Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad Complutense de Madrid
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Hösttermin 10/11

Innan avresa

Efter att ha varit stensäker på att någon gång under utbildningen göra ett utbyte blev jag lite lat när sista terminen närmade sig, och bestämde mig mycket sent för att åka. Detta har jag inte ångrat en sekund! Jag valde att åka till Spanien för språket och till Madrid för den stora staden. 
 
Eftersom jag åkte inom ramen för SVK på termin 11, vilket ingen student gjort tidigare i Madrid, var informationen om utbytet inte fullständig. Informationen om kurser som erbjöds från Universidad Complutense i Madrid var även den bristfällig och framförallt mycket svårförståelig.
 
Efter kontakt med ansvarig för Erasmusutbyten inom den medicinska fakulteten kom vi fram till att Clinical Rotations var den enda möjliga lösningen för det utbyte jag skulle genomföra. Eftersom jag kunde åka först en bit in på terminen (efter kursen 'Hälsa i Samhälle och miljö', där sista dagen var 18 oktober) fanns inte någon ordinarie valbar kurs att välja. Det var mycket turer fram och tillbaka innan jag till slut fick mina papper påskrivna av universitetet i Madrid. Min ansökan återsändes första gången eftersom jag angett mer än två månaders Clinical Rotations. För att kunna åka på Erasmusutbyte måste man vara borta minst tre månader, men inför mitt utbyte fick jag alltså inte söka mer än två. Detta orsakade mycket strul och för en tid funderade jag på att strunta i det hela. 

Ankomst och registrering

När jag väl kom till Madrid och anmälde mig till Erasmuskontoret på Universitetet gick det hela dock väldigt smidigt och lätt. Jag blev placerad på sjukhuset 12 de Octubre. Dagen därpå pratade jag med sekreteraren för medicinstudenterna på sjukhuset och fick morgonen därefter börja min placering på barnkirurgen. När jag frågade om jag fick förlänga min placering med några veckor var detta inga som helst problem. 
 
Vid min ankomst undrade de flesta jag pratade med varför jag kom så sent. Universitetet skulle vara informerade om att jag skulle börja först en tid efter att deras hösttermin startat  men alla var mycket förvånade. Eftersom jag började senare kunde jag inte vara med på introduktionskursen i spanska, och var inte delaktig i universitetets aktiviteter för Erasmusstudenter. Detta resulterade i att jag inte umgicks med så många andra studenter. Självklart kan man i efterhand söka sig till dessa aktiviteter, och jag tror att det finns mycket aktiviteter att hänga med på om så önskas.


Ekonomi

Livet i Madrid är prismässigt ungefär som i Stockholm;
 
- Mat och dryck på bar och restaurang är betydligt billigare. Den totala kostnaden kan ju i och för sig bli högre eftersom man träffas ofta och träffas ute. Madrid är verkligen en levande stad där mycket händer.
- Gymkort ligger på ungefär samma nivå som hemma. Stora variationer i pris och utbud mellan olika ställen. 
- Priset i matbutikerna är marginellt billigare. Det finns lågprisbutiker som Dia där man kan handla billigt och välsorterade större butiker som El Corte Ingles där man kan hitta allt men till lite högre kostnad.
- Lokaltrafiken är klart billigare än i Stockholm.
- Kostnaden för boendet blev för min del högre än i Stockholm eftersom jag valde att bo centralt och min utbytesperiod var ganska kort. Långtidskontrakt är självklart oftast billigare. 
 
Lev billigare i Madrid!
- Det finns mycket aktiviteter som inte kostar något. Köp Guia del Ocio där alla veckans händelser i Madrid finns listade tillsammans med pris. 
- Ta alltid med dig ditt studentkort eftersom många museum ger gratis eller rabatterat inträde till studenter. 
- Pradomuseet har gratis inträde för alla under kvällstid (se museodelprado.es för aktuella tider)
- Ät Menu del Dia för 9-12 euro mellan klockan två och halv fem (cirka). De flesta restauranger erbjuder detta. En trerätters meny med dryck, prisvärt och gott.
- Gå till turistkontor (finns ex vid Callao) för att få gratis kartor över Madrid.
- Köp månadskort för Metro och buss. Dessa köps första gången i en tobaksaffär där ett foto av dig fästes i en plastficka. Därefter kan man köpa aktuell biljett nere i Metrons automater.
- Vissa dagar är det billigare att gå på bio. Håll ögonen öppna för dessa erbjudanden!
- Ät tapas på trevliga pubar i La Latina. En tapas kostar kring 2 euro, och man blir ganska mätt på två stycken! En liten öl köpes för kring 1-2 euro.
 



Boende

Jag fick tag på mitt boende genom flera led av vänner på facebook. Det är ett bra tips att lägga ut en bostadsannons i statusraden! Vi bodde vid Metrostation Gran Via. Detta var mycket centralt och vi kunde promenera i princip överallt, förutom till sjukhuset. Jag hyrde ett rum i lägenheten och delade denna med en vän från min kurs på KI. De som ägde lägenheten sov över där cirka 2-3 nätter i veckan. Priset per rum var 475 Euro/månad inklusive el, vatten, värme, internet och tvättmaskin.
 
Får du inget napp bland vänner så finns flera andra sätt, se t.ex. 
- www.idealista.com 
- www.loque.com 
- www.ebayanuncios.es


Studier allmänt

Läkarutbildningen i Spanien är 6 år. Därefter genomgår landets alla studenter ett test, MIR examen. Utifrån resultatet på detta test får man sedan välja specialitet. De flesta specialistutbildningar tar kring fem år. 
 
Utbildningen är mer teoretiskt inriktad än i Sverige. Studenterna har på det sjukhus jag var placerad på föreläsningar varje eftermiddag under de kliniska terminerna. Den kliniska placeringen sker förmiddagar, och de flesta studenter börjar placeringen kl tio. Det förväntas inte av studenterna att kunna praktiska moment, men vissa handledare uppmanar naturligtvis till detta. Teoretiska frågor är mer vanliga. Det krävs en hel del framfusighet för att få göra praktiska moment och att få prata med patienter. Det gäller också att tydligt beskriva vad man kan och redan gjort, eftersom handledarna inte har någon uppfattning om detta. Ansvaret för att få delta i arbetet ligger alltså mycket hos studenten. 

Beroende på klinik är överläkarnas attityd väldigt skiftande. Jag läste barnkirurgi och ÖNH upptäckte att skillnaden mellan dessa var stor. Vissa överläkare inom ÖNH valde att inte ens svara på mina hälsningar på morgonen. Cheferna vid barnkirurgen var däremot mycket vänligare, tilltalade mig med namn och inkluderade mig i arbetet. Som på många svenska sjukhus gäller det att hitta de handledare som är bra, och att inte ge upp när det tar ett tag att hitta dem!

Den spanska läkaren är enligt min uppfattning mycket mer auktoritär än den svenska, och samtalet med patienten är mindre patientcentrerat än vad jag var van vid från stockholmssjukhusen. Sexuella skämt är också långt mer accepterade än hemma, vilket kunde ställa till en del problem.
 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag läste Clinical Rotations inom Barnkirurgi och Öron, Näsa och Hals (ÖNH) inom ramen för SVK. Eftersom man på termin 11 först måste läsa kursen 'Hälsa i samhälle och miljö' fanns det ingen möjlighet att delta i de valbara kurser som universitetet arrangerade. Antingen började de innan jag hann komma ner eller så slutade de efter tiden för examen i Sverige.
 

Barnkirurgi, drygt 7 veckor

Från början var denna kurs planerad till 4 veckor, men eftersom kriteriet för ERASMUS-studier är tre månader behövde jag utöka mina placeringar. Detta var lätt ordnat genom att fråga klinikchefen och sekreteraren för studenter inom pediatrik.
 
Ett stort problem de första dagarna var att få tag på sjukhuskläder. Hospital 12 de Octubre har startat med en policy att studenter inte har tillgång till kläder, för att detta skulle vara för dyrt... Till slut fick jag kontakt med en läkare på en annan klinik (via en kompis utanför sjukhuset) och kunde få kläder från honom. Kläderna fick jag sedan tvätta själv hemma. 
 
Första dagen blev jag introducerad för den ansvarige för barnkirurgens klinik. Han visade mig till operationssalarna, där han arbetade den dagen. Han var inriktad på urologi, och jag blev introducerad för de andra barnurologerna och ST-läkarna. Det fanns ingen tydlig plan för min placering, inget schema eller översikt över kliniken. Som tur var visade sig urologerna vara mycket trevliga och kunde svara på de flesta av mina frågor. Min placering fick jag alltså lägga upp efter eget tycke. 
 
Detta kändes till en början negativt, eftersom jag var van vid att få ganska uppstyrda instruktioner från kursledningarna vid KI. Det visade sig dock snabbt att jag var välkommen i princip överallt, och chefen introducerade mig med glädje för de andra subspecialisterna. Jag såg till att delta i alla subspecialiteters arbete, såsom mottagning, avdelningsarbete och kirurgi. 
 
Vid kirurgpassen var det till en början svårt att få förtroendet att assistera på operationerna, och jag valde därför att satsa på att få göra detta främst inom urologi, där mina chanser skulle vara störst. Genom att till en början stanna kvar på några kvällsoperationer kunde jag få möjlighet att visa vad jag kunde när det var färre personer som konkurrerade om platserna kring operationsbordet. Därefter fick jag assistera vid fler tillfällen. Så ge inte upp om de verkar svårflirtade till en början!
 
På mottagningarna var min delaktighet mycket beroende av handledaren. Jag hittade efter en tid de som var intresserade av undervisning och som lät mig vara delaktig i arbetet. Jag tog aldrig hand om patienterna helt själv, men fick vara med i samtalen och flika in med funderingar. Undersökningarna genomfördes av antingen mig och handledaren eller i vissa fall av endast mig. De flesta handledare svarade gärna utförligt på frågor. 
 
Som student på sjukhuset var jag någonstans mellan student och ST-läkare, eftersom jag var där heldagar och hade mer praktisk erfarenhet än de flesta studenter. Jag fick därför följa med på ST-läkarnas utbildningstillfällen, vilket var mycket givande. Ett bra tips är att fråga någon ST-läkare om deras schema. Jag fick bland annat öva laparoskopisk operationsteknik på sövda, levande kaniner.
 
Jag följde med jourhavande ST-läkare, och var då mycket på akuten. Här fanns det möjlighet att få sy och undersöka många patienter. Jag gavs mer frihet här att ta hand om patienterna mer självständigt. 
 
Teoretiska delen läste jag in på egen hand.

Öron, näsa, hals. Drygt 4 veckor.

När jag kom till kliniken sökte jag upp chefen för ÖNH, som jag blivit hänvisad till av studentsekreteraren. Han hälsade mig välkommen, och sen var det inte så mycket mer med det. Jag hade redan i förväg tänkt ut hur jag ville spendera mina veckor på kliniken, och berättade detta för honom. Han svarade med att jag fick göra precis som jag ville. Även här låg alltså hela ansvaret på mig. 
 
Tillgången till sjukhuskläder var bättre vid denna klinik, det fanns en ansvarig för kläder på kirurgavdelningen och jag kunde byta de kläder jag redan hade mot rena genom att låna dennes låskort för kläduthämtningsapparaten.
 
Jag var cirka en vecka på kirurgen, där jag, om jag frågade, fick utförliga beskrivningar på operationsmetoder och annat. Vid de mikrokirurgiska operationerna fick jag tjata mig till att de satte in ett sidoobjektiv så att jag kunde följa operationen noga. Vid en större operation fick jag också assistera, men möjligheten till detta var mindre än vid barnkirurgen. Under kirurgiska veckan var jag också viss tid på avdelning och på mottagningarna.
 
Anestesiologerna på sjukhuset var mycket undervisningsintresserade, och jag fick hjälpa till vid förberedelserna av i princip alla patienter. Eftersom många ingrepp var relativt korta fick jag vara med på många sövningar/uppvak. Ett hett tips är att göra sin placering på anestesin! (Se den andra reserapporten från Madrid 2010/2011)
 
En stor del av den kliniska placeringen spenderade jag på mottagningar av olika slag. Jag kunde välja mellan generell mottagning för ÖNH, röstmottagning, näsmottagning, barnmottagning etc. Jag valde varje dag beroende på var de bra handledarna fanns någonstans. Det kom många patienter under en mottagningsdag och jag lärde mig mycket där.
 
Ett starkt tips är att också följa med jourhavande ST-läkare. De läkare som är på akuten är vid ÖNH ofta är i början av sin ST-utbildning. Detta gjorde att de lät mig göra mycket och att jag faktiskt kunde bidra med något i handläggningen av patienterna.
 
Den teoretiska delen läste jag in på egen hand.



Språk och kultur

Universitetet erbjuder språkkurser i början av terminen, men eftersom jag började senare kunde jag inte delta i dessa. Jag kunde lite spanska sedan tidigare, och med italienska i bagaget kunde jag ta mig fram bra på sjukhuset. Det fanns även några läkare som var duktiga på engelska, och som gärna övade. Jag upplevde inte språket som ett hinder för att kunna få ut det jag ville av min placering, även om jag inte pratade flytande spanska. Det som hindrade mig något språkmässigt var samtalen med patienterna, och det var därför svårt att motivera för handledaren att jag skulle ta hand om egna patienter. Detta var ju inte vanligtvis något studenterna gjorde, och skulle jag kunnat perfekt spanska hade det nog varit lättare att övertyga dem att jag skulle få ta mer ansvar.
Det var ingen som kontrollerade min nivå av spanska under min utbytesperiod, men för att kunna förstå arbetet krävs att hörförståelsen är ok.
 
Den största kulturkrocken jag upplevde var mattiderna. Arbetsdagen är mellan ca 8-15, och ingen lunch finns inräknad där. Ofta började arbetet något senare, och slutade ibland tidigare, men glappet mellan frukost och lunch var ändå ett stort problem till en början. Ett hett tips är att köpa frukt, nötter och annat att ha i rockfickan för att kunna hålla blodsockret uppe hela dagen. Lunchen äter man mellan ca två till halv fem, och middagen börjar ofta efter halv nio.

Fritid och sociala aktivteter

Madrid erbjuder verkligen möjligheter till en fullspäckad fritid! Sportaktiviteter hittar man lättast på internet, och Retiroparken är ett populärt ställe för jogging och avkoppling. Det finns alltid något som händer i staden, i princip varje gång jag tog en promenad stötte jag på något spektakel - marknader, gatushower, någon teater som flyttat ut på gatan, affärer som gått samman och ordnat fester och mycket mer! Fler tips om vad man kan göra för en billig penning finns under rubriken 'Ekonomi'.
 
Min kontakt med de andra studenterna var ganska liten, eftersom jag inte var med på några introduktionsaktiviteter på grund av att jag kom dit efter terminens start. Erasmusstudenterna hade dock en sida på facebook, där man kunde ta del av deras aktiviteter. 
 
Ett mycket bra tips för att träffa spanjorer och för att öva på spanskan är språkutbyte; sk intercambio. Det finns flera gratis, privata initiativ som man hittar på internet. Under hösten 2010 fanns det väldigt många intercambion att delta i, eftersom arbetslösheten var mycket hög (ca 20%) och flera spanjorer planerade för att söka jobb utomlands. De behövde därför öva på sin engelska. Exempelvis organiseras en träff med en grupp personer på ett cafe eller liknande, och alla pratar spanska en timma och engelska en timma. Det finns även internetsidor där man kan lägga ut en annons om de språk man talar och vilket man vill lära sig. På så sätt får man kontakt med den som passar, och man bestämmer själva tid och plats att ses. 

Sammanfattning

Jag var som redan nämnts inte helt övertygad om att åka på utbyte till en början eftersom det verkade krångligt att hitta kurser som passade för bara en del av en termin. De förberedande kontakterna med Universidad Complutense var inte helt tydliga och informationen från universitetet var bristfällig. Väl på plats ordnade sig dock allt väldigt bra, och alla var hjälpsamma och måna om att jag skulle trivas. Sjukhuset 12 de Octubre var bra och väl ansett. Jag har även hört att Hospital Gregorio Maranon är ett bra sjukhus att göra sina placeringar på.
 
Jag kan starkt rekommendera att göra utbyte i Madrid! Orsakerna till dessa är många, och förutom att det har varit väldigt roligt kommer jag ha stor nytta av att jag lärt mig medicinska termer när jag träffar spansktalande patienter hemma. Självklart är det också bra att få inblick i ett annat sjukhussystem, och att dra nytta av det som funkar bättre i Spanien än hemma och att uppskatta de delar som i Sverige fungerar bättre. 
 
Så summan av kardemumman blir att mitt helhetsintryck av utbytesperioden varit mycket bra. Landet, staden, folket och klimatet har varit utomordentligt bra, sjukhusplaceringarna av skiftande kvalitet men med stor möjlighet att påverka själv och förutsättningarna för att lära mig spanska har varit mycket goda!
 
Vill du ha mer information om utbytet eller tips om Madrid så är du hjärtligt välkommen att maila mig!