"ZAMBIA - THE REAL AFRICA"

Fakta

Yta: 752 614 km² (jfr Sverige: 450 000 km²)

Befolkning: 11 502 010 inv.

Befolkningstäthet: 15,2 inv/km²

Huvudstad: Lusaka

Grannländer: Angola, DR Kongo, Malawi, Mocambique, Namibia, Tanzania och Zimbabwe

Klimat: Tropiskt men mildras av landets höjd över havet. Regnperioden varar från dec - mars

Språk: Engelska (officiellt) och ca 72 lokala språk, varav de vanligaste är Nyanja och Bemba

Valuta: Zambisk Kwacha (K)

Sedlar i valörerna: 50, 100, 500, 1000, 5000, 10 000, 20 000 och 50 000

Tid: GMT +2

Elektricitet: Brittisk modell på uttagen (three-pin plugs), 220v

Telefoni: Landskod +260. Ett SIM-kort köper man billigt och lätt

Trafik: Vänstertrafik. Om du vill köra själv krävs internationellt körkort

Hälsoindikatorer

Andelen vuxna läskunniga (%): 80,6

Befolkning under fattigdomsstrecket (% som lever på <1 USD per dag): 63,8 (2004)

Befolkningstillväxt, årlig (%): 1,631 (jfr Sverige: 0,158)

Födelsetal (per 1000): 40,24 (jfr Sverige: 10,13)

Spädbarnsdödlighet (per 1000 levande födda), bägge könen: 102,0 (2006) (jfr Sverige: 2,75)

Förväntad livslängd vid födseln (år): 38,63 (jfr Sverige: 80,86)

Medianålder (år): 17 (2006) (jfr Sverige: 41)

Mödradödlighet (per 100 000 levande födda barn): 650 (jfr Sverige: 3)

Neonatal dödlighet (per 1000 levande födda barn): 40 (2004) (jfr Sverige: 2)

Dödlighet under 5 år (per 1000 levande födda): 182 (2006) (jfr Sverige: 3)

Mödrahälsovård - minst fyra besök (%): 72 (2001)

Födslar assisterade av utbildad vårdpersonal (%): 43,0 (2002)

Barnmorskor och ssk, personaldensitet (per 10 000 invånare): 20,0 (2004) (jfr Sverige: 109,0)

HIV-prevalens (vuxna): 15,2 % (jfr Sverige: 0,1 %)

Innan avresa

Ett av motiven till att åka på utbytesstudier var att få se obstetrik i ett låginkomstland och hur personalen löser problem som uppkommer med begränsade resurser. Dessutom ville vi få tillfälle att utveckla vår kliniska blick utan tillgång till frikostiga labtester och apparater. Ett annat skäl var att få lära sig den engelska medicinska terminologin. Något som ytterligare inspirerade oss var att äldre kursare kom till klassen och berättade om sitt utbyte, även om det inte var just om vår destination. Det var även ett tillfälle att ställa frågor vilket vi utnyttjade. Vi hade hört lite om Zambia innan vi åkte då zambiska utbytesstudenter samt lärare besökte oss första terminen. Det gjorde oss nog bättre förberedda på vad som komma skulle.

Om man vill åka så är det av yttersta vikt att tänka till i tid eftersom processen med ansökan och förberedelser tar sin tid. Det är bra att skaffa sig en uppfattning om vad utbytet kommer att innebära genom att träffa tidigare utbytesstudenter, höra sig för ordentligt och titta på bilder från landet.

Innan avresa är det egentligen inga speciella vaccinationer att ta om man tidigare genomgått basvaccination av hepatit A och B samt BCG. Om det är något annat man behöver veta kan man lätt få reda på det genom ambassadens hemsida för det land man ska till. Malariaprofylax är bra att ha framförhållning med eftersom vissa preparat kräver en tids inkörningperiod, t ex Lariam, för att kunna utvärdera eventuella biverkningar. Om man vill ordna recept kostnadsfritt genom Studenthälsan så kan det ta ytterligare tid p.g.a. begränsad tillgänglighet.

Visum är det inga som helst problem att ordna med, bara man gör det inom en månad innan datumet för inresa, ett par veckor innan räcker gott och väl. Om du vill kan du få visumet direkt om du väntar en stund, så slipper man gå två turer som vi gjorde. Man ska ha med sig: 2 ifyllda ansökningsblanketter som går att finna på Zambiska ambassadens hemsida (se länk nedan), 2 passfoton och glöm inte passet! Ett visum kostar för tillfället 325 kr (single entry). Vi trodde däremot att det skulle bli problem att förnya vårt visum i Zambia p.g.a. tidigare studenters svårigheter. Det var heller inga problem, man får 30 dagars visum på flygplatsen och måste sen gå till Department of Immigration, Kent Building, som ligger på Haile Selassie Avenue väl inbakat bland byggnaderna. Bara man ställde sig i kö och väntade på sin tur, var det inga som helst bekymmer att förlänga visumet med ytterligare 30 dagar.

Flygbiljetterna bokade vi på Ethiopian Airlines som för oss blev det billigaste alternativet som studenter och dessutom gav oss 40 kg i bagagevikt, vilket kom väl till användning då vi hade med oss mycket sjukhusmaterial.

Försök att inte spara saker till sista stund och planera vid ankomst hur schema ska läggas upp. Man får ligga på en hel del själv och vara drivande för att få ut så mycket som möjligt av sin utbildning, då vi är vana från Sverige att ta stort ansvar för de egna studierna. Tänk på att det är ”här och nu” som gäller och att du inte kommer att göra om samma resa. Se till att beta av lite saker innan avresa, såsom skolarbete och tentamina, så att allting inte hopar sig när du kommer hem.

Packlista

Vi föreslår att man tar med sig sådant som kan tänkas behövas i det dagliga arbetet på en förlossningsavdelning. Det blir en hel del material med handskar, förkläden, arbetsskor, handsprit (en liten flaska räckte i ca 2 v på förlossningen). Inte att förglömma är barnmorskans bästa vän: Pinards trätratt. Vad gäller arbetskläder insåg vi snabbt att tre uppsättningar bussaronger/byxor var på tok för lite. Detta gör att man måste tvätta oftare än vad man skulle vilja. Fem uppsättningar per vecka är inte helt orimligt med tanke på att en dag på sjukhuset kan föranleda mer än ett klädbyte med tanke på diverse kroppsvätskor.

Tips till något som uppskattades mycket var att ta med presenter och sjukhusmaterial till avdelningarna man besöker. Vi besökte neo i Sverige och de var glada över att hjälpa till. Kirurgdukar fanns det ett digert behov av, så det hade varit bra att ha haft med sig (tips till nästa ditresande).

Studielitteratur, guidebok och dator fullspäckad med underhållning har varit guld värt. Se dock till att ha ett bra virusprogram då virus annars kommer att ta över din dator som ett brev på posten. En liten frottéhandduk eller näsduk att torka händerna/pannan med är i princip ett måste. Avdelningarna och även allmänna platser saknade nämligen torkningsmöjligheter och ibland även tvål. Därför är också en tvålkopp i reseformat behändigt att ha i fickan.

Långärmad tröja, myggmedel, myggnät för den för den försiktige samt fläkt rekommenderas starkt då man brukar önska ha bort både mygg och värme. Ficklampa är bra att ha men vi upplevde bara ett kortvarigt strömavbrott och fick ingen egentlig användning av den förutom som läslampa. Foppa-tofflor underlättade våra fötters liv enormt under hela resan. Undvik vitt! Ta gärna med badkläder till lyx-poolen på Svenska skolan. Potatisskalare och en liten fruktkniv kommer väl till pass, men måste inte tas med i handbagaget om man vill undvika uppmärksamhet.

Tipsrutan

• Sök alla stipendier som är sökbara, man bör ta all finansiell hjälp man kan få, speciellt om man reser utanför Linnaeus-Palme-programmet.
• Försök se till att ha besökt olika avdelningar i Sverige, såsom antenatal och neo då man annars inte får någon referensram och inget att hänga upp nya kunskaper och erfarenheter på.
• Se till att planera termin 2 så att du får se och göra tänkbara saker som du vet med dig blir svårt att få utföra i Zambia, t.ex. suturering, CTG, PDB och annan avancerad utrustning eller smärtlindring.
• Försök att inte ifrågasätta hur saker och ting görs, utan vänta hellre på att du tillfrågas om hur det görs i Sverige. Då är risken mindre att man uppfattas som kritisk västerlänning.

Instuderingsfrågor

1. Hur förbereder man sig som stydent på bästa sätt inför ett utbyte till Zambia?
2. Vad behöver man packa för kläder, prylar och sjukhusmaterial?
3. Bör man vara en tidsoptimist?

Länkar

www.zambiaembassy.se

www.ethiopianairlines.com

www.swedenabroad.com - Svenska ambassaden

www.skolverket.se/sb/d/485/a/1192 - Svenska skolan i Lusaka

Efter att ha flugit över torra slätter, Kilimanjaros höga bergstoppar och en oändlig horisont landar man i gröna och lummiga Zambia, kliver av planet och välkomnas av den fuktiga värmen, nästan som att stiga in i en bastu. Att ta sig igenom flygplatsen går undan då den är liten, vilket underlättar för trötta och förvirrade resenärer. Storleken kompenseras dock av folktätheten. Efter att ha plöjt sig igenom ett hav av anhörigas välkomstkommittéer upptäcker man förhoppningsvis skyltar med sina namn.

Ana vår glädje över att någon hämtade upp oss då vi insett under ditresan att vi saknade kontaktuppgifter ifall det inte skulle ha blivit så. De som mötte upp oss var klassrepresentant tillsammans med några andra från klassen samt medföljande chaufför till skolbussen.

Det räcker gott att vara på plats någon dag innan för att packa upp och installera sig. Första dagarna går åt till att hälsa på rektor, lärare och klasskamrater, rundvisning av sjukhuset och introduceras för avdelningsföreståndare.

Passa på att vända dig till den Svenska ambassaden på Haile Selassie Avenue (något efter Long Acres-rondellen). Där brukar någon välkomna och ge inresande tips och förhållningssätt under vistelsen, t.ex. var man kan vända sig om man blir sjuk eller hamnar i trångmål. Dessutom brukar UD vilja att man anmäler sin närvaro i landet.

Tipsrutan

• Var försiktig med maten den första tiden, om inte hela tiden beroende på magsort, och se till att den är ordentligt tillagad och uppvärmd (talar från egen erfarenhet här också, man ska inte tappa garden ens efter 5 veckor).
• Det är bäst att skala frukt och grönsaker om de inte ska tillagas.
• Var försiktig med glass och annat som lockar vid sidan av vägen. Man vet aldrig vilka äventyr matvarorna har fått utstå innan de står tjusigt uppställda i en kall kyl.

Instuderingsfrågor

1. Vad kan man förvänta sig när man stiger av planet?
2. Vart vänder du dig vid oförutsedda händelser?
3. Vad ska du undvika för att hålla magen någorlunda stabil?

Allt går att få tag på i Zambia i mat och hygienväg, priserna ligger kring de svenska. Kwacha är relativt enkelt att räkna om i svenska kronor, man drar av tre nollor och multiplicerar med 1,5 – voilá! Det går inte att få Kwacha i Sverige utan att förbeställa, men däremot kunde man lätt ta ut pengar på bankomat eller växla dollar på flygplatsen. Rena och hela sedlar är ett tips! Vi valde äta på sjukhuskantinen tillsammans med de zambiska studenterna, efter tillåtelse från högre makter, vilket gjorde det både billigare och trevligare! Alternativet är att äta på kafeterian vid huvudentrén där det serveras smarrig och rejält tilltagen zambisk mat, billigt som det var; ca 15 000 K/person.

Det skadar aldrig att pruta, helt sjysst är det ju förstås inte att ge rena skambuden, man får ju samtidigt tänka på att människorna har begränsad inkomst och att man bidrar till lokalt företagande när man köper något. Att gå på lokala marknader, speciellt de med hantverk och konst, kan för många bli en chock och ganska påfrestande. Man kan känna sig som ett stycke kött som slits mellan olika handlare som alla vill att man ska köpa från just dem för att de ska gå runt ekonomiskt och kunna ha kvar sitt stånd. Men den totala upplevelsen är absolut väl värd mödan, man får se hantverksarbete när det är som bäst med mycket träsniderier, trä- och kopparsmycken, väggmålningar – en äkta afrikansk känsla infinner sig. Vi gick till k-märkta (men tråkigt nog misskötta) Cultural Village som ligger nära Kabwata Market vilket vi vill slå många slag för. Vi köpte kopparsmycken för att bidra till Zambias kopparindustri som håller på att tappa i export. Över huvudtaget är det bra att tänka på att stödja Zambia genom att köpa lokalproducerat medan man är där. Ibland blir man dock tvungen att köpa importerat, speciellt när kakmonstret börjar ryta inom en efter ett tag. En hel del är importerat vilket märks på prislappen och då kommer man lätt upp i motsvarande svenska belopp när man är ute och handlar. Prisläget kan förändras från vecka till vecka, främst för grönsaker och bensin.

Prisexempel i Zambia

• Måltid på restaurang: ca 50 000 K (genomsnitt) = ca 75 kr
• Taxi (UTH till Manda Hill): ca 20-30 000 K = ca 40 kr
• Buss (UTH till Lusaka town): ca 5 000 K = ca 10 kr

Tipsrutan

• Fråga klasskamrater vad saker och ting ska kosta och be dem gärna slå följe så slipper du betala överpris.
• På de lokala marknaderna kan man köpa mat och diverse kulturföremål för en billigare slant än i de kommersiella butikskedjorna.

Instuderingsfrågor

1. Vilka prisnivåer kan man förvänta sig?
2. Hur kan man hålla kostnaderna nere?
3. Behöver man betala några obligatoriska avgifter i samband med utbytet, t.ex. kåravgift?

Att bo på campus tillsammans med de zambiska studenterna är mycket givande för det sociala umgänget men positivt är också närheten till sjukhuset vilket var tidsbesparande. På köpet får man även lov att spendera en del tid med Herr och Fru kackerlacka, myggteamet och en eller annan fluga som kört vilse. Boendelösningen var dessutom bra för plånboken, då man har möjlighet att dela rum. Detta var fullt utrustat med kyl/frys, vattenkokare, köksutrustning, sängkläder, handfat, vatten (tillgängligt mellan 06-19), balkong att hänga tvätt på etc.

Tipsrutan

• Ha för vana att fylla upp vattenhinken redan kvällen innan, då vattnet kan stängas av när man minst anar det. Ibland sker raka motsatsen: översvämning, så lägg inget på golvet som inte några skvättar vatten.
• Ha inte lättantändligt material nära eluttagen, då allt kan hända!
• Ta gärna hjälp av tvätterskor som kan tjäna sitt uppehälle och du får tid till annat.

Instuderingsfrågor

1. Kan man vara alltför kräsen med boendestandard, speciellt vad gäller insektsinfestation?
2. Vad finns det för fördelar med närhet till campus/sjukhus?
3. Vad ska man vara beredd på när man väljer att bo i studentkorridor á la Zambia?

Klassen som vi gick tillsammans med hade precis börjat termin 1 och alltså inte varit ute på praktik alls. Vi befann oss alltså på olika kunskapsnivå, men det är bra repetition att gå på lektionerna eftersom de också tog upp obstetrik ur ett afrikanskt perspektiv, den vanligaste bäckensorten och komplikationer som kan uppstå därtill. Lektionerna är bra att gå på, i mångt och mycket används samma eller liknande kurslitteratur (engelska). Det är bra att ha koll på det svenska sjukvårdsystemet då man får många frågor om hur saker och ting görs här.

I Zambia har man stor respekt för lärarna som bygger på hierarki, och studenterna har inte samma kritiska tänkande som vi svenska studenter får lära oss. Därför är det bra att vara taktfull när man formulerar sig och inte kräver för mycket.

Vissa saker var emellertid bättre än i Sverige. Studenterna pluggade med i närmaste full lön från tidigare arbete och fick kost och logi betalt. Vi som alltid tyckt att det var fantastiskt i Sverige att överhuvudtaget få bidrag för att utbilda sig. Att vi blev helt förvirrade när någon skulle försöka ge sig på att förklara utbildningssystemet, är en annan historia.

Praktiken

Sjukhuset heter UTH (University Teaching Hospital) och består av flera hus, och har flera specialiteter. Vi blev förvånade över storleken, vilken kan jämföras med Huddinge sjukhus. Vi inte hann se hela sjukhuset på en dag med tanke på att man måste introduceras på zambiskt vis. Patientflödet var på sina ställen mycket stort. Vi blev också smått förvånade över att sjukhusvistelsen i stort sett var kostnadsfri om man var remitterad från en annan sjukhusinrättning. Det som kostade var labtester och röntgenundersökningar samt den egna maten, vilket fick oss att reflektera över personer som klagar på den svenska sjukhusmaten och hävdar att de minsann blivit lovade fisk efter förlossningen.

Det första som slår en när man kommer till förlossningen är lukten, värmen, ljudet och man får full användning av sina fem sinnen. Intryck kan vara svåra att ta in och smälta, för få personal och därmed bristande empati vissa gånger, tillsammans med materialbrist kan vara frusterande. Var beredd på att hugga i och arbeta från dag ett! Patienterna tar med egna förlossningsset med plast till sängen, tyg och kläder, bomull, navelsträngsklampar, rakblad, en hink som används under och efter förlossningen för att utföra naturliga behov i. På förlossningsavdelningen ligger många kvinnor helt nakna, bortsett från ett litet tygskynke, s.k. chitenge, var därför beredd på alla möjliga syner. Personalen är kliniskt väldig kunnig så passa på att fråga mycket, det lär du dig mest på. Man får se många obstetriska komplikationer, dels p.g.a. patienttrycket, ca 50 förlossningar/dag, KS har ca 12/dygn med större personalstyrka. Trots många fall av preeklampsi fanns endast två blodtrycksmanschetter och stetoskop på hela avdelningen! Den vanligaste orsaken till remittering av födande kvinnor till UTH är utdragen förlossning och bäckenträngsel, vilket ofta ger efterbördskomplikationer i form av fistelgångar mellan vagina och rektum.

På praktiken kan man tala om att vara självgående, oftast tilldelas man en handledare och mot slutet av praktikperioden kan man söka sig själv till de man vet att man får mycket utbyte av. Handledarutbildning är inte att tala om, vissa dagar vet man inte ens vilken barnmorska man går med. Man hoppar från det ena till det andra och intrycken sköljer över en som de lokala regnskurarna på Viktoriafallen. Från intrauterin fosterdöd till tvillingar, navelsträngsprolaps till huvuden som har bråttom ut och inte kan tänka sig att vänta tills man är klar med omvårdnaden från den föregående nyförlösta mamman några minuter innan. Åker man ensam är det viktigt att få prata av sig alla sina erfarenheter, både de bra och de jobbiga. Vi två var lyckligt lottade som kunde åka tillsammans och bearbeta dagens händelser med pratstunder såväl under pågående process som efteråt.

Våra försök att vara pålästa på patienterna innan de förlöste gav vi motvilligt upp till en början; sjukvårdssystemet var nytt, journalerna var handskrivna med svårtydliga kråkor. Det som hjälpte oss den första tiden var egentligen att haka på storronden där de drar patientfall, men även då gällde det att spetsa öronen för annars gick man miste om viktig information eftersom läkarna talade lågmält så in i norden.

Patienterna befinner sig i händerna på sjukvårdspersonalen och ställer inte motfrågor eller ifrågasätter auktoriteter. Så det kan vara svårt att få ett svar som helt överrenstämmer med verkligheten, t.ex. om man frågar om kvinnan har ont eller om hon tagit något naturläkemedel när hon kommer vid en ofullständig abort. Detta är någonting som man bör ha i bakhuvudet som västerlänning och gäst i en annan kultur.

Tipsrutan

• Glöm inte att sätta ID-band på barnet innan någon kommer och lånar det eller skjuter det åt sidan, lägger ett nytt barn på samma ställe och går därifrån! Finns risk för felmärkning...
• Försök att passa på att vara på förlossningen när klasskamraterna inte är där då det annars blir förvirrat, enligt en personals eget uttalande.
• Ingenting blir serverat på guldfat så det gäller att ta för sig där man ser att action pågår, eftersom man sällan blir tillkallad i all uppståndelse, trots att man sagt till.
• Ta med er vattenflaska, ronderna kan ta ett par timmar, särskilt neo som är varmt och knökfullt!

Instuderingsfrågor

1. Vad kan man vänta sig när man sätter foten på en förlossningsavdelning i Zambia?
2. Kan man räkna med handledare, debriefing och allmän återhämtning?
3. Hur långt är man beredd att springa runt på sjukhuset i jakt på ett droppaggregat?

Språk

Det talas ett 70-tal olika språk i Zambia varav de mest talade i Lusaka är Nyanja och Bemba. Många av patienterna kunde inte tala engelska och kommunikationen blev därför lidande. Kroppsspråket gör dock mycket och man kan förmedla empati med rörelser nästan bättre än med ord. Vi upplevde därför inte att det skapade några större problem. Vi rekommenderar starkt att man lär sig ett par fraser på något av de lokala språken, många människor som man möter och hälsar på ute på gatan, samt även patienter och personal, blir glada över att man gjort sig mödan att ta sig an deras kultur.

Lite Nyanja

Hur mår du? (hälsningsfras): Muli bwanji?

Bra, tack: Ndiri bwino (det räcker med att man säger bwino)

Tack: Zikomo

Vi ses senare: Tionana

Det kan vara svårt i början att uppfatta den engelska som talas p.g.a. en annorlunda dialekt, men det ger med sig efter ett tag. Passa på att lära dig den engelska terminologin då det är samma obstetriska termer i hela den engelsktalande världen. Det var en kamp, men man kommer hem igen med ett helt nytt vokabulär som man kan få användning av om man väljer att arbeta utomlands längre fram.

Man förväntas ha ett propert yttre när man befinner sig på sjukhuset och skolan och det uppskattas om man följer sjukhusets klädkod i vilket en ren och välstruken arbetsuniform ingår tillsammans med svarta, stängda, arbetsskor. I storstaden kan man på fritiden gå klädd precis som i Sverige, men i de mindre samhällena är det kanske bra att tänka på att inte vara alltför lättklädd då detta kan verka stötande. Vi rekommenderar att man, i den mån det går, försöker ta seden dit man kommer och vågar prova på landets maträtter, klädsel, vara med på sociala evenemang o.s.v. som ett försök att lära känna kulturen. Detta ger väldigt mycket i utbyte på det personliga planet och man känner sig bra duktig när man dristat sig till att smaka friterade larver!

Du har kanske hört uttrycket ”African time”! Detta innebär att du ska packa ned lugn och tålamod i stora lass. Allt har sin gilla gång och tar den tid det tar, man får helt enkelt ”go with the flow”. Det blir ibland mycket väntan och det kan tyckas oorganiserat ur ett svenskt perspektiv. Men detta är också en del av charmen, så det gäller att ha rätt inställning. Ta det som det kommer för det är ingen större poäng att planera för mycket och sedan stressa upp sig då saker och ting inte går som tänkt. Skillnaden mellan det svenska och zambiska tidsperspektivet kan kanske vara påfrestande för den ovane, men om man anammar kulturen som den är, fungerar det alldeles utmärkt. Men vi kan inte sticka under stol med att det tar tid att konversera och säga hej då på zambiskt vis, det tog oss flera dagar i anspråk vid avskedet innan återresan hem.

Religion

Religion är viktigt i Zambia och man får frågor om vilken religion man tillhör och vilken kyrka man går i. Dagen börjar alltid med bön, innan skol- eller arbetsdagen kör igång. Det är accepterat att på ett vänligt sätt avböja om man blir tillfrågad att t ex hålla bön, i värsta fall kan man alltid improvisera! Majoriteten av befolkningen i Zambia är kristen, men det finns en hel del muslimer och hinduer. Vi fick intrycket att zambier generellt är ganska öppensinnade och tillåter andra trosuppfattningar än den egna.

Fotografering är ett känsligt ämne i Zambia av en anledning som vi inte riktigt lyckats bli införstådda i. Att fota folk och allmänna byggnader utan tillstånd är ett ”big no-no”. Fråga alltid först om det är okej. En av oss lyckades tillkalla vakternas uppmärksamhet både en och två gånger, och vare sig det handlar om att man försökte fota ett fint träd framför ett bankhus eller inte, så försök vara diskret. På sjukhuset måste man ha tillstånd från auktoriteter för att få ta kort på avdelningar/patienter vilket var ett litet projekt i sig, så vi bad alltid om tillåtelse i enskilda fall.

Mat

Nshima, som är paradrätten, bestående av majsmjöl i en slags grötliknande konsistens (bör tilläggas att det är godare än vad det låter). Ganska intetsägande vid första intaget, men lätt beroendeframkallande och det hela slutade med import av en 10-kg säck.

Mycket järnrik föda finns tillgänglig, såsom spenatliknande grönsaker, fisk, kyckling, kött. Vitkål och bönor finns som alternativ för de magstarka. På egen risk dock, man vill ju inte att planet på hemvägen ska tvingas nödlanda på grund av gaslarm!

Kranvattnet går att dricka i hela landet. Smakar kanske lite annorlunda än i Sverige men det är absolut inget fel på det.

Tipsrutan

• Hälsa på vanligt folk ute på gatorna, man får en rejäl dos leenden.
• Om det blir en hel del väntan: ta fram lugnet och en bra bok att rida ut ”stormen” med.
• Man kan använda näsdukar till att filtrera bort kalk och dylikt efter kokning av vattnet.

Instuderingsfrågor

1. Varför är klädvalet viktig i olika sammanhang?
2. Hur hanterar man en kulturchock?
3. Vad säger man till vakten som haffar en för olaglig fotografering?

I början innan man lärt känna landet kan det vara bra att bara känna in miljön och hur man förväntas bete sig. Det kan vara bra att ha med någon klasskamrat när man rör sig ute tills man blir varm i kläderna (räkna med att bli svettig).

För den sportglade finns många ställen att träna på, gymma, simma och dansa. Biografer finns lite här och var om man känner för att vara passiv. Även Svenska skolan visar filmer och man kan bli medlem och få mejl på olika aktiviteter. Förutom en utomhuspool finns dessutom ett fik där man kan köpa svenska kanelbullar och träffa andra svenskar. Med andra ord ett utmärkt retreat.

Det finns en hel uppsjö av klubbar med afrikanskt beat. Be någon student ta med er ut i början (läs: alltid). Vid campus finns UTH Club som ofta har live-konserter med mer eller mindre bra band. Om man hör till den mer stillsamma typen finns massor med nationalparker, bl.a. en reptilpark där man kan köpa en ”Croc-burger” (!) och bokstavligen gå på spännande safaris. Man måste se Livingstone och Victoriafallen innan man far hem! Där finns ett otal aktiviteter, museer, restauranger och ett uteliv som heter duga.

Vill man nätsurfa är en laptop i behändligt format oumbärlig. UTH har trådlöst internet på flertalet ställen, men med varierande kvalitet på uppkopplingen vilket gjorde att det blev ett himla hoppande mellan lokaler – det är bland annat här ditt tålamod kan komma väl till pass.

Trafiksituationen

Trafiken är som den är, det är mycket bilar som går i ilfart, chaufförerna tar risker och är inte alltid nyktra bakom ratten. Med tanke på att trottoarer och övergångsställen är en ovanlig syn kan det vara bra att hålla sig på sin kant på de breda upptrampade stigarna vid väggrenen. Det blir dock snabbt uppenbart att vägarna inte är till för att promeneras på, men bilvägarna är väldigt ordnade och det finns goda möjligheter att ta sig dit man vill till fots.

Det är lite svårt med gatunummer då man ofta bara får gatunamnet, t.ex. Svenska skolan var svårfunnen. Här kommer följaktligen en vägbeskrivning: sväng in från Haile Selassie Avenue in på Alick Nkhata Avenue så hittar du byggnaden på vänster sida, första huset som man ser Sida-loggan på.

Tipsrutan

• Man behöver inte vara rädd ute, men man ska inte ta onödiga risker och utmana ödet.
• Fråga innan vad det ska kosta, både vad gäller buss och taxi; ordna ett fast pris innan taxin rullar iväg. Om du träffar en bra chaufför, se till att spara dennes telefonnummer om du skulle behöva akut och tillförlitlig taxi vid senare tillfälle.
• Gå på möhippor om ni kan, man får sig ett gott skratt!

Instuderingsfrågor

1. Vilka sociala aktiviteter finns för en uttråkad utbytesstudent?
2. Vart vänder man sig om man vill röra på påkarna?
3. Vad kan Svenska skolan erbjuda?

Som vi sa till klassen när vi skulle ta officiellt avsked: det har varit en oförglömlig upplevelse på alla sätt och vis som vi sent ska glömma. Vi har försökt insupa alla intryck vi kan få, både rent utbildningsmässigt men också kulturellt och socialt vilket troligen givit oss mersmak. Att man får se mycket som man vanligtvis inte ser hemma i Sverige ger en bredare kunskapsbas och en klinisk erfarenhet som gör att man inte blir tagen på sängen när en ny situation uppstår. Man får ett perspektiv på det svenska sjukvårdssystemet och kan uppskatta det än mer med tanke på att vi kan erbjuda mer emotionellt/medicinskt stöd till kvinnor vid barnafödande.

I skrivande stund längtar vi oss tillbaka till Zambia mer än någonsin. Minnena av människorna, miljön, maten, dofterna och mer därtill kommer tillbaka till oss. Vi skriver denna rapport ett par månader efter hemkomsten och man blir förvånad över hur snabbt minnena bleknar och att det tar längre och längre tid att komma på folks namn, som man för övrigt glömt att fota också! För att din upplevelse inte ska falla i glömska vill vi dela med oss av rådet och betona vikten av att föra dagbok. Den är värd sin vikt i guld som psykisk bearbetning och blir dessutom roligt att återuppliva minnet med då det börjar svika rejält på ålderns höst (för en del redan i unga år).

Den som väljer att åka iväg på utbyte kan räkna med att vara en ny person efteråt. Vi blev väldigt väl omhändertagna av både lärare, klasskamrater, sjukhuspersonal såväl som vanligt folk.

Det är inte sista gången vi far ut i världen som upptäcktsresanden, helt klart. Vi är oändligt tacksamma gentemot KI och alla som gjorde denna lärorika resa möjlig. Den har efterlämnat en intressant eftersmak på tungan och en ökad aptit på livet…

Instuderingsfrågor

1. Varför ska man åka på utbyte?