Det hela började med att jag gick på ett informations/inspirations möte där lärare och elever som varit på utbyte berättade lite om hur de haft det. Det var speciellt en lärare som berättade om hans utbyte i Sydafrika som jag fastnade för. Vid det här laget hade jag bara gått några veckor i skolan och det var för tidigt för mig att söka någonstans.

Tiden gick och det var mycket att göra i skolan och idén att plugga i Sydafrika glömdes nästan bort, så fick vi ett mail om att det var bara 3 dagar kvar tills ansökningtiden var ute. Då fick jag eld i baken och skickade snabbt in en ansökan, tänkte att man kan ju alltid ångra sig och tacka nej senare. Efter det gick allt så fort, en dag stod jag där på Arlanda och sa hej då till alla.

Ja, så känns det i alla fall nu, egentligen var det ju 6 månaders förberedelser och en himla massa papper innan man faktiskt var klar att åka. Några gånger kändes det som att allt gick emot en och att det kanske inte ens skulle bli av, men de tankarna fick man försöka tränga undan. Det är ju ändå en chans man bara får en gång och det är värt att ta den även om det i värsta fall betyder att man får plugga upp några ämnen när man kommer hem.

Jag fick en checklista från KI, men innan du börjar pricka av den gå till ambassaden. Där har de en egen lista på de dokument de vill ha, en del saker ska nämligen fyllas i på deras egna papper, gå dit så slipper du göra saker två gånger. Sydafrikanska Ambassaden ligger på Fleminggatan 20.

Här kommer förslag som kan underlätta och göra arbetet så smidigt och billigt som möjligt:

Medical Certificate: Görs hos studenthälsan. Ring till en läkare på Studenthälsan i Huddinge och tala om ditt ärende. När jag kom dit sa läkaren att jag bara hade behövt skicka pappret och så kunde hon fyllt i det per telefon. Då hade jag inte behövt ta ledigt från skolan och åka ut till Huddinge bara för att få en underskrift och en stämpel. 

Kostnad: 0kr (om du gör det hos KI, annars 1400kr hos allmänläkare)

Lungröntgen: Gå till Studenthälsan för att få en remiss, sedan är det bara att gå till Aleris Röntgen Sabbatsberg, Olivecronas väg 1. Du får ett röntgenutlåtande från dem, men se till att de skriver på ambassadpappret också. 

Kostnad: 0kr

Biljett: Bevis att du har bokat tur och retur biljett, alltså en kopia på biljetten. Jag betalade ca 12000 för en ombokningbar biljett. Här vill ambassaden ha en deposit på 8500 kr som du får tillbaka när du kommit hem.

Personbevis: Gå till Skatteverket och be om 2-3 kopior av ditt personbevis, stämplade och med en signatur. 

Kostnad: 0kr

Reisterutdrag: Gå till polisen för att få ansökningspapper att skicka till Rikspolisstyrelsen. Här vill de att du skickar med personbevis.

Kostnad: ca 250kr

Vaccination: De hade inga direkta vaccinationskrav från skolan, men gå till CityAkuten Wasa Vaccination som ligger på Holländargatan 4, en trappa upp vid Hötorget. KI har ett avtal med dem så vissa vaccinationer får man på KI’s räkning och de andra får man 10% rabatt på. Jag betalade 250 kr för ett Tyfoidvaccin, resten fick jag av skolan eller hade sedan tidigare.

Flygbiljetterna är ofta billigare ju tidigare man bokar, men det kan vara svårt att boka tidigt då schemat ofta inte är helt klart. Maila universitetet och fråga när du ska infinna dig. Lita inte på den allmänna informationen som finns på hemsidan då den inte stämmer överens med alla utbildningars kursstart.

Väl på plats fanns det massor av hjälp att få, om man bad om den. Jag hade superbra klasskompisar som hjälpte mig med alla registreringar och visade mig runt och såg till att jag var där jag skulle vara på rätt tid. 

Det fanns en organisation i skolan för utbytesstudenter, de visade studenterna runt på skolan och de ordnade roliga aktiviteter för de som ville hitta på saker. Jag var faktiskt inte där så mycket, jag träffade inte så många andra utbytesstudenter heller. Jag försökte istället lära känna dem i klassen och de som faktiskt bodde i landet. Det är lättare att lära känna folk i samma situation, alltså andra utbytesstudenter, men jag tror ändå man får en mer verklig upplevelse om man försöker hitta vänner i klassen. De flesta tyckte att det var jättespännande med en ”utlänning” och hade tusen frågor, fast de var ju också lite blyga i början så var inte rädd att ta kontakt med folk i klassen.

Det var mycket i skolan som var annorlunda och som kändes svårt precis i början. Till exempel så fanns det en ordningsman i klassen som kopierade föreläsningsmaterial innan nästa lektion. Betalade man inte då så fick man ordna det själv senare. Sådana saker var  lätta att missa för det var så självklart för dem att de kanske glömde att tala om det för en. Mitt tips är att känna av en ordningsam typ i klassen och be dem ha lite extra koll åt dig.

Tänk på att du inte är turist, nu bor du där och lär känna en massa olika människor. De flest vill gärna visa upp sitt land och sin kultur, utnyttja det så kommer du att få en helt annorlunda upplevelse.

Ekonomin blir ju vad man gör den till. Det är billigt att leva i Sydafrika, men det gör ju också att man gör av med mer. Valutan heter rand och en krona motsvarar cirka en rand, vilket gör det enkelt att se vad saker kostar.

Alla som åker är ju vana studenter, så lever man som hemma kommer man undan billigt där. Det enda som kan svida är ju att man kan ha dubbla utgifter för saker man har både hemma och där (ex bostad) .

Tänk på att ha en buffert för resor och liknande.

Om du har tid och ork finns det stipendier att söka, det kan löna sig, men för optiker var utbudet begränsat. Du får ett stipendium från KI (Linnaeus-Palme) när du åker, och det tillsammans med CSN räcker ganska långt.

Studenterna i Sydafrika betalar varje termin 10 000-25 000 kronor för att gå i skolan. Det behöver inte du som utbytesstudent göra, så bli inte avskräckt när du läser universitetets antagningspapper. Däremot ska du betala kåravgift som vanligt varje termin även när du åker utomlands.

Innan jag åkte tog jag med hjälp av min koordinator kontakt med skolan för att se om jag kanske kunde bos hos någon i början, eftersom jag åkte dit själv. När de hade frågat i klassen visade det sig att det var flera stycken som ville att jag skulle bo hos dem. Först var tanken att jag skulle bott hos olika familjer, men när jag väl kom insåg vi att det skulle bli lite rörigt så en indisk familj erbjöd mig att stanna hos dem hela terminen. 

Jag bodde alltså hemma hos en tjej i klassen och betalade 2000 kronor för boende, mat och skjuts till skolan. Det var perfekt, både för henne och mig. Kanske inte alla vill eller har turen att bo hemma hos någon (även om det verkligen är att rekommendera) då finns det möjlighet att bo på Campus för ca 1500 kronor, det kan skolan hjälpa dig att ordna. Åker man två stycken är det kanske lättare att bo och klara sig själva, men då går man också miste om en del kulturella upplevelser. 

Att bo på campus är inte heller fel, då har man nära till skolan och kan delta i sportaktiviteter som finns på campusområdet. Man har sitt eget rum men delar kök och badrum. Där träffar man mycket folk som kan ta med en ut på roliga saker när man har tid.

Tempot i skolan var högre än hemma. Jag tror att den känslan delvis stärktes av att man läste alla kurser samtidigt så det var mycket att hålla reda på och dels att man inte var inne i deras sätt att lära. Det var lite som att börja ettan igen, men lägg till ett nytt språk och en annan kultur på det också. 

Jag tyckte att det var lite jobbigt i början, det kändes som att man inte förstod någonting och att man var efter redan från start. Där gick man fyra år på optikerutbildningen, så när jag kom dit hade jag gått tre terminer och de jag läste med hade pluggat 4-6 terminer. Fokus ligger på olika saker där och här, så en del som de tyckte var baskunskaper kan vara saker vi inte ens hade lärt oss än. Man blir inte direkt särbehandlad, så om det är något som du inte hänger med på eller förstår säg det till lärare direkt så hjälper de dig. De har tider man kan sätta upp sig på och få privat hjälp, utnyttja det redan från början för de går fort fram.

Det praktiska arbetet gick efter en strikt mall som de använde att testa studenternas kunskaper. Be att få gå bredvid någon i början så att du ser de gör. Jag fick en chock när jag kom och såg att nästan allt jag lärt mig gjorde de annorlunda. Här hade de dock förståelse och försökte lära en, men det var under tidspress för du måste kunna vissa saker innan du får träffa patienter ute på externa kliniker.

Jag har bott ett år i Nya Zeeland och hade lärt mig engelska där, men även om man kan engelska så tar det ett tag att komma in i det. Var beredd på att de har en annorlunda dialekt som ibland är lite svårförstådd, det gäller framförallt de afrikaner som inte har engelska som första språk. Annars är man ju van vid kursböcker på engelska här hemma så där var det ju inte så stor skillnad. Språkkurser är inget man ska räkna med, man får se hela utbytet som en chans att lära sig ett nytt språk bättre.

Kulturskillnader finns absolut. I skolan är det mycket större skillnad på elever och lärare, alltså inga kompisrelationer och man kallar alltid äldre vid Mr eller Ms och sedan deras efternamn. Elever har inte lika stort inflytande som hemma, man gör som läraren säger punkt slut.

I Sydafrika finns det många olika kulturer. Tänk på att det inte var länge sedan apartheid upphörde och mycket utav det gamla tankesättet finns fortfarande kvar. Det är fortfarande uppdelat även om det inte står i lagen längre. Vita äter och dricker och lever precis som vi här hemma, de flesta går till kyrkan. Indierna håller sig mest till sin sort och äter, dricker och handlar enligt sina regler. Muslimerna håller sig också oftast till varandra, de lever lite mer skyddat och har sina regler att följa. Afrikanerna är lättsamma och lite högljudda, de kommer ofta från olika stammar och har kvar en del traditioner som kan verka lite skrämmande och råa för oss, de är ganska religiösa och läser i sin bibel. De exempel jag givit här gäller såklart inte alla och i skolan märker man inte direkt någon skillnad även om de lägger ett mycket större fokus på ras där än här. Självklart var alla mycket vänliga och hjälpsamma oavsett bakgrund eller religion. Jag fick uppleva alla olika kulturer och det var verkligen häftigt.

Det är i allmänhet farligare i Sydafrika än här i Sverige och man skall inte lita på folk för lätt. Gå inte ensam och se till att någon alltid vet vart du är. 

Jag vet att föreningen för utbytesstudenter hittade på aktiviteter för de studenter som ville. Som jag nämnde tidigare var jag inte med på så mycket som ordnades av skolan då jag bodde med en kompis och följde med på hennes och andra klasskompisars aktiviteter, fester osv.

Det fanns möjligheter till idrott och träning på skolan, men det var faktiskt inte så många som idrottade i skolan, de flesta tog inte ett steg i onödan. Man tänkte att det skulle finnas tid till idrott, men man gick i skolan från 8-17 varje dag och hade mycket läxor så de flesta hade inte tid att träna så mycket som man kanske hade önskat.

Jag var ju i Sydafrika när de skulle hålla i VM i fotboll, så det var minst sagt rörigt i staden. Det byggdes vägar och renoverades byggnader överallt, alla talade om VMet som skulle hållas. Synd bara att Sverige inte gick vidare…

Det fanns härliga stränder för den som gillar sol och bad, annars var det trevligt att shoppa, antingen i något utav de shoppingcentra som fanns eller inne i Durban. Det är bra att ha någon med sig om man är inne i stan så att man inte hamnar i fel kvarter. Håll koll på väskan, de är experter på att ta saker och om du är på stranden lämna ingenting obevakat då försvinner det garanterat.

Ta vara på kulturutbudet som finns i Sydafrika, säg inte nej om någon frågar om du vill följa med på något. Jag var på två bröllop, ett indiskt och ett afrikanskt, det var en upplevelse kan jag lova. Som jag sa tidigare, försök göra saker som du inte kan göra som turist. Ett exempel är safari, något de flesta högt upp på listan, det hade självklart jag med, ändå hann jag inte med det. Men jag är inte besviken för jag fick uppleva så mycket annat som jag inte kan göra när jag åker dit som turist, för jag kommer definitivt åka dit igen.

Det är ju omöjligt att täcka allt i de ämnen man skulle läst hemma i Sverige, de gör ju saker annorlunda där, det är ju också det som det som är meningen att se och lära sig andra sätt att göra saker. En del saker har jag fått komplettera med när jag kommit hem, men det var det värt. Jag tror ändå att jag kan ha nytta av det jag lärt mig, både i skolan och senare när jag arbetar.

Jag tycker absolut att man ska ta vara på chansen att plugga utomlands, så tveka inte att i alla fall skicka in en ansökan, man kan som sagt alltid tack nej om det inte känns rätt.