Det är annorlunda att studera i Australien i jämförelse med att studera på Karolinska Institutet. Alla kurser läses parallellt vilket jag tyckte var svårt. Man fick i början möjligheten att välja sitt eget schema, men eftersom vi utbytesstudenter inte riktigt visste hur allt skulle gå till och behövde lite hjälp så kändes det som att vi blev sist ut att välja tider på schemat och fick rätt dåliga tider. Jag valde att inte ha någon praktikperiod, något som jag nu i efterhand ångrar. Jag är väldigt intresserad av folkhälsa och att se hälsa ur ett större perspektiv och valde därför en sådan kurs. Det finns möjlighet att ändra kurser när man väl är i Australien, och de meddelar ett sista datum som man får ändra kurser på. Enda nackdelen är att det blir mycket strul med papper, och att man måste gå runt till olika personer för att till slut hitta rätt person som kan skriva på dokumenten och se till att man faktiskt är behörig till att läsa kursen. Det bästa tror jag är att ordentligt gå igenom vilka kurser man vill läsa redan i Sverige så att man slipper ha ännu en grej att fixa när man är på plats. Men vissa kurser är kanske inte som man trott när man väl börjat den, och då är det bra att man har rätt att byta.
Jag kände att jag främst ville öva på att skriva uppsatser på engelska när jag valde kurserna, dels för att jag gillar att skriva och dels för att jag ville bli bättre på engelska. Det jag inte tänkte på var att terminen där är kortare än vad jag är van vid i Sverige. Termin 1 på Monash startade cirka den 1a mars och pågick till slutet av maj, så ungefär 3 månader. I juni var det inga föreläsningar utan en slags tentaperiod i några veckor, vilket också är annorlunda. Därför så blev det många uppsatser på väldigt kort tid, så mina examinationer bestod nästan endast av uppsatser, med undantag av tenta i tentaperioden. Jag upplevde att universitet ställde högre krav på hur uppsatserna såg ut och en stor del av betyget grundades på utseende, grammatik och stavning och speciellt på referenser. Oavsett om det var en liten uppgift man skrev, var de väldigt noggranna med det. Även om det var tufft kan jag faktiskt säga nu att jag har lärt mig att ordentligt referera enligt APA. Jag fick rätt dåligt betyg på min första uppsats och kontaktade därför en learning skill advisor på mitt campus, som jag kunde maila min uppsats till innan varje inlämning. Hon tittade igenom det och lämnade sedan synpunkter, både gällande grammatiken och även synpunkter som gällde innehållet i uppsatsen. Detta gjorde att jag förbättrade min engelska. Det finns även annan hjälp att få, man kan boka plats på olika föreläsningar i biblioteket på alla campus som till exempel kan bidra med att ge hjälp och stöd i att skriva uppsatser. Det gäller dock att boka upp sig snabbt, för platserna tog slut när jag försökte.
Jag valde en förstaårs kurs, och gick därför tillsammans med studenter som var yngre. Eftersom jag nästan var klar med min utbildning hade jag kanske uppskattat att gå samma kurs som studenter som var i samma situation. Det var även väldigt många studenter som gick i klassen och därför blev man rätt anonym i de stora föreläsningssalarna. Jag hade egentligen endast en kurs där vi var lite färre i klassen, och där man blev mer sedd och där det blev mer en interaktion mellan lärare och studenter, vilket var mycket bra.
Monash university har även ett annorlunda betygsystem som jag tyckte var lite klurigt att förstå. Vissa examinationer utgjorde olika procentansatser i betyget för hela kursen, och man fick därför räkna ut efter varje resultat hur många procent den enskilda tentan utgjorde i betyget för hela kursen.
Varje kurs hade även samma föreläsare också, vilket kan vara både en för- och nackdel. Det kan ju kännas varierande att ha olika lärare eftersom alla lärare kanske har olika stilar att lära ut och alla sätt kanske inte passar alla. Fördelen är att det kan vara att man kan få en bättre kontakt med den som föreläser.