Reserapport - KI-student
Lärosäte: Barts & The London School of Medicine & Dentistry, Queen Mary University of London
Utbildningsprogram: Tandläkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 10/11

Innan avresa

Eftersom tandläkarprogrammet är en lång utbildning som till större delen tillbringas i en och samma byggnad känner de flesta att de behöver få lite omväxling någon gång, jag mer än andra. Jag har varit ute och rest en del och träffat tandläkarstudenter från andra länder på bland annat EDSA-möten (European Dental Students Association) och för varje möte får jag det bekräftat ännu mer; vi studerar på en av Europas bästa tandläkarhögskolor. Dock behöver man få lite perspektiv på saker och ting. Andra institut gör många gånger mirakel med vad vi upplever som väldigt knapphändiga medel.
Genom min involvering i Internationella Utskottet har jag dessutom haft nära kontakt med både ut- och inresande utbytesstudenter. Detta har jag gjort att jag har fått en bra bild av hur de olika universiteten är att studera på, och även hur själva städerna/länderna är. På så sätt har jag kommit fram till att Bart's and the London School of Dentistry and Medicine passar mig bäst. Framför allt så är de duktiga när det gäller kirurgi och extraktioner, vilket jag är intresserad av. Dessutom får man som student en hel del kliniktid så att man hinner lära sig systemet. 
Den största informationskällan jag har använt mig av har varit studenter som har varit där på utbyte. Från KI's sida har det funnits rätt så bra med information men från Londons sida så har informationen varit knapphändig. Det var oklart vad som väntade oss de första dagarna där, men det får man se lite som en överraskning. 
De är väldigt noga med blodprov för Hepatit och HIV bland annat, så det gäller att läsa igenom formuläret ordentligt. Vi hade lite problem eftersom sköterskan trodde att de var ute efter Hepatit B antikroppar men i själva verket ville de ha nivån på virusets antigen i blodet. Det fixade sig dock efter ett extra blodprov.

Ankomst och registrering

När vi anlände till platsen första dagen och träffade den ansvariga så var hon inte riktigt säker på om vi skulle dyka upp den dagen eller dagen efter, och vi hade heller inte fått någon specifik tid att dyka upp på. Man får se det från den positiva sidan, hon visste att vi skulle komma! 
Studenten som skulle möta upp oss och visa oss runt dök aldrig upp, men vi träffade på en tjej som hade varit på utbyte hos oss året innan och hon offrade sin lunchrast för att visa oss runt! Under rundvandringen hittade vi våran uteblivna guide i cafeterian, hon hade glömt bort oss helt och hållet. 
Senare fick vi träffa läraren som skulle vara ansvarig för oss, en extremt vänlig själ som jobbade på Radiologiavdelningen. Henne behövde vi aldrig vända oss till förrän på slutet för att säga hejdå.
Dessutom fick vi en bra introduktion till patientarbetet av den som delar ut patienterna. En väldigt karismatisk person som kommer ihåg alla studenters namn och saker som han behöver säga till dem gällande deras patienter. Den personen gör ungefär 3-4 personers arbete om man jämför med det svenska systemet, med ett leende på läpparna. Inspiration på två ben! 

Ekonomi

Det gäller att tömma sparbössan och ta med sig den om man vill ha roligt. Själva universitetet hade inga avgifter men det man ska inte tro att man kommer undan billigt. 

Det gäller att räkna in flygbiljetter, boende, transport, mat, shopping och annat roligt som konserter exempelvis. Flygbiljetterna är såklart billigare om man bokar tidigt. London City Airport är en liten flygplats som ligger ca 20 minuter från Whitechapel (där universitetet ligger), dock är det bara British Airways som flyger dit. Annars rekommenderas Norwegian till Gatwick airport. Ryan Air blir sällan billigare med tanke på mängden bagage man ska ha med sig. 

Transport inom London är enklast om man använder att Oyster Card och fyller på hela tiden. Studentkortet tar lång tid att fixa och blir ganska dyrt i slutändan. Räkna med ca 100-150 kr per vecka.

Shopping behöver jag knappt ge tips om, man hittar det mesta och nästan allt är billigare än i Sverige. Även på H&M!

Det minsta problemet man har i London är att hitta mat. Det är väldigt restaurangtätt och vilken typ av mat det är beror på alldeles var man befinner sig. I de fattigare delarna hittar man ganska många fried chicken- ställen (WFC, LFC, PFC m fl), där kan man äta en hamburgarmeny för under 30kr. I andra ställen kommer man inte undan med mindre än 100-120kr per måltid. Det billigaste är dock att laga mat hemma. Vi köpte egna kastruller och började handla på Sainsbury's. Grönsaker och frukt är dock billigare och ibland godare på gatustånd! 
Ett tips är att även hålla utkik efter 2 för 1 erbjudanden, det är ganska vanligt. 

Sedan tycker jag att man ska passa på att se andra ställen än London, att ta bussen till andra städer över helgen är ganska billigt (2-300kr tur och retur) med t ex Megabus. Det blir dock roligare om man har vänner där så att de kan visa en de bästa delarna av respektive stad. Har man lite mer pengar över så rekommenderas en helg i Edinburgh, en liten pärla uppe i norr. Även bussturen runt i Skottland var en upplevelse, speciellt om man har tur och får en underhållande chaufför/guide.

Boende

Bostaden ordnade vi genom universitetet och kostade ca 4500kr per månad. Vi fick varsitt rum på en korridor på åttonde våningen i John Harrison House, en byggnad som tillhörde sjukhuset och låg ca tre minuter från skolan. Man är två personer per toalett och balkong medan köket delades med ca 8 personer. Taket på nionde våningen var bland det bästa med den byggnaden. Där åts många frukostar när vädret tillät och många kvällar tillbringades där i trevligt sällskap.

Byggnaden är inte ny men var ändå ganska fräsch. Rummet var helt ok trots heltäckningsmattan och sängkläder fanns, dock är det bra om man har med sig egna också. Städerskorna i huset gjorde inte så jättemycket förutom att dammsuga och slänga soporna, därför får man räkna med en rejäl omgång städning innan man kan slappna av i rummet och badrummet. 

I köket fanns det en liten kyl och en stor frys, samt ett eget skåp. Rätt så trvisamt med fin utsikt. Dock träffar man på en och annan gåtfull granne. En ställde konstiga frågor och vägrade berätta var han kom ifrån, en annan sprang in på rummet så den hör att man ska gå förbi och den mest normala av dem pratade för sig själv, HÖGT! Sen fanns det två jättetrevliga spanska utbytesstudenter som också gick med oss. 

Jag vill inte skrämma bort er nu, för jag var jättenöjd med boendet eftersom andra byggnader, såsom Fluoyer House där studenterna bor, var i mycket värre skick. Dessutom var det faktiskt ganska roligt att ha sådana grannar, man kan inte annat än att skratta åt det!

Studier allmänt

Från att vara van vid ett 8-17 schema i sverige så går man plötsligt på universitet 3 timmar om dagen 4 dagar i veckan, och 5-6 timmar den femte dagen. Tidigt sommarlov?
Nja, inte för deras studenter i alla fall. De engelska studenterna behövde göra sina egna protetiska arbeten istället för att skicka dem till tandtekniker. De spenderar alltså många timmar på labbet i källaren medan vi bara gick dit någon gång för att slå ut ett avtryck till en studiemodell. När man väl vant sig vid att inte få använda telefonen där samt vid den huvudansvariges humörsvängningar är det ändå mysigt. De flesta är väldigt hjälpsamma. 

Schemat jag nämnde ovan är nästan bara kliniktid. Föreläsningarna är hoptryckta till två veckors block ca varannan månad. Dessutom får man gå på en hel del extra klinik på akuten eller kirurgiavdelningen så länge det finns plats. Annars kan man alltid auskultera någon av lärarna för att häpna över deras förmågor.

Väl på kliniken är systemet rätt så förlegat jämfört med det svenska. För att göra iordning båset krävs att man hämtar saker från tre olika platser, och eventuellt labbet. Pappersjournalen checkar man också ut själv i källaren. Sköterskor och andra studenter är tack och lov mer än villiga att hjälpa till så fort man behöver något. 

Sedan har vi lärarna. Det finns en trollformel som i 90% av fallen gör att lärarna kommer att diskriminera en positivt. Denna formel heter "Erasmus student from Sweden". Av någon anledning älskar alla lärare Sverige och många av dem har träffat våra lärare i internationella sammanhang.  Ibland blev det nästan obehagligt när läraren har en skarp ton mot andra studenter och fortsätter sedan glatt konversationen med en. 

Resterande 10% då? Jo, det är de som aldrig blir nöjda. Även om man lyckas göra allting rätt så tar de fram sitt sista vapen i arsenalen. Journalen! Man måste skriva med ALLT man har gjort. Och när man väl har skrivit ALLT man har så har man skrivit för mycket! Lite roligt är det ändå så det gäller bara att acceptera att den läraren är sådan och inte ta åt sig.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI
Om vi bortser från de kurser/behandlingsmoment som överlappade med vårt system (Ortodonti, Pedodonti, Oral patologi) så fanns det några stora skillnader.
Den största av dem är att de utför många fler extraktioner än vad vi gör i Sverige, till stor del pga fattigdom och dålig munhygien. Alltså väljer man många gånger att dra ut tänder som kan räddas med rotbehandling eftersom patienten inte har råd. Dessutom går patienterna sällan på regelbundna kontroller, utan kommer bara när det är för sent och de har ont. Därför är de väldigt duktiga på extraktioner och jag lärde mig att utföra dem på ett väldigt snabbt och smidigt sätt.

En trevlig överraskning var att vi på första klinikdagen skulle börja med sederingskursen, något vi inte lär oss praktiskt i Sverige. Detta skedde genom att vi fick testa lustgas på varandra och dessutom att sätta kanyler för intravenös sedering. En underhållande upplevelse, både som behandlare och som patient!
Senare fick vi sedera patienter och behandla dem under sedering, en otroligt värdefull erfarenhet eftersom man i Sverige oftast behöver gå extra kurser för att göra det.

Under de två veckorna när min kurs hade föreläsningar valde jag att istället arbeta kliniskt på the Barkantine Clinic, en kostnadsfri studentklinik i östra delen av London, där den huvudansvarige var läraren från sederingskursen. En mycket inspirerande skott som börjar närma sig pensionsåldern utan att tappa glimten i ögat. Kliniken är nybyggd med digitalt röntgensystem och påminde en del om kliniken på KI. Man fick arbeta väldigt mycket på egen hand, göra egna bedömningar och ta egna beslut. Läraren tittade i princip innan man påbörjade behandligen och när man var klar med den. En klar boost för självförtroendet! 
En fredag eftermiddag när de flesta var klara med sina patienter bestämde han sig att för att lära oss hur man gör en AlgiPoo, något han själv hade uppfunnit. Han blandade in kaffepulver med avtrycksmaterial och rullade ihop det med hjälp av servetter tills det stelnade. Resultatet: En bajskorv som vi placerade i patientstolen direkt efter att patienten lämnat för lura studenten som skulle städa båset! Vi fick oss ett gott skratt men han varnade oss för att göra detta på den vanliga kliniken i skolan eftersom vi kunde bli avstängda.


AlgiPoo!

Språk och kultur

Att ha gått på ett engelskspråkigt gymnasium hjälpte en hel del men i skolan hade man ibland problem med att hitta rätt ord. Den medicinska nomenklaturen kan vara svår att översätta och de har dessutom andra namn på vanliga läkemedel och behandlingar. Man kommer dock ganska fort in i systemet och lär sig alla förkortningar och uttryck, annars skäms man inte för att fråga.
Rent kulturmässigt så var det ganska stor skillnad från Sverige. Från att tro att man skulle sticka ut så blev det tvärtom, man smälte in bland mängden. Var man kommer ifrån, var man är född eller vilka språk man kan tala blev helt plötsligt irrelevanta frågor. Man sågs för den man är. Detta beror till stor del på att London är väldigt mångkulturellt och att alla är vana vid att folk kommer från andra länder. 
Generellt var alla väldigt trevliga och hjälpsamma. Man blir bjuden med på fester och middagar där man knappt känner någon och det är lätt hitta rätt. Nämnvärt är dock att alkohol missbrukas i stora mängder, inte minst av studenterna.

En liten detalj jag lade märke till är att man inte sällan ser folk med ett leende på läpparna när man är ute och går. Något som vi tyvärr ser ganska sällan här i Sverige.  

Fritid och sociala aktivteter

Från universitetets sida arrangerades inga sociala aktiviteter för utbytesstudenterna med det är väldigt lätt att komma i kontakt med deras studenter och gå ut och göra saker. 

Om vädret tillåter kan man alltid ha picknick på Regent's Park om man tycker om blommor och fin natur, Hyde Park om man vill  vara närmare stan eller Hampstead Heath om man vill se hela London! På Hamstead Heath rekommenderas den lilla husvagnen som säljer falafelrullar. Kärlek på rulle!

Vill man shoppa så finns alltid Oxford Street och Westfield Shopping Centre. Westfield har även en biograf och flera restauranger. 
Annars kan man alltid prova någon ny restaurang, café eller gå på en av de många barerna, eller ännu hellre sportbarer.
Är man intresserad av sport så kan få tag i biljetter till en fotbollsmatch på Wembley Arena eller tennis på Wimbledon. Vill man göra något själv så finns det till exempel klätterbanor och gym med simbassänger. De gymmen är dock rätt så dyra och det är inte billigt att komma för en gång heller. Det billigaste och bästa alternativet är nog ett par joggingskor, du kommer inte vara ensam om att jogga längs floden eller österut bland de nybyggda husen och parkerna vid Canary Wharf. 

Sedan händer ett och annat hela tiden. Konsterter, teater, utställningar mm. Biljetter köper man billigast på ett av stånden som finns på gatorna runt Trafalgar Square. Teater kostar ca 4-500kr men är värd pengarna om man får bra platser.

Själv passade jag också på att gå på en bilutställning Canary Wharf där jag fick se och klämma på en och annan dyrgrip. 

Som jag nämnde tidigare så är vad man ska hitta på aldrig ett problem, så länge man har någon att göra saker och ting med!
Regent's Park

Sammanfattning

Detta utbyte var en välbehövd period under utbildningen. Dels lär man sig att se saker och ting från ett annat perspektiv gällande patientbehandlingen, dels lär man sig att uppskatta det man har. Ibland gjorde man behandlingar som kan ifrågasättas men de kan argumentera för just den behandligen på samma sätt som vi kan i Sverige. Man lärde sig ett nytt sätt att tänka och nya metoder och färdigheter. Dessutom börjar man uppskatta allt den lyx vi har här som studenter jämfört med deras studenter. 

Om man bortser från plugget så var denna period oförglömlig. Alla människor man träffat, den annorlunda miljön och kulturen, upplevelserna man sent glömmer. Dessa saker har gjort att man verkligen finner sig själv. Man får även en rejäl dos Hakuna Matata - alltså att saker och ting fixar sig utan att man behöver stressa. Då mår man mycket bättre och njuter av livet samtidigt som man får saker och ting gjorda!

När jag ser på framtiden nu så har jag fått erfarenheter som kommer att ge mig en bra start på karriären och minnen för livet. Jag ångrar inte en sekund av det!