Jag blev otroligt glad när jag fick veta att jag blivit antagen till Universidad de Chile i Santiago. Jag hade länge varit sugen på att åka till Latinamerika och nu skulle jag äntligen få chansen. Som den planeringsmänniska jag är började jag genast göra en lång lista på vad som behövde fixas så fort som möjligt. Mitt pass var jag tvungen att förnya och dokument till CSN skulle skickas in så snabbt som möjligt då deras handläggningstid kan bli ganska lång. En annan sak som tar en stund att fixa är studentvisumet. Jag gick till Chilenska konsulatet som ligger på Vasagatan 36. Då jag endast läst spanska i grundskolan ville jag friska upp minnet och bokade en språkkurs på Tandem i 4 veckor. Det kändes även tryggt att mejla min kontaktperson på Universitetet för att få en första kontakt och för att tala om när jag kommer. Jag fixade varken boende eller kurser innan jag åkte, det löste sig så bra när jag kom ner. Däremot bokade jag flygresan så snabbt som möjligt för att få den för en billigare peng.

Språkkursen på Tandem ordnade så att jag fick transfer från flygplatsen till mitt hostel som de bokat åt mig. Hade jag inte bokat den kursen hade jag istället tagit en flygbuss som heter ”centropuerto” som har sin hållplats precis utanför flygplatsen och sin sluthållplats vid metrostationen ”Los Heroes”. Därifrån skulle jag sedan tagit en taxi. Bussen kostar endast 1500 pesos vilket är ca 17 kr, istället för att ta en taxi hela vägen då bussresan ändå tar runt 40 minuter. Några dagar efter att språkkursen började letade jag reda på den internationella polismyndigheten för att börja min procedur för att få ett chilenskt ID-kort. Denna polisstation ligger i närheten av La Moneda. Efter ett besök där gick jag vidare till folkbokföringen, ”registro civil” för att ansöka om kortet. Det ligger en väldigt nära språkskolan Tandem. Det var skönt att anlända till Santiago några veckor innan skolstart. Detta gav mig tid att besöka Universitetet och kontaktpersonen Leonel, leta boende, komma in i språket och även lära känna staden och kulturen.

Vanligtvis får man ett stipendium från skolan på ca 5000 kr men detta år var lite speciellt och jag var en av de studenter som fick 25 000 kr. Denna summa tillsammans med halva studielånet och hela studiebidraget blev min budget för terminen. Detta klarade jag mig bra på då Chile är billigare än Sverige. Dock är landet ett av de dyraste i Latinamerika och när jag hade kommit in i valutatänket insåg jag att Chile inte direkt består av Thailandpriser.   Jag åkte kollektivtrafiken väldigt mycket så jag köpte ett så kallat ”BIP”-kort som jag sedan laddade på med pengar hela tiden. Varje resa kostar ca 500 pesos som är ungefär 6-7 kr. (även om du är student får du inte studentrabatt vilket jag trodde och försökte förgäves förhandla mig till) Lunch åt jag ute väldigt ofta och det går att hitta en bra lunch för ca 3000 pesos, alltså ungefär 34 kr. Det finns gott om stora matbutiker som exempelvis Lider, Santa Isabel och Jumbo men priserna där är endast en aning billigare än hemma. Frukt och grönt köps billigast på marknader där det även är bättre kvalitet. Den bästa och största marknaden är La Vega vid metrostationen ”Patronato”, gula linjen norrut, ganska nära skolan. Jag är Jag är väldigt förtjust i avokado så detta var verkligen ett land för mig, billigt och otroligt mycket godare än hemma!

Den första månaden bodde jag som sagt på ett hostel vid metrostationen ”Quinta Normal”. Detta boende hade språkkursen tilldelat mig men området var inte det bästa. Nu i efterhand känner jag att jag borde ha valt att bo i en värdfamilj den första månaden för att tvingas prata spanska varje dag och även för att kunna skaffa mig fler nya vänner. Under tiden på språkkursen hade jag tid att i lugn och ro söka en ny bostad och även åka och titta på dem. Jag använde mig av internetsidan: http://www.compartodepto.cl/ där jag både själv kunde söka boende och även lägga upp en egen profil om att jag sökte boende. Efter några veckor hittade jag en lägenhet precis vid Plaza Italia, mitt i centrum, som jag delade med en chilenare. Detta gjorde att jag sparade mycket pengar genom att gå till både språkkursen och Universitetet (även om det tog ca 40 minuter till Universitetet) och hade närhet till uteställen, restauranger, caféer och affärer.  Jag betalade 200 000 pesos i hyra varje månad vilket motsvarar 2700 kr. En delad lägenhet går att hitta för priser mellan 150 000 och 200 000 pesos men att bo själv kostar självfallet en aning mer; 200 000 – 300 000 pesos. Något värt att nämna är att allt ingår när jag anger dessa priser. För mig ingick internet, varmvatten, el, gas och en städerska en gång i veckan. Plaza Italia ligger mellan stadsdelarna Providencia och Santiago Centro. Jag blev rekommenderad att i första hand bo i Providencia vilket var fullt förståeligt när jag sedan såg stadsdelen som var fin och nära till det mesta. Sedan tror jag inte att Santiago Centro är helt fel heller men då kan det vara värt att bo så nära Providencia som möjligt, exempelvis runt metro stationen Bellas Artes eller Plaza de Armas. Ju högre upp mot Anderna man bor desto finare och därför är Las Condes ett bra alternativ också men denna stadsdel ligger en bra bit bort från Universitetet. En annan förmedling som några vänner till mig använde sig av för att söka boende är contactchile.cl. Många hade berättat för mig att Santiago under vinerhalvåret var kallt och de hade helt rätt. Värmen kommer inte förrän i mitten av september och nu pratar vi inte om värmen utomhus, utan inomhus. Det kunde vara ca 14 grader hemma och i skolan om inte ”gaselementen” användes. Jag är glad att jag tog med mig vinterjacka, vantar och sockar men blev tvungen att köpa en extra kofta när jag kom ner för att inte frysa för mycket.

När jag besökte Leonel för första gången pratade vi om vad jag ville få ut av min termin. Jag behövde inte registrera mig som alla andra utan vi kom tillsammans överrens om vad jag skulle hitta på. Jag hade inte kollat upp mycket i förväg då hemsidan är lite svår att förstå sig på vilket inte var något problem när jag kom ner. Han pratar dessutom flytande engelska vilket gjorde det lätt att förstå allt han förklarade för mig. Folkhälsovetenskapsprogrammet finns inte på kandidatnivå i Chile så detta gjorde att jag fick leta kurser på masternivå. Jag fick ett antal dokument med kursbeskrivningar och efter det var det bara att välja. Något att poängtera är att alla kurser är på spanska. Universidad de Chile har 7 fakulteter och den medicinska fakulteten ligger i Independencia. Jag åkte den gula metrolinjen norrut och klev av på stationen ”Cerro Blanco”. Därifrån gick jag 10 min på gatan Santo Domingo (åt vänster) tills jag kom fram till en T-korsning där McDonalds ligger snett framför till vänster. Jag gick hela tiden på höger sida och efter det vita universitetssjukhuset låg den medicinska fakulteten i en grå byggnad. För att komma till folkhälsoavdelningen och Leonel gick jag inte uppför trapporna, utan direkt till vänster och precis innan biblioteket gick jag nedför en annan trappa. Längst bort i korridoren hittade jag alla lärare, inklusive Leonel. Han presenterade mig för andra lärare och studenter men skolan var relativt tom då det under alla månader jag var i Santiago pågick studentdemonstrationer då studenterna ville ändra det orättvisa utbildningssystemet. Detta gjorde att jag inte kunde skaffa mig så många chilenska vänner på skolan. Därför valde jag att ta en spanskakurs även på Universitetet för att fortsätta öva på språket och träffa andra människor. Denna kurs låg på en annan fakultet, i Nuñoa, och bestod av 3 lektioner 2 dagar i veckan. Det blev guld värt för mig att gå på dessa lektioner för att förbättra språket, lära mig mer om Chile och träffa underbara människor. Kursen kostade dock 700 dollar och för att veta hur man söker kan det vara bra att besöka introduktionskursen. Jag fick vetskap om denna kursdag via en annan student som gick på Tandem men jag mejlade även Programa de Movilidad Estudiantil som kunde tala om för mig vilken dag och tid denna kurs var då Leonel inte visste om detta. (jag gick in på Universitets hemsida för att leta fram mejladressen) De berättade bland annat om spanskakursen och hur man registrerar sig. Även om jag inte behövde registrera mig för att gå på kurser på folkhälsovetenskapsprogrammet blev jag nu tvungen att göra det för att komma in på språkkursen som hette Curso español para extranjeros. Det fanns två nivåer men ingen av dem var på nybörjarnivå vilket ändå passade mig väldigt bra då jag gått 4 veckor på Tandem innan. Jag hittade ett bibliotek på den medicinska fakulteten där det även fanns datorer. Jag är dock glad att jag tog med mig en egen dator för att kunna studera hemma och även hålla kontakten med vänner och familj. Ville jag skriva ut dokument var det inga problem då det gick att göra på Universitetet.

Jag hade läst spanska i 7 år på grundskolan men eftersom det var ca 6 år sedan kom jag inte ihåg mycket alls. Innan avresa färskade jag upp minnet lite genom att börja lyssna på spansk musik och hitta språktest på internet men utan Språkkursen på Tandem hade jag aldrig klarat mig. Där fick jag en bra grund som jag kunde jobba vidare med på Universitetet. Då jag skrev uppsatsen på egen hand kunde jag sitta hemma med min dator och ett antal uppslagsverk på internet för att försöka ta reda på vad det var jag läste. Men efter ca 3 månader gick det ändå relativt bra. För att öva så mycket som möjligt på språket skaffade jag mig några chilenska vänner och började även läsa ungdomsböcker och gratistidningarna ”La Hora” och ”Metro” på spanska.   Nu när jag är hemma efter 6 månader kan jag inte säga att jag kan flytande spanska men nog kan jag förstå vad andra säger och även göra mig förstådd.

Det finns en hel del att se och göra i Santiago/Chile. En hel del Salsotek  finns lite överallt så jag tog tillfället i akt och gick på salsakurs 2 gånger i veckan. För att få en utsikt över staden gick jag upp på ”Cerro Santa Lucia” och ”Cerro San Cristobal”. Jag tog dock med mig vänner på dessa utflykter då chilenare gav mig rådet att det inte var riskfritt att gå upp själv. Det finns många caféer, barer, klubbar och restauranger i staden så det vara bara för mig och mina vänner att välja och vraka. För att känna på studentlivet lite gick vi några gånger på studentfesten ”Miercoles pó”. Detta är en klubb där utbytesstudenter får gå gratis medan chilenarna få betala. Här träffade jag människor från alla möjliga ställen av världen. Jag blev medlem på deras sida på facebook för att få veta vart festen höll till just den onsdagen då de bytte lokal varje gång. Andra aktiviteter är ju bio och enligt mig så är den bästa biografen Hoyts som ligger vid den blå metrostationen Simon Bolivar. Parker är alltid mysigt och det finns det gott om i Santiago mellan alla stort trafikerade gator. I några av dessa finns även utomhusgym som verkade bra, även om jag aldrig tog tag i mig själv och gick dit. Shoppa är alltid roligt och jag gick oftast till de lite dyrare galleriorna i Las Condes. Vill man hitta lite billigare kläder/skor/prylar kan det vara värt att besöka marknaderna kring ”Estación Central” eller runt stadsdelen Recoleta vid metrostationen ”Patronato”. Eller varför inte strosa omkring på Avenida Providencia runt metrostationen Pedro de Valdivia? Det finns även en hel del att hitta på utanför storstaden. Ganska snart besökte vi en vingård med Tandemkursen och helgutflykter blev det senare till Valpariso och Viña del mar som ligger endast 1.5 timme från Santiago utmed kusten. De största bussbolagen att använda sig av är Pullman eller Tur Bus och biljetter går enkelt att köpa vid busstationen vid metron ”Universidad de Santiago”. Anderna som kretsar runt staden har varit ett utmärkt resmål för de som älskar att åka skidor. Det gör inte jag så jag tog en ridtur upp till en glaciär istället, minst lika häftigt! Jag försökte boka resor så tidigt som möjligt då de kan ta slut snabbt, speciellt vid långhelgerna och runt den 18 september då Chile firar sin nationaldag.

Detta är ett äventyr jag sent kommer att glömma. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och om världen. Visst har det varit tufft många gånger bland annat på grund av att folk skriker efter en på gatan för att jag är blond och för att Chile har en ”mañana mañana” – kultur som jag aldrig har stött på tidigare. Men det har absolut varit värt det. Har du chansen att göra denna resa, gör den, du kommer inte att ångra dig!