Läkarundersökning kostade ca 1300:- och röntgen gick på ca 500:- Totalt 1800:-. KI betalade vaccinationer. 

Boende i Halifax kostade 750 CAD för 6 veckor för ett delat rum (läs mera under boende). 

Överraskningen var att kostnaden för maten var högre än i Sverige. Mjölkprodukter var nästan dubbel så dyra som hemma. Frukt och grönsaker var nog 30% dyrare, kött - varierande priser. Färdig lagad mat från butiken, bakelse och ätandet ute var billigare än hemma i Sverige. Varför det var så hittade jag ingen förklaring, tyvärr. 

En bussbiljett kostar 1,25 CAD och gäller en enkel resa. Staden är dock mycket liten och man kan tas sig fram nästan var som helst på fri fot. Taxi är mycket billig. Så det är enklare att ta en taxi hem speciellt på kvällen. Taxi inom stan kostar aldrig mer än 10 CAD. 

En kontaktperson från Dalhousie University, hjälpte mig och en till student med ett boende. Vi bodde hos en sjukgymnastlärare från Dalhousie, som hyrde ut ett rum i sin källare. Vi hade ett eget badrum och kökvrå. Det fanns dock ingen spis så det blev mycket snabbmat. Kylskåpet, tekokare, kaffekokare, toaster och micro fanns i vårt lilla kök. Frukost åt jag hemma, lunch på sjukhusets kafé och middag hemma eller ute på stan. 

Det är värt att nämna att tidigare terminsstudenter kunde få en lägenhet i en studentbostad men studentbostaden såldes till ett privat förmedlare som inte ta emot korttidsboende eller utbytesstudenter längre. Vi har försökt att kontakta andra fastighetsägare men de ville hyra ut ett rum för minst ett år också. Så vi hade tur att vi fick tag på ett rum genom Gail. 

Vårt boende log söder om stan, en stenkast från Pleasant Point Park. Om man ska leta ett boende ska man bo i Downtown eller söderut. Norut anses vara mindre trygg. 

Kanadensisk utbildningssystem skiljer sig mycket från svenskt. För att bli sjukgymnast måste man ha läst 4 år basutbildning (oftast kurser i anatomi, fysiologi, kemi mm). Sedan ansöker man till Master of Physical Therapy som pågår under ca 20 månader i sträck. Då läser man bara ämnen inom sjukgymnastik - medicin, sjukgymnastik mm. Enligt min uppfattning motsvarar deras masterprogram vår kandidatexamen i sjukgymnastik. Jag kollade vad läste Dalhousie studenter under led-muskel delen i sin masterprogram och jämförde det med vad vi läste i Sverige. Allting var nästan samma, det var dock mera strukturerad och inte så utsprid över många terminer som på KI. T.ex. axel och dess anatomi och fysiologi, sjukdomar som kan uppstå i axel och hur man behandlar dem. Dvs. från A till Ö om led-muskel i samma pärm. 

Sjukvården i allmänt skiljer sig något från svensk sjukvård. Man får kostnadsfrivård men utan extra ersättningar såsom nedsatt kostnad för hjälpmedel eller färdtjänst. Svenskt sjukvårdssystem har ett mycket bra rykte utomlands.  

Den stora skillnaden var mycket stor fokus på utvärdering av behandlingar. Varje vecka hade sjukvårdspersonal ett möte där dem diskuterade målsättning med behandlingar för varje enskild patient. Det räckte dock inte att säga vi ska förbättra balans, man måste anger hur mycket, t.ex upp till 46 av 56 på Bergskalan och under vilken tid - t.ex. 2-3 veckor. Nästa gång följer man upp målet. Dessutom följer man s.k. SOAP-systemet nät man skriver i journalen. SOAP står för Subject, Object, Ananlysis and Result. T.ex. Subjekt: ökning av gångsträcka, Objekt: 10 min gångtest, Analysis: utförandet, orsak till nedsättning mm, Result: resultatet av testet. Allting man gör ska kunna redovisas enligt SOAP. ICF talades inte alls om på Rehab Center. 

Subjektivt uppfattar jag den kanadensiska sjukvårdssystemet mera strukturerad och mycket mera styrd än i Sverige. Man prövar inte gärna nya metoder och kör i gamla spår istället. Intressant är att sjukgymnaster använder mycket ultraljud, elektrisk stimulering och isbehandlingar i Kanada. I Sverige är man dock mera kreativ som sjukgymnast tycker jag.  

Svensk sjukvård är också mera moderniserad och teknisk utvecklad än i Kanada. Journaler fylls med hand i en stor pärm. Tolkning av anteckningar är en gåta som man fick lösa varje dag. Även kanadensiska studenter uppfattade Rehabcentret på KI som mera utvecklad och moderniserad än i Rehab Center i Halifax. 

Det är värt att nämna att sjukgymnastiskt yrke har högre status än i Sverige. Som sjukgymnast har man oftast en sjukgymnastassistent som jobbar med patienter enligt din remis. Det finns dessutom s.k. ”porters” som hjälper patienter att komma till olika behandlingar och sedan tillbaka till sitt rum. Man är en ”boss” för assistenter och porters.

Den största anledningen att jag sökte utbytesstudier i Kanada var att förbättra min engelska. Eftersom jag är inte så bra på engelska var det svårt för mig i början att hänga med speciellt bland alla medicinska termer. Efter ca 3 veckor började allting falla på plats och mina journalanteckningar blev bättre och bättre. Ofta hjälpte handleran till eller även patienter om man glömde något ord. 

Handledaren var mycket krävande men hon hade förståelse för möjliga språksvårigheter. 

Det bästa med Kanada och min praktik var ett möte med kanadensare. Jag har aldrig träffat så öppna, vänliga, gästfria och snälla människor som där.  Redan första kvällen blev vi bjudna till ett stor middag hos vår ”hyresvärd”. Sedan träffade vi en sjukgymnaststuderande från Kanada som var på utbyte i Sverige tidigare i år. Hon tog hand om oss och bjöd till alla studentfester, hem till påskmiddag hos sin mormor och till sina föräldrars hem. En sjukgymnast från Rehab Center tog oss ut på utflykt till Peggys Cove och Lunemburg. Vi blev verkligen omhändertagna. Det var helt fantastiskt att träffa så många trevliga människor med så öppet hjärta. Det är något speciellt med Nova Scotia och dess folk.

Det arrangeras aktiviteter för utbytesstudenter men vi var där när terminen tog slut så vi hann inte vara med. Halifax är en studentstad med många möjligheter till aktiviteter. Det finns flera gym, bassäng och park för joggning. På Starbucks runt om i stan finns bland gott kaffe en grattis wi-fi uppkoppling.

Klimatet liknar svenskt med mycket regn. Under april och maj regnade det 6 dagar per vecka. Vinden är stark då det blåser mycket från Atlanten. Så om man trivs i en riktig nordisk klimat så funkar det. 

Staden är mycket liten med ca 300 000 invånare. På 1-2 veckor har man sett allting. Man borde åka till Luxemburg och Peggys Cove. Luxemburg är väldig mysig stad, liknar Vaxholm utanför Stockholm. Och Peggys Cove kallas en fyr som stå på otrolig stora stenar. Man fattar inte hur stor Kanada är innan man kommer dit. Hela Nova Scotia provinsen är lika stor som Sverige. Min tips är om man vill resa så ska man lämna några veckor innan eller efter för restid. Man hinner inte resa över en helg. I själva staden tyckte jag om Halifax Citadell, Fishermans Cove, Pleasure Point Park samt promenad längs vatten i Downtown.

Det är lätt att träffa nytt folk. Det finns säkert hundra pubar i stan med många glada och pratvänliga  kanadensare med irländska eller brittiska rötter. Det gäller bara att sätta sig vid baren så får man ett samtalskamrat. Kvällen kan lätt avslutas med en studentfest hemma hos någon. Det finns mycket rikt uteliv från måndag till söndag om man gillar det självklart. 

Jag skulle vilja rekommendera utbyte i Kanada men det krävs verkligen omarbetning av kanadensiska burokratiska krav som ställs. Det är helt sanslös att pappersarbete tog 9 månader från dagen ansökan skickades till universitet fram till  2 veckor innan avresdatumet. Varför behöver man visumet som ingen tittar på? Kan inte en pappersbunk från Rehab Center signeras på plats istället för att scannas och skickas tillbaka 2 veckor innan avresdatumet? Mycket känns helt meningslös.

Den viktigaste jag har lärt mig är ”borta bra - hemma bäst”. Självklart har jag lärt mig mycket, jag kan jämföra olika länder osv. men det viktigaste jag har lärt mig är att uppskatta Sverige - det landet jag bor i. Det är lätt att bara klaga på svensk sjukvård, mentalitet och annat men ingenting är perfekt. Utomlands är Sverige ett perfekt land. Vi har dock inte lärt oss att uppskatta det. Men sådana slutsatser kan man komma fram till bara om man har sett något annat. Det är absolut värt att åka oberoende vilka slutsatser man själv kommer fram till. Dem kan skilja sig från mina. Dina slutsatser blir rätta just för dig.