan. Efter "walking rounds" fick vi ibland undervisning av överläkaren och ibland fick vi gå hem. Ett par gånger fick vi i uppgift att läsa på om olika antibiotika för att dagen efter presentera för de andra studenterna, det var väldigt lärorikt. Varje kväll fick vi patientlistan mejlad till oss (väldigt patientsäkert...) så vi skulle veta var patienterna låg, om det var några nya patienter och om något nytt hade hänt. Tiderna var väldigt angenäma. När jag hade kommit in i hur man skriver daganteckningar och lärde känna patienterna kunde jag komma in vid 10 de dagar vi inte hade grand round eller mikrobiologirond. Vi slutade oftast mellan 15 och 17. Trots att tiderna var så bekväma lärde jag mig betydligt mer än på kirurgkursen. Effektiv inlärningstid, det gillar jag!


Det var väldigt blandat patientmaterial. Eftersom infektionsläkarna endast jobbar som konsulter tar de också bara hand om de svåraste infektionerna. Jag följde en 17-årig kille med toxiskt shocksyndrom pga Stafylokocker, vilket inte är särskilt vanligt. Vi hade också patienter med disseminerad herpesencephalit, endokardit, meningiter mm. Varje måndag- och torsdag-förmiddag kunde man följa med ST-läkaren på HIV-mottagning och träffa barn med (oftast) kongenital HIV. Det var väldigt intressant men framför allt väldigt sorgligt att se barn och ungdomar där följsamheten till mediciner var väldigt dålig och att de redan i unga tonår hade utvecklat AIDS. 


På slutet av kursen fick vi välja valfritt ämne inom infektion och presentera mha power point för de andra studenterna och läkarna. Vi skulle prata mellan 20 och 30 minuter och vara så heltäckande som möjligt för området. Jag pratade om Stafylokock toxiskt shocksyndrom, vilket var lagom brett och väl definierat för att bli intressant för alla. Förutom den här presentationen hade vi ingen examination, men det räckte gott och väl. Intellektuellt sett var den här kursen mer krävande än den förra men eftersom läkarna var så trevliga och tiderna var så bra så blev den helt optimal. 


Språk och kultur

Språket är inget problem om man kan grundskoleengelska. De flesta blir positivt överraskade över hur duktiga svenska studenter är på engelska. Jag kan inte påstå att jag upplevde stora kulturkrockar i New York. Det är en stad som känns väldigt tolerant och internationell.

Fritid och sociala aktivteter

Det är aldrig tråkigt i New York. Möjligheterna är oändliga och jag tycker att det viktigaste är att inte dra sig för att prova nya ställen och stadsdelar. Man tror att man har hittat sitt favoritställe men det finns alltid något annat som är minst lika kul eller mysigt men kanske med en annan "touch". Vi hängde mest i Downtown och Brooklyn där det finns bäst shopping, restauranger, uteställen, sköna människor, allt! Eftersom vi var fem studenter som bodde ihop så umgicks vi mest med varandra och de kompisar som kom och hälsade på. Vi hade en urban betonguteplats i anslutning till lägenheten där vi grillade både till vardags och helg. 

Sammanfattning

Det kan kännas som ett evighetsprojekt med alla papper innan man väl är klar. Det var det helt klart värt! Jag skulle rekommendera att tänka efter vad man verkligen är intresserad av och väga det mot hur mycket tid man vill lägga på sjukhuset resp fritid. Min andra kurs krävde färre timmar men gav mer kunskap. Man behöver inte tillbringa extremt mycket tid på sjukhuset bara för att man är i USA. Ibland kan man skylla på att man är utbytesstudent och har vänner på besök för att komma därifrån, när det inte längre finns något vettigt att göra. Även om man kommer hem sent är det ändå värt att ta sig ut på stan, ta en öl, gå på bio, promenera, vad som helst. Njut av tiden! Jag avundas er.