Jag valde att åka på utbyte av flera anledningar. Dels för att jag såg det som en möjlighet att få se hur sjukvårdssystemet fungerar i ett annat land men också för att få praktisera mitt kommande yrke på ett annat språk.

 

Varför jag valde att åka till Irland, Dublin var för att det ligger relativt nära Sverige, för att de hade liknande upplägg på utbildningen (jag ville inte missa alltför mycket från min svenska utbildning) och för att de pratar engelska. Jag ville utveckla och förbättra mitt engelska tal och skrift.

Man behöver inte ta några särskilda vaccinationer, men till en av mina kliniska placeringar ville de ha ett utdrag ur brottsregistret från svenska polisen. Detta fick jag ingen information om innan jag åkte så det fick ordnas via mail. Det gick ganska smidigt, men om man har fixat detta innan avfärd slipper man strul när man kommer dit.

Flygbiljett bokade jag cirka en månad i förväg via Ryanair och fick den på så vis ganska billigt, 600 kr enkel resa inkl. bagage. Hemresan bokade jag från Irland.

Ett tips är att läsa ”Preplacement information” för det sjukhus som man ska vara på innan man börjar. Gärna redan i sverige. Det finns att hitta på Trinity College’s hemsida (http://www.medicine.tcd.ie/physiotherapy/clinical-education/preplacement/) och ger information om litteratur man bör läsa för att förbereda sig, arbetstider och vilka kläder man ska ha på sig mm. Det viktigaste att förbereda och plugga på är anatomin, framför allt inför led- och muskelpraktiken (outpatients). Muskler, skelettben, leder, ligament, nerver…fräsha upp minnet ordentligt, det har man stor nytta av både för praktiken och i framtiden.

När det gäller klädsel till praktikplatserna så ska man ha mörkblå kostymliknande byxor, vit tennis t-shirt och helst svarta eller mörkblå skor. Det finns en bra affär som heter Dunnes Store (stor butik på flera ställen i stan, bl.a. i köpcentret St. Stephens Green på toppen av Grafton Street) med ganska billiga kläder. Där hittade jag byxorna för 6 euro och t-shirtsen för 7-8 euro/styck. Köp annars eller ta med från sverige så slipper du krångel på plats. Jag hade svårt att hitta rätt storlek. Man kan säkert hitta liknande på Gina Tricot eller H&M hemma. Det är bra att ta med en mörkblå eller svart kofta också för det är fruktansvärt kallt på sjukhusen!

Några veckor innan avresa fick jag ett stort kuvert på posten som var fullt av information om Trinity College och hur allting fungerade för utbytesstudenter.

Där stod att man borde vara på plats 1-2 veckor innan kursstart om man inte skaffat boende innan man kom dit. Min förhoppning var att skolan skulle hjälpa utbytesstudenter med boende eftersom det fungerar så i sverige, men så var inte fallet i Dublin. Det fick man ordna på egen hand. Jag gjorde några försök att hitta bostad på internet, via Irländska blocket, men det var väldigt svårt så jag blev tvungen att åka dit och fixa det.

 

Registrering

Trots att jag skulle göra två praktikperioder på olika sjukhus som utbyte och inte alls ha några teoretiska lektioner på Trinity College var man ändå tvungen att registrera sig eftersom man som elev tillhör det universitetet. Det gjorde man genom att ta med sig antagningsbrevet/beviset och legitimation till en av de stora byggnaderna som ligger vid Front Square vid huvudingången. Där fick man ställa sig i en enorm kö och sen gå in och fotograferas och uppge telefonnummer och adress mm. Man fick ett universitetskort som gjorde att man fick tillgång till datasalar och faktiskt även gratis inträde till universitetets egna gym!!!

Första veckan innan själva terminen startar kallas för Frescher's week. Då finns alla universitetsklubbar och föreningar på plats vid Front Square. Massor av folk från respektive förening visar upp montrar och stora plakat med information om vad de erbjuder för aktiviteter. Genom att gå med i en klubb får man ett perfekt tillfälle som utbytesstudent att träffa nya människor och skapa kontakter. Det finns alltifrån sportklubbar (fotboll, tennis, ridning, klättring, dans, yoga...) till mer teoretiska och andra skojiga saker (biologi, geografi, litteratur, språk, sång, musik, paintball..) Det kan kosta en liten slant att gå med under en termin, men sen kan man aktivera sig och följa med på utflykter mm som föreningen ordnar.

Irlands valuta är Euro. 1 Euro motsvarar just nu omkring 9-10 SEK.

Många irländska studenter som inte kommer från Dublin, men som studerar där, bor i s.k. ”digs”. Det innebär att man är inneboende hos en familj, och det var precis ett sådant boende jag hittade. En jättetrevlig irländsk familj i Rathmines, ca 15 min med buss från centrum. Jag fick mitt eget rum och betalade ca 5500 kr för boende, mat (frukost och lagad middag varje dag), el, värme, IT och trevligt sällskap såklart. De var hur trevliga som helst och behandlade mig som om jag vore en i familjen.

Praktik 1

Det var 5v led-och muskelpraktik på öppenvårdsavdelningen på St. James’s hospital. Det ligger på södra sidan av floden Liffey, väster ut från centrum. Man kan ta sig dit med Red Luas (spårvagn) eller Bus nr. 123 från centrum. Bussen tar ca 15 min beroende på trafiken. Något jag lärde mig var att lokaltrafiken inte alls är pålitlig. Det är sällan bussarna kommer i rätt tid så det är bra att vara ute i god tid när man ska någonstans. Tidtabeller och biljettpriser finns på www.dublinbus.ie. Jag köpte en månads studentbiljett.

 

Min tutor på St. James’s var en jättetrevlig och duktig ung sjukgymnast som även jobbat mycket med idrottskador. Henne var jag med på förmiddagarna och då hade hon lektioner (tutorials) med mig. Vi gick igenom undersökningsteknik för olika leder och övade mycket praktiskt tillsammans. Ibland med en riktig patient. I början tyckte jag att detta var svårt. Jag missade en del metodik på Karolinska p.g.a. att jag åkte en vecka tidigare för att leta boende och sen arbetar de på ett lite annorlunda sätt på Irland. Därför kände jag att jag inte kunde bidra med så mycket de första veckorna. Dessutom var jag ensam student på öppenvårdsavdelningen den här terminen så jag hade ingen att öva teknikerna med. Vanligtvis är de tre studenter samtidigt. Min tutor var dock tålmodig och i slutet gick det riktigt bra och jag fick flyt i undersökningarna.

 

På eftermiddagarna var jag med min senior. Där fick jag mest titta på när hon träffade sina patienter, men så snart man känner sig bekväm vill de att vi studenter ber om att få göra t.ex. anamnesen och/eller undersökningen och kanske även hjälpa till med behandlingen. Ju mer aktiv och ju mer ”hands on”, desto mer lär man sig, så man får inte vara rädd för att prova på och ta för sig.

 

Måndag, tisdag och onsdag eftermiddag var jag med på olika gruppträningar/klasser. Det var skulderklass, knäklass, fotleds- och handledsklass. Där hjälpte jag till genom att ta hand om en patient och gå igenom det personliga träningsprogrammet.

 

Jag fick också lära mig att skriva journal. På Irland skriver de nämligen allt för hand. De använder sig av s.k. SOAP-notes (Subjective-anamnes, Objective-undersökning, Analyse, Plan). Mitt emellan objective och analyse kommer även Treatment (Rx), där man skriver om vilken slags behandling patienten fått. De använder sig av många förkortningar, vilket var väldigt svårt i början. Det tog några veckor innan man lärde sig systemet och förstod alla ord.  Här är några av de mest vanliga förkortningarna som man med fördel kan ha övat på innan.

 

Redan 1:a veckan fick jag träffa egna patienter. I början tog jag bara anamnes och gjorde undersökningen men efterhand planerade jag även och genomförde behandlingen. När det gäller behandlingsmetoder använder de sig mycket av Maitlands glidmobiliseringar (Accessory mobilisations) och Physiological mobilisations. Dessa kan vara värda att kolla upp lite extra i förväg så man inte är helt främmande med metoderna.

Arbetstiderna var mellan 8.30-16.00. Man hade en fikarast och en lunchrast. På lunchen åt vi i sjukhusets matsal. Dagens soppa med bröd kostade 1,5 euro, vilket var billigt och gott. Det fanns även varm mat och sallad att köpa för omkring 5 euro.

 

För bedömning användes det bedömningsformulär som de andra eleverna på Trinity använder. Det heter CAF (Clinical Placement Assessment Form) och ser ut ungefär på samma sätt som i Sverige.

Paus + Option

Mellan de två praktikerna hade jag 2 veckor ”ledigt”. För att fullfölja hela erasmusutbytet ska man förutom de två praktikerna läsa en kurs (option). Det fanns olika att välja mellan men det var redan förbestämt vilken kurs jag skulle läsa. Physiotherapy in Child Health var namnet på kursen och den hade tre stycken underrubriker/teman (topics). Vi var 8 st elever (årskurs 4) på varje kurs och det hela gick ut på att välja en topic att göra ett grupparbete (3 och 3) om och en topic att skriva en uppsats (3000 words) om. Man hade inga lektioner utan fick planera träffar inom gruppen på egen hand och skriva uppsatsen på fritiden. Allt arbete skulle baseras på vetenskapliga artiklar. Vi fick några som förslag för att lättare komma igång. Om man är smart så börjar man med detta under de 2 veckor som man är ledig mellan praktikerna, för när man kommer hem efter en dag på sjukhuset är man så otroligt trött och orkar knappt göra något annat än att vila.

Glöm dock inte att ta ledigt också. Jag hade två besök hemifrån under den här perioden vilket var väldigt roligt och skönt. Man behöver verkligen koppla bort plugget och praktiken för ett tag. Om man inte får besökare så rekommenderar jag att ta en tur på den gröna ön. Det finns massor att se! Jag åkte bl.a. till Galway som ligger på östkusten. Där bodde jag på hostel och tog dagsturer ut till Cliffs of Moher och Connemara National Park. Detta får nästan inte missas när man är på Irland. Det är otroligt vackert! Naturen är fantastisk. Kortare dagsturer från Dublin är också värt att ta sig tid till. Med pendeltågen (DART) kan man ta sig till Malahide och Malahide Castle, den mysiga kustbyn Howth eller Bray. Det finns också bussturer från centrum till den gamla munkbyn Glendalough. Väldigt vackert att strosa omkring i.

 

Praktik 2

Det var 5v neurologisk praktik på National Rehabilitation Hospital (NRH) i Dún Laoghaire. Det ligger söder om Dublin ca 45 min med buss (nr. 46A) från centrum. Man går av bussen vid en krog/pub som heter Baker’s Corner. Därifrån får man gå ca 10 min till själva sjukhuset som ligger i en otroligt vacker omgivning med berg runtomkring.

 

Upplägget är liknande praktikplatsen på St James’s hospital. Jag hade en tutor som var en jättesnäll och trevlig tjej som höll i praktiska och teoretiska lektioner lite nu och då (ca 3ggr/vecka). Schemat var ganska flexibelt och oftast bestämdes inte lektionen förrän dagen/dagarna innan. Med min handledare (senior) fick jag träffa patienter.

 

Patienterna på NRH har sina egna sängar uppe på de olika avdelningarna och beroende på hur svåra nedsättningar de har stannar de olika länge, det var alltifrån 4veckor till flera år. Jag var på avdelningen för ryggmärgsskadade, men eftersom att alla patienter kommer ner i det stora gymmet och tränar varje dag så såg jag även patienter med traumatiska hjärnskador, stroke och amputationer mm. Vi hade ca 6-7 patienter som kom ner i gymmet under dagen och dessa fick jag hjälpa till att undersöka och träna.

 

Själva patientmötet blir ju helt annorlunda mot en öppenvårdsavdelning eftersom man träffar patienterna under ca 1h varje dag. Man lär känna patienterna ganska väl och får följa deras utveckling hela vägen. Det innebär att man får lära sig att lägga upp träningen efter hur deras dagsform ser ut. Vissa dagar har de massor med energi och vill köra på ordentligt medan andra dagar kan kännas hopplösa och ingenting är bra. Det var en utmaning. Dessutom möter man patienter i olika åldrar och med olika bakgrund eftersom det är det nationella sjukhuset och patienterna kommer från hela Irland.

 

Programmet för de patienter jag hade såg ofta ut så att det började med stretching (aktivt och passivt). Sedan lite styrke- och rörelseövningar på britsen. Därefter fokuserade vi mycket på funktionella aktiviteter som de behöver träna på för att bli mer självständiga, t.ex. förflyttning (sitta-stå, ståträning, gång). Givetvis på olika nivåer för de olika patienterna. Jag fick också öva på att göra undersökning och ta anamnes på de nya patienter som kom in. Passa på att ta alla chanser som ges för det kommer inte nya patienter så ofta! Jag bad om att få undersöka fler patienter och med olika skador, för att verkligen få öva mig.

 

Det var 5st andra elever som gjorde praktik på NRH samtidigt som mig. Tre stycken var från UCD (University College Dublin) och två var från TCD (Trinity College Dublin). De gick alla i årskurs 3. Vi hade lektioner tillsammans och övade också lite undersökningsteknik praktiskt med varandra.

 

Arbetstiderna var 09.00-17.00. man hade en förmiddagsrast (15 min) och en lunch (1h). Det fanns en personalmatsal där man kunde köpa billig lunch liknande den som var på St. James’s hospital. Soppa, sandwich, sallad eller varm mat (ca 1-5euro).

 

Läs pre-placement information för förberedelser innan (finns på trinity’s hemsida, samma länk som ovan)! Glöm inte ta med badkläder då många patienter har bassängträning och man får mer än gärna vara med och träna med dem där. Patienterna får helt andra möjligheter och kan röra sig på ett helt annat sätt i vattnet. Det är intressant och bra att se.

 

Under den här sista praktikperioden arbetade jag samtidigt med option-kursen (grupparbetet och uppsatsen). Jag var ledig en dag i veckan från NRH för att kunna åka ut till Trinity Health Center som är sjukgymnaststudenternas byggnad och som ligger på St. James’s hospital område. Dessa dagar träffade jag de andra tjejerna i min grupp och fixade med powerpoint-presentationen. Detta, plus uppsatsen tog lite för mycket fokus från praktiken tycker jag. Jag hade gärna velat lägga mer tid på neurologin. Istället satt jag eftermiddagar och helger och skrev och arbetade på uppsatsen och grupparbetet.

.

Allmänt om Dublin

Dublin är Irlands huvudstad och ligger på landets östkust. Det bor ca 1 miljon människor i stor-Dublin och omkring 500 000 i Dublin City Center. Staden är delad i två av floden Liffey som går mittemellan och mynnar ut i Dublinviken. Engelska är förstaspråket men alla får även lära sig Irländska i skolan för att bevara det gamla inhemska språket (trots att det inte används i dagligt tal).

 

Dublin är en turiststad och det är alltid något på gång. Är man medlem i någon studentförening kan man hålla sig aktiverad både dag och natt. Annars finns mycket möjligheter till sightseeing i staden, både till fots och med stadsbussar eller spårvagn. Runtomkring Dublin är naturen enastående och möjligheter till vandring i de vackra dalarna i Wicklow mountains finns i stort sett året runt. På turistbyråerna kan man få mängder med bra information om dagsturer mm.

Träningsmöjligheter

På Trinity college fanns ett träningscenter där de erbjöd mängder av aktiviteter. Där fanns styrketräningsmaskiner, fria vikter, löpband, cross-trainer-maskiner, trappmaskiner, cyklar i olika modeller, roddmaskiner och även en simbassäng för dem som vill simma. Gymmet erbjöd även pass som spinning, pumping, yoga m.m. För passen och simning fick man betala en extra slant men övrig träning var gratis för studenter på universitetet, så länge man hade sitt studentkort.

Jag hade jättekul! Det var väldigt tufft och kämpigt bitvis men det vägs ändå upp av alla goda erfarenheter jag fått, både inom sjukgymnastiken och på ett personligt plan. Språkkunskaperna jag fick i samband med patientmötena tror jag kan vara till nytta i framtiden då svenska sjukvården ständigt möter människor från olika nationaliteter. När man klarat av en utmaning som denna blir man dessutom starkare och modigare när man kommer hem igen.