Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad de Chile
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 09/10

Innan avresa

Jag älskar spanska som språk, därför valde jag att åka till Chile. Jag tyckte att det var en spännande möjlighet att få läsa en hel kurs och inte bara en SVK i ett spansktalande land.


Jag tog kontakt med Universidad de Chile första gången i juni året innan vi skulle åka för att vara säker på att de visste att vi skulle komma. Den information som du får från KI är tillräcklig för att du ska veta vad du måste bifoga till din ansökan. Jag hade aldrig några problem med att få svar från universitetet, oavsett om jag mejlade eller ringde svarade de alltid snabbt och var väldigt hjälpsamma. Tänk på att postgången inte är den snabbaste så att du får iväg din ansökan i tid. Den internationella studiehandläggaren på KI var väldigt hjälpsam, tveka inte att fråga henne om det är något som är oklart! Kurssekreteraren i Santiago scannade in våra antagningsbesked och mejlade dem till oss, så vi visste redan i december/januari vilket sjukhus vi skulle vara på.

 

Ta kontakt med den som är ansvarig för pediatrikdelen på ditt sjukhus i god tid. Vi gjorde inte det, vilket gjorde att det blev en del strul kring när vi skulle göra tentan, vad vi behövde komplettera med och så vidare. Vi fick till slut göra tentan elektroniskt på plats, under överinseende av en av de trevliga bibliotekarierna på campusets bibliotek. Glöm inte att också ta kontakt med SVK för att säkerställa att du får tillgodoräkna dig pediatrikkursen som en core-nära kurs. Det var aldrig några problem för oss, och det som krävdes var att vi gjorde ett litet vetenskapligt arbete inom pediatrik. Glöm inte heller att ta kontakt med den ansvarige för barnpsykiatrin hemma för att se om det går att ordna med en specialuppgift åt dig. Vi gjorde så och fick intervjua en barnpsykiatriker på sjukhuset och skriva en liten rapport.

 

Vi gjorde misstaget att inte läsa gamla reserapporter förrän precis innan vi skulle åka. Det gjorde att vi ansökte om studentvisum, vilket är en dyr och helt onödig process. Vi fick visserligen var sitt fint identitetskort, men de enda fördelar som kortet har är att det är billigare att gå på vissa museum och teatrar. Om du trots allt väljer att skaffa dig ett studentvisum slipper du resa ut ur landet efter tre månader för att förlänga ditt turistvisum. Men kom ihåg! Om du reser utanför Chile med ett studentvisum måste du alltid ha med dig ditt id-kort!! Annars blir det problem vid gränsen, vilket vi kom att erfara.

 

Det är inte nödvändigt med adapters och våra mobiltelefoner fungerade på plats, även om det är snordyrt att ringa, särskilt från mobil till mobil.


Vad gäller vaccinationer är det bäst att själv kolla på relevanta hemsidor för att få uppdaterad information kring detta.

Ankomst och registrering

Vi kom till Santiago med en månad tillgodo till kursstart, eftersom en av oss skulle gå en spanskkurs. Det är inte alls nödvändigt att vara ute i så god tid. När du får kontakt med de ansvariga för kursen får du också telefonnummer som du kan ringa när du väl är i stan. I vårt fall ringde till och med kurssekreteraren upp oss och informerade om var och när vi skulle infinna oss.

Det finns ingen introduktionskurs, inte heller någon fadderorganisation, men våra kursare tog god hand om oss och fick oss att känna oss välkomna.

Ekonomi

Vi upplevde Chile som ett relativt dyrt land, i jämförelse med andra länder i området. En av anledningarna till detta var att vi inte kunde hålla boendekostnaderna eftersom vi valde att hitta någonting eget att bo i. 

Mat är billigt, och särskilt billigt är det att handla på någon av de otal marknader som finns på olika dagar runt om i stan. Vi hade en marknad som låg precis vid vår lägenhet och där man kunde handla grönsaker och frukt billigt varje fredag. Ett tips är att gå dit en gång och fråga om andra marknader andra dagar, om du inte bor i området.

Det var inga övriga kostnader som var obligatoriska till universitetet. 

Kläder är dyrt, om man inte vill fynda dålig kvalitet till lågt pris så klart (vilket ju ibland kan vara kul). Det som är härligt i Santiago är att gå ut och äta och dricka gott. Gör det! Det finns hur många bra restauranger som helst, och det är billigare än i Sverige (om än inte jättebilligt).
Marknaden på fredagar

Boende

Jag ägnade mycket tid åt att leta boende och surfade runt på otaliga hemsidor på jakt efter det perfekta läget och den perfekta lägenheten. Vi ville inte bo inneboende, utan letade eget och fokuserade på områdena Providencia, Parque Bustamante och Lastarria. Alla dessa områden är säkra övremedelklassområden. Vi visste att vi skulle plugga på Hospital San Borja och letade därför lägenheter som låg inom rimligt avstånd från sjukhuset (Google Maps är guld).

 

När du letar lägenhet är det viktigt att komma ihåg att fråga om gastos comunes och gastos corrientes (vatten, el, gas och så vidare) är inkluderade i hyran. Om de inte är det kan det vara en god idé att fråga vad de brukar ligga på, för att få en bild av vad månadsavgiften blir. Var också noga med att fråga om du hyr direkt från ägaren eller inte. Om inte tillkommer oftast ett mäklararvode.

 

De allra flesta lägenheter som vi hittade var tydligt avsedda för korttidsboenden och riktade sig i många fall specifikt till utlänningar. Det var svårt att hitta någonting prisvärt; de flesta billigare lägenheter hyrdes ut på minst ett år. Med gastos inkluderade hittade vi ingen lägenhet under 300´000 pesos, vilket chilenarna tycker är hutlöst.

 

Om du kan tänka dig att bo inneboende eller dela lägenhet med andra studenter finns det stora möjligheter att få ned priset. Nedan följer några förslag på hemsidor där du kan börja leta. Om du letar efter eget boende i lägenhet sök på ”arrendar departamento amoblado” och i vilket område. Om du däremot kan tänka dig att dela lägenhet söker du på ”compartir departamento” eller ”arrendar pieza/dormitorio”. Jag googlade först och trillade in på flera av de sidor som jag har listat här nedan. Tidningen El Mercurio har fler annonser i pappersupplagan. En idé som kanske fungerar (om du är av den mer äventyrliga sorten) är att soffsurfa för att lära känna folk och på så vis hitta boende. Universidad de Chile har också en lista med folk som erbjuder boende till studenter. Vi hittade kontaktuppgifter till den person som var ansvarig för listan via universitetets hemsida. När vi kom hade terminen redan varit igång en månad och alla rum och lägenheter var uthyrda. Kanske om man tar kontakt tidigare än vad vi gjorde att man har större lycka?

 

http://www.contactchile.cl/es/alojamiento-en-chile.php

http://www.chileinside.cl/en/general/chile-information/housing-in-chile.html

http://www.propiedades.emol.com/_portada/index.aspx

http://www.mavisos.cl/

Craigs´ list Chile

www.couchsurfing.org

 

Vi hamnade till slut på avenida Marín strax väster om  avenida Vicuna Mackena (på östra sidan om Vicuna börjar Providencia). Det är ett säkert och bra område, men längre in mot stan tyckte de flesta chilenare att det började bli osäkert – i varje fall nattetid. Vi hyrde en 39 kvm stor etta direkt av den trevliga ägarinnan. Vi hade pool och gym på taket, ett internetrum samt consergie dygnet runt. För detta betalade vi 320´000 pesos per månad med alla gastos inkluderade, plus 20´000 extra för kabelteve. Vi upprättade kontrakt hos en notarie, vilket också innebar att vi betalade en månad i förskott. Om du skulle vara intresserad av att få kontakt med henne kan jag vidarebefordra hennes e-mailadress.

Studier allmänt

Sjukhuset San Borja de Arriarán som vi var placerade på ligger söder om Santiago Centro. Flertalet bussar passerar i närheten, däremot är det långt till metrostationerna. Sjukhuset har ingen vuxenakut, men däremot en barnakut som tidvis är tungt belastad (under ett pass tar en läkare ibland uppemot 60 patienter). Universidad de Chiles Campus Centro ligger på baksidan av huvudbyggnaden (man går in genom huvudentrén och igenom byggnaden). Campuset är det minsta av universitetets fem medicinska campus – vår pediatrikkurs bestod av 23 personer med oss inräknade. På campusområdet finns också ett litet bibliotek med sju-åtta datorer med internetanslutning, och plats för egenstudier. Det finns en fotbollsplan, och bakom pediatrikhuset finns en liten uteplats med pingisbord och grill.


 Generellt upplevde vi att lärar-studentrelationen visserligen lät mer formell (som student kallade man lärarna för "Doctór") men att den egentligen ofta var mer hjärtlig och intim än vi var vana vid från Sverige. Det var inga problem att ifrågasätta och ställa frågor, vi upplevde att det var högt i tak och att frågvisa studenter uppskattades mycket.


Det enda som verkligen skiljde var respekt för tid. Det hände inte sällan att föreläsare inte dök upp, eller att kliniska handledare inte ens visste om att de skulle handleda oss. Det kunde innebära att en hel undervisningsdag gick till spillo, vilket inte kompenserades för. Om någon av studenterna å andra sidan kom för sent eller inte kom alls var det vissa av handledarna som kunde bli riktigt sura. Vi fick till och med förklarat för oss att det "ingick" att vänta i flera timmar om en handledare inte dök upp och att det inte var acceptabelt att ens då lämna avdelningen!


Generellt upplevde vi också att handhavandet med barnen skiljde sig mycket från hur vi är vana vid från Sverige. Föräldrarna kunde till exempel inte stanna på sjukhuset tillsammans med sitt sjuka barn på grund av platsbrist, och läkarna hade en mycket mer paternalistisk inställning till både barnen och deras föräldrar. Man får acceptera att det inte fungerar som hemma och vara ödmjuk för de brister i systemet som man ser.

Sjukhushunden på San Borja

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 10 på KI

Pediatrikkurs i Santiago, Chile


Pediatrikkursen är schemalagd på förmiddagarna, mellan 0830 – 1200. Under de två första veckorna hade vi enbart föreläsningar. De allra flesta föreläsningar mejlas av föreläsaren till kursens egen mejladress (be kursarna om adress och lösenord!), eller sparas på datorn i föreläsningssalen. Tag med fickminne! Det är dyrt att skriva ut, och det finns inga möjligheter att göra det på biblioteket på campusområdet.

 

Förutom föreläsningsanteckningarna finns det också en extensiv och välskriven pediatrikmanual för varje sjukhus. På San Borja hade den trevliga kurssekreteraren en cd-skiva som man fick kopiera.

 

Första dagen träffade vi kurssekreteraren. Därefter var det upprop och vi fick var sin mapp med schema, kursbeskrivning och lärandemål.

 

Föreläsningarna är inte obligatoriska, däremot är vissa av ”los talleres”, deras motsvarighet till våra seminarier (men inte alltid särskilt interaktiva) det. Vilka som är obligatoriska och inte framgår inte av schemat. Innan vissa föreläsningar genomför föreläsarna små test som också ligger till grund för slutbetyget. För vår del hade vi bara sådana test under neurologiveckan. Som student förväntas man delta i pedatrikklinikens morgonmöten. De börjar klockan 0815 två gånger i veckan på åttonde våningen i huvudbyggnaden.

 

Tredje veckan började vi vår praktik. Gruppen delades upp i tre mindre och vi började på consultorio – det vill säga primärvård. Varje placering varar två veckor och inkluderar förutom primärvård även intagningsavdelning och vanlig pediatrikavdelning. Under praktikveckorna hade vi föreläsningar måndagar och fredagar och praktik tisdag till torsdag. Grupperna är större än hemma (vi var sju studenter på en läkare) och kvaliteten på praktiken är beroende på vem du får som handledare. Vi tyckte att det var för lite praktik och såg därför till att ordna med extrapass på akuten två gånger i veckan, på eftermiddagarna fram till 2030. Lättast ordnar man det genom att prata med chefen för akutsektionen (gå till akuten och fråga!) och förklara som det är att du är intresserad av mer praktik. För vår del var det aldrig några problem. På akuten går du med handledare som är knutna till universitetet (precis som under den vanliga praktiken). De handledare som vi hade var båda mycket trevliga och undervisningsinriktade. Ofta har de också en ”interno” att ta hand om – deras motsvarighet till vår AT (men mindre självständigt) – men det var aldrig några problem för oss. Se till att visa dig intresserad så får du gå med barnortopeden och –kirurgen också!

 

Under kursens gång hade vi två stycken mindre duggor. De är av multiple choice-typ. Ta med blyertspenna och suddgummi (det gjorde inte jag och fyllde i fel, vilket ledde till att jag fick avdrag, eftersom duggorna rättas elektroniskt).

 

På grund av jordbävningen i Chile våren 2010 försköts vår pediatrikkurs och vi kom att missa sluttentamen. Vad vi vet är den också multiple choice. Vad vi förstått av informationen från KI måste man ändå göra den svenska tentan även om man gör sluttentan i Santiago, eftersom den svenska tentan är integrerad...



Tillgodoräknande


Under kursens gång såg vi till att dokumentera allt som vi gjorde – diagnoser och symtom som vi stött på, och all teori som vi haft – för att underlätta godkännande av kursen vid hemkomsten. Vi pratade i god tid med den chilenska kurssekreteraren för att få dessa papper påskrivna. Vi såg också till att göra en sit-in under ett av våra akutpass, samt att få påskrivet clinical assessment-papper (dessa fick vi med oss från utbytesansvarige på KI).

 

Förutom detta kontaktade vi den ansvariga för psykiatrimomentet i Sverige för att få psykiatriseminarierna tillsända oss. Det bästa är nog egentligen att ta kontakt med den personen redan innan du åker, men det tänkte vi så klart inte på.

 

Vi gjorde varsitt fördjupningsarbete som baserade sig på patienter som vi mött. I vårt fall var det Lars Smedman som läste och sedermera godkände dem och Anna Freyschuss som bedömde om de – tillsammans med färdig pediatrikkurs – räckte för godkänd SVK.

 

Lars Smedman var mycket tillmötesgående och såg till att vi fick göra en elektronisk tenta på plats i Chile. Vi ordnade tentavakter på universitetsbiblioteket och gjorde tentan i datorrummet på biblioteket dagen innan vi åkte hem. Ha dock inte några förhoppningar om att få tentan rättad under sommaren! Vi fick svar på vår tenta sista dagen i augusti, två månader efter att vi skrivit den...

Campusområdet på San Borja

Språk och kultur

Jag hade mycket goda kunskaper i spanska sedan tidigare och hade sällan några problem att göra mig förstådd eller förstå. Det är alltid en omställningsperiod i början, men eftersom man är så illa tvungen att förstå och göra sig förstådd går det förvånansvärt snabbt att vänja sig vid språket, även om man är ringrostig i början. Kursarna var till stor hjälp när det var svårt att översätta spanska medicinska termer till svenska.

Det finns flera språkskolor i Santiago om du skulle vara intresserad av det - googla dig fram! Tyvärr går det inte att läsa spanska på universitetet eftersom den kursen ligger samtidigt som pediatrikkursen på dagarna.

Fritid och sociala aktivteter

Santiago är en pulserande huvudstad men trots detta säker att röra sig i.

Det finns flera bra museum, bland annat ett nyöppnat som handlar om Pinochet-tiden i synnerhet och diktaturer i allmänhet. Bara byggnaden är värd ett besök.

Vi såg till att försöka resa i den mån det var möjligt och hann också med att åka skidor i Anderna en dag. Det var kul, om än dyrt. Om du gillar utomhusliv finns det hur mycket möjligheter som helst utanför Santiago.

Förutom det myllrar det av restauranger, barer och kaféer. Ta dig tid att vandra runt och upptäcka!

Sammanfattning

BRA BÖCKER OCH ANNAT ATT HA MED

 

  • Lap-top om du äger en (praktiskt att spara ned föreläsningarna på datorn från fickminnet och på så vis slippa utskrivningskostnaderna)
  • Ficklexikon
  • Större, mer extensivt spansklexikon
  • Infektionsbok
  • Fysiologibok (typ Despopolous)
  • Pediatrikbok
  • Antibiotika-lathund (Internetmedicin har en ganska bra, både för barn och vuxna. Annars är Glimåkers excellent)
  • Stetoskop
  • Reflexhammare
  • Ficklampa
  • Bussarong, byxor, rock x 2
  • Fickminne
  • Handsprit

Chileresan var spännande, men jag tror inte att jag var beredd på hur stora skillnaderna faktiskt är mellan utbildningssystem i olika länder. Jag tror att vi hade otur med vår kurs, eftersom allt var rätt kaosartat efter jordbävningen och det var mycket som inte fungerade (föreläsningar som ställdes in och togs bort, handledare som inte dök upp et cetera). Trots det är det alltid en god erfarenhet att vara i ett annat land, lära sig hur man sköter vården där och reflektera över hur man gör för att med små medel klara av de krav på sjukvården som ställs.

Min största uppmaning är att UTNYTTJA ATT DU ÄR DÄR DU ÄR! Res! Gå på teater! Gå på museum! Häng med kursarna! Gå en kurs i måleri/dans/kricket - vad som helst! Jag började dansa balett vilket jag aldrig gjort förut, som exempel.