En stor skillnad i undervisningsmiljön från KI var studenternas vana att omedelbart ifrågasätta någon oklarhet och ställa krav på en bättre förklaring från läraren, oavsett om det var i föreläsningsalen, seminarierummet eller vid patientbesök. Det fanns alltid en öppenhet till förslag på bättre kommunikation. Detta kan bero på att alla använder engelska som gemensamt språk, vilket oftast inte är modersmålet.

 Eftersom den administrativa/organisatoriska sidan är relativ svag kompenserades detta med en attityd av "dynamiskt lärande" som jag kallar det. Inget oförskämt med att ställa dumma frågor (riktigt dumma frågor även besvarades med humor, t.ex. då en student frågade om en ny mamma måste dricka mjölk för att producera mjölk svarade läraren: "Ja, det stämmer, precis som man måste äta bajs för att producera bajs."  Detta är bara ett exempel på hur jag ofta upplevde studiemiljön som underhållande och avslappnad, flexibelt och även roligt pga blandningen av människor och kulturer som pratar på ett gemensamt men främmande språk.

 En annan skillnad från KI på studiesidan var att ingen från skolans sida antar att man som student kommer fortsätta jobba som läkare i landet. Tvärtom. Alla förväntas lämna Ungern då de är klara. Det har varit jättebra att slippa de subtila lektioner i "så här beter man sig i läkarkåren". Detta är ju viktigt när man kommer jobba senare i samma land....men ibland i Sverige har själva studierna känts som en introduktion till livet som kårmedlem och inte rena övningar i kliniska färdigheter. Detta stämmer nog för alla kliniska utbildningar där man förväntas jobba i samma land som man har utbildat sig i.

  Vad gäller min framtida yrkesroll kan jag tänka mig att jag kommer bättre identifiera med läkare som kommer från Ungern, deras läkarkultur och även deras landshistoria. Jag kan också föreställa mig att om jag hamnar i en position då jag undervisar studenter att jag skulle uppmuntra studenterna att engagera sig i förhållandet lärare-student. Jag skulle nog försöka övertala dem att alltid ställa frågor och inte vara "rädda" för att uppfattas som icke-professionella eller okunniga.

   Allmänt skulle jag sammanfatta genom att säga jag har fått en ny uppskattning om vad det innebär att vara student, samt en bättre uppfattning om utmaningar i ett samhälle som inte har samma ekonomiska och infrastrukturella resurser som Sverige. Jag har också förstått hur viktigt det är att leva i en stad som är studentvänlig på så sätt att man kan gå ut och träffa andra studenter i ett icke-akademiskt sammanhang utan att behöva mycket pengar.