Utbytesstudier i London våren 2010

Nu har jag precis kommit hem från mitt Erasmusutbyte i London där jag varit tillsammans med två kurskamrater, Emil och Awa. Vi har bott där från den 4 april till 2:a juli. Totalt 13 veckor.

Det har varit en fantastiskt rolig tid som jag är väldigt glad över. Jag kom ihåg när jag under hösten 2009 skulle välja vart och om jag skulle åka på utbyte över huvud taget. Jag, som många andra var orolig om jag skulle ha råd och om jag kanske skulle hamna efter när det gäller studierna hemma i Sverige. Men det känns inte som om det har varit några problem. Jag har antagligen missat viss kunskap hemma i Sverige och fått annan kunskap i England. Ekonomiskt gjorde man av med lite mer pengar i London än hemma i Stockholm. Mest för att man vill göra roliga saker när man är i ett annat land.

Eftersom deras termin håller på ett tag in i juli jämfört med Karolinska Institutets termin som slutar i början av juni så missade jag dessutom bara lite mer än en och en halv månad hemma och fick 3 månaders studier i London.

Jag tycker man ska ta alla chanser som erbjuds att få resa och bo i ett annat land. Det är fantastiskt givande på flera plan. Och Erasmusutbytet är en sådan chans som man inte får missa. Man tillåts åka iväg under terminen och får studiebidrag under tiden. Man får ekonomisk hjälp med stipendium från Erasmus och man får väldigt bra hjälp med det mesta vad gäller det praktiska inför resan.

Innan resan

Inför resan är det en hel del som ska ordnas. Med detta tycker jag vår studievägledare Malin Ahlen varit till stor hjälp. Efter att man skrivit sin ansökan om att man vill åka på utbytesstudier och blivit antagen (för att bli antagen är det bra att ha engagerat sig på något sätt i tex odontologiska föreningen) så ska det fyllas i en del papper. Och för att åka till London är det några extra saker som ska göras jämfört med de flesta andra länderna. Man ska nämligen ta ett blodprov (hep B+C och HIV) och en lungröntgen (tuberkulos). Med detta fick vi hjälp från studenthälsan. Dom ordnade remisser och svaren skickades sedan till London.

Malin Ahlen hade kontakt med en kvinna på skolan i England som hette Rumina. Till henne skickades all formalia och via Rumina ordnade Malin boende till oss (står mer om boendet längre ner).

När det gäller studierna i Stockholm är det viktigt att ha avslutat sina patienter på hemmaplan innan avresan. De ska antingen vara färdigbehandlade eller försedda med långtidsprovisorium. Tentor som görs hemma i Sverige fick vi göra i England. Vi gjorde tex Pedodontitentan medan vi var på utbytet.

Ankomst

Det var den 4 april när jag och Awa klev av på Heathrow flygplats i London. Emil hade ankomit före oss. Och så här skulle det förövrigt fortsätta under hela vistelsen. Emil var alltid före oss.

Det var ingen som mötte oss på flygplatsen från skolan. Vi fick ta oss in till centrum själva. Awa skulle sova första natten hos några kompisar. Jag och Emil hade bestämt oss för att hitta ett vandrarhem i Kings Cross att sova första natten. Vi skulle nämligen inte få vårt boende förs än morgonen efter och Barbican där vi skulle bo i tre månader låg relativt nära Kings Cross.

Det hade börjat mörkna när jag klev av, förvirrad, i Kings Cross med all min packning för tre månader. Jag hade inte hittat Emil än. Jag stod mitt i en korsning, fullt med liv, trafik och neonskyltar omkring mig. Och som jag står där med mina tre väskor och en guidebok i ena handen för att försöka lokalisera mig på kartorna längs bak i boken kommer det såklart framhoppandes en kvinna som antagligen inte är mer än 40 år gammal men ser ut som 60 år. Hon har inte ett helt och rent plagg på sig, hon har en tand i fronten och hon luktar som om hon inte tvättat sig det senaste decenniumet. Hon försöker sälja en ”The Big Issue” (motsvarigheten till Situation Stockholm) till mig förstår jag efter ett bra tag. Jag försöker på ovan engelska få henne att ge sig iväg. Jag förstår knappt vad hon vill. Hon talar en grov dialekt och har svårt att artikulera sig med avsaknaden av alla tänder. Det här är även den första engelsktalande personen jag talar med sedan jag klivit av planet. Hon vägrar ge sig och jag är såklart en lätt måltavla där jag står med alla mina väskor och det står ju med stora bokstäver att jag är en förvirrad turist. Till slut ger jag kvinnan alla mynt jag har i fickan bara hon ger sig iväg. Jag tog inte ens emot den skrynkliga tidningen. Jag tror hon fick 6-7 pund. Hon hasade nöjt vidare och lämnade mig ifred.

Strax därpå kom Emil och vi hittade vårt billiga vandrarhem som var riktigt hemtrevligt. Efter att vi tagit oss en ankomstöl sov vi riktigt gott. Det kändes skönt att ha ankommit.

Dagen efter tog vi oss till Barbican och fick vårt riktiga boende.

På måndagen därefter skulle vi ta oss till skolan för första gången. Vi letade oss dit. Vi hade gott om tid för vi visste ju inte exakt var den låg. Vi kom in i den slitna byggnaden där alla skyltar, som tex visade olika avdelningars namn, stod på två språk, både på pakistanska och engelska.

Vi fråga oss fram efter ett namn vi hade på en lapp. Vi träffade Sarah Bourn som hon hette. Hon var lite förvånad att vi var där för det var ju påsklov. Hon hjälpte oss att få tid på deras "studenthälsa" för nya blodprov. Detta är dom väldigt hårda med i England. Man får inte jobba med patienter innan blodproven är klara. Sen sa hon att hon tyckte vi skulle ta ledigt resten av veckan och att en kille som var ordförande i studentföreningen skulle visa oss runt på skolan någon dag under veckan. VI fick Saieds, som han hette, nummer och vi bestämde träff. Saied var mycket trevlig och tog sig gott om tid för att visa oss omkring på skolan och tillhörande byggnader.

Kostnader/ ekonomi

Jag tror att vissa saker i London är billigare än i Stockholm och vissa saker dyrare. De här diskussionerna hade vi ett flertal gånger med de tre engelska studenter som varit på KI tidigare under året. Vart var det dyrast att leva? De engelska killarna kom snabbt in på vad de tyckte var sitt bästa argument; ”man får två öl i England för samma pris som en i Stockholm”! Och ja, det stämmer, alkoholen är som vanligt billigare utanför än i Sverige.

Men självklart gör man av med pengar när man bor i centrala London. Och dessutom när man är där på ett kortare utbyte. Man vill ju göra saker hela tiden. Jag tror jag gjorde av med ganska exakt 25000kr mer i London än vad jag hade gjort under samma tidsperiod i Stockholm. Men då hade jag tex ett boende i London som kostade 6000kr mer under mina 3 månader än i Stockholm, och jag levde väldigt gott. I början åt jag många av mina mål ute, som de flesta gör i Londons innerstad (vissa dagar åt jag både frukost, lunch och middag ute). Jag upplevde att man kunde äta billigare ute i London än i Stockholm. Speciellt i Whitechapell. Man kunde få en stor grillad panini med en hel salladstallrik för 3,5, och 1 pund motsvarade 11,50kr till 12kr när vi var där.

En annan anledning att det gick mycket pengar var att jag hade besök alla utom 3 helger. Och när kompisar kom över ville jag göra roliga saker, och då går det åt mer pengar. Något som jag absolut inte ångrar. Det var som om att jag hade 10 ”långweekends” med olika vänner i London.

Vi struntade som sagt i att köpa månadskort som kostade ca 1200kr och använde apostlahästarna desto mer istället. Man märker att London inte är så stort och att man kan gå överallt.

(Här ligger två rubriker eftersom)

Boende

Boendet som ordnades till oss var vi jättenöjda med. Vi var förberedda på att standarden skulle vara betydligt lägre än hemma i Sverige. Och det var den också. För ca 1200 pund (motsvarande 13800 kronor. 11,5kr motsvarade 1 pund) bodde vi i 3 månader i området Barbican i ett studenthus som hette Dawson Hall. Vi fick ett rum var på ca 12kvm som var inrett med helteckningsmatta, skrivbord, en säng, garderob och ett kylskåp. Även internet ingick. Vi hade gemensamt kök och badrum i korridoren som delades på ca 8 personer.  Awa hade det bästa rummet som låg på högsta våningen (7de) med eget handfat på rummet. Utanför huset hade vi en jättestor gräsmatta och hela området var inhägnat som mycket annat i London. Man var tvungen att ha ett magnetkort för att komma in på kvällar och helger och det var bevakat av portvakt dygnet runt. Boendet låg ca 30 minuters gångväg från skolan och ca 25 minuters gångväg till Trafalgar square. Först var det tal om att vi skulle bo i ett hus väldigt nära skolan. Jag hade antagligen anpassat mig till att bo där om vi blivit placerade där men jag är väldigt glad att jag fick bo i Dawson Hall.

Praktiska saker

Jag vet inte om jag kommer på så mycket praktiska saker. Ett av de bästa råden jag kan ge är dock att lägga ner mycket tid på att välja en bra guidebok om London hemma i Sverige. Min guidebok hade jag med mig hela tiden de första två månaderna

Angående tips tänkte dock ganska snabbt på vädret som jag hört så mycket om i England och vilka råd man kan ge i klädväg. Jag hade inte varit i London innan men jag hade ju hört om allt regn som skulle vräka ner över oss. Vi var i London från april till början av juli och jag tyckte det regnade otroligt lite. Det känns nu i efterhand som om det regnade max 5 gånger under 3 månader. Det var däremot fruktansvärt varmt stor del av tiden. Jag gick i shorts under hela vistelsen. Jag hade inte med mig några regnkläder men köpte ett paraply väl på plats.

Ett gym hittade jag som låg två minuter från vårt boende. Ett månadskort kostade 20 pund. Jag hade två olika löprundor. Båda startade med att jag sprang förbi St: Pauls Cathedral ner till Themsen. När jag sprang den ena rundan vek jag sedan av åt höger och sprang bort till Big Ben och tillbaka på motsatt sida Themsen. Den andra rundan sprang jag vänster när jag kom ner till Themsen och bort till Tower Bridge och tillbaka på motsvarande sida Themsen. Båda rundorna ca 8km.

När det gäller matlagning och matlådor så blev det annorlunda för mig i London. Hemma lagar jag väldigt mycket mat men i London vart det att jag köpte mycket mat ute. Dels för att det inte fanns möjlighet att värma matlådor i skolan som det finns på KI. Engelsmännen tyckte dessutom att vi svenskar var lite lustiga som behövde äta varm mat mitt på dagen. Köksgeråd lånade jag ihop i mitt gemensamma kök där jag bodde.

Skolan

Skolan låg i östra London i Whitechapel. Den låg ca 30 minuters promenad från vår bostad. Eftersom att månadskort kostade ca1200kr valde vi att promenera till skolan istället och när vi behövde åka buss hade vi ett ”top up” Oystercard som var ett busskort man fyllde på då man behövde. Vi tyckte alla tre att det fungerade jättebra att promenera . Man gick genom Londons stora bankområde. Det var kul att se alla människor och allt liv på morgonen. Tunnelbanan tog nästan lika lång tid och vi slapp all trängsel och värme nere i tunnlarna.

Hela Whitechapel var ett på sitt sätt ett fascinerande område. Ett slitet område som vart hårt bombat under andra världskriget med mycket gamla byggnader. Det var till stor del invandrare som bodde i det här området. På många platser var det stora marknader och livlighet. Och det var en stor kontrast till bankområdet som gränsade till Whitechapel med alla sina skyskrapor.

Skolan låg i en sliten och gammal byggnad. Dom skulle flytta ifrån den inom två år informerades vi om. Men deras ”Vuxklinik” fanns det egentligen inget att klaga på. Allt var bara annorlunda än hemma.

Det var mycket småsaker som skilde sig från hemma och vissa större saker. De hade till exempel fortfarande pappersjournaler som jag tyckte var jättesvåra i början. Jag tyckte de var svåra att läsa och hitta i innan man lärde sig var man skulle leta, dessutom är min handstil av sådan typ att jag ibland skämdes över att visa upp mitt konstverk för läraren.

En annan skillnad var att allt i båset skulle plastas in innan patienten kom in. Vi spritar ju av allt väldigt noggrant, hemma i Sverige, och det blir höggradigt rent. Men här skulle allt som skulle vidröras ha plasttejp på sig och sugar och borr skulle träs in i speciella plastpåsar. Deras röntgenavdelning låg en våning under kliniken. Så om man skulle ta en röntgenbild skulle patienten ner en våning och sen tillbaka. Och det var analog röntgen.

Alla studenter var otroligt trevliga, artiga och hjälpsamma på skolan. Man behövede aldrig vara rädd att fråga någonting. De tog sig alltid tid att förklara. Och det var nog tur att vi fick så mycket information och hjälp från alla studenter för jag tycker inte att själva skolan var speciellt bra på att ta emot oss. Vi hade inte direkt någon lärare som var ansvarig för oss. Ingen lärare som vi kände hade tid och skulle informera oss om saker och ting. De flesta lärarna hade inte en aning om att det skulle vara utbytesstudenter med på lektionerna. Det var främst våra klasskamrater vi fråga om saker och så gällde det att ta för sig.  Vi spenderade tex mycket tid på deras kirurgiavdelning. Dit gick vi så fort vi hade tid över. Och detta var lugnt för lärarna där. Jag fick extrahera väldigt mycket tänder och vara med och se mycket kirurgi och jag fick dessutom göra två operationsextraktioer under mycket professionell vägledning. På kirurgiavdelningen fanns det stora lärarresurser och lärarna hade gott om tid. Ofta var de tre kirurger på max 10 studenter.

Det var väldigt lite schemalagd tid i skolan. En dag i veckan gick vi 09:30-17:00 och tre dagar i veckan 14:00-17:00 så på flera av håltimmarna var jag alltså på kirurgiavdelningen.

En annan intressant lektion vi fick vara med på var sedering. Vi fick utföra medveten sedering på patienter dels med lustgas och dels med intravenös sedering. Detta var mycket intressant att få vara med om eftersom det inte är lika vanligt i Sverige.

Vi frågade även läraren på sederingen som hette Dr. Mac om det skulle vara okej om vi kom till kliniken Barkantine (www.barkantine.nhs.uk) någon vecka när det passade sig. Det gick jättebra för Dr. Mac och vi bokade in en vecka som passade. Den här kliniken hade vi hört om från studenter i klassen. Här fick man behandla patienter från 09:00- 17:00 som redan var inbokade. Så det vart alltså heldagar med patienter. Det här rekommenderar jag starkt att man ordnar snabbt efter ankomsten till skolan. Och sådan här saker får man alltså ta tag i själv på skolan. Man har ingen lärare som tipsar och bokar sådant här för en.

Studier allmänt

Jag tror jag fick med det mesta om studier under rubriken ”skola”. Men studierna i London är upplagda i block. Så en period har studenterna teori och den andra perioden har de praktik. Vi var där under en period då det var mest praktik. Två veckor medans vi var där hade de teori men då var vi på kliniken i Barkantine som jag beskrev under rubriken ”Skola”. En annan sak att nämna var att under den första veckan fick vi spendera mycket tid på deras ”pre-klin” för att visa vår praktiska förmåga på plasttänder. Det låter hemskt tråkigt men faktiskt så var det lärorikt att få sätta sig och göra preparationer enligt skolboken igen.

Vi hade inte mycket press på oss under utbytet i form av att vi skulle göra redovisningar eller deras eventuella tentor.

Fritid och sociala aktiviteter

Fritid hade vi gott om. Och det fanns otroligt mycket att göra. London är en stad som har allt. Alla sorters människor, nattklubbar av alla slag, sportevenemang och kultur och teatrar mm. Vi satt inte direkt sysslolösa.

En av anledningarna att jag tyckte det var så kul att få testa på att bo i London var att jag hade tid att komma in i samhället och lära känna folk som var bofasta. Jag hade tid att komma in och lära känna staden.

Som jag sa tidigare var alla studenterna väldigt trevliga och hjälpsamma och det gällde även privat. Vi blev medbjudna på mycket. Fester, spelningar, middagar och utekvällar bland annat. Vi var med på födelsedagfester. På tisdagar var jag med ett gäng på 13 personer som lirade fotboll.

Jag försökte också hålla igång med träningen som jag beskrev under rubriken ”praktiska saker”.

På helgerna hade jag ofta besök och då skulle vi ut och se London. Både när jag hade besök och när jag var själv gick jag väldigt mycket runt om i London och fick se stora delar av staden. Det är en fantastisk stad som bjuder på mycket. Det kryllar av folk så ett av mina nöjen var att sätta sig på en uteservering med en god öl och titta på folk. Speciellt trivdes jag i området kring ”Seven dials”. Nattlivet är också fantastiskt. Det finns nattklubbar för alla smaker. Lättast är att läsa på om var den sorts musik man gillar spelas. Vi hade tex 100 m från vårt boende till en av Londons största technoklubbar ”Fabric”.

 Jag och Emil hann med att gå på Londonderby i fotboll. Vi såg West-Ham mot Fullham. Det var en upplevelse. Biljetterna köpte vi svart av en uppenbart drogpåverkad man utanför Fullhams tunnelbanestation. Han var riktigt läskig och på grund av att vi stod och velade som två små osäkra skolpojkar lyckades vi av misstag pruta ner biljettpriset från 75 pund till 50 pund styck. På biljetterna stod det att de från början hade köpts för 49,50 pund. Jag sa till Emil att hålla ett öga på pundaren medans jag tog ut 100 pund i en bankomat.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är jag väldigt glad att jag valde att åka på Erasmusutbyte. Det har bara varit positivt och jag tror inte jag kan hitta några negativa saker med att jag valde att åka. Jag tog chansen att få bo i ett annat land när den gavs till mig. Det är något man inte får missa.

Jag har lärt känna nya människor. Jag har blivit många upplevelser rikare, lärt mig en annan syn på tandvården och fått en större inblick i hur det fungerar i England. Jag har fått utveckla min engelska och fått ta del av den engelska kulturen och vardagslivet. Men framför allt tog jag chansen och åkte.