Jag skulle läst Geriatrik samt Geriatrisk omvårdnad i Sverige. HvA kunde inte ordna någon praktikplats på en geriatrisk avdelning men jag fick utforma egna kursmål utifrån kursmålen på Geriatrik och Geriatrisk omvårdnad. Min ambition var att under praktiken fokusera på de äldre patienterna på avdelningen. Det visade sig vara svårt eftersom många av de äldre hade svårt att komunicera på engelska. Men alla äldre engelskspråkiga patienter blev "mina" och så fick jag ibland ta hand om omvårdnad även för yngre patienter. Dessutom gjorde jag studiebesök hos en geriatrisk specialistsjuksköterska som jobbade som konsult på sjukhuset. Med henne besökte jag olika avdelningar och genom en intervju fick jag i grova drag reda på hur äldreomsorg och geriatrisk vård fungerar i Nederländerna.
Under utbytet varvades teorin och praktiken. Men de hängde inte alls ihop. De teoretiska kurserna var främst inriktade på sjukvård i fattiga länder medan praktiken var på en gastroavdelning på ett modernt sjukhus. Vi hade teori alla måndagar och tisdagar och grupparbeten och självstudier på fredagar. Nackdelen med blandningen av teori och praktik var att det var svårt att hitta tider till grupparbeten. De holländska studenterna hade ingen praktik alls under perioden och de läste alla teoretiska kurser som erbjöds inom Global Nursing vilket gjorde att de ofta var upptagna när vi internationella utbytesstudenter var lediga och vice versa. Fördelen var att de var skönt att få en blandning mellan skola och sjukhus.
Teoretiska kurser inom Global Nursing-programmet
Inom Global Nursing fanns ett flertal olika delkurser att välja mellan. Det var svårt att få information om kurserna innan ankomsten och de första dagarna blev stressiga eftersom alla utbytesstudenter var tvungna att välja vilka kurser som skulle läsas, utan djupare information om dem. Vi var ca 20 studenter i gruppen, varav hälften holländska som skulle åka utomlands senare och hälften utbytesstudenter som gjorde sitt utbyte i Amsterdam. Det var obligatoriskt att delta i projektarbetet om HIV/AIDS prevention och förutom den kursen valde jag delkurserna Critical Reasoning och den praktiska kursen Nursing Skills.
Projektarbetet om HIV/AIDS prevention i Botswana
Vi var totalt åtta studenter i projektgruppen, hälften utbytesstudenter och hälften holländska studenter. Det första vi skulle göra var att utforma en projektplan innehållande kriterier som vi sedan skulle bedömas utifrån. Jag är van med tydliga målformuleringar och instruktioner från Karolinska. Här skulle vi i gruppen själva bestämma mål, arbetssätt och innehåll samtidigt som vi skulle lära känna varandra, lära oss hitta på skolan och utföra ett arbete. En av lärarna på skolan handledde oss. Projektarbetet handlade om HIV och AIDS prevention och visst lärde jag mig en del om det samt om landet Botswana men främst handlade arbetet om att arbeta i grupp med människor från olika kulturer.
Det som var bra var att vi lärde känna varandra i gruppen, vi fick träna oss på att ifrågasätta, argumentera och kompromissa på engelska. Mindre bra med otydliga instruktioner och förväntningar vilket skapade en stor stress. Jag har lärt mig att omvärdera och ifrågasätta de arbetssätt jag är van vid, samt insett att det nästan alltid finns flera sätt att göra rätt på.
Critical Reasoning
Kursen var uppdelad på åtta seminarietillfällen. Inför varje tillfälle fick vi ett patientfall som vi skulle läsa in oss på. Vi träffades i grupper och analyserade fallen och ställde omvårdnadsdiagnoser och omvårdnasmål utifrån en särskilt arbetssätt. Till de första tillfällena skulle vi använda oss av NANDA (North American Nursing Diagnosis Association) och Marjory Gordons functional health patterns. Därefter fick vi själva välja vilken teoretiker eller vilken teori vi ville utgå ifrån när vi ställde diagnoser men vår grupp valde att använda NANDA genom hela kursen.
Det som var bra var att träna på att tänka kritiskt i relation till kliniska situationer, samt att argumentera sin sak inför andra på engelska. Läraren var engelskspråkig i grunden och mycket engagerad i ämnet vilket gjorde kursen extra intressant. Det var också intressant och lärorikt att få lära sig omvårdnads analyser, diagnoser och mål utifrån NANDA. Mindre bra, inget! Jag har lärt mig att tänka kritiskt, ifrågasätta och argumentera för omvårdnadsdiagnoser på engelska. En annan lärdom är att VIPS är bra men inte den enda modellen man kan arbeta utifrån!
Nursing Skills
Kursen var egentligen uppdelad i två delar. Nursing Skills 1 och Nursing Skills 2 och tanken var att de skulle läsas ihop. Men läraren gjorde en speciallösning för mig och den andra studenten från KI. Kursupplägget var föreläsningar och seminariediskussioner. Kursen handlade om sjuksköterskans arbete när tekniska resurser inte finns och den handlade också om vanliga sjukdomar i fattiga länder såsom diarré, Malaria och undernäring. Examinationen bestod av två delar, en hemtenta och en salstenta.
Det var bra att reflektera över hur en sjuksköterska arbetar utan all utrustning vi är vana att förlita oss på i västvärlden. Det dåliga var att kursen var så kort och att tentamen var så omfattande för en så kort kurs. Jag har lärt mig vilka symtom jag ska leta efter i de fall jag helt saknar utrustning och tillgång till blodprover.
VFU Klinisk placering på kirurgiavdelning G6Noord på sjukhuset AmC
Sjuksköterskeuppgifterna är ungefär desamma i Nederländerna som i Sverige. Självklart skiljer det sig mellan städer, sjukhus och avdelningar precis som här men mycket är fortfarande detsamma. Min avdelning var en kirurgiavdelning och de vanligaste operationerna var borttagande av olika delar av tarmarna samt skapande av stomier, olika former av kirurgiska ingrepp relaterade till pankreatit, samt en operation där matstrupen opereras bort och ersätts av en konstgjord matstrupe som tillverkas av magsäcken. Jag följde med en av de patienter jag skötte om till en sådan matstrupsoperation. Mina arbetsuppgifter gick främst ut på läkemedelsadministrering, basal omvårdnad, mobilisering och smärtlindring av nyopererade patienter, förberedelser inför operation, vätskeregistrering, mätning av vital parametrar, intagningssamtal, utskrivningssamtal, info och rapporter till anhöriga och hemtjänstpersonal.
Skillnaderna som jag upplevde dem var att arbetsuppgifterna var mer specialiserade, det var biomedicinska analytiker eller läkarkandidater som tog blodprover, dietister som räknade kalorier, sjukgymnaster som planerade mobiliseringen etc. Dessutom fanns det fanns färre undersköterskor så sjuksköterskorna utförde mer basal omvårdnad än vad jag är van vid hemifrån. Att göra praktik på AmC var till att börja med varken enkelt socialt eller praktiskt. Engelskakunskaperna i personalen inte på den nivå jag hade förväntat mig. Många kände sig obekväma med att prata engelska med mig inför sina kollegor av rädsla för att uttrycka sig fel. Att prata engelska blev dessutom en extra ansträngning för dem eftersom engelska inte är deras första språk så att kommunicera med varandra på holländska enklare och naturligare.
Den första veckan var hemsk. Jag kände mig som en utomjording i en Holländsk bubbla, jag upplevde det som att ingen pratade med mig och att jag var helt ensam och utelämnad. Jag hade förväntat mig att bli mer omhändertagen av mina holländska sjuksköterskekollegor. Men jag bestämde mig för att själv prata med kollegorna och ”tvinga” dem att prata med mig. Ju längre tiden gick desto lättare blev det dels för att jag förstod mer av holländskan och dels för att de andra pratade mer och mer med mig på engelska. Upplevelsen av att inte förstå förstaspråket är något jag förhoppningsvis kommer att bära med mig för alltid. Den har gett mig en större förståelse för alla patienter och kollegor som inte har Svenska som modersmål!
Jag ville behandlas och bli bedömd som de Holländska studenterna men min handledare hade inga förväntningar och ställde inga krav på mig alls, vilket jag tyckte var konstigt. Efter hand fick jag veta att anledningen var att de haft dåliga erfarenheter av tidigare utbytesstudenter. Men allteftersom tiden gick förstod min handledare att jag var seriös och att jag ville lära mig saker och då fick jag också större ansvar. I början fick jag bara gå bredvid mina coacher samt hjälpa till med bäddning och städ. Men i slutet hade jag hand om ca fyra patienter själv. På AmC skrivs all journaltext för hand på papper vilket kändes gammalmodigt för mig. Jag fick skriva journal samt föredra och överrapportera mina patienter på engelska.
Jag och min huvudcoach bestämde tillsammans att jag efter varje vecka skulle skicka in en skriftlig veckorapport till min handledare där jag beskrev hur jag jobbat med mina mål under veckan som varit samt berätta vilka mål jag skulle jobba på den kommande veckan och hur jag skulle uppnå dem. Förutom veckorapporterna fick jag fylla i feedbackformulär tillsammans med mina olika dagliga coacher. I dem beskrev jag en händelse eller situation som relaterade till mina läromål i min PPLP. Det skulle vara en situation som jag kände mig missnöjd, nöjd eller fundersam i kring. Sedan fick jag reflektera och skriva ned mina tankar kring varför det blev som det blev samt vad jag skulle kunna göra annorlunda nästa gång. Därefter lämnade jag mitt formulär till min handledare som skrev en kommentar.
De nederländska studenterna hade en till två handledare som följde deras utveckling och studenterna fyllde i feedbackformulären veckovis. Genom det arbetssättet lärde jag mig att själv reflektera över olika händelser och tänka på förbättringsåtgärder. Mitt kliniska ordförråd på engelska är inte så stort som jag hoppats på innan jag åkte men däremot har jag tränat mig på att kommunicera vård och omvårdnad på engelska vilket är nog så viktigt!