Innan avresa

Jag och min kursare Nilo hade bestämt oss för att åka till Lissabon för utbytesstudier. Orsaken till att jag sökte var för att skapa nya erfarenheter kring vården, och kunna jämföra den svenska sjukvården med Portugals. Vi fick en massa information om detta under föreläsningar,att det fanns möjlighet att söka till dessa kurser och att man kunde kontakta Malin Ahlen för vidare information. Cirka en månad innan avresa började jag packa och planera inför resan. Biljetterna bokade jag också någon månad innan. Eftersom Erasmus Lisboa krävde att vi skulle vara där i fyra månader var vi tvungna att åka tidigare än planerat. Då vi skulle stanna i fyra månader och shoppa en hel del trodde vi inte att det skulle räcka med enbart en resväska. Därför valde jag och Nilo att boka biljetter med British Airways som tar 300 kronor extra betalt för en till resväska medan andra bolag tog kilopris. Däremot fick vi mellanlanda i London, och därefter ta ett flyg mot Lissabon.

Vi kunde dock inte boka biljetter förrän vi fått klartecken från Malin samt respektive skola. Ett litet tips är att ju tidigare du bokar desto billigare blir biljetten. Vi försökte även att leta efter bostäder i förväg och hittade några som vi ansåg var bra. Vi sparade nummer till de aktuella bostäderna och planerade att ringa dessa när vi väl var på plats. Eftersom vi räknade med att vi inte skulle ha en lägenhet de första dagarna bokade vi ett hotell på Hotels.com. Vi valde att resa och landa några dagar innan vi började så att vi skulle hinna upptäcka lite innan vi började med praktiken.

När jag packade försökte jag verkligen skära ner på onödiga prylar och kläder, då detta enbart innebär onödig plats i väskan.  Jag fick plats med allt i en väska trots att jag trodde att jag skulle behöva två. Viktiga saker som jag tycker alla borde göra är att:

• skriva en lista på vad man ska packa, listan fylls så småningom på med prylar man normalt glömmer.
• Kontrollera att passets giltighetstid fortfarande gäller
• Glöm inte viktiga kort som legitimation och kontokort!
• Ha med euro till taxi och för säkerhets skull om man får problem med Visa kortet
• Ansök om ett European insurance card, ifall att du blir sjuk!
Läs på lite om skolan, landet och språket så du kan skryta lite framför ditt blivande värdland

Ankomst

Vi hade sen tidigare fått information om att två studenter från respektive universitet skulle möta oss, Laura och Hugo. När vi landade i Lissabon så fanns det då två studenter som var informerade om vår ankomst så de stod och väntade på oss i flygplatsen. De hade en väldigt liten bil som vi trängde oss in i men var väldigt vänliga och körde oss till vårat hotell. Det var underbart väder, hela 16 grader i början av februari. I Sverige var det dock minusgrader med snö, och när vi förklarade för de portugisiska studenterna att det var riktigt bra väder svarade de med att detta var deras vinter.

Väl på hotellet gav studenterna oss introduktions kit med kartor över Lissabon och tunnelbanan, samt telefonkort och annat som skulle hjälpa oss att förstå staden lite bättre. De markerade även ut de områden som man inte skulle åka till inom Lissabon, platser som ansågs vara farliga. Vi insåg då att det var de platser som vi hade tittat på lägenheter i Sverige så vi fick börja om på nytt och leta nya lägenheter. Sedan satte vi ett datum där vi skulle få åka till skolan och få hjälp med registrering och inköp av busskort.

Ekonomi

Portugal är ett land som nu har en ekonomisk kris, men däremot märker man inte detta på prislapparna. Det är generellt samma priser som i Sverige gällande shopping av kläder, skor osv, däremot kan man hitta mat i stormarknader ganska billigt. Maten och fikan i gallerior och praktiken var dock riktigt billig. Jag hade med mig en hel del sparpengar, detta ansåg jag vara väldigt nödvändigt för att kunna klara sig, om man inte tar CSN lån, vilket jag inte gjorde. Vi sparade också en hel del slantar genom att laga middag hemma nästan varje dag. Att vi sedan inte uppskattade de portugisiska maträtterna var en annan femma. Jag klarade mig ganska bra med min ekonomi, det gäller att ha koll på utgifterna! För att undvika dyra telefonräkningar använde jag mig mycket av datan, skype var guld värt när man ville prata långa samtal med pojkvännen.

Ett tips på bra matbutiker är Pingo Doce, och Continente, som finns i alla stora gallerior. Vi storhandlade och delade upp kostnaden för maten, istället för att småhandla mat.Sedan är valutan i Portugal Euro, men är väldigt lätt att anpassa sig till.

Efter att ha vilat ut oss två dagar började jakten på lägenheter. Vi tog hjälp av Laura, som föreslog en hel del bra sidor på Internet som exempelvis clickflatshare.Vi tittade även på annonser som skolan hade. Vi hittade några som vi trodde var bra, och ringde och bokade tid för visningar. Det första huset hade ett rum men var alldeles för litet för två personer. Det andra huset var väldigt smutsigt och kallt, personerna som bodde där gick runt i vinterjackor.  Detta tog tid så vi var tvungna att förlänga våran hotellvistelse. Därför rekommenderar jag att man verkligen försöker ta tid och leta efter lägenheter i Sverige innan man kommer fram.

Tredje gången gillt, vi fick tag på en lägenhet som hade potential. Bostaden var placerad i Alameda, i mitten av Lissabon. Ett ganska lugnt och tryggt område med många pensionärer och även en hel del butiker. Centralt och nära till tunnelbanan, tog cirka fem minuter.Värden hade två katter så det var fullt med katthår, och massa smuts,  men eftersom lägenheten var ganska central och det var tre rum så ansåg vi att det inte skulle kunna bli bättre. Priset var ca 250 euro per rum/månad.

 Efter några dagar anlände Malin, vår kursare, som vi handledde och gav information om det viktigaste. Hon valde att ta det tredje lediga rummet, vilket passade oss bra, och vi började storstäda denna smutsiga lägenhet så fort vi fick flytta in i den. Städningen tog ca 2 heldagar innan man kunde bo i den. På nätterna insåg vi att det var väldigt kallt och eftersom jag inte hade med mig några varma kläder gick jag och köpte det mesta i ett stort varuhus. Jag rekommenderar därför att ha med sig ett par varma kläder, det finns inga element i husen som i Sverige!

När huset väl var städat och fint så insåg vi att vi behövde en massa nytt till hemmet. Vi passade då på att åka till IKEA, som var väldigt besvärligt att åka till med kommunaltrafiken. Vi åkte dessutom i slummen, vilket vart lite läskigt. Rekommenderar därför att man ser över alternativa transportmedel. Väl på plats köpte vi både bestick, kastruller, stekpannor, skärbrädor, filtar och massa annat. Vi mötte även på studenter från KI, Maria och Vian, som vi bekantade oss med under dessa månader!

Under våran praktik så hade vi inte studier vid sidan om. Däremot så hade vi fått en uppgift från våran handledare på SAMS att studera och granska en axel bild som vi skulle nämna både anatomi och förklara eventuell patologi, liknande vår KI kurs Bilddiagnostik. Vi skulle sedan reflektera och tänka över hur bilden var tagen. Det var ganska skönt att inte ha några extra uppgifter för att vi då kunde fokusera oss på våran praktik.

Schemat bestod av praktik fem dagar i veckan på två olika praktikplatser. Jag, Nilo och Malin var i början placerade på samma praktikplats, nämligen SAMS hospital. Vi hade Ct/ Mr praktik tre dagar i veckan och 2 dagar konventionell röntgen. SAMS är ett privat sjukhus och därmed fanns det inte många inneliggande och svårt sjuka patienter. Där fick vi möta otroligt trevliga nya människor, som handledde oss under våran tid där. Där fanns en CT, en MR samt ett skelett labb och även angio. Vi fick berätta vilka modaliteter vi ansåg oss behöva mest övning på och fick därmed anpassa praktikplatsen till detta. Jag hann inte med min MR praktik i Sverige och fick därför pröva på det, och lärde mig en hel del.  Jag fick självständigt utföra undersökningar, som exempelvis knän och hjärna. Det svåra var dock kommunikationen med våra handledare, då de flesta knappt kunde engelska. Men våra handledare var väldigt ivriga att lära oss, och försökte verkligen! Vi använde oss mycket av google translate och andra hjälpmedel för att kunna förstå varandra.

Personal som fanns på detta sjukhus omfattade radiologer, röntgensjuksköterskor samt röntgenassistenter. Röntgenassistenterna hade olika funktioner på olika sjukhus. De har ingen utbildning som klassificerar dem som sköterska av något slag utan kan betraktas som Sveriges vårdbiträden. På SAMS, så var röntgenassistentens jobb att kalla in patienten, förbereda denna inför undersökning och förklara hur undersökningen går till, och även se till att centrera patientens läge både inom MR och CT, vilket är röntgensjuksköterskans jobb i Sverige. Därför missade jag ofta denna bit men samtidigt kunde jag vara riktigt fokuserad på rekonstruktionerna och att utföra undersökningen. Jag passade dock på att assistera när det väl var dags för kontrast, vilket var röntgensjuksköterskans uppgift. På Sams var det även väldigt strikt med att varje elev skulle ha en handledare. På så sätt  lärde man sig och fokus var hela tiden på just den eleven!

En röntgensjuksköterska i Portugal har mycket ansvar. Till skillnad från Sverige där röntgensjuksköterskan oftast jobbar inom en till två modaliteter, skiftar personalen hejvilt mellan alla modaliteter. Därmed gäller det att ha grundläggande kunskaper i alla dessa modaliteter och specialistutbildning krävs inte för exempelvis MR. Detta kan vara svårt att ha som nyutbildad röntgensjuksköterska i Sverige, men en förklaring till detta kan vara att studenterna går fyra år och det sista året de utbildar sig så är det fokus enbart på praktik. Sedan upplevede jag att handledarna har mycket mer tid och intresse för att förklara och lära ut till studenten än vad röntgensjuksköterskorna i Sverige har.

På SAMS befann sig oftast två röntgensjuksköterskor på CT och två på MR. De två röntgensjuksköterskorna hade uppgift att administrera kontrast vid behov, utföra undersökningen och även genomföra rekonstruktionerna. På CT så var det en som läste remissen, genomförde undersökningen och administrerade kontrast och när undersökningen var klar skickade man allt till pacs och skrev ut bilderna på fotografisk film samt cd. Den andra röntgensjuksköterskan satt på en annan arbetsstation och genomförde de rekonstruktionerna som krävdes och i de flesta fallen även 3d rekonstruktioner.

På Mr så var det också två röntgensjuksköterskor men den ena brukade springa iväg och köra genomlysningar och annat så oftast var den som körde på MR själv med röntgenassistenten. Däremot kunde man fråga grannarna på CT vid eventuella frågor.

På Sams var personalen lite äldre och medianen på arbetslivserfarenhet låg på ca 10 år. Våra arbetstider var 8-14, vilket vi uppskattade. Dock hade de inte fika raster och sedan är deras lunchtid väldigt kort, detta kan bero på att man äter lunch sent i Portugal och istället äter något som mättar för stunden och tar lunchen efter arbetspasset.

På den konventionella placeringen fick vi vara med och genomlysa knän, ryggar och annat. Deras skelett lab motsvarade dock inte min förväntan, utan jag ansåg att deras metoder och rutiner var väldigt briställiga. De fanns inga tydliga riktlinjer när det gällde bilderna och man tänkte heller inte på stråldosen i form att blända in vid en undersökning. Bilderna var oftast inte bra och därför kände jag inte jag utvecklades inom detta område.

Jag hade sedan en praktikplats på cirka fem veckor på sjukhuset IPO, ett icke privatiserat sjukhus, för cancersjuka. Det fanns en stor skillnad mellan standarden gällande IPO och SAMS, då det var en generellt lägre nivå på standarden i IPO. På konventionell röntgen hade de två labb och där brukade det befinna sig cirka tre röntgensjuksköterskor. Den första dagen på IPO såg jag den stora skillnaden mellan de två sjukhusen. Här har vi ett kommunalt ägt sjuhus och resurserna är inte lika stora som på de privata. På CT så var det normalt att det var 5 röntgensjuksköterskor vilket jag ansåg skapade mer förvirring än nytta.

Här fick vi träffa en underbar handledare, Veronica, som var ansvarig för Erasmus studenterna. Hon var väldigt engagerad i att lära oss och visade oss runt sjukhuset och presenterade oss för de nya röntgensjuksköterskorna vi träffade. Här var däremot personalen inte lika pratvänliga som på SAMS utan det tog tid tills folk vågade pratade engelska. Språket var därför en faktor som bidrog att inlärningen inte var så effektiv som den kunde bli. Men efter några dagar så började helt plötsligt personalen våga mer och mer och till slut gick det att kommunicera någorlunda.

 Här fick vi vara mycket på mammografi undersökningar och även medverka vid biopsier. Det var kul men blev lite långtråkigt i längden. Sedan hamnade vi på lunglabbet och där fick vi köra en hel del undersökningar. Man brukade även köra helkropps skelett, vid frågeställning metastaser. Dessa konventionella undersökningar var likvärdiga som Sveriges och därför tyckte jag det var roligt att ha denna placering. Jag vart även placerad på MR men här fick jag inte köra lika mycket som på SAMS utan mer titta på. Sedan hamnade jag på Ct labbet och där fick jag köra mycket självständigt med hjälp av Veronica. Ct undersökningarna var likvärdiga med de i  Sverige. Däremot var det lite psykiskt jobbigt att se så sjuka människor, barn och gamla med svår cancer. Här var folk riktigt sjuka till skillnad från SAMS.

Det portugisiska folket är väldigt vänliga, däremot ansåg jag språket vara en stor brist för att kunna kommunicera ordentligt. Jag rekommenderar därför att man läser lite portugisiska innan man åker, för att kunna de enkla vardags orden. Däremot erbjöds ju språkkursen som nämnts tidigare, så man hade möjligheten att gå på denna men jag tror att det hade varit lättare att ha lite förkunskaper i språket. Den nya kulturen upplevde jag som både intressant och rolig.

Portugal är ett vackert land, som jag tycker alla ska besöka! Vi åkte i februari, och hade en hel del minusgrader i Sverige men möttes av härliga 17 grader i Portugal. Några stränder som jag anser man ska besöka är;

• Cascais: Mysigt ställe som tar cirka 40 minuter ifrån storstaden med pendeltåget. Här finns underbara stränder och ett riktigt unikt område. Här tillbringade vi många helger för att få en fin bränna. Här finns även det berömda casinot Estoril som vi passade på att besöka.

• Costa de caparica: Här åker man förbi den berömda bron, och kan besöka den otroligt stora Jesus statyn, riktigt sevärt! Stränderna här är magnifika och det finns en massa restauranger och annat i närheten.
• Madeira, Ett ställe som jag garanterat kommer åka tillbaka till! För att komma hit måste du ta flyget från Lissabon som tar cirka en timme. Här finns vackra trädgårdar, och hela staden ser ut att vara byggd på en kulle.

Annat roligt vi gjorde var att åka till de så kallade utsiktsplatserna, där det var som stora balkongerna, här fanns vackra utsikter över havet.

 Bairro alto var stället ungdomarna gick till och förfestade. Däremot tröttnade vi snabbt på detta, då det oftast var otroligt mycket folk och blev trångt. Här dricker folk öl och sprit ute på gatorna, lite som en tradition. Nattklubbarna i Lissabon är i hög klass. Det finns klubbar för alla smaker, och vi hann uppleva de flesta. Ansåg inte alls att det var svårt att komma in och vi behövde nästan aldrig betala inträde.

Klubbarna låg också oftast inom räckhåll och jag rekommenderar att man tar taxi, då det var riktigt billigt, några euro blir det. Även drinkar var billigt. Klubbarna stänger oftast klockan 8 på morgonen, så förfestandet börjar inte förrän klockan ett på natten. Detta var svårt att vänja sig vid, men när vi väl blivit vana vid det var det ganska skönt. Klädstilen ute på klubbarna är också ganska olika beroende på vilken klubb du går till. De flesta klubbar som LUX och andra i  närheten av Bairro alto har ganska casual klädsel. Men på de mer exlusiva klubbarna var det annan klädsel, dvs klackskor och klänningar.

Ett bra sätt att träffa andra studenter var genom att umgås på de gemensamma Erasmus aktiviterna. På så sätt kunde man träffa studenter från många olika platser och sedan även göra en massa aktiviteter och besöka nya ställen. Ett annat sätt är att gå på språkkurserna som erbjöds av skolan, där kunde man träffa en hel del studenter från hela världen.

Förutom allt som sagts så vill jag rekommendera alla som funderar och är osäkra på att åka att verkligen ta detta steg och åka! Denna chans kommer inte ofta och är en erfarenhet som jag bär med mig livet ut. Det har fått mig att reflektera på ett annat sätt och jag uppskattar verkligen den svenska sjukvården när jag ser vilka möjligheter vi har. Trots att jag hade pojkvän och det var väldigt svårt att vara ifrån varandra ångrar jag mig inte, så passa på!