Tankar om utbytet

Ända sedan jag blev antagen till läkarprogrammet har jag tänkt att jag ska åka på utbyte, och det var även en av anledningarna till att jag var lockad av att studera på Karolinska som ju profilerar sig med en stark internationell profil. I framtiden planerar jag att arbeta och forska utomlands, och ser det som en självklarhet att åka iväg utomlands på utbyten för att studera sjukvården och möta läkare och studenter i andra länder. Inte minst för att förbättra mina kliniska som språkmässiga kunskaper, utan även för att få erfarenhet av sjukvård i länder med lägre ekonomisk standard.

Indien var inte mitt förstahandssval, men jag tvekade inte en sekund på att åka när jag väl blev tilldelad platsen. Tankarna har alltid funnits på att åka dit, men mina resor har tagit mig till andra delar av världen istället. Nu fick jag dessutom en chans att åka i rollen som läkarkandidat till detta magiska mytomspunna land som vänner och bekanta alltid har beskrivit som en "underbart kaos", vilket jag med tidigare erfarenheter av IFMSA-utbyten och Global Hälsa-kurser vet jag ger en helt annan inblick i ett land än om man åker dit som turist.

Jag och en kursare bestämde oss för att åka iväg under halva termin 10 och läsa 3 veckors gynekologi och 3 veckors obstetrik, samt 6 veckor på olika avdelningar som vi tänkte tillgodoräkna oss som SVK. Detta beslut tog vi främst då vi såg att en student hade läst gyn/ob i Vellore året innan, och för att vi hellre åkte under höstterminen då vi hade hört att det kunde bli olidligt varmt i Vellore under perioden mars-maj.

Om CMC och Vellore

Christian Medical College i Vellore hade jag aldrig hört talas om innan jag blev tilldelad utbytesplatsen, och jag måste erkänna att det var svårt att få grepp om vad det var för slags plats eller hur man egentligen skulle gå till väga för att bestämma vilka kurser man kunde läsa. Tyvärr är informationen från KI bristfällig när det kommer till konkreta fakta gällande ens utbyte, och man måste egentligen förlita sig på välvilliga bekanta eller gamla reserapporter som ger svar på ens tusentals frågor och funderingar.

CMC är ett kristet sjukhus som startades av en kvinnlig brittisk läkare - Ida Scudder (som du kommer få höra allt om när du kommer dit) - och finansieras genom privata medel. Människor kommer från hela Indien och en del närliggande och afrikanska länder för att söka vård som anses vara av toppkvalitet. Tanken är att alla oavsett samhällsklass skall kunna få tillgång till likvärdig vård, och systemet bygger på att de rika patienterna betalar mer än de fattiga, och därmed bekostar vården för de som har det sämre ställt. Det är en liten Robin Hood-grej över det hela. Det fungerar relativt bra, men det är fortfarande stor skillnad i vilken typ av vård patienterna får.

Staden Vellore ligger i Tamil Nadu, och är mer eller mindre uppbyggt kring CMC. Det finns en mängd hotell som mest är bebodda av patienter och patienters anhöriga som väntar på att få en tid på sjukhuset. De utlänningar du kommer att se är främst studenter och gästande läkare. Men staden är förhållandevis lugn och trygg, och som utbytesstudent kan du vandra runt mer eller mindre ostörd på gatorna.

Konkreta tips innan man åker

- När du blir antagen till utbytet - även om det så är i februari - se till att ta tag i det direkt. Detta gäller särskilt ifall att du ska åka under hösten.

- Det första du behöver göra - och det är också detta som tar längst tid - är att styra upp saker och ting med KI:s ansvariga. Det är fantastiskt hur människor kan vara så svåra att nå, och hur det kan vara så svårt att få ett konkret svar på om man kommer att kunna tillgodoräkna sig det ena eller det andra. Det är också fantastiskt hur man kan få så olika svar beroende på vem det är som är ansvarig för respektive moment. Du vill också bestämma i förväg om det kommer att krävas att du gör något extra för att få placeringen godkänd, exempelvis något extra jourpass på akuten eller liknande. Om detta inte behövs, se till att få det nedskrivet på papper. Alla dessa kontakter måste du sköta på egen hand. Tyvärr kan inte den internationella studenthandläggaren hjälpa till med detta, förutom att kanske ibland ge de ansvariga en liten känga för att de är så sega på att ge besked.

- När du har bestämt dig om du ska åka på hösten eller våren, och på ett ungefär vilka kurser/placeringar du ska läsa, rekommenderar jag att du fixar och skickar in alla papper du har fått från Indien. Indien är ett av de mest byråkratiska länderna i världen och vill ha papper på allt, vilket kan kännas både stressande och förvirrande, men i slutändan så spelade det inte så stor roll hur man hade fyllt i dem, allt blev godkänt ändå. Vi förstod inte alls hur man fyllde i ansökningsblanketterna, så mitt tips är att gå till studenthandläggarens kontor och be att få se hur tidigare studenter har fyllt i blanketterna, och gör helt enkelt så som de har skrivit.

- När du vet vilket datum du ska anlända till Indien, hör av dig till Principals office, och be att få boka ett boende på campus under denna period. Det är många utbytesstudenter på CMC, så det är relativt stor konkurrens om att få boende inne på campus. När du väl vet om och när du landar i Chennai kan du höra av dig till samma person för att ordna med att en bil kommer och hämtar dig på flygplatsen och tar dig till ditt boende.

- Visum ordnar du genom TT Service i Stockholm. Du kommer att behöva papper på att du är antagen till universitet i Indien, intyg på hur du kommer att försörja dig (vi fick studenthandläggaren att skriva ett intyg att vi hade CSN), samt en flygbiljett. Studentvisum kostar kring 900 kr. Gällande studentvisum så läste vi en massa rapporter om att man måste anmäla sig hos polisen i varje stad man reser till och att man kan få problem när man åker hem och andra historier. Vi hade inga problem överhuvudtaget. Ja, du ska anmäla dig hos den närmaste polisstationen, men den ligger precis bredvid området där du kommer att bo, och det går på tjugo minuter. Alla papper kommer att ordnas av Mrs Scheela och du kommer nästan bli lotsad dit. Och vi reste omkring en del, men det var aldrig någon som brydde sig om att vi hade studentvisum.

- För att få godkänt av Ministry of Health att du kommer dit som läkarstudent så måste du nämligen nuförtiden kunna visa upp ett studentvisum. Du kommer att få ett mail från Principals office om detta. Dock måste du ha en flygbiljett för att kunna skaffa ett visum, och ett visum gäller från dagen du får tillbaka passet från TT Service i Stockholm och ca 6 mån framåt, så du kan inte skaffa visumet 9 månader i förväg. Bli inte stressad. Det här godkännandet går fort, du kan scanna in ditt visum en månad innan du åker och få ett godkännande en vecka senare, så ta det lugnt gällande den grejen.

- Vi gick till ett vaccinationskontor och frågade om vi behövde några sprutor. Fick en booster polio, mest för sakens skull. Om du planerar att åka till något område i Indien med malaria, kosta på dig Malarone eller Lariam och köp med, i Indien finns bara Doxyferm (som man ej ska ta samtidigt som man är exponerad i sol om man ej vill riskera att få konstiga fläckar på huden) och klorokinfosfat (som iofs är billiga, men har tveksam effekt pga utbredd resistens).

Viktiga saker att ta med

- Ett av de bästa tipsen jag fick innan jag åkte dit var att ta med ett cykel-slanglås. Det är grymt bra att ha på tågen i Indien, man kan låsa fast sin väska under sängen och sova gott, istället för att försöka få plats på de minimala britsarna med en väska som tar halva platsen.

- Handsprit i mängder.

- Svensk kurslitteratur. Det går att köpa en hel del engelskspråkiga böcker i Medical Bookshop utanför sjukhuset, men en del av dem är av tveksam nytta. Vi köpte exempelvis en indisk bok om obstetrik, men insåg snabbt att den inte gick att applicera i Sverige. Är du ute efter små Oxford-handböcker eller Harrisons så finns det tillgängligt för en mindre summa här.

- Laptop, det finns goda möjligheter till WI-FI både på sjukhuset och på campusområdet.

- Kopior på pass, visum och ett gäng små passfoton.

- En mobiltelefon. Man kan köpa SIM-kort i College Store. De kommer att försöka sälja dig Vodafone, men säg att du vill ha AirTel, det är billigare och har bättre mottagning.

- Resesovsäck att ha under tågresor och på hotell.

Kläder

Som tjej har man på sig shalwar kameez, både på sjukhuset och på fritiden. Det består av en tunika och stora bomullsbyxor, och var helt okej bekvämt. Många tjejer i städerna och på campusområdet gick omkring i jeans och linne eller en tight t-shirt, så det är mest när man är ute på stan eller på sjukhuset som man behövde ha på sig mer traditionellt indiska kläder. Men Vellore är trots allt en småstad enligt indiska mått mätt, så det passar sig bättre att ha traditionella kläder på sig. En del av de äldre indiska läkarna hade sari på sig, men ingen av de yngre så vitt jag såg. Det finns en liten klädesaffär precis bredvid College Store på campusområdet som säljer ett fåtal bomullstunikor med helt okej kvalitet. Det finns en skräddare och klädesaffär precis bredvid poolen som är väldigt bra, och många utbytesstudenter köper sina kläder där i början. På Ghandi Road säljs det också en massa kläder i alla möjliga butiker, men kvaliteten är helt klart tveksam. När du reser till de större städerna rekommenderas affärer såsom Fabindia, och de andra H&M-liknande kedjorna som man hittar i köpcentren. De säljer shalwar kameez i set, och det är denna typen av kläder de andra kvinnliga läkarna och studenterna har på sig.

Killar har på sig vanliga byxor och skjortor, inget spektakulärt där direkt.

Jag hade mina Birkenstocks eller sandaler på sjukhuset, vissa läkare går till och med runt i flip-flops, så ta på dig det du känner dig bekväm i.

Det viktigaste attributet är helt klart stetoskopet, den skall hängas runt halsen för att visa resten av världen att du är läkare/läkarstudent. I övrigt har man privata kläder på sjukhuset.

Då du kommer dit

Vi landade i Chennai mitt i natten, en dag innan vi skulle befinna oss på Mrs Sheelas kontor. Från CMC:s håll hade man arrangerat en taxi som stod så snällt och väntade på oss när vi kom utklivande ur den lilla flygplatsen och möttes av hettan och hundratals indiska män som stod och höll upp skyltar med indiska och utländska namn på. 2,5 timmars bilfärd senare kom vi fram till vårt boende, det fantastiska Alumni House, och blev mötta av receptionisterna som visade oss till rätta.

Att ha en dag eller två innan placeringen på sjukhuset börjar kan vara skönt med tanke på att man är rätt jetlaggad när man kommer fram. Sedan är ju Indien också ett land som det är omöjligt att förbereda sig för, det är så otroligt mycket intryck, människor, lukter, händelser, djur och skräp, så man är helt slut de första dagarna då hjärnan går på högvarv. Men även detta kommer att lugna ner sig, och du kommer snart att se CMC och dess campus som ditt andra hem.

Första dagen

Första dagen ska du alltså träffa Mrs Sheela för att få ett schema över dina placeringar. Gör inte samma misstag som oss - åk inte till sjukhusområdet - hon sitter nämligen på campusområdet (dvs det område där du bor) i ett hus till höger om huvudingången på campus. Fråga någon av de andra utbytesstudenterna så kommer du att förstå. Om du har ändrat dig sedan du skickade din förfrågan om önskemål av placeringar kan du ändra det nu eller senare hos henne. Det är en mängd pappersarbete som ska fixas, och du ska få ett ID-kort och papper att ta till polisstationen.

Hon kommer att ge dig ett papper gällande din placering som du ska visa ansvarig person på den avdelningen du skall vara på. Försök att be henne om ett namn och en vägbeskrivning, så blir lite lättare att hitta den personen när du väl åker till sjukhuset. Ofta är det en hemlig sekreterare någonstans som är ansvarig för att visa dig tillrätta på din avdelning och som ger dig ett schema över din placering.

Du tar dig till sjukhuset antingen med campusbussarna som går på morgonen utanför kantinen, eller med lokalbussen (antingen 1:an eller 2:an), eller med en rickshaw som ofta väntar utanför huvudingången. Mrs Sheela kan ge dig mer information gällande detta, men tyvärr är det djungeltrumman som gäller, och man lär sig ofta sederna genom att hänga på de andra utbytesstudenterna.

Indien är som du kanske vet ett billigt land. Den vanliga indiska arbetaren tjänar kring 100 rupees per dag, och försörjer ofta en hel familj på detta. Som utbytesstudent kommer du alltså kunna leva billigt enligt svenska mått mätt och ändå leva väldigt gott.

Du kommer att få ett Linnaeus-Palme stipendie på ca 19 000 kr innan du åker, och det går även att söka CSN-lån för flygbiljetten. Detta räcker gott och väl i Indien. Det beror såklart alltid på hur mycket man reser runt och hur mycket man handlar, det är ju resorna till turistställena och boendet och maten där som kostar. Men bor du tre månader uteslutande i Vellore och äter i kantinen på campus varje dag kommer du inte behöva mycket pengar, det kan jag lova!

När vi var borta räknade vi med att 1 kr = 6 rupees. Lokalbussen till sjukhuset kostade 3 rupees. En rickshaw från campus till sjukhuset kostade 60 rupees. En lunch i kantinen kostade 20 rupees. En "lyxig" lunch på en av restaurangerna utanför sjukhusområdet med nan-bröd, ngn smarrig gryta och vatten gick på ca 100 rupees. Boendet kostade 600 rupees per natt för ett dubbelrum.

Visumet betalar du själv, det går som sagt på ca 900 kr. Ansöknngsavgiften får du tillbaka av LINK-kommittén.

Vellore är en fantastiskt härlig högljudd och färgsprakande indisk stad, mitt i Tamil Nadus mecka, nära både till Chennai, Mamallapuram, Pondicherry som till de viktiga hinduiska tempelstäderna Thiruvannumalai och Thiruvapatti. Men hur mycket jag än älskade det så var jag så glad över att vi bodde på campusområdet som ligger i utkanten av staden, precis bredvid Vellore Central Jail som hyser några av Indiens mest kända mördare.

Campus är en lummig lite oas, omgiven av höga murar och vakter som patrullerar området dygnet runt och som ser til att hundarna och aporna håller sig på sin plats. Trädgårdarna är grönskande, husen välskötta, och man har tillgång till bibliotek, aula, en liten mat- och klädaffär och gym, basketplaner, tennisplaner, volleybollplaner, badmintonplaner, små promenadstigar och det luktar gott av blommorna och det är så tyst, så tyst. Här bor de flesta läkare som arbetar på CMC, och även de kvinnliga och manliga läkarstudenterna har varsitt hostel här. En liten bit utanför området har du en svalkande swimmingpool som du kan köpa engångspass eller månads- eller årskort till. Efter en hettande dag i äkta Tamil Nadu-anda kan ett dopp i den poolen rädda din dag. De serverar dessutom pommes och pizza om du har fallenhet för sådant.

De flesta utbytesstudenter bor på Modale Hostel, som ligger precis bredvid kantinen mitt på campusområdet och nära platsen där bussen tar alla studenter till sjukhuset varje dag. Det är helt ok, de har trådlöst internet (rätt snabbt faktiskt) som du kan köpa in dig på för några hundra rupees i månaden, stora rum som man delar med en person av samma kön, ett kök med kokplatta och kylskåp, fina badrum, skrivbord, ett litet allrum där alla hänger och kollar på film, och en takterass (omöblerad, men ändå) där man kan smygsola om man behöver justera brännan innan man åker hem. Det kostade 250 rupees per natt och person tror jag.

Det finns ett gäng andra platser man kan bo på på campus. Reser du ensam är det möjligen inte lika kul, för de är mer utformade som hotellrum och man träffar inte de andra boende lika lätt. Hamnar du ändå på något av de andra ställena och är själv är det bara att gå över och hänga på Modale, det gjorde de flesta andra.

För mig och min kursare var detta inget problem, vi fick boende på Alumni House, som vi själva i efterhand anser vara det bästa boendet på campus. Det var otroligt fräscht och härligt. Dock hade vi ingen kyl, det var den enda nackdelen. Men vi hade vattenkokare, teve, trådlöst internet, kaffe och te, snälla receptionister och betalade bara 300 rupees var. Dessutom tyckte vi det var rätt skönt att inte umgås med de andra utbytesstudenterna dygnet runt, så i det avseendet var det bättre att inte bo på Modale.

Andra ställen man kan bo på är Bergen House, Big Bungalow och CHTC inne på campus. Utanför campus fanns det några andra hotell som inte var lika fräscha, men billiga och helt okej. Alla hostel inne på campus håller väldigt hög kvalitet, vi har aldrig bott så fint när vi har varit ute och backpackat innan, så vi var riktigt chockade när vi fick se var vi skulle bo de kommande tre och en halv månaderna.

CMC anses ha den nästbästa läkarutbildningen i Indien, och de ungdomar som lyckas komma in (genom kontakter, speciella fonder, betyg, kvotering m.m.) kommer från alla delar av Indien och lämnar sina familjer i minst 5 år för att bo och verka i Vellore. Eftersom många läkare och professorer bor på samma campusområden som studenterna blir det en ganska speciell "CMC-bubbla", då de flesta människorna lär känna varandra genom åren.

Trots detta är det en extrem hierarki på sjukhuset, och det finns en mängd regler (skrivna som oskrivna) att följa som student. Du "bör" bland annat benämna ALLA läkare med "sir" eller "ma'am", resa dig upp från stolen då en professor kommer in i rummet, och alltid låta professorn lämna rummet först. De är självklart vana vid att vi som utbytesstudenter inte har någon koll på det här, så det gör självklart inget om man glömmer bort det, men skulle de indiska studenterna eller de läkare som är lägre i rang göra något liknande skulle de kunna råka ut för en riktig utskällning.

De indiska studenterna går i skolan från tidig morgon till sen eftermiddag måndag till lördag. De pluggar otroligt mycket, och har därmed också extrema detaljkunskaper. Detta sätts ofta på prov, då mycket av undervisningen går ut på att läkarna förhör studenterna in i minsta detalj. Detta utsätts man också för som utbytesstudent, men det är på ett betydligt mer avslappnat sätt. Studenterna ställer nästan aldrig några frågor, så många läkare har inte för vana att undervisa samtidigt som man sitter med vid mottagningar och ronder. Det krävs att man som utbytesstudent ställer mycket frågor själv och låter dem förstå att man är intresserad för att de ska börja berätta saker självmant. Men när de väl gör det kan man få otroligt bra privatundervisning.

Jag upplevde många gånger att de läkare jag gick med verkade tycka att det var lite befriande att ha en läkarstudent med sig om inte är en "yes-sayer" och som vågar prata och fråga om saker. Men det finns så klart alltid rötägg, och vissa läkare var oerhört otrevliga mot utbytesstudenter och gjorde så att man mest kände sig i vägen. Råkar du ut för det är det bara att byta läkare, eller i värsta fall avdelning, du har rätt till att få undervisning enligt avtalen mellan universiteten.

Språket

Det finns som ni kanske vet en mängd olika språk i Indien, och eftersom patienterna som kommer till CMC är från alla delar av landet får man höra diverse olika språk och dialekter. I och med att CMC ligger i Tamil Nadu så är det trots allt flest patienter som talar tamil. Vi tog några privata språklektioner när vi var där, och försökte snappa upp en del fraser under tidens gång, och det gav verkligen resultat. Kan man säga ett fåtal artighetsfraser ger det otroligt mycket glädje och sociala kontakter, vare sig man sitter på en lokalbuss eller på en mottagning på sjukhuset. All undervisning och journalskrivning sker dock på engelska, och de flesta doktorerna talar med varandra på engelska, så man har inga problem att kommunicera med läkare och studenter. Patienterna däremot talar sällan engelska, och de flesta samtal mellan vårdpersonal och patient sker antingen på tamil eller på hindi. Detta innebär att man ofta fick samtalen snabbt översatta på engelska, mer eller mindre motvilligt från doktorns sida. Ett tips är att sitta nära läkaren så att man kan se vad de skriver i journalen, då förstår man lite mer av vad samtalet handlar om.

Kulturen

Åh, Indiens kultur, den är helt omöjlig att sammanfatta i en sådan här text. Hur mycket man än har hört talas om om Indien innan man åker dit så finns det inte en chans att man kan vara förberedd på det man kommer att möta. Det är en fantastisk upplevelse att vara i ett land där man dagligen utsätts för kulturkrockar och tvingas omvärdera sina uppfattningar om saker och ting. Det finns en mängd exempel på hur Sverige skiljer sig från Indien, inte minst vad gäller att köa, eller snarare Indiens icke-köande. Om du vill komma framåt, exempelvis till en kassa eller på en buss, gäller det att vässa armbågarna och tränga sig fram. Detta gäller även om du är gammal, barn eller kvinna, det är en konst att komma fram före alla andra, strunt samma att de har väntat i en halvtimme längre än du själv. Detta beteende gör ju att alla utbytesstudenter alltid får beställa mat sist i kantinen och kommer på bussen sist av alla och tvingas stå upp hela resan till sjukhuset. Efter några veckor vänjer man sig motvilligt, och vips några månader senare beter man sig lika "framfusigt" som indierna, och kommer på sig själv med att tränga sig före de nya utbytesstudenterna när man ska på morgonbussen.

Det händer grejer minst en gång varje dag som man helt enkelt måste ta med ett gapskratt, kan man se på det hela med lite humor kommer man att komma långt i Indien. Alla galna händelser med spontana frierier på bussen, apor som rånar en på chipsen man just köpt, alla människor som vill bli fotograferade tillsammans med en, all uppståndelse som sker när barnen får syn på utlänningen som vandrar in i byn, alla galna hojtande läkare på CMC som ena stunden kastar en sko efter en patient och i nästa skäller ut en intern för att han tog en kvarts lunchrast, det är dessa minnen jag kommer att bära med mig i resten av livet.

Det finns ingen introduktionskurs eller fadderorganisation, men den första måndagkvällen varje månad sker det ett "välkomstmöte" på Alumni House, och hit brukar många utbytesstudenter och forskare gå för att mingla, dricka te och kaffe och titta på något mindre kulturevent. Det hålls även en liten introduktion kring CMC och dess historia som kan vara rätt nyttig att känna till.

Det är väldigt lätt att lära känna andra utbytesstudenter, speciellt om du bor på Modale Hostel. Annars träffar man dem i kantinen, på bussen, vid poolen eller i affären.

Den enda egentligen uppstyrda händelsen som sker varje vecka är middagen på Darlings Residency som äger rum varje onsdagkväll. Ofta samlas folk på Modale kring 19 för vidare färd mot restaurangen. Denna restaurang är en av de bättre, och för köttätarna så finns det en del alternativ. Längst ner i byggnaden finns dessutom en av Vellores få barer, som serverar sprit och öl (Kingfisher) fram till kl 23.

En annan restaurang med sprittillstånd är Surabis, som ligger ett tiotal meter från Darlings.

Inne i stan, kring själva sjukhuset finns ett gäng bra restauranger. Eftersom jag och min kursare är vegetarianer var i i paradiset då praktiskt taget alla restauranger serverade uteslutande vegetarisk mat. Till lunch gick vi alltid och åt hos Punjabi Dhaba som ligger tvärs över "exit gate" och uppför en liten trappa. De hade riktigt  grym mat och fantastisk gullig personal. Jag rekommenderar främst paneer korma och paneer butter masala med kashmir naan, men egentligen var allt gott. China Town på samma gata var ganska populär. På Ghandi Road låg också en del bra restauranger.

I övrigt så finns det kanske inte så mycket att göra i Vellore, förutom att titta på fortet en gång och åka till Golden Temple (det är ett spektakel, åk dit!) en annan gång. På kvällarna hänger man mest runt på campusområdet, om man gillar sport kan man haka på de andra studenterna som alltid är engagerade i diverse aktiviteter. Om man vill se en fantastisk solnedgång rekommenderasen vandring upp för "College Hill", precis bakom Alumni House, där man har utsikt över hela Vellore Town.

Vi stannade oftast inte i Vellore över helgerna, utan passade på att åka till närliggande ställen och se oss omkring. Från New Bus Stand går det bussar till Chennai, Mamallapuram (med mellanstopp i Kanchipuram), Pondicherry, Thiruvannumalai och andra städer i Tamil Nadu för extremt låga priser. Det är helt kaotiskt på busstationen, och man måste fråga hundra personer innan man hamnar på rätt buss, men har man lyckats komma så långt så löser sig det mesta på vägen.

Tågen som går från Katpadi Jn kan ta dig till större delar av Indien. Vi åkte bla till Ooty, Kerala och Bangalore med nattågen. Tåg bokas enklast via www.cleartrip.com. Du måste bli medlem och se till att boka biljetterna långt i förväg, de tar snabbt slut.

För restips i Indien så är Lonely Planet alltid en bra guide, men även indien.nu och IndiaMike är bra sidor att kolla in. Har ni tid för semester kan jag rekommendera Andaman-öarna dit vi åkte på vårt jullov. Där har ni orörda stränder och avslappnat liv under palmträden blandat med den indiska charmen, det kan ju knappt bli bättre!

Det var väldigt få gånger under tiden jag var borta som jag kände att jag ville åka hem - dök känslan upp var den över efter några sekunder. Jag var glad varje dag över att ha fått möjligheten att åka iväg till Indien och uppleva landet inifrån. Att åka som utbytesstudent innebär ju att man lär känna landet och dess folk på ett sätt man aldrig skulle ha fått göra annars, och det är otroligt häftigt. För min egen del så har utbytet spätt på min vilja och önskan att arbeta utomlands, att arbeta för mänskliga rättigheter och rätten till likvärdig vård. Det blir många ledsamma ögonblick då man inser vilka enorma klyftor det finns mellan de rika och de fattiga i Indien, och hur detta så väl uttrycks i vilken vård de har tillgång till, men dessa insikter gjorde mig snarare mer motiverad att arbeta med dessa frågor än att det  tog lusten ifrån mig.

Slutligen skulle jag starkt rekommendera CMC och Indien som ett bra ställe att åka på utbyte till, men enbart till de personer som tror sig kunna hantera en väldigt annorlunda kultur och möta fattigdom och misär på ett ganska brutalt sätt. Bestämmer du dig för det är jag säker på att människorna och upplevelserna kommer att bli ett fantastiskt minne du kommer att bära med dig i resten av livet.