Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Manitoba
Utbildningsprogram: Tandhygienist
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 09/10

Innan avresa

Jag var studerande på Tandhygienistprogrammet Termin 4 när jag bestämde mig för att åka på utbyte till Kanada. Syftet med utbytet var att skaffa erfarenheter om hur man arbetar som tandhygienist utanför Europa och för att få in engelskan att flyta när det gäller klinisk terminologi och samtal med patienter rörande tandvård. All nödvändig information fick jag från KI och e-mail kommunikation med University of Manitoba fungerade väldigt bra då dem svarade omgående på alla frågor man hade rörande utbytet. 

Inget visum eller vaccinationer behövdes, endast ett brev från båda universiteten (University of Manitoba och Karolinska Institutet) för att visa upp i tullkontrollen vid inresa till Kanada).

Man ska tänka på att det är 7 timmars skillnad mellan Stockholm och Winnipeg och första dagarna blir det så att man är klarvaken kl 3.00 - 4.00 på morgonen för att senare bli helt utmattad och sömnig vid 18.00. Det tar ca 1 vecka för kroppen att adapteras och fungera normalt igen.

Man bör även tänka på följande:

·         Ta med sig adapter som passar för kanadensiska vägguttag.

·          Varma kläder, det kan bli väldigt kallt, mössa och varma skor är ett måste.

·          Inte ta med våra kortärmade kliniksaronger för att de får man i alla fall inte använda i Kanada

·          Läsa på kanadensisk Clinical Manual som finns på KI och “Dental Hygiene Theory and practice” by Darby and Walsh.

·          I Kanada är man väldigt noga med depurationstekniken och det är deras sätt eller inget alls som gäller.

·          Fråga vilka instrument du ska ha med dig, det är viktigt att ha explorer instrument för tandstensundersökning

·          Det skulle underlätta om man är redan legitimerad tandhygienist dvs går den 3-dje påbyggnadsåret på tandhygienistprogrammet.

 

Ankomst och registrering

Flygresan gick ganska smärtfritt: Stockholm-Chicago-Winnipeg, men jag skulle rekommendera mellanlanda i Kanada till ex i Toronto för att slippa de långvariga tullkontroller i USA där de ska ställa en massa frågor, ta fingeravtryck och där tullpersonalen kan vara ganska otrevliga ibland, för att sedan när man kommer till Kanada är det samma sak igen (tull, deklaration, redogörelse om vad man ska göra i Kanada och hur länge man ska stanna).

Jag anlände till Winnipeg den 4 februari dvs i mitten av den kanadensiska terminen, men eftersom jag inte hade obligatoriska föreläsningar att följa gick det smidigt att hoppa in mitt i. Alla praktiska saker fick jag hjälp med från skolans ledning, jag blev upphämtad på flygplatsen och bjuden på middag under ankomstkvällen. Jag fick en kontaktperson som tog hand om mig: visade runt, tog hand om inskrivningen, bibliotekskort, information om staden, jag fick till och med hjälp med transport till och från skolan de första dagarna.

Under perioden 15-22 februari var det Spring Break och då var det inga lektioner på skolan, skolans ledning rekommenderar att resa under den tiden vilket jag också gjorde, det är också en bra tid att se omkring i staden vilket är mycket mer än bara området där man bor.

Ekonomi

Att studera på University of Manitoba som utbytesstudent från KI är kostnadsfritt och alla försäkringar från Sverige följer med.

Det är inte billigt att bo i Kanada speciellt när man inte tjänar några pengar. Alla priser på varor och tjänster anges utan skatter som sedan läggs på.

Jag hade egen laptop med mig och Internet fick man uppkopplad mot en avgift ca 25 dollar i månaden. Jag köpte även ett kanadensiskt SIM-kort för att kunna ha lokalt telefon nummer men det visade sig vara en dyrbar historia, man betalar både för ingående och utgående samtal i Kanada, sedan måste man betala en extra avgift per månad för att kunna se vem som ringer. Det fanns en telefon på rummet i bostaden men den har jag aldrig använt.

 


Boende

Skolan ordnade med bostaden för mig, en liten lägenhet på ca 25 kvm på 7-de våningen i ett pensionärshem. I lägenheten som var fullmöblerad fanns det all nödvändig utrustning (sängkläder, handdukar, mikro, vattenkokare, strykjärn) och köksredskap. Gratis tvättstuga fanns det i källaren. Hyran är 490 kanadensiska dollar motsvarande ca 3400 SEK.  Det kan vara väldigt kallt i Winnipeg under vintermånaderna, temperaturen -35° C tillhör inte ovanligheterna, men det är alltid mycket varmt inomhus. Bostaden var centralt belägen men området runt omkring betraktas som mindre bra och man råder inte att springa ute ensam på nätterna då risken för rån och misshandel är stort, jag följde råden och såg till att ha någon med mig eller ordnade med trasportmedel kvällstid. Skolan ligger ungefär 20 minuters promenadavstånd från skolan eller kan man också ta buss som stannar precis utanför bostaden. .

Studier allmänt

Utbildningen på University of Manitoba är inte kostnadsfri för de kanadensiska studenterna. Kursavgiften är ca 13.000 kanadensiska dollar första året och ca 6.000 dollar det andra året. Anledningen till varför det kostar dubbelt så mycket det första året är för att studenterna köper sina egna instrument och Ultraljud utrustningen och detta är en engångskostnad vilket de slipper året därpå. På tandläkarutbildningen kan kostnaden för bara instrument komma upp till 20.000 dollar och detta exklusive skolavgiften. Trots det är det stor konkurrens för att komma in på Tandläkarhögskolan på University of Manitoba och utbildningens standard anses vara väldigt hög. Som student på University of Manitoba har man inga korta dagar, man stannar oftast i skollokalerna till kl. 18-19 varje dag, då förutom obligatoriska moment är det en hel del hemuppgifter. 2-ra årets termin på tandhygienist utbildningen slutar i april och efter det måste alla studenter genomgå en National Boarding Test för att få legitimation att arbeta i Kanada. En avgift betalas in av studenterna för att kunna skriva testet som omfattar dels ca 200 teoretiska frågor och dels praktiska färdigheter.

Under sommarlovet kan studenterna öka sin kompetens och konkurrenskraft genom deltagandet i olika extra kurser (t.ex. restorativ tandvård). Många studenter arbetar också ideellt på sin fritid som också ger de extra meriter för framtiden. I Kanada kan man endast arbeta privat som tandhygienist, det finns inga statliga tandvårdskliniker. Lönen för en legitimerad tandhygienist ligger runt 40-60 kanadensiska dollar i timmen, men varierar från provins till provins. Man får inte heller arbeta självständigt på en egen klinik som tandhygienist i Kanada utan tillsyn av tandläkare.

Instrumentuppsättningar på tandhygienistprogrammet skiljer sig från våra, då de har de flera instrument anpassade för olika ytor och tänder, filar för rengöring i furkationer och Explorer instrument för tandstenupptäckten. Studenterna använder inte alla sina instrument hela tiden utan meningen med detta är att prova på olika typer av instrument och för att sedan få välja själv vilka man vill använda i framtiden. Personligen gillar jag tanken att få äga sina egna instrument, då är man kanske mera rädd om dem: man skulle aldrig chansa och slipa dessa om man inte säker på tekniken.

Klinik dagarna börjar kl 9.00, och vanligast har man 3-5 klinik halvdagar i veckan, det vill säga att man har mycket mera klinisk träning i Kanada än på KI. Studentkliniken känns en aning omodern i jämförelse med vår klinik på KI: utrustning, gamla röntgenapparater med runda rör, analoga filmer som framkallas i mörkrummet. Man blir betygsatt efter varje klinikpass även om man inte gör något förutom att titta på. Frågor man ställer och punktlighet är några av dem sakerna som kan komma att spela roll i betygsättningen. Relation mellan studenterna och lärare är hyrarkistiska och man ska tänka på vad man säger i deras närvaro, man får inte kalla de med deras första namn utan Miss, Dr eller Professor + efternamn. Efter varje skriver man en utvärdering av sina prestationer vad man själv tycker och vad man har lärt sig. Det är endast pappers journaler med mycket skriverier. Journalerna utformade på ett sätt så att man kan bedöma studenternas förmåga att förstå patientens behandlingsbehov. Nackdelen är att vissa anteckningar och handstilar i journalen blir omöjliga att läsa ibland. Det finns ingen tvätt av klinik kläder på skolan, studenterna tvättar sina klinikkläder själva hemma, många kommer till kliniken klädda i klinikkläder hemifrån. Detta kändes litet så där speciellt när de är för övrigt mycket hårda på hygien-rutiner.

Undersökningen skiljer sig en del från vår på KI: amannes utformningen är annorlunda då de har mer detaljerade sjukdomsrelaterade frågor, bla om patienten har könssjukdomar, en av frågorna som är också med lider så här: ”do you usually experience morning stiffness?” Varje patient mäts det blodtryck på, puls och andning, detta tycker jag är jätteviktigt för att många behandlingar och dess utföranden har direkt anknytning till högt blodtryck, blodtrycksmätning ska jag försöka införa på min framtida arbetsplats. Sedan gör de en extraoral undersökning där man letar efter patologiska avvikelser, eventuellt cancer för att upptäcka eventuella avvikelser på deras tidiga stadium. Tandstatus- och Parod-blanketterna känns litet röriga att läsa, fynden markeras med prickar i rött eller svart. Utöver fickmätning mäter man gingivala retraktioner (CEJ) och avståndet mellan fasta och rörliga gingivan (MAG). Gingivala retraktioner, dvs recession, mäts och dokumenteras och övervakas väldigt noga för att ta reda vad som orsakar dessa: aggressiv tandborstning, parodontit patienter, tobakstuggning, kan medföra sensibilitet och fortsatt vävnadsförlust, sedan är det behandlarens uppgift att eliminera deras progression. I undersökningen ingår också bedömning om patientens svårighetsgrad på skalan 1, 2, 3 beroende på TST/missfärgningar/plack och detta är lokalt eller generellt för att bedöma kostnaden för hela behandlingen.

Kariesdiagnostik ingår inte tandhygienistens bedömningsansvar i Kanada, man antecknar endast att man misstänker att det skulle kunna vara något men får inte påstå att detta är karies, det är tandläkaren som ställer kariesdiagnoser. Röntgenbilder tar man inte på alla patienter och bara om man misstänker stora förändringar i bennivån, för övrigt tycker jag att man tar för litet RTG bilder och använder ofta 2 års gamla bilder som inte länge stämmer med verkligheten (vissa tänder är redan extraherade, borttagna broar). PTR är också selektiv på utvalda patienter, puts och polering anses vara onödig och abrasiv för tänderna, används i fallen med kraftiga missfärgningar.

Jag såg dessvärre inte så mycket att olika hjälpmedel användas på patienter, kanske kan det bero på att alla material hämtas från bemannad förråd (lämnas över disk) till skillnad från Karolinska då vi hämtar allt själva. Mellanrumsborstar finns inte i stort urval som i Sverige, oftast bara en enda storlek 0.7 mm, tandborstningsteknik är också annorlunda då man ”borstar upp” i slutet. Det sägs att det brukar finnas 3 storlekar av MRB men de används inte så ofta och vissa kliniklärare antyder att tandtråd är det enda hjälpmedel för interproximal rengöring, när jag försökte föra en diskussion om detta möttes jag med frågor: ”men hur ska MRB kunna rengöra under tandköttet?” eller ”MRB är ju så stora, de passar sällan mellan tänderna”. Jag har diskuterat detta med Salme och tyckte att detta var oacceptabelt och ska ändras på.

Studenterna har svårt att få tag på patienter till studentkliniken (en av anledningarna tycks vara parkerigsavgiften på universitetsområde som ligger på 5 dollar). Studenterna är väldigt rädda om de och försöker göra allt för att de ska vilja komma tillbaka, även om patienter inte uteblir vid ett flertal tillfällen. Behandlingen på skolkliniken är ca 75 dollar för 2 pass. Patienten betalar extra 5-20 dollar för fluorlackningen beroende på vilka tänder som ska lackas (incisiver eller molarer).

Studenterna har ett gympapass en gång i veckan för att stärka ryggmuskler, passet är schemalagt och obligatorisk, något som jag saknar i Sverige, sedan efter passet har man oftast en föreläsning.

I Kanada pratar man om en så kallad ”vittrocks syndrom”, med detta menas att patienter, speciellt barn kan utveckla traumatiska tandvårds- eller sjukhusvårds upplevelser, bli rädda och vägra låta sig behandlas. Många verksamma inom vården använder inte de traditionella ”klinik kläder” utan många gånger har mer privata kläder, inte helt ovanligt med jeans och tröja på vissa tandläkare som utför icke-blodiga behandlingar.

 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 4 på KI

Föreläsningar:

  • Nutrition – kost och livsstil
  • Farmakologi – svårt att hänga med pga föreläsarens dialekt, man få bättre förståelse genom att läsa föreläsningens stensiler.
  • Studenternas speciella projekt om orala sjukdomar och ett av projekten handlade om ”Perio-wave” som är en icke kirurgisk laser-terapiteknik på patienter med aggressiv parodontit. Det är fortfarande inte bevisat att tekniken funkar in-vitro dvs att parodontit bakterierna verkligen dör men forskningen är på gång.
  • Föreläsningar om våldet i hemmet och hur man känner igen de misshandlade och hur kan man hjälpa dem.
  • Workshops som varade i 3 timmar varje vecka då man hade olika typer av demonstrationer i smågrupper om 6-7 studenter, till exempel kunde man gå igenom olika hjälpmedel man kan använda, jämföra och komma med förslag vad man ska rekommendera till patienter och varför, studenter kunde komma med egna förslag på vad de ville veta mer om, t ex rengöring av avtagbara proteser, detta var mycket bra träning del att få en feed back från läraren dels av andra studenter vad de tyckte om olika produkter och vilka patientgrupper man kunde rekommendera dessa till. Man fick öva på att ta bort postoperations suturer på en studiemodell, vilket man ska kunna som en tandhygienist i Kanada. Det finns ett annat hjälpmedel för tandkött som ”kliar”, den har gummitopp och ska stimulera tandköttet – en mist sagt konstig produkt!

 

2-ra års studenter har arbetsplatsförlagda klinikpass och askultationer under studietiden, följade har jag varit på:

  • Privat klinik, en modern klinik med plasma TV i taket i behandlingsbåsen, man observerar tandhygienistbehandlingar vilket skiljer sig avsevärt från behandlingen som de lär ut på skolan. Tandhygienist behandlingar i Kanada kostar 41 dollar per 15 min, dvs 30 min blir ca 82 dollar osv. En legitimerad tandhygienist måste uppvisa 3000 kliniska arbetstimmar för att ansöka om tillstånd att kunna arbeta självständigt, innan det arbetar man under ledningen av tandläkaren.
  • Siloam Mission - ett hembärge för hemlösa, där man utför kostnadsfria behandlingar för alla som motsvarar vissa kriterier. Siloam Mission på är de flesta patienter aboriginer och många av är HIV och Hepatit C smittade, och har missbrukarbakgrund. I Kanada är det inte tillåtet att använda ultra-ljud på patienter med vissa medicinska tillstånd som Hepatit C och HIV/Aids: vatten blandad med saliv sprids via luften och kan innebära smittorisk för behandlaren och andra som arbetar i lokalerna.
  • Drs. M. D. Hoffer & J. N. Lipkin, dental implantat klinik - där tandhygienist utöver sina egna arbetsuppgifter utför även tandtekniskt arbete och vissa delar av tandläkararbetet. Implantat, restorativtandvård och kron- och bro.
  • Grad Orthodontics Clinic, Ortodonti – där tittar man på olika moment vid ortodontiska behandlingar och ge tandvårds instruktioner till ortodonti patienter (tandborstning, superfloss).
  • Derca, specialistklinik för barn med diabetes typ 2, patienterna träffar olika vårdnadsgrupper i en och samma klinik under 1 timme, tandhygienist studentens roll är att under 10 min tid färga in, ge övergripande plackmängd bedömning och ge information och instruktioner hur man ska sköta sin orala hygien utifrån patientens individuella behov. De flesta patienter är indianer boende på reservat och oral hygien verkar inte vara prioritering nummer 1.
  • Childrens hospital – community special care, olika slags behandlingar på barn i olika åldrar.
  • Deer Lodge center dental clinic - åldersdomhems klinik, svåra patienter, dementsjuka, rullstolsbundna med mycket problem, vissa är mer mottagliga för behandlingar än andra. Där utför man student-tandhygienist behandlingar på dessa patienter så gott det går, scaling och PTR med ofta det enda man lyckas med är tandborstning.
  • Health Action Center Dental Clinic HAC– en privat tandvårdsklinik där patienter kommer från svaga sociala förhållanden, med olika mentala sjukdomar eller beroende av narkotiska preparat (metadon patienter), patienter som lider av schizofreni. Det har hänt av patienterna kommer in påverkade och börjar bråka, skrika osv. Andra patienter kommer in och verkar som alla andra tills man läser anamnes i deras journal. Kliniken fungerar som en vanlig arbetsplats, där kan patienter boka tid eller komma som drop- in, tandhygienisten kan börja med depurering och sedan ska patienten vidare till tandläkare för en extraktion eller kariesterapi, ibland en hel familj kan komma och alla önskar behandling och undersökning, allt är möjligt i mån av lediga bås och inbokade besök. Där var i 3 dagar, min favorit rotation av alla.
  • Radiology, röntgen – man tar självständigt RTG bilder under tandläkarens ledning och framkallar de i mörkrummet. Studenterna bär speciella radiology-mätare som skickas in varje 3-je månad som talar om hur mycket strålning har man utsatts för i skolans lokaler.

Språk och kultur

Det officiella språket i Kanada är engelska eller franska beroende på vilken provins man befinner sig i. Som tur var engelska det första språket i provinsen Manitoba. Det erbjöds inga ytterligare kurser i engelska på universitetet eftersom det inte var avtalat innan ankomsten. Jag mötte på vissa svårigheter med språket när det gällde kliniken och dokumendationen men man lär sig ganska snart, det enda man ska tänka på är att våga fråga när man inte förstår och alla hjälper mer än gärna.

Fritid och sociala aktivteter

På fritiden fanns det mycket saker att göra: man kunde se standen som visade sig vara ganska stor, det fanns träningsmöjligheter både på gym och simhallar, gillar man hockey har man verkligen kommit rätt. I Kanada man umgås väldigt mycket och är nyfiken på europeer, därför blir man ofta bjuden på olika aktiviteter av sina kurskamrater.

Sammanfattning

Kanadensarna överlag är väldigt trevliga och hjälpsamma, lättsamma och öppna, de har igen i år vunnit pris som världens trevligaste nation. Man har en otrolig samhörighet i klassen och mellan olika klasser, alla verkar vara kompisar och hjälper varandra så gott de kan. En före detta tandlärarstudent från Karolinska Institutet som jag lärde känna i University of Manitoba höll med och säger att människor i Kanada tar hand om varandra på ett sätt som man inte gör i Sverige. Winnipeg är inte direkt någon turistattraktion och vädret kan vara en utmaning men människorna gör det värt ett besök.