Jag gjorde mitt första utbyte termin 4 till Leiden och var mycket nöjd och bestämde mig direkt att jag ville göra fler utbyten! För 3 år sen var jag i Uganda och gjorde mitt projektarbete. Landet charmade mig och termin 11 när det fanns chans för mig att åka på utbyte igen var valet enkelt. Andra anledningar till att jag valde att åka till Uganda var att jag ville få klinisk erfarenhet av hälso- och sjukvårdssystemet i ett låginkomstland, dessutom samma land som jag tidigare forskat om detsamma.

Informationen angående utbytet från KI sett var bra förutom informationen angående stipendier. Jag fick höra att LINK-stipendiet hade gått ut, men att det fanns möjlighet att få andra stipendier och att jag inte behövde oroa mig för det ekonomiska. Sedan visade det sig att det endast fanns resebidraget från KI.

Informationen om utbytet från Makarere universitetet sett var sämre. Man fick inte mycket information angående de olika kurserna utan endast ett formulär där man skulle kryssa i på vilka kliniker man ville göra kliniska rotationer. Eftersom det inte fanns någon information kändes det som att man valde lite i blindo.  

Jag gick till WASA vaccination för vaccinering och malariaprofylax. Kom ihåg att ta med blanketter för intyg av kliniska rotationer.

Jag var på plats 4 dagar innan kursstart. Det var mer än tillräckligt. Den internationella studiehandledaren som har kontor på Mulago ordnade med transport från flygplatsen till Mulago. Där samtalade jag kort med henne, fick möta en annan internationell läkarstudent som bodde på samma hostel som jag skulle bo på. Sen fick jag skjuts till mitt hostel. Det fanns ingen direkt introduktionskurs på Mulago, men dagen innan jag skulle börja visade en ugandisk student runt mig på sjukhusområdet. Jag vet att det fanns en introduktionskurs och diverse aktiviteter för nyanlända utbytesstudenter, men denna gavs i början på terminen och eftersom jag kom senare (T11 går man hälsa, samhälle och miljö innan SVK-perioden börjar) så var det lite skräddarsydd introduktion för bara mig.    

Boende och mat i Uganda är billigt. Självklart finns det ett spektrum från dyrare restauranger (i huvudstaden) och billigare mat på gatan att välja mellan. Jag bodde billigt på Akamwesi Hostel, men man kan också välja dyrare boende. Väl nere i Uganda är det som är dyrt de utflykter man kan välja att göra (såsom safari, gorillatrekking, rafting etc).

Kostnaden för flygbiljetten är dyr och svår att komma undan, men det lönar sig att kolla runt ordentligt för att hitta de billigaste biljetterna (tyvärr har de oftast många mellanlandningar och tar lång tid). Jag flög med Ethiopian Airlines och biljetten kostade ca 9000 kr.

Vaccinationer och malariaprofylax kan vara dyrt, beroende på vilket vaccinationsskydd man har sedan tidigare och vilket malariaprofylax man väljer. Försäkring står ju kammarkollegiet för så det är ingen kostnad under perioden man studerar i alla fall. Man måste komma ihåg att köpa till extra försäkringsskydd om man stannar kvar efter studieperioden och t.ex. reser.  

Jag fick reda på Akamwesi Hostel genom några sjuksköterskestudenter som redan var på plats genom ett utbyte med KI. Jag fick tips om deras blogg via studenthandledaren på KI. Sjuksköterskorna, som sedan blev mina vänner var snälla och kollade att det fanns ett rum bokat till mig vid ankomsten.

Akamwesi huserar främst ugandiska studenter och ett mindre antal internationella studenter. Boendestandarden var enkel. Ett rum med en säng, ett skrivbord, en fransk balkong med utsikt mot slummen och ett badrum med toa, dusch och handfat (kallvatten). Jag betalade ca 2400 kr för 8 veckor. Boendet låg ca 10 min (promenad genom slummen), respektive 15 min (promenad längs större vägar) från Mulago. Jag tycker boendet var bra - men man måste vara lite hård mot dem man hyr av då de gärna ville blåsa en på pengar och ta 100 år på sig att fixa saker. Information om Akamwesi samt kontaktuppgifter kan fås från den internationell studievägledaren på Makarere/Mulago.

Jag tillgodoräknade mitt utbyte som icke-corenära SVK-poäng. Jag valde inte att läsa en speciell kurs, utan gjorde kliniska rotationer inom de specialiteer som intresserade mig. Jag delade upp mina 8 veckor så att jag var 6v på Mulago (Kampala) och 2 veckor på Kamuli Mission Hospital (Kamuli).

Under min tid på Mulago var jag mest på kirurgen och obstetriken. På Mulago finns det väldigt många studenter, AT-läkare och ST-läkare, men få färdiga specialister. Det gör att det kan bli lite snurrigt gällande utbytesstudenterna. Man måste verkligen se till att få en läkare (vanligen ST-läkare) utsedd till sin handledare. Sen är det bara att hänga på den personen och min upplevelse var att när handledaren lärt känna en så fick man ta ansvar och träna sig kliniskt. Generellt kan man säga att utbytet på Mulago inte var så ordnat som man är van vid från sina klinikdagar på sjukhusen i Stockholm. Man måste ta mer ansvar för sin egen tid, se till att man får en specifik handledare tilldelad sig och verkligen visa framfötterna om man vill få träna sig kliniskt. Lyckas man med dessa saker så får man ett väldigt lärorikt utbyte. Gör man det inte får man i bästa fall sitta med vid konsultationer och i värsta fall inte ens det utan mestadels av tiden trampa efter 15 andra studenter och läkare på ronden utan att höra något. Läkarutbildningen i Uganda är mycket mer inriktad på teori än praktik och läkarstudenterna får knappt praktisera något förän under sista året på sin utbildning. Därför ar det viktigt att förklara för sin handledare att läkarutbildningen är upplagd på ett annat sett i Sverige och att vi får praktisera på ett annat sätt och i ett tidigare stadium.  

Jag lärde mig 10 gånger mer under mina 2 veckor i Kamuli än vad jag gjorde under hela min tid på Mulago. Anledningen till detta var mycket god handledning. Kamuli mission hospital är ett litet sjukhus och jag fick vara på såväl kirurgen, medicin, barn och förlossning. Det var väldigt långa dagar och jag bodde på sjukhusområdet. Utbytet till Kamuli hade jag ordnat själv och fick godkänd som "rural rotation" av Makarere. 

I Uganda kan de flesta engelska eftersom det är en gammal brittisk koloni, men trots detta skedde oftast anamnestagning med tolk. Jag fick det förklarat för mig att patienterna kände sig mest bekväma att använda sitt eget språk när de var sjuka. Ibland fick även de ugandiska läkarna hjälp med tolk, eftersom det finns så många olika språk och dialekter inom Uganda.

Båda sjukhusen var uppbyggda på ett väldigt hierarkiskt sätt inom och mellan proffessionerna. Samarbetet mellan sjuksköterskorna och läkarna var bristfälligt på Mulago och bättre på Kamulisjukhuset, men båda sämre än i Sverige. Och det fanns i princip inget samarbete med andra professioner. Mina vänner som var sjuksköterske- och arbetsterapeutstuderande beklagade sig ofta över detta. På Mulago (på Kamulisjukhuset fanns ju bara 1 läkare) var det bättre samarbete läkarna emellan men fortfarande väldigt dysfunktionellt så till vida att överläkarna var uppsatta på pedistal, men ingen vågade fråga dem frågor eftersom de kunde uppfattas som okunniga, vilket ofta resulterade i att läkaren/studenten blev förödmjukad. Varje gång man kom till en ny avdelning var jag som utbytesstudent tvungen att hitta den högst uppsatte (överläkaren) och introducera mig själv för honom/henne och visa ett "introduction letter" som bara var ett papper med en stämpel och en signatur på som sa att jag fick vara på avdelningen samt att jag var utbytes student. Dessutom finns det en speciell klädpolicy på Mulago. Manliga läkare och studenter skall ha kostymbyxor, skjorta och slips samt kvinnorna kjol och blus. Över detta hade alla en vit läkarrock. Detta var ju fantastiskt opraktiskt och ohygieniskt. Eftersom man stod för sina arbetskläder själv hade jag tagit med mig egna "scrubs" som jag hade på mig. Jag antar att det var för att jag var utbytesstudent så fick jag ha dessa på mig utan problem, medan de nationella läkarna och studenterna kunde få gå ifrån avdelningen om de inte var "rätt" klädda.

Ett tips är att respektera de lokala företeelserna i form av hierarki o.s.v. till den grad det känns bekvämt för en själv. Jag ställde frågor till överläkarna och fick ibland bra svar och motfrågor och i andra fall tillsagd att gå hem och läsa på... Men oftast uppfattade jag det som att överläkarna blev glada och ofta fick jag nästa rond ha hand om egna patienter och presentera för överläkaren. Klädkoden var något jag promt vägrade att följa av ovanstående anledningar och det var inget problem. Sjuksköterskorna och andra proffessioner uppskattade att man intresserade sig för deras input angående patienterna.       

Alla läkare pratar engelska, men patienterna som sagt talade ibland inte engelska. Men med tolkhjälp fungerade patientkontakten bra.

Uganda har en fantastisk kultur på många sätt! Det var en av anledningarna till att jag ville åka tillbaka och kommer att åka tillbaka igen. Det finns massor av intressanta kulturella saker man kan göra på fritiden tex gå till national theatre och titta på "culture jamming" för att se de lokala förmågorna uppträda gratis.

Några exempel på kulturkrockar på sjukhuset har jag redan beskrivit under studier och kurser. En kulturkrock som jag inte tagit upp är jämnställdheten mellan kvinnor och män. I Uganda har kvinnan rätt att arbeta, studera och rösta - men de har fortfarande långt kvar till ett jämnställt samhälle. Som kvinnlig läkarstudent får man stå på sig lite extra för att få plats, undervisning och hjälp av t.ex. sjuksköterskor. Jag personligen valde att aldrig acceptera kommentarer från läkare/överläkare med sexistiska antydningar etc vilket hände emellanåt. 

Det arrangerades en middag för internationella studenter när jag var där. Men tidigare under terminen hade det varit aktiviteter var och varannan helg. Det var dock otroligt enkelt att få kontakt med andra utbytesstudenter, backpackers och expats, dels via sjukhuset och dels genom boendet, middagar, resor och utgångar. Sociala aktiviteter var en stor del av mitt utbyte. Kampala är en fantastisk stad att roa sig i och gillar man att sporta finns det massor av möjligheter att gå på gym, spela tennis, simma etc.

Utbytet till Uganda var fantastiskt! Jag fick verkligen en inblick i hur hälso- och sjukvårdssystemet fungerar i Uganda. Det stärkte mitt intresse ytterligare att i framtiden åka och arbeta i låginkomstländer som läkare. Jag fick ovärderliga praktiska kunskaper som jag kan använda mig av här hemma i Sverige. Jag fick även öva mig på att hålla huvudet kallt i riktigt kritiska situationer samt att hantera den mentala biten i ett senare skede. Jag fick även öva mig på att hantera en ny arbetssituation i ett annat land, vilket är nyttigt för framtida arbeten utomlands, men som också kan vara lärorikt för nya arbetsplatser i Sverige. Finns möjligheten att åka till Uganga - TA DEN!