Kurser motsvarande termin 11 på KI

Obstetrik och öppenvård gyn/obstetrik

Förlossning, sjukhus

Hela mitt utbyte gick ut på praktik, dvs SVK som inte räknas som Core-nära i slutändan och inte motsvarar någon specifik kurs på KI. Det var inte någon direkt undervisning i form av föreläsningar. Först var jag 4 veckor på förlossning och obstetrisk vård på ett offentligt sjukhus. Det var närvaro 8-13 varje dag, mer eller mindre och sedan skulle man gå 3 jourer, som kunde vara på kvällar eller ett helgpass. Jourerna var mest på förlossningen.
På avdelningen fick vi tilldelat patienter inom olika kategorier (prematur vattenavgång, normal förlossning etc) som vi skulle intervjua och undersöka. Det fanns en stor vikt på sociala omständigheter, hur de bodde, hur många och under vilka omständigheter. De frågade även hur mycket hushållet i in helhet tjänade per månad. Något vi väl aldrig skulle fråga i Sverige! Intressant. Vi gick därefter igenom patienterna med handledare (som också var huvudansvarig för obstetriken för hela kursen) och vad vi skulle tänka på vid olika tillstånd. Det var en otroligt bra genomgång och vi hade fullständig uppmärksamhet av handledaren, som inte gjorde något annat jobb under den här tiden. Det var lite svårt att hänga med i början, men ibland förklarade hon även på engelska och efterhand förstod jag bättre och bättre. Det är spanska som gäller i Argentina!
På förlossningen fick vi undersöka fosterljuden, även med tratt, och palpera hur öppna kvinnorna var. Det fanns ingen som helst känsla för privatliv, det låg fem kvinnor i samma rum, på britsar längs väggarna, och krystade samtidigt och vi gick omkring och undersökte helt ogenerat (ja, de andra i alla fall). När barnet väl var nere i kanalen och hade passerat spinae var det dags att förflytta sig till förlossningsrummet! Då skulle de krångla sig upp på en brits med stöd för fötterna, det fanns inga möjligheter till alternativa förlossningsmetoder där inte, och tryck ut bäbisen. Det var ingen bedövning och skrek dem blev de genast tillsagda att fokusera energin på att trycka istället för att skrika. vi fick assistera vid själva födelsen och sedan själva förlösa placentan. Häftigt!
En väldigt lärorik och häftig upplevelse i sin helhet. En del inslag av chockartade händelser fanns, t.ex. när en ung kvinna kommer in för skrapning efter spontanabort och de manuellt skrapar henne, medan hon är vaken och fullständigt utan bedövning. Det hade jag svårt att titta på utan att dö en smula inombords.
En del av examinationen var att vi skulle hålla ett litet föredrag, mitt handlade om förtidig vattenavgång.

Öppenvård gynekologi/obstetrik

Efter sjukhuset bar det av till öppenvård. I ett mycket fattigt område. Det var både gynekologiska och obstetriska patienter. Vi hade eftermiddagspassen, 15-19, och det var tre dagar i veckan. Rent psykiskt var det väldigt lagom. Det var en hel del preventivmedelsrådgivning, de använde sig mest av p-spruta som gavs en gång per månad istället för var tredje månad, för att det var billigare. P-piller är tillåtet med det är många som har svårt att följa instruktionerna om hur de ska användas och det är ändå hel del graviditeter. Vi diskuterade mycket om de sociala förhållandena, hur många fattiga argentinska kvinnor har som mål att få barn och inte utbilda sig, att detta är ett stort problem som finns och som skapar enorma klyftor i landet.
Vi fick ta pap-smear, göra ett flertal gynundersökningar och graviditetetskontroller, allt under överinseende av handledaren, som var helt fantastisk. Vi var tre studenter tillsammans med en handledare, hela tiden, det var trångt med mysigt. Tyvärr var det bara två veckor på öppenvården innan det var dags för barn-praktiken.

Barnsjukhuset - H. Notti!

Då var det dags för barnkursen. Samma procedur i början med att besöka sekreteraren och bli ledd till rätt avdelning. Det var lite oklart exakt vilken person  jag skulle gå med, men i slutändan var det inte relevant för det var avdelningschefen om skrev under papprena och han hade ju ingen aning om vad jag hade gjort eller sagt eller sett. Titlar och stämplar var det som gällde, det smällde betydligt högre än vad de som jag gick med tyckte och skrev.
Här var det undervisning en eftermiddag i veckan. Då föreläste en eller två studenter om ett par patientfall som man hade haft och efter det var det diskussion. Själv föreläste jag om dehydrering. De har ett system som använd i hela sydamerika som heter AEIPI, som är en mall för att bedöma barn på små sjukhus och vårdcentraler. Det går på vitalparametrar och viss varningssymptom. Som att barnen inte får behålla någon mat, eller har kraftiga diarréer eller kräkningar eller kramper. Då var det läge att skicka dem direkt till ett större sjukhus, Vid lättare symptom kunde man ge råd och återbesök om ett par dagar. Detta gällde för barn under 5 år och det var utarbetat för att minska barndödligheten. I sin helhet ett mycket bra koncept som jag lärde mig mycket av! Det byggde mycket på att föräldrar ofta kommer sent med sina sjuka barn, att de har långt att åka till stora sjukhus och det är dåligt med kommunikationer samt för att underlätta för läkare som inte var specialister på barn.
Jag var på en allmän barnavdelning och fick se allt ifrån cystisk fibros, en mycket svårt fall, till scharlakansfeber, akut leukemi, gastroenteriter etc. Det mesta utom olyckor och kirurgiska fall. Det fanns också en del barnmisshandel och läkarna var mycket noga med att anmäla det, det fungerade faktiskt bättre än vad jag hade trott.
Vi var också 4 pass på akuten. Där gick man mest med handledaren och fick se alla de fall som kom in. En mycket, mycket undernärd liten pojke med en hjärnskada som gjorde att han inte ville äta kom in t.ex. och första ena dagen ett syskon med vattkoppor och infekterade sår efter kliandet och dagen efter hans bror med samma symptom. Oerhört slöa och med mycket hög feber kom dem in och man blev lite rädd för respekten för liv.

Något som förvånade mig var det häftiga motståndet som fanns mot abort i kombination med en vad det verkade fullständig respektlöshet för det liv som levdes.