Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Minnesota
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 08/09

Innan avresa

Mitt syfte med att åka på utbyte var att få perspektiv på mina studier och mitt yrkesval. Jag såg fram emot att få se något annat än Stockholm och KI och att få öva min engelska. Jag ansökte bland de restplatser som fanns kvar och mitt enda krav på platsen var egentligen att få prata engelska. Minneapolis visade sig vara det bästa jag kunde ha valt. Det var bra att åka till en lite mindre stad. Det fanns möjlighet till kontakt med andra studenter och praktiska saker löste sig snabbt utan att gå ut på ett negativt sätt över mina studier och övriga upplevelser. 

Studenthandläggaren för utbytesstudenter på universitetet i Minneapolis har många studenter att ta hand om och mycket att göra. Hon kan ibland vara svår att få tag på. Men jag kan försäkra dig om att hon vill hjälpa till och kommer göra det innan det är försent! (Detta förutsatt att det är samma person kvar på posten som då jag åkte dit förstås.)

Kontrollera tidigt att du har grundvaccinering samt tuberkulosskydd.

Ankomst och registrering

Vi var två från KI som kom till Minneapolis tillsammans, en söndagkväll. Kurserna skulle börja på morgonen dagen därpå. Det gick bra. Huset, där den lägenhet som erbjuds utbytesstudenter från U of M ligger, har bemanning i receptionen 24 timmar om dygnet och de kan hjälpa till med nycklar etc. Vad vi inte visste till en början, vilket var lite förvirrande, var att universitetssjukhuset har lokaler på båda sidor om Mississippifloden. Campus ligger på den östra sidan och den västra sidan heter Riverside. Min första kurs var på Riverside. Det går gratis shuttles över floden var tionde minut. På den östra sidan utgår shuttlen från huvudentrén till MAYO-building. Det är även i detta hus, och ovanför denna entré, som studenthandläggaren för utbytesstudenter har sitt kontor. 

Det fanns ingen riktig introduktionskurs eller organiserad fadderorganisation men de amerikanska studenterna var mycket vänliga och hjälpte till om man hade frågor. Studenthandläggaren bjöd på lunch en dag tillsammans med proffesorer samt Uof M-studenter som var intresserade av att åka till KI på utbyte senare.

Ekonomi

Resan till Minneapolis beställde vi genom Kilroy. Det blev betydligt mycket billigare än de biljetter vi själva kunde hitta på nätet. 

Vi fick bo i en bra lägenhet som ordnades av universitetet, endast 300 dollar/månad. Vi fick dessutom ett generöst stipendium som täckte boendekostnaden. 

Att leva i Mineapolis blir vad du gör det till. En enkel resa med bussen kostar 1,75/2,75 dollar beroende på om det är rusningstraffik eller ej. Det finns ingen bra matvaruaffär i närheten av lägenheten, endast en lite sunkig jourbutik som inte har något direkt imponerande sortiment. Vill man laga mat hemma kan man antingen ta bussen 20 min mot St Paul och handla på "Super Target" eller åka in till Downtown Minneapolis och handla på ett lite mindre Target (vilket vi oftast gjorde). Annars finns det många matställen på Washington Ave runt lägenheten, ffa Asiatiska, där man kan beställa take away relativt prisvärt.




Boende

University of Minnesota erbjuder en lägenhet på campus för utbytesstudenter. Den är rymlig med två sovrum, ett stort kök/vardagsrum samt gemensamt badrum och toalett. I sovrummen finns två sängar vardera. KI-studenter har första tjing på lägenheten men sedan fylls sängplatserna upp efter hand. Vi delade lägenheten med en Japan de sista två veckorna vilket var mycket trevligt och en erfarenhet i sig.

Studier allmänt

Läkaryrket i USA är mer inriktat på pedagogik och ständig fortbildning än i Sverige. Det är en mycket stimulerande miljö att studera i. De amerikanska studenterna fungerar dock mer som assistenter till läkarna än i Sverige. De är de som håller koll på journalpärmar etc. Som amerikansk student får du vanligtvis en eller flera patienter att följa. Det innebär att du ser efter provsvar och skriver anteckningar. Som utbytesstudent är det lite mer flexibelt. Det blir vad man gör det till. Jag kan rekommendera att ta så mycket ansvar som möjligt.

De amerikanska internmedicinarna har vita labrockar över sina vanliga kläder på avdelningarna. Vanliga kläder innebär snäppet finare än jeans, T-tröja och sneakers. Sin labrock köper man själv. Ibland finns det att låna. Medicinstudenter har korta rockar. Inom psykiatri behövs ingen rock. Där räcker det med vanliga kläder. Inom kirurgi lånar man gröna och blå kläder från sjukhuset. Man kan klara sig utan labrock.
"Intern" = en läkare som gör sitt första år inom en viss specialitet. Alla specialistutbildningar kräver inte ett intern-år. "Resident" = en läkare som gör sin ST. "Chef resident" = den mest framstående ST-läkaren.
"Attendant"= överläkare (kalla personen vid efternamnet för att vara på den säkra sidan)




Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Mina första sex veckor gick jag en kurs i barn och ungdomspsykiatri. Jag trivdes mycket bra. Läkarna var hjälpsamma och villiga att lära ut. De hade inte haft någon utbytesstudent på kursen tidigare och de var nyfikna på Sverige och KI och tog verkligen hand om mig. 

Jag var först ensam student på kursen i två veckor och hade därmed stora möjligheter att styra mitt schema själv och hoppa runt bland mottagningar och avdelningar. Jag kunde välja och vraka mellan vilka läkare jag ville gå med samt vad jag ville se. Valen stod mellan att sitta med på mottagningsbesök - både nybesök och återbesök, vara med på någon avdelning - dygnet-runt-avdelning eller dag-avdelning. Jag fick se patienter med varierande diagnoser; psykos-, ångest- och neuropsykiatriska sådana. På dag-avdelningarna fick jag störst möjlighet till att själv intervjua och följa patienter.

Första dagen var jag ändå med de amerikanska studenterna, som gick en parallell grundkurs i psykiatri, på deras introduktionsdag. Det var mest för att få träffa lite andra studenter och det visade sig vara mycket värdefullt. Jag fick lunchkompisar som också kunde visa mig praktiska saker i tex. journalsystemet och förklara vad som förväntade sig av en läkarstudent i USA. Jag fick också vänner som tog med mig och min kursare från KI på roliga saker i Minneapolis. Vi kunde därmed njuta av Minneapolis och studentlivet från "insidan". 

Kursen hade den bästa kurssekreterare jag någonsin varit med om. Hon fixade saker på nolltid och var mycket vänlig och flexibel. Det var värdefullt eftersom jag inte hade koll på outtalade regler som gäller för amerikanska läkarstudenter och inte var där så länge att jag hade tid att lära mig av misstag. Saker var tvungna att fungera på en gång. 

De sista två veckorna av mitt utbyte gick jag en kurs i plastikkirurgi. Jag fick vara med på många spännande operationer så som näsplastik, bröstreduktion och handkirurgi med mikroskåp. Håller man sig framme får man sy en hel del.
 
Den första veckan var jag på ett sjukhus i St Paul. Det var inte helt lätt att ta sig dit eftersom kirurgerna börjar så tidigt på morgonen och bussarna inte går så ofta så dags. Det är viktigt att komma i tid på morgonen till morgonronderna. Jag fick dock vid flertal tillfällen skjuts med en medstudent. Alla amerikanska studenter har bil.
 
Andra veckan var vi på U of M, fem minuters gångväg från lägenheten. Om man hör sig för med kurssekreteraren innan kursen börjar går det säkert alldeles utmärkt att vara på U of M båda veckorna. Vill man se mycket handkirurgi ska man dock se till att ta sig till St Paul då det är mycket sådant där.

Ingen av kurserna hade någon egentlig examination. Godkänd kurs fick man av att närvara och visa sig intresserad. En handledare fyllde i ett papper från KI med omdömen. 

Språk och kultur

Det var stundom lite problematiskt att höra vad barnen på psykiatrikursen sa. Det var också en spännande utmaning att leva sig in i deras vardag. På fråga vad de var rädda för kunde svaret bli tornados. Jag har aldrig varit i närheten av en tornado, på sin höjd sett någon på film och hade inte en tanke på att det kunde vara orsak till återkommande ångest hos ett barn.
 
På kirurgikursen tyckte jag att det var svårt med språket i OR (operationssalen). Där står alla med munskydd på och tittar ner i såret. Man har ingen möjlighet att läsa läppar eller kroppsspråk och man vet inte vem som pratar och till vem. 

För övrigt är jag mycket glad att jag fick möjlighet att öva min engelska.

Fritid och sociala aktivteter

Minneapolis och St Paul tillsammans har ungefär lika stor folkmängd som Stockholm. Enligt min mening är det en lagom stor stad att åka på utbyte till då man endast har åtta veckor på sig. Till skillnad från folket i Stockholm som bor i Huvudstaden ser sig människorna i Minneapolis som att de bor i en småstad. Detta gör att de är vänligare och mer tillmötesgående. Det var till Minneapolis som de skandinaviska utvandrarna kom och det är en stor andel av den nuvarande befolkningen som har svenska förfäder. De är stolta över sitt ursprung och som skandinav blir man väl mottagen när man kommer dit. Vi blev medbjudna på trädgårdsfest och hembjudna på middag till en av överläkarna.

Minneapolis har ett roligt kulturutbud med en nybyggd teater och flera rockklubbar. Vi läste att flera svenska band skulle komma dit och såg bla the Sounds live under tiden vi var där. För att se vad som är på gång kan man titta på www.citypages.com
 
Vi fick låna cyklar av en student. Minneapolis är en vacker stad att cykla i, speciellt längs Mississippifloden och midtown greenway till sjöarna på andra sidan.
 
 

Sammanfattning

Jag kan lugnt säga att åka på utbyte under min studieperiod är det bästa jag gjort. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det fler gånger! För mig var det väldigt stimulerande att få komma till en ny stad, ett nytt sjukhus och träffa nya läkare. USA är bra på fortbildning av sina läkare och läkarna är positiva till att dela med sig av sin kunskap till studenter. De sitter gärna kvar en stund efter en avklarad arbetsdag för att diskutera olika ämnen och svara på frågor.
Förutom de medicinska kunskaper jag fått har jag förbättrat mig engelska och haft grymt kul på vägen. Jag har träffat flera läkare som jag ser som förebilder inför framtiden.