Anledningen till att jag ville åka på utbytesstudier var att vi redan under de första dagarna på sjuksköterskeutbildningen vid Karolinska Institutet fick information om att denna möjlighet fanns. Det var under ett informationstillfälle för oss nya studenter som ett antal studenter berättade om sina erfarenheter av sina utlandsstudier som intresset väcktes hos mig. Jag tyckte genast att det lät mycket spännande och som en upplevelse jag själv skulle vilja erfara. Tiden gick och jag funderade inte så mycket mer på detta under min utbildning. Detta ända fram tills dess att jag var tillbaka från ett långt sommarlov och skulle påbörja mitt tredje och sista år på sjuksköterskeutbildningen. Vi fick då information om att det fanns restplatser kvar för utbytesstudier. En av platserna var på T.E.I, ett universitet i Grekland i staden Aten. Jag blev då genast mycket intresserad och tänkte att det var en chans som jag inte fick gå miste om.

Anledningen till att jag valde just Grekland var på grund av att jag själv är grekisk talande och kände att jag helst ville kunna språket till landet jag skulle åka till, trots att jag tror att det i sig kan vara en utmaning att inte kunna språket.  Man fick mycket bra information bland annat via mejl om hur man skulle gå tillväga för att göra sin ansökan till värduniversitetet, däremot låg ett stort ansvar på en själv. Man var själv tvungen att ta reda på relevanta deadlines samt se till att ansökningarna kom in i rätt tid. Först skulle man göra en ansökan för att bli nominerad av SINK, om man sedan blev nominerad skulle man göra en ansökan till värduniversitetet och därefter vänta på svar från dem. Det var den sistnämnda delen som jag upplevde som jobbigast. Det var en lång och frustrerande väntan som kändes som evigheter med tanke på att det tog lång tid innan värduniversitetet gav mig något svar. Det jag till sist gjorde efter att ha skickat många mejl och väntat ett antal veckor, var att ringa dem. Till slut fick jag iallafall beskedet om att jag var varmt välkommen till deras universitet vilket blev en stor glädje och lättnad för mig. Nu kunde det roliga börja.

Jag åkte till Aten en vecka innan kursstart. Detta tyckte jag var bra med tanke på att det är så stort i Aten och det tog ett tag att göra sig bekant med staden. Det kändes tryggt att ta reda på hur kollektivtrafiken fungerade samt ta reda på vart universitetet låg. Till en början kändes det lite förvirrande med tanke på att staden var stor och hade mycket människor, i jämförelse med Stockholm. Innan jag åkte ner tog jag via mejl kontakt med läraren som vid värduniversitetet var ansvarig för utbytesstudenter. Vi bestämde då tid och plats för att mötas i Aten.   

Jag fick verkligen ett jättebra omhändertagande. Läraren som mötte upp mig var helt underbar. Hon tog mig till universitetet där hon hjälpte mig med att allt praktiskt arbete som skulle göras. Jag skulle bland annat skrivas in vid universitetet, få ett studentkort samt ett matkort som jag kunde använda mig av för att äta gratis med vid universitetet. Efter en lång förmiddag satte vi oss sedan ner och tog en fika. Över denna diskuterade vi och planerade hur vi skulle lägga upp de tolv spännande veckorna som väntade mig. Vi kom då överens om att jag under de sju första veckorna skulle göra min VFU, och de resterande fem veckorna skulle ha teoretisk utbildning vid deras universitet.

Det är bra att räkna med att man behöver en hel dag för att ordna allt praktiskt arbete som behöver göras. De kurserna som jag skulle genomföra i Aten var geriatrik, gerontologisk omvårdnad samt den valbara kursen akutsjukvård inom omvårdnad. Till kurserna geriatrik och gerontologisk omvårdnad genomförde jag både den teoretiska och den praktiska utbildningen, medan jag endast genomförde den praktiska delen, det vill säga den verksamhetsförlagda utbildningen av akutsjukvårdskursen.  

Priserna i Grekland är ungefär desamma som här i Sverige när det gäller mat. Däremot var priserna till kollektiv trafiken mycket billigare. En biljett till deras metro (tunnelbana) och buss kostade exempelvis cirka 7 kr och ett månadskort 150 kr. Dessa priser gällde då man uppvisade sin studentlegitimation. Som student fick man även många andra bra studentrabatter. Man fick t.e.x. se Akropolis och dess nya museum gratis, vilket i annat fall kostade cirka 250 kr. Ett bra råd är därför att alltid visa upp sin studentlegitimation. Ett annat bra sätt, för att hålla kostnaderna nere som jag tyvärr inte tog tillvara på, var att äta gratis vid universitetet med matkortet som man fick. Anledningen till att jag inte tog tillvara på detta erbjudande var för att jag restaurangerna låg för långt bort från mina verksamhetsförlagda utbildningar. Man hade två restauranger att välja mellan, en som låg vid universitetet och en som låg vid tunnelbanestationen ”Larissa station”. Där erbjöds man tre mål om dagen och hade som jag förstod bland två rätter att välja mellan.    

Jag själv hade turen att få bo hos en släkting som jag hade i Aten. Däremot verkade det inte vara svårt att få boende, ifall jag nu inte hade haft denna möjlighet. Jag fick exempelvis mejl angående om jag ville dela lägenhet med en annan tjej för en bra summa. Det kostade 280 euro per person och då ingick el, internet och vattenkostnader. Trots att jag inte tog lägenheten fick jag genom detta sätt lära känna denna tjej som jag skulle delat lägenhet med ifall jag tackat ja. Det var skönt att ha etablerat lite kontakter redan innan resan, med tanke på att jag inte kände någon annan än min släkting som jag skulle bo hos, samt tidigare aldrig varit i Aten. Tjejen som jag lärde känna sa att lägenheten var i mycket bra skick. Den enda nackdelen var dock att det inte fanns någon tvättmaskin vilket gjorde att hon var tvungen att lämna in sin smutstvätt till ett tvätteri vilket i längden blev dyrt med tanke på att det kostade 15 euro för varje tvätt. Därför är ett tips att alltid fråga om lägenheten har tvättmaskin innan man bestämmer sig för att hyra den. Ett annat tips är att se på universitetets hemsida för inkommande studenter med erasmus http://www.teiath.gr/diethnwn/articles.php?id=3552&lang=el. Där fanns mycket bra information om olika boenden samt om hela ansökningsprocessen. Det svåra var dock att hitta denna sida då deras hemsida var mycket rörig och svår att hitta i.  

Sjuksköterskeprofessionen

Sjuksköterskeprofessionen i Grekland skiljde sig väsentligt åt från sjuksköterskeprofessionen i Sverige. Sjuksköterskorna där hade en lägre status i jämförelse med här i Sverige. De hade även inte laglig rätt att utföra vissa moment som de har här. Dessa var exempelvis att sätta KAD på män samt att sätta nasopharynxsond. Jag tror att detta var en bidragande faktor till att sjuksköterskorna där hade en lägre status. Det var även inte ovanligt att vissa läkare pratade med en dålig attityd till sjuksköterskorna vilket väckte mycket starka känslor hos mig, eftersom jag ansåg att sådant inte fick förekomma. Sjuksköterskorna där var mycket olika i sin yrkesroll. Vissa var jättebra och professionella medan det fanns andra som behandlade patienterna respektlöst utan att ta hänsyn till deras integritet. Som jag förstod det så fanns ingen motsvarande lag till Lex Sara och Lex Maria i Grekland vilket jag tyckte var synd. En annan skillnad var att sjuksköterskorna där inte alls tänkte på patienternas personliga hygien på samma sätt som vi gör här i Sverige. Detta tror jag kan bero på både kulturella skillnader då sjuksköterskorna förväntade sig att patienternas anhöriga skulle ta hand om patienternas personliga hygien och även på personalbrist. Sjuksköterskorna tänkte inte heller på hygienen samt på förebyggande av smittspridning mellan patienterna på samma sätt som vi gör här. De använde exempelvis inte alltid handskar, de bar inga förkläden och de använde sällan desinfektionsmedel.   

Utbildning

Studierna i Grekland skiljde sig rejält ifrån studierna i Sverige. Dels miljömässigt samt utbildningsmässigt. Miljön vid universitetet var helt annorlunda än det man var van vid. Föreläsningssalarna såg ut som klasserna man hade då man gick på lågstadiet, de var små med massa bänkar. Detta var i sig en upplevelse, med tanke på att jag inte alls var van vid det. Men efter ett tag blev man van och tyckte faktiskt att det var rätt mysigt. Läraren var sträng när det gällde att studenterna skulle passa föreläsningstiderna, trots att det var ett universitet, och några mobiler påslagna kom inte ens på frågan. Jag minns vid ett tillfälle då ett par studenter var sena till föreläsningen och läraren vände sig om till mig och frågade "gör studenterna så i Sverige också, klampar de in sent under föreläsningarna?" jag svarade då "mmm njaaa jaaa de gör de faktiskt ibland" samtidigt som jag inombords tänkte att detta hos oss var något som hände till vardags, och hur många gånger hade man inte hört mobiler ringa under föreläsningarna hemma i Sverige? - men inte ville jag få oss svenska studenter att framstå som oförskämda så det var bäst att hålla den informationen för sig själv. En sak jag tyckte var fascinerande var relationen mellan många lärare som jag träffade och studenterna. De hade mycket bra relation och var även många gånger personliga, vilket jag tyckte var roligt att se. De kunde sitta och prata om allt möjligt, trots att det innebar att de vissa gånger blev privata. 

Det fanns även skillnader gällande utbildningen. De var inte alls lika teorifokuserade som det är här i Sverige. Jag hörde exempelvis aldrig talas om någon omvårdnadsteori. Det var även inte lika vanligt med vetenskapliga artiklar som jag själv upplevde att vi hade i de flesta kurserna vid sjuksköterskeutbildningen Karolinska Institutet. De fokuserade rätt mycket på patofysiologi samt mycket på anhöriga vid omvårdnaden av patienter. Till en början upplevde jag föreläsningarna som svåra och tänkte att jag i fortsättningen inte skulle klara av dem. Detta med tanke på att föreläsningarna var på grekiska och de använde många ord som för mig var helt främmande och dessutom i ett rasande tempo. Det som hände dock var att efter ett par föreläsningar, många frågor och uppslag av ord, upplevde jag att jag faktiskt kunde hänga med under föreläsningarna och förstå. Det var otroligt roligt och utvecklande både språkmässigt och personlighetsmässigt att känna att jag klarade av något som jag inte trodde att jag skulle klara av. 

Utbildningssystem

En annan stor skillnad var utbildningssystemet man hade i Grekland. Man hade olika typer av sjuksköterskeutbildningar varav de flesta inte var universitetsklassade. Utbildningarna sträckte sig från två år och upp till fyra år, vilket gjorde att det fanns stora skillnader i vilken kunskap sjuksköterskorna hade. Det fanns endast en sjuksköterskeutbildning i hela Grekland som var universitetsklassad. Sedan kom T.E.I. vilket var "universitetet" som jag var på, fast egentligen inte är ett universitet. Man kan säga att det är snäppet under universitet utbildningsmässigt, trots att den utbildningen är fyra år vilket även universitetsutbildningen är. Med tanke på att alla yrken som inte är universitetsklassade har en lägre status i Grekland, och det endast fanns en sjuksköterskeutbildning i hela Grekland som var universitetsklassad, tror jag att detta var en stor anledning till att sjuksköterskorna där hade en låg status. När jag pratade med lärarna om detta förstod jag det som att många kämpar för att få sjuksköterskeutbildningen till en ända utbildning som är universitetsklassad. Jag hoppas innerligt att detta utbildningssytem kommer att ändras då både jag själv och de i Grekland kunde se många problem med denna typ av system.  

Jag tyckte det var bra att de hade mycket verksamhetsförlagd utbildning. Under deras fyra-års långa sjuksköterskeutbildning hade de VFU en gång i veckan och deras sista termin bestod endast av verksamhetsförlagd utbildning. Detta tycker jag var mycket bra med tanke på att jag själv tycker att vi har alldelles för lite VFU i Sverige. De fick även en liten slant under deras VFU, som en slags "minilön" vilket jag tycker är något även vi här borde få. Detta för att jag då tror att man känner sig mer som en arbetskraft och då även tar för sig mer. 

Lyckligtvis talar jag flytande grekiska vilket även gjorde det möjligt för mig att kommunicera utan några svårigheter, trots att jag ofta mötte nya främmande ord. Det som var bra var att det fanns många som talade och förstod bra engelska, särskilt bland läkarna. Detta är en viktig del ifall man inte är grekisktalande. Dock kan det då vara svårt att kommunicera med patienter då de flesta bland den äldre generationen inte talar eller förstår engelska. För de som inte var grekisktalande erbjöds även en grekisk språkkurs vilken jag av en vän fick höra var mycket bra och jag därför kan rekommendera.  

Kulturen i Grekland skiljer sig rätt mycket åt ifrån kulturen i Sverige. Människor är mycket mer högljudda, säger rakt ut vad de tänker och tycker, de uttrycker sina känslor både glädje, ilska och sorg väldigt stark och familjen och släkten är mycket betydelsefulla för den enskilda individen. Det var fascinerande att se hur mycket familjen och släkten stöttade varandra då någon anhörig var sjuk. Det syntes väldigt tydligt vilken styrka och hopp detta gav både den sjuke och familjen mitt i allt elände. Vid ett fåtal gånger upplevde jag att det uppstod kulturkrockar, trots att jag själv kommer från en grekisk familj och har med mig både den grekiska och den svenska kulturen. Ett exempel på detta var då man bestämde träff en viss tid med en person och den kunde komma tjugo minuter för sent, och man själv var där tio minuter tidigare. 

Det fanns gott om tid för fritid och det arrangerades mycket sociala aktiviteter för utbytesstudenter som man fick reda på via mail. Under perioden jag var, det vill säga från januari till början av april, var vädret tyvärr för kallt för att under helgerna kunna ta båten och åka till de kringliggande öarna som fanns för att sola och bada. Trots detta fanns det mycket annat man kunde göra. Att se Akropolis och dess nya museum var exempelvis en härlig upplevelse. I Aten fanns även många bra tavernor med mycket god mat som man kunde spendera flera timmar på. Det fanns även mycket barer och flera mysiga turistattraktiva gågator. Några andra ställen som var värda att besöka var det berömda köpcentret ”The mall”, som byggdes då olympiska spelen tog plats i Aten år 2004. Detta var ett enormt köpcenter som erbjöd massa shopping med utsikt över staden och olympiaden där olympiska spelen tog plats. Det fanns många utbytesstudenter, dock var de flesta från Finland och inte Sverige. Studentlivet i Aten var mycket roligt. Det blev en perfekt kombination av teori, praktik och massa rolig tid med nya vänner i en ny helt underbar stad.    

Jag har lärt mig otroligt mycket under dessa tre månader, både på mina VFU-placeringar samt under den teoretiska utbildningen. Det har varit otroligt intressant att få uppleva en annan kultur då det fanns många skillnader. En stor skillnad som jag anmärkte var vilken stor betydelse de anhöriga hade för de sjuka. Det var alltid mycket släktingar runt om patienterna. Det fanns mindre sjukvårdspersonal men på grund av att anhöriga hjälpte till så mycket så hann man med arbetet då detta var till en stor hjälp. Något annat som också var vanligt var att de äldre som bodde i sina hem, hade någon slags hemhjälp som de betalade för att ha. Även dessa var till stor hjälp. Det som var sorgligt att se var att det fanns stora skillnader mellan hur bra olika människor hade det. Vissa levde i en mycket lyxig miljö medan andra levde i en miljö som var bedräglig och där det bokstavligen fanns råttor. Detta berodde till stor del på vilken typ av försäkring man hade som i sin tur berodde på vilken typ utav utbildning/arbete man tidigare haft. Detta gjorde att de som haft bra arbeten då de var unga och hade en bra utbildning hade det mycket bra, medan de andra hade det mycket dåligt ställt. Detta är inte något man är van vid att se här i Sverige.

Hela perioden i Aten har varit en otroligt rolig, lärorik och oförglömlig period som jag kommer ha nytta av i resten av mitt liv, både privat och yrkesmässigt. Det har fått mig att växa och utvecklas som människa. En upplevelse jag kan rekommendera till alla, dock kan jag tänka mig att det kan uppstå en del svårigheter om man inte är grekisktalande.

Man fick se sånt man tidigare inte sett vilket också gjort att man ser på saker med nya ögon och uppskattar sånt man tidigare inte tänkt på. Minnen och erfarenheter att ha med sig för livet.