En av anledningarna till att jag sökte till just Läkarprogrammet på Ki var möjligheten att få åka på utbyte. Jag ville prova på studentlivet i ett annat land, och gärna förbättra mina språkkunskaper. Det är sällan man får tillfälle att under så ordnade förhållanden uppleva ett annat lands kultur. Jag har läst tyska i grundskolan och gymnasiet så därför kändes Tyskland som ett naturligt val. Mitt förstahandsval var egentligen Berlin, men Ruprecht-Karls-Universität i Heidelberg (Tysklands äldsta universitet) visade sig vara en riktigt Erasmuspärla, så jag är mycket glad att jag hamnade där!
Tyvärr upplevde jag informationen från KI:s sida som ganska dålig i det inledande skedet. Jag fick som svar att det förmodligen inte är genomförbart att åka på utbyte under medicinkursen. Här får man dock vara beredd på att undersöka olika möjligheter själv, och att komma med förslag. Det är inte möjligt att hitta ett upplägg som exakt motsvarar det man läser på hemmaplan, men det är ju också det som är själva vitsen med utbytet; man får uppleva en annan inlärningsmetodik. Jag hade väldigt bra kommunikation med min ämnesansvarig för medcinkursen, vilket underlättade en hel del. På universitetet i Heidelberg finns också en mycket kompetent Erasmuskoordinator som var mycket behjälplig och gärna besvarade frågor före avresan.
Man behöver inte vaccinera/lungröntga sig inför avresa.
Det märks tydligt att det finns en Erasmusrutin i Heidelberg. Innan terminsstart anordnas en vecka med så kallade orienteringsdagar. Man delas in i olika grupper beroende på vad man studerar och introduceras sen till universitetet, staden och andra utbytesstudenter. Varje grupp har två faddrar som kan besvara frågor och vara allmänt behjälpliga. Väldigt bra ordnat, jag rekommenderar starkt att delta om man har möjlighet.
Man bör oavsett vara på plats åtminstone några dagar innan kursstart eftersom det är en hel del pappersarbete som måste ordnas. Till att börja med måste man registerar sig på universitetet, och för att kunna göra det måste man hämta ut ett intyg från försäkringskassan. Man måste även skriva in sig hos borgmästaren i sin stadsel. Sen kan man gå till närmsta universitetsbibliotek och hämta ut "Campus-kortet" som man kan ladda på med pengar och använda i universitetets resaturanger. Logistiken försvåras till viss del av att alla dessa olika instanser har olika öppettider som man måste tajma in med tysk precision om man ska lyckas fixa allting på bara en dag.
Jag upplever kostnadsläget som billigare än i Stockholm. Bostadshyrorna är billigare om man bor i studentbostad (200-250 euro per månad). Privat boende i Wohngemeinschaft varierar från ca 250-400 euro.
På universitetet kan man som student äta för 2-4 euro med studentkortet i de så kallade "Mensorna". Jag upplevde maten som överlag bra, man kunde välja fasta rätter för runt 2 euro, eller buffé där man väger maten sjäv. Otroligt skönt att inte behöva planera matlåda varje dag.
Jag skulle även säga att livsmedel är något billigare än i Sverige. Har man ett stort alkoholbruk "tjänar" man definitivt en slant. Man kan även äta ute på restaurang relativt billigt (5-6 euro).
I Heidelberg finns en motsvarighet till kårobligatorium på 60euro per termin. Annars tillkommer inga avgifter i samband med studierna.
I Tyskland bor man ofta i så kallade WG:s, Wohngemeinschaft. Det finns en hel del Student-WG:s som universitetet förmedlar och som man kan anmäla intresse för. Man anger då om man önskar boende i budget, superior eller deluxe-typ (som jag önskade). Jag ansökte på vårterminen och fick då utan problem ett rum i ett "Studentenwohnheim" tillsammans med en annan tjej som också läste medicin, i samma klass som jag faktiskt. På höstterminen är det tydligen svårare att få ett rum via studentförmedlingen i och med att fler studenter kommer då. Rummet var litet men fräscht, med balkong. Vi delade sen kök och badrum. Jag betalade 250 euro per månad och det låg i Neuenheimer Feldt, precis invid medicinkliniken. De flesta studentbostäderna ligger i detta område vilket passar väldigt bra om man läser medicin. I hus nummer 133 som jag bodde i låg det en bar på bottenvåningen. Väldigt smidigt att bara ta hissen upp till rummet efteråt.
Man kan även söka bostäder på den privata marknaden. Det är stor omsättning på rum i WG:s, och det finns många sidor på internet som förmedlar kontakten. Dock vill de flesta träffa en personligen, så det kan vara svårt att styra detta från Sverige. Priserna är generellt också högre.
De flesta tyska studenterna bor i privata WG:s, och många har förutfattade meningar att bara utbytesstudenter bor i Studentenwohnheim. Så tyckte jag inte var fallet, i min byggnad bodde förvisso en del utbytesstudenter, men även många tyskar. Det är dessutom ingen nackdel att det finns många utbytesstudenter eftersom de ofta är väldigt socialt aktiva. Jag kan därför starkt rekommendera studentrummen, dock verkade de billigaste budgetrummen inte vara fullt lika gemytliga.
Studieupplägget liknar det i Sverige med föreläsningar och seminarier, dock är man mindre utplacerad på klinik.
Man har ett antal så kallade bed-sides per vecka när en överläkare presenterar patienter för en mindre grupp studenter. Det är såklart en nackdel att man ser relativt få patienter, dock upplevde jag dessa bed-sides som väldigt kvalitativa och givande. Man övar fler moment på dockor och motsvarande under skills-labs. Stämningen mellan läkare och studenter var generellt väldigt god, man kunde eventuellt ana en mer hierarkisk uppbyggnad, men det var t.ex. inga problem att ställa frågor och prata med överläkarna.
Man bör även tänka på att ta med sig en läkarrock till Tyskland! Rocken är en tydligt statussymbol inom tysk sjukvård och en viktig del i rollen som läkare (enligt kursledningen). Man har sin privata rock ute på kliniken och vanliga civila kläder under. (Många tyska läkare matchar med privata vita byxor.)
Karolinska Institutet låter väldigt bra i många tyska läkares öron, så har man en namnskylt med Karolinska på rekommenderar jag att man tar med den. De verkar som att de flesta tyska läkarna känner någon på Ki, har varit på Ki, eller skulle vilja åka till Ki.
Det finns ett väldigt bra bibliotek för medicinsk kurslitteratur. Man behöver knappt köpa några böcker alls utan kan låna det man behöver.
Kurser motsvarande termin 7 på KI
Jag läste andra delen av medicinkursen i Heidelberg. I och med att vårterminen börjar senare nere på kontinenten hade jag även läst större delen av terminen här hemma innan jag åkte ner i början av april. I Tyskland är medicinkursen bara en termin till skillnad från två här hemma. Man läser i två veckors block ämnena kardiologi, endokrin, njure + psykosomatik, gastro och hematologi + reumatologi. På förmiddagarna hade man ofta föreläsningar och på eftermiddagen antingen skills-lab, bed-side på avdelning eller annan undervisning i mindre grupp. I kursen ingick också klinisk farmakologi och geriatrik. Vi hade även en undervsningsform som hette Medi-cit, där man övade saker som att ta anamnes, ge svåra besked och att reda ut konflikter på avdelningen i små grupper. Man spelade mot en skådespelarpatient, videofilmades och fick sen feed-back av gruppmedlemmarna och en läkare som närvarade. En spännande undervisningsform, särskilt när man inte till fullo behärskar språket.
De tyska studenterna får helt klart mindre klinisk vana eftersom de relativt sällan är ute på avdelning. Ändå förväntas man inhämta många praktiska kunskaper som statustagande, sätta venös infart, lägga magsond etc. inför osce-provet på slutet av terminen. Det fanns förvisso seminarier där detta gicks igenom, men jag upplever ändå att kliniktid var en bristvara. Däremot trycks det aningen hårdare på teorin än här hemma. Detaljnivån på vad man förväntas kunna är högre. För att klara kursen måste man delta på minst 85% av all undervisning, men i praktiken gällde detta bara gruppundervisningen på klinik och seminarierna. Föreläsningsnärvaron registrerades via online evaluationer, så här kunde man bedöma själv om man redan tyckte att man kunde något ämne bra, alternativt föredrog att läsa själv. Vissa föreläsningar var nämligen inte jättebra tyckte jag, även om kardiologin faktiskt presenterades av en nobelpristagare!
Under terminen var man även tvungen att delta i en "mini-cex", ett mindre praktiskt prov där man övade status/anamnes. Man skulle även skriva två stycken patientrapporter; en internmedicinsk, och en geriatrisk. Som examination hade man tre skriftliga prov; intermedicin, geriatrik och farmakolgi samt ett osce-prov. De skrifliga proven var flervalsfrågors-prov, och faktiskt ganska svåra. Man hade kort om tid, och kunde lätt missuppfatta den språkliga biten. Som Erasmusstudent fick min ingen extra tid, utan istället ta med sig en ordbok om man ville. Vilket inte var till någon nytta alls, man hade ingen chans att hinna slå upp en massa ord. Osce-provet upplevde jag däremot som lättare. Det bestod av 12 stationer, t.ex. lungstatus, lägga magsond på docka, ta och tolka ekg osv. Man hade 5 min per station och 1 min att byta till nästa. Här fick man se prov på den tyska organisationsförmågan; med distinkta visselpip leddes man snabbt och smärtfritt genom ca en timmes praktisk examination. Här upplevde jag i princip inga problem pga språket.
Det var otroligt lärorikt och nyttigt att gå igenom en hel termin på tyskt vis. Dock blev det ju viss dubbelläsning, jag var tvungen att läsa hela juli ut, man kunde inte vara med bara en del av terminen. Men i och med att man blev indelad i en grupp och genomgick alla moment kom man på ett väldigt naturligt sätt in i klassen, vilket jag upplevde som väldigt positivt.
Jag tycker det gick mycket bra att hänga med i undervisningen. Jag har läst tyska i grundskolan och gymnasiet och tyckte att jag klarade mig bra på det. Till en början är det svårt att uttrycka det man vill i tal, men jag tycker att det släppte ganska snabbt. Vissa dialektala patienter var svåra att förstå, men det tycker ofta tyskarna själva också. Det erbjöds språkkurser på kvällstid, 1-2 kvällar i veckan. Jag deltog inte själv i detta utan prioriterade istället att försöka praktisera språket med tyskarna som jag lärt känna.
Jag upplevde inga större kulturkrockar i Heidelberg, tyskar och svenskar är relativt lika skulle jag påstå. Det man som svensk är ovan vid språkmässigt är annars att säga Ni till alla man inte känner väl. Jag tror dock att det är lugnare att säga fel om man är utlänning.
Heidelberg är ett socialt mecka för utbytesstudenter, det arrangeras hur mycket aktiviteter som helst! Universitetet anordnar i princip varje helg en exkursion för Erasmusstudenter till billiga priser. Det fanns möjlighet att åka på vinprovning, båttur längs floden Neckar, Week-end till Berlin m.m. Många tyska studenter har dessutom själva varit på utbyte och är intresserade av att lära känna utbytesstudenter i Heidelberg.
Det var väldigt lätt att få kontakt med tyskar i klassen. Många kände till Stockholm och ville gärna själva åka på utbyte till Ki. Jag hörde någon säga att det var ca 30 sökande på 5 platser sist. Det är intressant att höra med tanke på att väldigt få från Ki åker till Heidelberg. Jag lärde i alla fall känna flera tyskar som jag hoppas kunna hålla kontakt med.
I Tyskland är det även vanligt med språkutbyten i form av "tandempartners". Jag lärde t.ex. känna en tysk tjej som ville lära sig svenska, så vi träffades och pratade tyska och svenska. Det fanns faktiskt väldigt många tyskar som ville lära sig svenska. Att tyskar drömmer om den svenska idyllen är ingen myt.
Det fanns mycket goda möjligheter till sport och rekreation! Som student kan man gå gratis på olika typer av träningspass; fitness, dans, cirkelträning m.m. Det fanns även tillgång till simhall. Man kunde utöva de flesta sporterna och även anmäla sig till kurser i t.ex. rodd, tennis, kampsport m.m.
För att på lättaste sätt ta sig runt i staden behöver man en cykel. Det går även bussar och spårvagnar, och man köpa ett terminskort för runt 120 euro. Jag skulle dock säga att man klarar sig bättre med en cykel. Studentorganisationen AEGEE hyr ut cyklar billigt terminsvis (runt 35euro). Dessa tar snabbt slut och då kan ett alternativ vara att köpa en begagnad cykel. Jag fick tag på en riktigt bra damcykel via en privat annons, sjuväxlad, för 40 euro.
Det är väldigt intressant att se ett annat utbildningssystem, och att jämföra sjukvården i Sverige med någonting annat. Jag tror jag kommer uppskatta delar av vår utbildning här hemma mer, men också vara mer kritisk i vissa lägen. Det är väldigt stärkande för självförtroendet att märka att man klarar av svåra moment på ett annat språk, och att bara klara sig utomlands i en helt ny stad.
Jag är väldigt nöjd med mina fyra månader i Tyskland, jag har träffat många härliga människor och har med mig många minnen som jag kommer kunna tänka tillbaka på under lång tid framöver. Det känns kul att man har knutit kontakt med framtida kollegor inom läkaryrket. Jag ser fram emot att åka på utbyte igen!