Reserapport - KI-student
Lärosäte: Université Paris Diderot (Paris 7)
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 08/09

Innan avresa

Jag har länge haft en passion för att resa, vilket bottnar i en nyfikenhet och ett intresse för andra kulturer och människor. Att åka på utbyte via KI är en väldigt tacksam form för att se nya platser. Man blir enkelt integrerad och kommer in i vardagspulsen samtidigt som man lär känna platsen genom mötet med alla patienter som var och en ger sin livshistoria.

 

Anledningarna till att jag valde Paris var dels därför jag ville fördjupa min franska. Ytterligare en anledning är att Paris och Frankrike har en stor historia inom Neurologi och Psykiatri, och jag tyckte att det kunde vara intressant att studera just dessa ämnen här. Sen så låg naturligtvis en stor dragkraft i att få tillbringa vår och sommar i Paris och lära känna dess parker och bakgator.

 

Saker att ordna med innan avresa löses genom möte hos internationella studenthandläggaren. Dit ringde jag mycket och jag fick väldigt god hjälp med stipendie, CSN, försäkring och i kontakten med värduniversitetet. Jag hade en hel del problem med att få formen för mitt utbyte att passa kursen hemma i Stockholm, och det hela blev inte klart förrän bara några få dagar innan jag åkte ner. Mycket av problematiken berodde på att kontaktpersonen i Paris var förtrollande långsam med att svara på mail och ge besked.

Ankomst och registrering

Jag kom ner till Paris på en söndag och började dagen efter min praktik i Neurologi. Det hade hållts någon form av introduktionskurs i franska någon månad innan, men den hade jag missat. Jag hade fått anvisningar att befinna mig klockan 08.30 på måndagen på sjukhuset från den ansvarige professorn i Paris. Väl där var det ingen som hört talas om mig, men jag blev inkastad på en rond och sen rullade allt i gång. Jag fattade inte ord som sas, och kände mig inte som den mest slipade KI-ambassadören. Följande dagar löste sig dock det mesta praktiska och jag blev varmt välkomnad och omhändertagen av min fantastiska professorsmadame. Jag tror att det viktigaste som utbytesstudent är att vara flexibel och att inte bli alltför stressad om inte allt är klart. 

 

Viktigt är att skriva in sig på universitetet, för att därigenom få tillgång till studentkort och bankkort. Dessutom ska man anmäla sig på sjukhuset för att försäkring ska gälla och för att kunna mottaga kandidatlön, något jag råkade missa och inte gjorde förrän i slutet av mina fyra månader. Detta var naturligtvis inte optimalt, men på en plats där allt är byråkratiskt snärjigt går också det mesta att lösa, och så även detta.

 

I samband med inskrivning på universitetet erbjöds kontakt med faddrar samt fester och informationsträffar för alla Erasmus-elever.

Ekonomi

Livet i Paris är något dyrare än i Stockholm. Boende kostar mer, mat och vin är väl egentligen inte dyrare, men jag tror att det framför allt är livsstilen och det faktum att man är på en ny plats man vill upptäcka som gör att pengarna flyger iväg. Allt är naturligtvis relativt och individuellt, och med stipendie, utökat CSN samt lönen på runt 2000 kronor per månad som kandidat är det ingen som ska behöva svälta. Lunch kan man äta väldigt billigt och bra på sjukhusen.

Boende

Jag hade turen att få ta över en lägenhet från en kompis som flyttade i samma veva som jag kom ner. Jag betalade då 500 euro för en liten hemmasnickrad vindsvåning med två små rum i 5:e arrondissementet.

 

Många väljer att bo i Cité Universitaire där man betalar motsvarande för ett rum med egen toalett i fräsch standard. Det är en ganska häftig plats som nog kan vara kreativ och intressant genom att där bor studenter inom högre studier från hela världen, men av samma anledning riskerar det att bli något av en inneslutande bubbla. Ett tips är annars att söka på exempelvis craigslist.com och där leta efter rum att hyra.

Studier allmänt

Läkarprogrammet skiljer sig åt ganska mycket mellan Frankrike och Sverige. Efter första året har man ett utslagande prov och de som går vidare har det sjätte och sista året ett avgörande prov där resultatet bestämmer vilken specialisering och stad de kan välja. De praktiska placeringarna är vardera tre månader långa och studenten väljer mellan ett antal olika; psykiatri, neurologi eller neurokirurgi exempelvis. De har samma föreläsningar och tentamen, men får alltså specialisera sig något genom sina praktikval. De franska studenterna upplevde jag som relativt självständiga och de utförde en stor del av arbetet själva (även uppgifter som traditionellt i Sverige utförs av sjuksköterskor eller undersköterskor). Studenterna förväntas utföra ett jobb och man är ansvarig för ett antal rum och sköter för dessa inskrivningar, för observationsjournal och man är även ansvarig för en del administrativt arbete, såsom att sortera labresultat, kontakt med konsultläkare samt att hämta röntgenbilder. Journalsystemet skrevs för hand och var många gånger helt omöjligt att tyda med alla fula kråkor och förkortningar.

 

Det franska samhället är mer hierarkiskt uppbyggt och så även på sjukhuset. Som utbytesstudent blir man dock ofta ursäktad, och jag upplevde inga problem med elaka professorer. Tvärtom var de många gånger nyfikna på hur det var på svenska sjukhus.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 9 på KI

Under 8 veckor var jag placerad på en cerebrovaskulär akutvårdsavdelning på Hôpital Laribosière. Här tillbringade jag förmiddagarna alla dagar i veckan och utöver detta följde jag två eftermiddagar i veckan någon av specialistläkarna på mottagningen. Övriga eftermiddagar var jag välkommen att stanna på avdelningen eller att studera för egen hand. Måndag och onsdag förmiddag hölls kurs i något neurologirelaterat tema och på fredagarna presenterade kandidaterna patientfall för professorerna och överläkarna. På onsdagseftermiddagarna deltog jag i en Journalclub tillsammans med de övriga läkarna och AT/ST-läkarna. På mottagningen såg jag patienter på återbesök efter cerebrovaskulära insulter, epileptiker, patienter med rörelsestörningar, patienter med ovanliga neurologiska sjukdomar mm. Jag var även på en speciell akutmottagning för huvudvärkspatienter (CUC).

 

Jag var sedan under två månader placerad på universitetssjukhuset Bichats psykiatriska departement, la Maison Blanche. Min avdelning var en slutenvårdsavdelning med 12 sängar i 12 enskilda rum. Avdelningen är ämnad för suicidpatienter, deprimerade, beroende samt beteendestörningar. I samma hus finns också två avdelningar med sammanlagt 40 sängplatser. Sista veckan tillbringade jag på en av dessa avdelningar ämnad för "sjukare" patienter med vanföreställningar och manier. Efter sin vårdtid skrevs patienterna ut antingen till hemmet med uppföljning på ett psykiatriskt/medicinskt centrum anslutet till sjukhuset, alternativt till vilohem eller postkurhem för alkoholavvänjning. Våra huvudsakliga uppgifter var att utföra somatiska undersökningar av alla patienter, att tillsammans med internerna göra psykiska status och ta anamnes, beställa prover och undersökningar samt att tillsammans med det övriga teamet sköta avdelningsarbetet. På vår avdelning fanns en överläkare, en AT/ST-läkare, två kandidater, en psykolog samt en sjuksköterska och vårdbiträden.

 

Det som var bra under min period i Frankrike var den praktiska träningen jag fick, framför allt under min neurologiplacering. Den teoretiska undervisningen var oftast ganska dålig, och det mesta läste jag mig till i min svenska kursbok. Också då utbytet inte var utformat efter det svenska programmet blir man tvungen att läsa ganska mycket på egen hand. Jag åkte hem och skrev den svenska tentan två gånger under terminens gång.

Språk och kultur

Jag hade pluggat franska i skolan och även tillbringat några månader på en fransk ö i västindien samt en sommar i Montréal. Trots det hade jag i början svårt att följa med på ronderna och förstå vad som sas, vilket gjorde att mycket av anamnesen ju gick förlorad. Allt som tiden gick blev språket så klart bättre, och i slutet gick det utan problem att arbeta. Allt detta är naturligtvis individuellt, och har man tid och möjlighet att förbereda sig språkligt är det en fördel, annars så brukar ju sånt ge med sig väl på plats. Språkkurs för utbytesstudenter erbjöds i Paris en månad innan jag kom ner. Att annars försöka vara ute mycket och tala franska på kvällar kompletterar sjukhusfranskan med vardagsfranskan, som kan vara betydligt mer svårförstådd. Men roligare!

Fritid och sociala aktivteter

Det fanns möjligheter att träffa andra utbytesstudenter inom Erasmus, och det ordnades fester och utflykter för detta ändamål. Man kunde även nyttja idrottsanläggningar på universitetet och sporta tillsammans. Jag kom tyvärr aldrig iväg på något av dessa arrangemang, och kan därför ej kommentera detta. Språket är väl den största barriären för att träffa nya vänner, och det var nog inte förrän jag kände mig mer avslappnad i franskan som jag började umgås med fransmän, eller kanske fler fransyskor som jag upplevde som roligare och mer nyfikna än fransmännen. Paris är en stad med mycket attityd, men som faktiskt också kan leva upp till den bild som ges. Det tar lite tid att hitta de gator, parker och områden med barer, restauranger och sköna platser att hänga på, men då man börjar lära känna staden har den otroligt mycket att erbjuda. Kulturellt med muséer, teatrar, konserter och festivaler är Paris fantastiskt. Klubblivet i Paris tog ett tag att penetrera, och det känns som de flesta fransmän framför allt hänger runt på barer, men det finns även en hel del bra klubbar. Bifogar en länk där den nyfikne kan klicka. En cykel bör man ha, då Paris är lättcyklat och det är ett bra sätt att upptäcka nya områden. Det som är kul med Paris är att de olika arrondissementen skiljer sig åt, och man kan hitta många små unika områden med härliga barer, caféer och affärer utan stora kedjor. Rekommenderar att knalla/cykla omkring i Belleville, runt Canal St Martin, Marais, Saint Germain och Montmartre och vid la Seine.

Sammanfattning

Att åka på utbyte ställer en del krav. Man bör vara flexibel och öppen för att själv finna lösningar av diverse uppseglande problem, och man behöver själv ta ansvar för inlärningen. Det innebär alltid en del krångel när man först kommer till en plats; boende ska ordnas och ett socialt liv förhoppningsvis likaså. Å andra sidan har man möjlighet att lära sig om en ny kultur, ett nytt språk och se en stad från insidan. Man träffar nya människor som inte känner dig eller din historia, och du kan därför lättare vara den du vill vara. Lika mycket som dessa utbyten är en utveckling i min roll som läkare, ser jag dem som en utveckling på ett personligt plan. Det är en fantastisk möjlighet att inifrån få se hur sjukvården fungerar och skiljer sig åt runtom i världen, både vad gäller kvalité och organisation. Jag tror och hoppas att mina erfarenheter härav kommer gagna mig på ett professionellt vis genom att jag plockar med mig hem vad jag tycker är bra.

 

Jag kan inget annat än rekommendera att åka på utbyte, och Paris är en grym stad!