Reserapport - KI-student
Lärosäte: Albert Einstein College of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 10/11

Innan avresa

Utbytesprogrammen är enormt populära. Vissa resmål mer än andra och New York är så att säga ”Top Notch” av utbytena. Det är bara på sista terminen (T11) som läkarstudenter ens får åka, de fem-sex platserna har många sökanden och det finns ett meriterande system, så kallade LINK-poäng, som efter olika kårengagemang och KI-främjande arbete ger förtur. Det är helt enkelt en kamp.


Efter ett gott råd inför min flytt till Stockholm om att gå med i kåraktiviteter för att lära känna nya vänner gick jag redan Termin 1 med i spexet Corpus Karolina och sydde kostymkläder. Termin 3 blev jag ordförande för spexet och Termin 5 bytte jag fokus, från skoj och glam till att göra samhällsnytta genom engagemang i Kärleksakuten (Sexualupplysningsorganisation med läkarstudenter inom IFMSA).  Trots att Kärleksakuten är en nationell organisation med uppdrag från Smittskyddsinstitutet var det i slutändan spexet som var den meriten som ”gav tillräckligt med poäng” för att jag skulle komma till New York.


Från äldrekursare visste jag att ansökningsförfarandet till New York var en evighetsprocess. Bara att bita ihop och ta det steg för steg. Men i efterhand undrar jag hur vi orkade. Jag och mina två kursare sprang med papper till utbyteshandläggaren, till banken för att lösa checkar, till studenthälsan för otaliga provtagningar och vaccinationer, till fotograf för standardiserade foton, det postades DHL-paket till USA för att hinna få staten New Yorks papper innan besöket till amerikanska ambassaden. Samtidigt e-mailade vi som galningar och skickade olika lägenhetsannonser till varandra.  Tyvärr kan jag inte redogöra för alla turer och papper men jag rekommenderar starkt alla som fått utbyte i USA att så snabbt som möjligt fixa vaccinationer, få intyg från KI och sätta igång med ansökningarna; först till skolan, därefter till staten NY, sen ansöka om visum och då boka en tid hos ambassaden – med flera veckor tillgodo då tiderna ofta är uppbokade.  Som tur är har utbyteshandledaren på KI papper med full info.

Ankomst och registrering

När jag landat var det bara att ta sig till vår lägenhet där mina kursare väntade med snacks. Jag kom dit 1,5 veckor innan kursen började vilket gav mig gott om tid att komma över jet-lagen som gör att du somnar kl 19 och vaknar vid 5 på morgonen. Sen kunde jag åka till campus och registrera mig vilket ska göras senast 10 dagar efter ankomst (vilket jag glömt bort men ändå hann med). De flesta är hjälpsamma och även om du går upp och ner i ett stort hus och får olika passerkort som du sen aldrig använder (för det finns ingen anledning att hänga på campus) så är du i alla fall registrerad.



Ekonomi

Jag arbetade i ett år innan avfärd, extra under terminen och åkte till Norge över jul. Det kostar att leva i NY. Boende går att hitta billigt men räkna ändå med att betala runt 10 000 SEK per månad. Månadskort på metron kostar 700SEK. Mat äter man ute mest, även på sjukhuset så det går åt en slant. Taxiresor blir det en del. Om man vill dricka öl eller goda drinkar på fritiden alternativt gå på bio/museum/konserter/resa en sväng så kommer det också kosta pengar. Köpa dator/elektronik/kläder/träningsprylar? Dollars....

I USA finns det ett drickssystem och det är AS-VIKTIGT att dricksa minst 18% men helst 20% på mat, dryck, massage, pedikyr/manikyr, taxi med mera. Detta därför att många som arbetar får hela sin lön i dricks, alltså inte har någon minimilön vilket vi svenskar lätt glömmer bort. Min roomie var servitris och när hon slutade sina pass skulle hennes dricks delas mellan henne, diskplockarna, de som hjälper henne att bära ut maten och till bartendern. Det blir inte så mycket pengar kvar.. Jag vill därför uppmana er till att dricksa ordentligt och hela tiden. 

Boende

Då jag inte ville bo på AECOMS campus i Bronx vilket man kan få göra om man inte hittar något själv så letade jag och två kursare boende privat. Genom Craigslist.org hittade vi en lägenhet som vi kunde få hyra i andra hand i 1,5 månader. OBS! Många skoj-annonser på craigslist som kan liknas vid Blocket här hemma. Det gäller att vara säker på sin lägenhet och kanske ha nån på plats som kan kolla på den innan man för över pengar. Kontrakt är ett måste. Denna lyan låg nära Central Park och det var toppen för löpträning och mysiga vårpromenader. Därefter flyttade mina kursare till en annan lägenhet och jag med min sambo flyttade in i ett riktigt typiskt NY-boende i en gammal textilfabrik med mängder av studios med loft, stora fönster, tegelväggar och en roof-top med utsikt över brooklyn och manhattan. Från Brooklyns Bushwick som är ett "up-and-coming" bostadsområde med många konstnärer är det en lååång resväg till Montefiore hospital. Jag tyckte det var värt det för den sociala biten. Huset var enormt roligt att bo i med en härlig stämning där varje helg erbjöd någon invit, antingen middag eller fest hos någon av grannarna. Vi delade lägenheten med två roomies vilket var problemfritt och underhållande. Vänner var alltid välkomna och fick plats på loftet. 

Studier allmänt

AECOM eller Mount Sinai?

Kurserna verkar generellt bättre på AECOM, mer uppstyrda med undervisnings-benägna handledare och liiite mer tillmötesgående kursadministratörer-/sekreterare. Men pendlingen till Bronx är enormt uttröttande. Under min första kurs bodde vi på Manhattan; Upper east/Spanish harlem. Det var smidigt att gå till tunnelbanan men eftersom min första kurs började 6:30 på morgonen var jag tvungen att ta tåget suuuupertidigt och restiden var ca 40 minuter. Efter en månad flyttade jag till Brooklyn och pendlingen därifrån tog 1,5h enkel väg. Av den anledningen är det mer värt att vara kvar på Manhattan och läsa på Mount Sinai. Däremot ska man noga kolla vilka kurser som är på vilka sjukhus då även Mount Sinai har sjukhus i Bronx och då får man ändå pendla.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Jag sökte AECOM för att de har ett traumacenter i Bronx. På deras hemsida finns de kurser som vi kan söka, så kallade 4-week-electives som sistaårs-studenter läser, ungefär som våra SVK-perioder. Eftersom våra SVK-perioder inte alltid stämmer överens med tiden då kurserna startar i USA så får man ha framförhållning och söka enskilda universitetskurser som kan tillgodoräknas, alternativt kvällskurs som SVK på T11.  Viktigt dock att kolla vad du kan tillgodoräkna dig, jag läste en HIV-kurs HT 2010 genom KI/Noaks ark på 7,5hp och visste att jag endast kunde få 3hp tillgodoräknade. Maila med ansvarig för SVK-perioden innan om hur du ska söka SVK. Att maila med programansvarig är hopplöst för du får inte svar på kurserna innan du åker. Du får inte heller fullt CSN utbytesterminen om du tillgodoräknar dig poäng från terminen före vilket är värt att veta. 


På AECOM börjar deras 4 week electives första måndagen i varje månad. Som jag har förstått det går det att pussla med dessa veckorna så att det fungerar med resor. Det gjorde inte jag för jag hade tid både före och efter. Men eftersom det sällan är några inplanerade kursaktiviteter utan mer avdelnings/operations/akutenplacering går det i praktiken bra att börja vilken måndag som helst.


Sub-residency in Clinical Anesthesiology, 4 weeks

Till AECOM sökte jag traumakurs på Jacobi hospital (ligger nära campusområdet) i första hand, därefter Anestesi och barnakutmedicin, båda på Montefiore hospital.  Jag blev antagen till de två senare och fick därför inte någon traumaerfarenhet alls, tyvärr. Första dagen på första kursen fick jag frågan om vad jag ville specialisera mig inom av kursansvarige läkaren. Anesthesiology svarade jag. Då menade han att jag valt fel och borde istället läst t ex en kurs i medicinsk etik så jag kunde hänga i Central Park och läsa en bok istället för att vara tolvtimmarsdagar på operation vilket var fallet för den här kursen eftersom jag ändå skulle jobba med världens roligaste yrke i resten av mitt liv. Samtidigt som jag förstår vad han menar håller jag inte helt med. Vad jag ville få ut av min anestesi-placering var inte x antal intuberingar utan jag ville få inblick i deras arbetssituation och se operationer/patientfall som vi inte vanligtvis handlägger i Sverige. Det fick jag med råge men när man bor i NY en begränsad tid och har sett både en och två neurooperationer eller det mest ovanliga i hjärtoperationsväg så var jag också extremt skoltrött, hade haft ett tungt personligt år och ville helst av allt sitta i solen på en uteservering. Inte i Bronx utan på Manhattan eller I Brooklyn. Som student fick jag plocka russinen ur kakan och välja vilken operationssal jag ville gå på. Ganska snabbt lärde jag mig vilka attendings (specialister) som var bra handledare och vilka residents (ST-läkare) som man kunde sitta och prata med under hela operationsdagar. Jag trodde innan jag åkte att jag inte skulle få göra särskilt mycket patientnära arbete men det fick jag, under handledning såklart. Bland annat sätta perifera nålar, göra pre-operativa bedömningar därefter hålla mask och intubera. Det var enormt lärorikt och roligt.


Pediatric emergency medicine at Childrens hospital of Montefiore

Kurs två var på barnakutavdelningen på samma sjukhus som förut. Här fick man ha på sig vanliga kläder (ej jeans). Återigen trodde jag att jag inte skulle få ta egna patienter men redan dag två var jag igång och instruerad över journalföring, fick ta patienter som var triagerade till prio 3-4 (gula och gröna), alltså inte det mest akuta. På barnakuten var det färre residents medan det var fler attendings som gjorde slutgiltiga bedömningar efter att man själv tagit anamnes, undersökt och presenterat patienten, trolig diagnos och föreslagen behandling. Det intressanta och förvånande med USA är att TV-serier som gestaltar doktorers vardag inte är så verklighetsfrånvända som jag alltid har trott. Ovanliga sjukdomar i Sverige är inte ovanliga i USA. New York är världens mest etniskt mångfacetterade stad och sjukdomar som vi i Sverige screenar för och åtgärdar i tidig ålder får allvarliga konsekvenser för patienter som på grund av sjukförsäkringssystemet inte har råd att åtgärda innan Medicare/Medicaid sätts in. Som exempel ökade antal transplantationer på grund av hjärtsvikt i ung ålder efter medfödda hjärtfel som ej opererats. På barnakuten var tempot och ljudnivån konstant hög. Patientflödet enormt och vid tillfälle valde jag att istället för att ta egna patienter vara med på bedömningar av de mer akuta fallen. Jag glömmer aldrig en patient; återupplivningsförsöket av en niomånaders bebis som misshandlats av barnvakten. Det är sådana händelser som får mig att uppskatta politiska folkhälsomål i Sverige som gör oss till världsledande inom barnhälsa enligt WHO. I USA har barn inte rätt till gratis sjukvård vilket är enormt frustrerande för barnläkarna. Många barn får inte rätt eller tillräcklig behandling på grund av den socioekonomiska statusen de har fötts i om föräldrarna inte har råd med medicinen som förskrivs eller operationen som behövs.  Som placering var barnakuten fantastisk. Kliniken var välmående vilket gjorde att alla var glada, hade roligt på jobbet och tog sig tid för handledning.

Examinationer

Inga examinationer. Huvudhandledaren på båda kurserna mailade sina kolleger på kliniken som fick lämna omdömen om mig vilket låg till grund för betyg och kursens godkännande.

Språk och kultur

Engelska. Inga konstigheter. 

Fritid och sociala aktivteter

New York har enormt mycket att erbjuda men på grund av en låg dollar passade vi alla på att shoppa och äta god mat. Det finns outlets på manhattan men även i förorterna där man kan skynda att fynda. Matutbudet är så stort att jakten på de godaste hamburgarna, dumplingsarna, de bästa michelinkrogarna eller de billigaste tacosarna pågår fortfarande. Det är lätt att handla ekologisk och fräsch mat, fina grönsaker i varje matbutik. Men då det är så billigt att äta ute är det knappt värt besväret att laga mat hemma. Jag gick själv in för att testa veganmat och åt de godaste tårtorna på Café Teany som sångaren Moby äger. Utöver det finns det såklart konserter, pubar med sport-TV, billiga barer, vernissager på gallerier, museum med olika erbjudanden och special events.. Spontana uppträdanden på stan eller i tunnelbanan. Möjligheten till att åka utanför stan med bussar och tåg finns också. Fin klättring upstate NY. Kanske ett besök till en närliggande stad? Eller beachen på Long Island där det går att surfa.. 
 
Ang ev anordnade aktiviteter från skolan har jag ingen erfarenhet av det då det inte kändes relevant för mig. Jag var väldigt självgående och åkte dit med två kursare. Sedan kom min pojkvän dit och bodde där i två månader och vi fick besök av vänner och familj nästan varje vecka. Det går alltid att hitta något att göra i staden. På mina kurser var det inte så många andra läkarstudenter, inte som jag var placerad med samtidigt i alla fall varför vi inte umgicks utanför kliniken. Mina kursare däremot som läste på Mount Sinai hade fler kursare som de även träffade privat. De var generellt fler kandidater på varje kurs.

Efter mina två månadslånga kurser stannade jag i ytterligare 3 veckor, missade den beryktade examensfesten men det gjorde mig inget för det var mer värt för mig att hänga med vänner i NY.

Sammanfattning

Efter några månader i New York med intressanta placeringar, vänner på besök nästan varje vecka och en mycket tung resväska att ta med hem var jag nöjd men också sorgsen. Mest för att jag inte skulle få bo kvar där och ha en bekymmersfri tillvaro men också för att jag under tiden kommit fram till att arbeta i USA som läkare inte är värt arbetet. Läkarna arbetar långa pass, minst 6 dagar i veckan, får ingen jourkomp eller övertidsersättning. Knappt semester eller ledigt under högtider. Det är inte så jag vill ha det varför jag får fortsätta åka till NY som turist, men kanske att jag stannar några månader i taget..
 
Åk dit, ha en fantastisk resa och bli förälskad i världens häftigaste stad.