Jag läste en kirurgkurs och en medicinkurs och de skiljde sig åt ganska mycket vad gäller bemötande, innehåll och upplägg. På kirurgkursen (ÖNH) började man tidigare och slutade generellt lite senare men båda kurserna hade ganska generösa tider för läkarstudenterna. Överlag var det väldigt ofta man fick sena luncher för att man skulle slutföra det arbete man höll på med innan så ett tips är att ladda med grenola bars eller annat mellanmål för att klara sig!
Uppläggen på placeringarna var ganska lika från Sverige, man skrubbade in på op, hade klinik med egna patienter som presenterades för attending (överläkaren), följde några pat på avdelningarna och rondade. Ibland fick man presentera någon artikel och fick frågor under ronder men annars var det lugnt vad gäller förhör och liknande. Främst vill de att man kommer i tid, är delaktig och att man kontrollerar att det är ok att gå innan man går hem. Vanligt hyfs och sunt förnft är således det som gäller även här!
Sjukvårdssystemet är mer hierakiskt i USA än i Sverige. Överläkaren har alltid sista ordet men jag tyckte de flesta var väldigt trevliga och öppna för diskussioner både med läkarstudenter, residents(mosv ST-läkare) och fellows (efter ST), ffa på medicinkursen. Konkurrensen mellan läkarna och attityden mellan vårdpersonalen var hårdare på kirurgkursen och jag som läkarstudent blev vänligare bemött på medicinkursen.
Några skillnader från Sverige var att många arbetade med ringar, klockor och armband samt med målade naglar, även på op! På medicin hade många privata kläder under rocken, intressant eftersom de talade mycket om hygien och vikten av att vi visste hur man skulle tvätta in mm. På op hade man även bara ett lager handskar. I övrigt var journalsystemet ganska outvecklat och man jobbade mycket parallellt med skriftliga order och noteringar. ST-läkarna gjorde mycket av det jobb som sjuksköterskorna gör i Sverige, t ex rulla in pat i opsalen, tvätta och sterilklä pat, söva och delta under hela op på anestesisidan mm. Sjuksköterskorna var heller inte med på ronderna. Något som var jobbigt i början var alla förkortningar som man har inom sjukvården och labvärdena pga andra enheter. Kan därför vara bra att skriva ner de vanligaste förkortningarna som används på placeringen, det underlättar vid bl a journalskrivning. Jag köpte även ett litet häfte, Maxwell, på med bokhandeln där det fanns bra sammanfattningar av anamnes- och statustagande för olika specialiteter, journalföring, labvärden osv. En annan tydlig skillnad som man snabbt noterade är hur hårda och långa pass läkarna jobbar i USA jämfört med i Sverige. En normal arbetsdag på båda placeringarna för läkarna var ca 6.30 am - 6-7 pm. När man går jour är man på sjukhuset fr 7 am till lunch dagen efter. Man har heller inte alls samma möjlighet att ha semester, ffa inte under de första åren av residency.
En positiv skillnad var att man hade regelbundna konferenser och liknande där man gick igenom nya studier relevanta för ämnesområdet, intressanta patientfall senaste tiden osv. Dessa fick vi läkarstudenter också vara med på. På ffa medicin var man även väldigt intresserade av utbildning under ronderna så man lärde sig oerhört mycker direkt kopplat till en faktisk patient!
Överlag var medarbetarna intresserade och nyfikna på mig som svensk och ville gärna veta hur vi jobbar och har det hos oss. Man var också förstående inför att jag kom utifrån och inte skulle lära mig datasystemen i första hand utan lära mig hur det am systemet fungerar och hur man jobbar. Därför kunde de anpassa arbetet lite för att jag skulle få ur så mkt som möjligt av min tid.