Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad de Oviedo
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 10/11

Innan avresa

Ville lära mig spanska och se sjukvården i ett annat land men inte alltför långt bort, så då passade ju Spanien bra. Att Oviedo ligger i natursköna, bergiga Asturien, och Gijón - där sjukhuset man ofta blir placerad på finns - ligger vid havet var avgörande för valet av studieort. Informationen från KI var god, det mesta finns på webbplatsen och övrigt svarar studievägledaren gärna på. Från Oviedo var det inte riktigt lika bra. Jag fick ett allmänt hållet mail som ”antagningsbesked”, och inget svar på mailet där jag undrade om det betydde att jag var accepterad av universitetet. Senare kom ett brev till studievägledaren som var lite tydligare, men hon var på semester så det fick jag inte veta förrän jag redan var i Spanien. När jag väl kom dit var det dock inga problem. Se så klart till att ha alla papper i ordning, enligt instruktion i de dokument man får av KI efter att ha antagits till utbytet samt från utbytesuniversitetet (finns även på www.uniovi.es). Inga särskilda vaccinationer eller intyg utöver att det är bra att ta med kopia på ansökan om utbyte samt några kopior på passet.

Ankomst och registrering

 

Boka flyg till Asturias (OVD), buss går från flygplatsen till Oviedo.  Planera att vara där upp till en vecka innan kursen börjar för att registrera dig och leta bostad. Således även bra att boka någon natt på hostal eller hotel (ungefär samma pris och standard om de är tvåstjärniga, vandrarhem är det dåligt med). Registrering på Oficina de Relaciones Internacionales samt Facultad de Medicina. Jag kom innan terminen började, vilket jag även skrev på min ansökan. Det hindrade dock inte att de blev överraskade på båda ställena, eller att de inte visste vad de skulle göra med mig på medicinfakulteten eftersom utbytesansvarig var på semester. Efter att ha bett snällt fick jag dock efter några dagar info via e-post om att jag kunde gå till Secretario de Estudios på Hospital de Cabueñes i Gijón (grannstad till Oviedo, vid havet) måndagen när jag skulle börja. Därifrån blev jag direkt skickad till ortopeden. Några dagar senare gick jag till studiesekreteraren och diskuterade mitt schema, fick mycket god hjälp och i stort sett de placeringar jag ville ha. Vad jag vet erbjöds ingen introduktionskurs. Finns dock dels en fadderorganisation (a-duo), dels ett program för ömsesidig språkundervisning (tandem). Även en organisation för utbytesstudenter som fixar aktiviteter: AEGEE. Jag deltog dock inte i något av det, fgick bra att prata spanska och träffa utbytesstudenter ändå.

Ekonomi

 Ungefär samma kostnadsläge som i Sverige, men alkoholen är betydligt billigare och maten något billigare. Inga obligatoriska avgifter i samband med utbytet. Bästa sättet att hålla kostnaderna nere är nog att bo billigt, finns mycket att välja på så man måste inte ta den första lägenheten man hittar.

Boende

Kan t.ex. sökas via www.easypiso.com och/eller lista som fås från Oficina de Relaciones Internacionales (om man kommer i samband med terminsstart). Eftersom jag kom i slutet av semesterperioden var en hel del lägenheter fortfarande upptagna av turister, och någon lista på boende för utbytesstudenter fanns inte än. Dock tillräckligt utbud på nätet. Kostar mellan 150-300 euro i månaden och finns i hela Gijón. Man hyr vanligen ett rum och delar på gemensamma ytor som kök, toa och vardagsrum Fråga noga efter vad som ingår (ofta tillkommer el osv) och ev ”regler” som gäller! Stressa inte, bättre att bo någon natt extra på hostal och hitta en trevlig lägenhet. Jag hamnade först i en lägenhet som jag upptäckte var väldigt rökig – i Spanien röker man inomhus även på sjukhusen – och helt i avsaknad av köksutrustning, men flyttadee fort till en som var fräschare. Denna saknade dock centralvärme, vilket framåt december betydde att jag fick låna många filtar av mina snälla lägenhetskamrater men frös ändå.

   Sjukhuset ligger några kilometer öster om city, så dit tar man (om man inte köpt cykel) buss nästan oavsett var man bor, men kan ju vara en bra idé att kolla hur lägenheten ligger i förhållande till bussar till sjukhuset. Det är dock aldrig långt till en busshållplats. Jag hade en buss som tog ca 20 min precis nedanför, och det funkade bra. 

Studier allmänt

 

Spanska studenter läser mest teori, och pluggar till tentor; det är betyget som avgör vilken specialitet man kan välja. När jag som svensk student ställer frågor och vill delta aktivt på kliniken verkar de flesta läkare bli glatt överraskade över att jag är intresserad. De har dock inte alltid tid (eller vana) att svara på frågor och framför allt inte att handleda studenter som gör något mer än observerar. Så man får lite ta seden dit man kommer och hålla sig i bakgrunden ibland, ställa frågor och be att få ta anamnes/status/vara med och utföra någon åtgärd när det verkar vara läge för det. Beror så klart, precis som i Sverige, mycket på läkaren man går med. Det går dock bra att förklara för läkarna att i Sverige brukar studenterna få göra mer. För att slippa förklara/be om samma sak om och om igen är det en bra idé att försöka gå med samma läkare flera dagar – något som inte alltid är så enkelt pga jourschema med mera. Hur som helst så var i stort sett alla läkare och ST-läkare mycket trevliga. Egentligen tror jag att man som student till att börja med bör ni:a (dvs använda usted) äldre läkare, men när jag väl insett att det kanske var så hade det redan gått så bra att säga du så att jag fortsatta med det. (Äldre) patienter ska man definitivt  försöka säga usted till för att inte verka oartig.  

   Det finns andra utbytesstudenter på sjukhuset, men det verkar som om de flesta spanska studenterna håller till i Oviedo. Alltså inga problem att få de placeringar man vill/bör ha (utom urologen som vägrade ta emot studenter, men då tog HS emot mig hemma). Mestadels var jag ensam student på avdelningen och kunde bestämma mitt schema fritt, dvs fråga vilken läkare som gjorde vad den dagen och sen välja vem jag ville gå med (mottagning, avdelning, op). Alternativt fråga chefsläkaren (finns en på varje avdelning) några dagar i förväg, beroende på hur avdelningen fungerade. Mottagning innebär upp till 40 patienter på 4 timmar. Rond heter på spanska pasar plantas, dvs passera avdelningar, och det går ungefär så fort som det låter. Kontakten läkare-patient består av väldigt riktad anamnes, ev status, kort info om diagnos och plan/behandling. Om patienten hinner och vågar ta för sig kan det blir viss tvåvägskommunikation, annars mest envägs. Följaktligen satt/sprang jag mest med och försökte förstå vad som hände, men hann fråga lite mellan patienterna och såg väldigt mycket. På op är det inte alls självklart att studenterna ska få vara med och assistera, men det gick bra efter att ha visat intresse och frågat. ST-läkarna går dock först om de inte själva står tillbaka (finns ingen AT i Spanien, så de är ganska färska och vill oftast få så mycket praktisk erfarenhet som möjligt).

Störst chans att få ta egna patienter finns på akuten (det är en egen avdelning – begär placering där!). Enklast på ortopeden/trauma, då är oftast varken anamnestagning eller journalskrivning så komplicerad.


 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI

Angående praktik i Spanien / på Cabueñes På Cabueñes pratar man med den trevliga och tillmötesgående studiesekreteraren om vilka avdelningar man vill göra sin praktik på. Hon skickar sedan meddelanden till alla berörda avdelningar och frågar om de kan ta emot studenter.

 

I det meddelandet står det att studentens närvaro inte får hindra ST-läkarnas utbildning, vilket jag inte läste förrän sista veckan då jag råkade se ett av ”mina” meddelanden på kärlkirurgens sekretariat, men förstod allra senast på min anestesiologiplacering där jag väntat en halv dag på att få sätta en larynxmask och fick titta på även på den sista eftersom ST-läkaren (på år 2) kom dit från en annan op. Det innebär att man inte kan räkna med att t.ex. få försöka intubera eller sy ihop sår om det är ST-läkare som ville göra det närvarande (och på op är de nästan alltid med och assisterar). Om man får prova när man är ensam med en läkare beror mest på läkaren, de är inte vana att studenterna ”göra saker” men är som sagt ofta inte omöjliga om man ber om det och förklarar att studenterna i Sverige förväntas delta mer.

 

Jag fick till slut prova på det mesta som står i core. Fick dock inte sy på op, och det fanns inget KTC på Cabueñes, så det fick jag öva på när jag kom hem inför det praktiska provet på KI. Om jag hade sett till att vara mycket på op (dvs fler dagar och på em kväll också) hade jag säkert fått sy där, men har inga planer på att bli kirurg och var nöjd när jag hade fått prova på ”lilla kirurgin” (motsv prickmottagning), så jag tyckte att det kunde få vänta till hemkomsten. Ett förslag är dock att tillbringa en dag på KTC innan avfärd för att öva på suturteknik, intubation, lumbalpunktion så att man är förberedd om man får chansen. För att begära placeringar utgick jag från core curriculum, diskussion med studierektor på KI innnan avfärd (rekommenderade ungefärligt antal veckor men med frihet att anpassa till lokala förutsättningar) och rekommendationer från studentsekreteraren på sjukhuset. Hon hade redan planerat in mig 4 v på ordtopeden till att börja med och förstod inte varför jag ville vara 2 v där men 6 v på allmänkirurgen (enligt stuiderektorns förslag). När jag tittade i core igen såg jag att det faktiskt ”bara” var 4 v matsmältning, och 2+2 veckor ortopedi+KUA (kirurgisk undervisningsavdelning med huvudansvar av ortopedi). Begärde sedan placeringar utifrån core, och fick dem i den ordning som studiesekreteraren begärde dem, utöver som tidigare nämnts urologplaceringen där de inte ville ta emot studenter. För att få gå jour pratar man helt enkelt med den läkare som går jour den dagen man vill hänga med. Jag gick jourer på ortopeden, akuten, anestesi, IVA och allmänkirurgen.

 

Mina placeringar

1. Ortopedi och trauma inklusive ortoped/traumaakuten (4 v) Dagen börjar med genomgång av rtg-bilder på gårdagens inläggningar. Sen gäller det att snabbt hitta en läkare att hänga på. Man frågar ST- läkarna vem som ska göra vad, vad som sker på op, och så hjälper de gärna till. Jag gick ungefär 1 v av varje på op, mottagning, avdelning, akuten vilket var bra och gav tillfälle att se många patienter. På op tittade jag först bara på, fick efter att ha frågat ”tvätta mig” (dvs vara steril) någon av de sista dagarna och då suga, klippa tråd, hålla i hake. Hade jag tränat på suturteknik innan och hade ST-läkarna inte varit där kanske jag hade fått göra mer. ST- läkaren på första året var dock t.o.m. lite avundsjuk på att jag fick vara steril – det hade inte han fått förrän som sistaårsstudent... På mottagning och avdelning gick jag bara med, ställde frågor om patienter och behandling mellan. På akuten gick jag också först med, lyssnade på anamnesen och var med och tog status, men efter någon dag frågade jag om att få ta patienter själv. Det gick bra, inklusive att få skriva journal. Dock bra att försöka öva ortopedstatus på någon hemma innan – det blir ju inte fullödig undervisning i helt status på klinik eller på akuten utan väldigt riktat. Fick gipsa med instruktion, vara med och reponera någon armbåge, men inte bedöva eller sy sårskador.

 

2. Allmänna akuten (1 v) Här kunde man gå med ST-läkare eller läkare. De ST som jag gick med var mycket trevliga, färklarade och lät mig vara med från början, och efter att ha frågat ta anamnes och status medan de skrev och ställde kompletterande frågor. Med läkarna blev det lite mer att bara följa med – vilket dock också var lärorikt. Efter någon daga, eftersom jag ffa behövde se kirurgiska patienter, tittade jag vilka patienter på tavlan med lappar som det stod ”buk” eller t.ex. ”hematuri” på och frågade ansvarig läkare om jag kunde gå in och ta anamnes och status (innan eller oftast efter att de hade gjort det) och fick på så sätt även träffa patienterna själv. Skrev någon journal, men det tog mer tid än det gav så försökte mest se patienter. Mycket bukstaus, dock inga rektoskopier. En del urologiska patienter. Där satte ssk KAD och jag hann inte riktigt med och skulle ju ändå ha urologplacering sedan, men om man riktar in sig på det kan man säkert hänga med ssk och sätta PVK, ta blod, sätta KAD.

 

3. Anestesi (1 v) Anestesi och intensivvård är två olika specialiteter, således gick jag en vecka på varje (2 v sammanlagt enligt core). Ärligt talat lite långtråkigt eftersom det händer något i 30 min (spinalanestesi/induktion+intubation), sen väntar man om allt går som det ska i 1-2 timmar på op:s avslutande och sedan en timme till på nästa op. Fick efter att ha frågat sätta några PVK (ssk gör det snabbt om man inte är på hugget), lägga en spinal med hjälp, hålla pat på mask och blåsa, försöka intubera (tog det för försiktigt eftersom jag aldrig provat på docka) och sätta flera larynxmasker (lätt), dra upp läkemedel och byta dropp samt skriva lite i journalen avs post-op ordinationer. Om man inte ber om att få göra något får man det inte heller. För att få försöka intubera krävs det en undervisningsinriktad läkare och en lättintuberad patient. Var på op (spinal/tub), dagkirurgi (latynxmasker!), smärtmottagning (sitta med) och pre-op mottagning (sitta med). Studentansvarig på avdelningen var mycket engerad, visade mig till op första dagarna och såg sedan till att jag även fick vara med på mottagning eftersom jag bad om det.

 

4. Röntgen (1 v) Här fanns en studentansvarig som sa åt mig vart jag skulle gå första dagarna, men som jag därefter kunde diskutera med var jag skulle vara resterande dagar och på så sätt fick se lite av varje – bröst (mammografi, ULJ, punktion), DT buk och thorax, thorax-rtg, urografier, ULJ buk och thyroidea, MR buk m.m. Röntgenläkarna är specialiserade på olika områden (ex digestion, thorax, barn) och har då hand om alla modaliteter som rör det organsystemet. Gjorde så klart inte så mycket praktiskt, utan tittade och frågade mest, men fick efter att ha frågat gå in före läk på några patienter och prova på ULJ, fick även lite instruktion. En av läkarna blev lite irriterad över att jag ville prova utan att veta hur man gjorde och tyckte att jag skulle titta tills jag lärt mig (och det gör man ju knappast på att titta), men jag brydde mig inte så mycket om det och fick då lite instruktioner av den läkaren ändå.

 

5. Intensivvård (1 v) Den här avdelningen hade en läkarchef som skrek rätt mycket när hon pratade, och en ”översjuksköterska” som gjorde likadant. Således rätt hög ljudnivå och uppretad ton, men inte mot studenten som tur var. Chefsläkaren sa åt mig vem jag skulle följa med, fick info om pat av den läkaren och läsa i journalen och ev vara med och ta lite status. När det gäller praktiska åtgärder så tittade jag på och fick ev vara steril men inte göra så mycket vid inläggning av artärkateter, CVK. Frågade specifikt om nutritionsbehandling eftersom det var en av sakerna i core som jag inte sett, och fick mycket utförlig info och undervisning av läkaren jag gick med. Samma sak med respiratorbehandling.

 

6. Medicinsk onkologi (1 v) Fanns inte ”kirurgisk onkologi” - det har resp specialitet (oftast allmänkirurgen) ansvar för. Satt med på mottagning med samma läkare en vecka, fick uteslutande lyssna när hon diskuterade behandling och biverkningar med patienter och fick om det fanns tid mycket info om patientens sjukdom och behandling mellan konsultationerna. Bra för att lära sig om onkologisk behandling även om man inte gör något praktiskt!

 

7. Primärvård (1 v) Här satt jag också med samma läkare en vecka, den enda som var ”ledig” då de andra redan hade ST-läkare med sig. De har ca 5 min per patient, så det fanns inte tid för mig att ta särskilt mycket anamnes (fick göra det någon gång, men gick för långsamt på spanska). Fick dock ta en del status när det var aktuellt. Läkaren hade en del ortopediska patienter men mycket få kirurgiska. Bad om att få vara med på ”lilla kirurgin” med andra läkare, men blev inte av. Gick dock en dag med sjukgymnasten och lärde mig mycket status, rekommenderas! Kontentan är att vid primärvårdsplacering är det extra viktigt att första dagen klargöra vad man vill se och ev göra, annars får man se oselekterade patienter (vilket så klart också är intressant). Inte att räkna med att de bokar in egna patienter på en student som många vårdcentraler gör i Sverige, kanske hade gått om jag tänkt på det i förväg och bett studiesekreteraren på Cabueñes att fråga om det, men det tänkte jag tyvärr inte på.

 

8. Allmänkirurgi (3 v) Den auktoritäre chefsläkaren bestämmer vart man ska gå, men går att diskutera med honom och ge förslag på eget schema. Jag var på op, lilla kirurgin, avdelning och mottagning. Fick direkt assistera på op – mest hålla kamera och hakar. På avdelning gick det bra att vara med och ta bukstatus om man höll sig framme, och läkarna förklarade i stort sett alltid avs pats sjukdom, op och behandlingar. På mottagning förklarade jag direkt för läkaren att studenter brukar få ta status i Sverige, och att jag ville gör det. Fick då palpera en hel del bröst och några bukar. På lilla kirurgin hade jag lite tur och fick en dag gå med en van ST, en dag en läkare från Argentina. Båda lät mig assistera, lägga bedövning, skära och sy – vilket inte var fallet när jag gick med en ovan ST och hennes handledande läkare.

 

9. Kärlkirurgi (1 v) Mycket trevlig avdelning med lugn stämning. Var med på mottagning och fick prova på doppler, ta kärlstatus och se ultraljud, och på olika op där det mest var att titta på. Gick även på avdelning där jag ffa fick se många olika sår (mest arteriella/diabetes). Inga amputationer veckan när jag var där, men enligt den österrikiske studenten som också var där så har man chans att sy om man är med på en sådan.

 

Jag gick alltså ungefär lika mycket på op-avdelning-mottagning eftersom jag tänkte att det skulle vara mest givande att få se lite av allt och gillar variation, men man kan lätt styra det åt annat håll – t.ex. mer op – om man vill. När det gäller tid per placering så var en vecka helt OK för att få en överblick och prova på lite. De avdelningar man är mest intresserad av och vill få chans att delta mer i arbetet mer är det så klart bättre att försöka få gå på i flera veckor (2-4), och försöka hitta en undervisningsinriktad läkare att följa. Skillnaden mot Sverige tror jag är att man får räkna med att ”bara” följa med mer, och alltid måste hålla sig ordentligt framme och fråga för att få prata med patienterna, ta status, utföra åtgärder. Därför bra att dels vara beredd på det och ha som startegi att börja med att förklara för läkaren att studenterna i Sverige förväntas delta i arbetet på kliniken i viss utsträckning, dels öva på de viktigaste praktiska färdigheter man förvänt as tillägna sig under kursens gång innan avfärd. Också bra att ha med sig (översatt) core curriculum för att visa för chefsläkare/studentansvarig läkare vid placeringens början, samt för sina handledare (som kan växla från dag till dag). Men om man är beredd på det och förberedd så kan utbytet bli både roligt och givande!

Språk och kultur

 

Spanska. Engelska är inte alltför användbart. Spanjorerna säger att de studerar mycket engelska, framför allt grammatik, läs- och skrivfärdigheter. De flesta vågar dock inte prata eftersom de, också enligt vad de själva säger, är rädda för att säga fel eller göra bort sig. Jag pratade bara spanska, men det fanns andra utbytesstudenter som inte kunde så många ord och verkar ha klarat sig ändå. Min spanska var på gymnasienivå, och det räckte även om den så klart kunde ha varit bättre till att börja med. Man lär sig såväl språket som medicinspråket allt eftersom. De flesta förkortningar är "bakvända" sett med svenska ögon - ex CRP (svenska) = PCR (spanska).

   Finns språkkurser i spanska för utbytesstudenter som organiseras av universitetets Casa de las Lenguas. Rekommenderas om man vill få lite struktur på språket. Jag hamnade i den "avancerade" gruppen. Inte särskilt betungande läxor och avspänd undervisning.

   Den värsta kulturkrocken är måltidsvanorna – ingen lunch! Man börjar kl 8 (eller straxt efter) på sjukhuset, och slutar enligt schema kl 15 (i praktiken ofta något tidigare). Utan lunchuppehåll eftersom la hora de comer (lunchen) är kl 14-17, och middagen kl 20-23 eller så. Passade inte mig alls, men det är bara att vänja sig och vara glad att man får gå hem tidigt. I övrigt så stämmer det nog att spanjorerna inte är lika noga med tider och punktlighet som skandinavier, så det är bra att ta med sig lite tålamod också. De är dock, som tidigare nämnts, mycket effektiva när de jobbar. 

   Den största kulturkrocken på sjukhuset var att man informerar anhöriga men inte alltid patienter om en cancerdiagnos. T.ex. träffade jag samma dag två patienter som sökte akut pga obstipation/buksmärtor utan att vet att de hade kolorektalcancer - det berättade anhöriga efter att vi undersökt patienten. Allmänt så är anhöriga oftare än i Sverige med patienten på mottagningsbesök såväl som på avdelningen. Det är ju bra om man på det sättet kan göra patient-läkarrelationen lite mer jämlik, och öka chanserna att den information som läkaren försöker förmedla faktiskt når fram. 

Fritid och sociala aktivteter

 Organisationen AEGEE anordnar utflykter för Erasmusstudenter. Man springer även på andra Erasmusstudenter inom medicin på sjukhuset, och från flera ämnesområden om man läser en spanskakurs. Om man får kontakt med några av residentes (ST-läkarna) tar de gärna med en på sina aktiviteter. Staden har många olika sportkurser som man kan delta i om man skaffar tarjeta ciudadana (mer info på www.gijon.es). Det kortet behövs även för att låna böcker och använda datorer på biblioteken, åka billigare på bussen, låna cyklar m.m. Flera surfskolor finns efter strandpromenaden. Inomhusbad där man kan simma när det är för kallt i havet. Det är lätt att åka med bussbolaget ALSA till någon annan stad/by i Asturien.

Sammanfattning

Gijón är en trevlig stad och Cabueñes ett trevligt sjukhus. Utbyte rekommenderas om man kan lite spanska och är beredd att fråga för att få förklaringar och få delta aktivt på kliniken. Jag förbättrade min spanska och lärde mig en hel del kirurgi, på sjukhuset och genom egen inläsning. Fick dessutom öva mig i tålamod, i att ta för mig när möjlighet fanns och i att ställa många frågor (vilket aldrig varit mina starkare sidor). Och så har jag lärt mig att uppskatta vårt svenska system med mer aktiv praktik för studenterna, där vi lär oss att ställa öppna frågor och lyssna på patienten - inte bara leta diagnos och informera. Vidare avseende patientkontakter i framtiden så kommer jag som spanska läkare att försöka ta reda på vad patienten vill veta innan jag berättar allt om diagnosen, men inte underlåta att berätta om en diagnos bara för att anhöriga vill det. Som tur är så har vi inte den traditionen i Sverige. Det är dock bra vara medveten om att den finns i andra länder och kulturer.