Kurser motsvarande termin 8 på KI

Nu till skolan. Varje förmiddag och eftermiddag var det kliniktid, men man kunde inte ta in vilka patienter som helst utan de hade uppsatt vilka specialiteter man skulle arbeta inom vid varje pass. Alla har ett eget bås och en hutsch med tex kofferdam, bomullsrullar etc. Kläderna står man för själv!
    Innan passets början fick man hämta ut vad man skulle ha i sterilcentralen genom att skriva instrumenten på en lapp, det var viktigt att ta rätt färg på lappen för de symboliserar olika brickor. De öppnade upp vid 8 och det var ingen idé att komma tidigare än så, (studenterna verkade inte vara så noga med tiderna när det gäller kliniken). De hade inga datorer bara pappersjournaler på isländska, som de tog för givet att man skulle förstå, fråga de andra studenterna om hjälp så går det fortare (när det gäller pappersarbetet alltså). Behövde man hjälp av läraren fick man tända en lampa vid sitt bås. De börjar med kliniken år 4 av 6 år, på sal var det alltså ca 20 elever totalt på i genomsnitt 3 lärare. Vilket innebär att det inte var så lång väntetid på hjälp.

När jag kom dit fick jag välja vilka dagar jag ville göra vad, för att få allt att gå ihop kunde jag inte ha Parod och de tyckte inte att det var lämpligt att ha pedodonti när jag inte kan isländska. Ortodonti fick jag ha i alla fall. Valde KOF också vilket var bra, för varje pass inleddes med att läraren tog in en patient med svåra besvär så fick vi diskutera vilken diagnonsen kunde vara.
Ett annat bra moment jag deltog i kallas för diagnos. Det är ett tillfälle där nya patienter kommer till skolan, ett OPG tas och diagnos ställs. Det är ett samarbete mellan studenter på år 6 och år 2, där studenterna från år 6 ställer diagnosen och de på år 2 tar upp sjukdomshistorian. Bra tillfälle att se många olika patienter!

De har ett annorlunda system när det kommer till patientutdelning. I pärmar sitter journalerna från diagnostillfället jag nämnde ovan, där står det vilken behandling patienten behöver. När man väljer en patient kan man välja att bara göra fyllningar, protetik, endo etc. Man skriver bara sin namnteckning vid terapin man vill göra. Något jag inte fick veta från början...    Jag fick hjälp med att ringa till mina första patienter och något som är viktigt att nämna är att trots att man ringde 8-9 på morgonen för att en patient hade uteblivit kunde man få in en ny patient en timme senare. Bäst är ju att ha bra framförhållning men att ringa dagen innan var aldrig något problem. Detta är man inte heller direkt van vid. Skulle det vara så att man inte hade en patient vid något tillfälle fick man många frågor från personalen, de ha stor koll på en.
När det gäller KOF och ortodonti var det ont om patienter, så fort det kom någon ny blev jag informerad av den snälla personalen i receptionen. Och just i KOF var det svårt att få tag i patienterna, de svarade inte, eller så var de inte intresserade längre. Alla var inte heller medvetna om priset och därför kunde man ”förlora” en del patienter pga det.

Tandhälsan var i överlag mycket sämre än i Sverige vilket jag kunde se vid diagnostillfällena. Patienterna jag själv fick var främst i stort behov av kariesbehandling. Det blev mycket stegvis excavering. De använder fortfarande amalgam och många vill fortfarande ha det, så vill man testa på det får man göra det. Det görs även en hel del protetik.
    De har mycket kirurgi men lärarna var svåra att få tag på, de kom alltid försent om de ens kom. Man skulle visa upp patienterna innan man fick ta in dem för att se om det var lagom svårt. Vilket inte var det lättaste när man aldrig hittade lärarna...