Reserapport - KI-student
Lärosäte: Makerere University
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 08/09

Innan avresa

Motiv för resan

Att jag hamnade i Uganda var lite av en slump. Jag hade inte ens läst några reserapporter därifrån då jag sökte utbytet, men är mycket nöjd med mitt val. Jag visste från början att om jag skulle åka någonstans skulle det vara till en plats som inte påminde om Sverige och där jag skulle få se sådana sjukdomar, inte minst olika infektionssjukdomar, jag inte haft möjlighet att se här hemma. Från början hade jag tänkt mig Chile då jag tidigare studerat spanska och gärna ville repetera det, men då jag upptäckte att det skulle vara vinter där under kursperioden blev det inte lika intressant. Jag hade länge velat besöka Afrika och hade dessutom hört väldigt mycket positivt om Uganda från tidigare studenter och då jag läste om landet på Internet blev jag mer och mer intresserad. 


Information om studierna

Efter att KI var färdigt med sina val fick jag ganska snabbt mejl från Makerere University med ansökningshandlingar. 

Jag gick in på deras hemsida och blev först ganska stressad då jag inte förstod hur jag skulle bära mig åt för att hitta vilka kurser som jag kunde välja. Jag fick dock bra hjälp hos den internationella studievägledaren och kunde skicka in mina papper i tid. På ansökan skulle man skriva vilka placeringar man var intresserad av och hur lång varje placering skulle vara. När jag väl kom ner till Uganda visade det sig dock att detta inte spelade någon roll alls, då man vecka för vecka skulle meddela var man önskade vara. 


För att slippa onödig oro kan det vara bra att man innan resan tar reda på exakt vilka papper KI vill att man ska ha med sig tillbaka. I slutet av min placering påstod nämligen min kontakperson i Uganda att KI krävde underskrifter och omdömen från samtliga placeringar. Jag hade förstått det som att jag inte skulle behöva detta då jag läste SVK, men kontaktpersonen var mycket bestämd. Efter en del meljkontakt med Sverige visade det sig dock att jag haft rätt och alltså inte behövde dessa intyg (om man däremot läser en ordinarie kurs tror jag att detta är något som krävs). Man bör även vara medveten om att det kan ta tid innan man får poängen inrapporterade här i Sverige. Detta gäller nog framförallt om man, som jag, kommer tillbaka under sommaren eftersom alla då gått på semester.


Biljett

Jag kunde inte hitta några direktflyg till Uganda, men man kan välja flera olika väger för att ta sig dit. Några av de bolag som flyger till Entebbes flygplats är British Airways, Lufthansa, KLM och Kenya Airways. Vilket bolag som är billigast varierar relativt mycket beroende på datum. Ett tips är att först leta via generella söksidor som flygstolen.se, men att sedan gå in på flygbolagens egna hemsidor då dessa i flera fall hade lite lägre pris. Jag åkte med British Airways via London och betalade drygt 9000 kr, vilket var mycket smidigt. Jag hade troligen kunnat få ner priset ett par tusen om jag bokat Stockholm-London och London-Entebbe separat. Köper man separata biljetter bör man dock tänka på att om man missar det andra planet för att det första blivit försenat kanske man inte får någon ersättning.


Att ta med

Det mesta finns att köpa i Kampala, så om man skulle glömma något eller inte få plats med det i bagaget gör det inte så mycket. Man bör dock vara medveten om vissa produkter håller en lägre kvalitet än vad man är van vid och att det kan ta ganska lång tid att få tag på vissa saker.


Till sjukhuset

  • Vit rock (minst två, men gärna fler då de snabbt blir smutsiga)
  • Övriga sjukhuskläder om man inte vill ha sina privata
  • Stetoskop
  • Handsprit
  • Engångshandskar
  • Termometer
  • Skor att ha på sjukhuset (täckta, lite snyggare för män)
  • Snyggare byxor, skjorta samt slips för männen 
  • Kjol alt. byxor och överdel för kvinnorna
  • Medicinböcker, gärna någon som får plats i rockfickan (t.ex .Oxford Handbook of Tropical Medicine)
  • Vanliga kulspetsspennor (såg knappt några utan hätta)
  • Reflexhammare
  • Ficklampa
  • Eventuellt namnskylt (man ska få en där, men det kan dröja)
  • Eventuellt leksaker att distrahera barnen med om man ska vara på barnkliniken
  • Förkläden om man t.ex. ska vara på förlossningen

Övrigt

  • Eventuella läkemedel man är i behov av (finns troligen att köpa, men inbland säljs sockerpiller i stället för riktig medicin)
  • Litet reseapotek med antibiotika etc 
  • Bra kamera
  • Ej vita skor då marken är röd och det dammar mycket
  • Varmare tröjor (kan bli ganska kallt på kvällarna och är också kyligare i vissa andra delar av Uganda)
  • Paraply (dålig kvalitet på de som finns att köpa)
  • Myggmedel
  • El-adapter för brittiska kontakter
  • Eventuellt myggnät (dessa är dock betydligt billigare i Uganda och relativt lätta att få tag på. Tänk dock på att det ska vara impregnerat och inte för gammalt då medlet slutar verka)
  • Reseguide (jag hade Bradt´s guide för Uganda, men var inte helt nöjd med denna och ett alternativ kan vara Lonely Planets East Africa)
  • Internationellt körkort (hade själv inte detta, men kände vid flera tillfällen att det skulle varit en stor frihet att kunna hyra bil då kommunikationerna inte alltid är de bästa)
  • Solcreme med hög faktor
Vaccinationer
Jag gick till Wasa Vaccination och fick hjälp med vilka vaccinationer jag behövde. De missade dock att ge mig meningokock, vilket jag fick återvända och be om. Det kan vara bra att gå in på tex www.vaccination.nu och kotrollera vilka man behöver så att man inte missar någon. Jag använde Lariam som malariaprofylax och klarade mig undan biverkningar. Alternativ till detta är Malarone eller Doxycyklin. Jag träffade dock andra resenärer som fått fula hudrektioner då de vistats i sol och samtidigt användt Doxycylkin (och det är ganska svårt att undvika solen helt!).

Visum
Behöver inte ordnas före avresa då det enklast köps på flygplatsen i Entebbe. Ett single entry visa kostar 50 USD, men om man vet att man ska besöka andra länder för att sedan återvända till Uganda kan man köpa ett multiple entry visa.



Ankomst och registrering

Ankomst före kursstart
Det räcker om man kommer dagen innan man ska börja på sjukhuset, då har man även tid att skaffa kontantkort till mobil (kallat sim pack och kostar 3000 shilling på till exempel bensinmackar). Kontanktortet fylls sedan på genom att man köper airtime för rätt operatör. Man bör dock dubbelkolla att man verkligen ska börja den dagen de angett och att det inte är helgdag eller liknande då. Jag hade fått information om att jag skulle börja på långfredagen, men då jag kom (på onsdagen i veckan) visade det sig att jag inte skulle börja förrän på tisdagen efter påsk. (Det finns inte så mycket att göra i Kampala under påsk om man inte känner någon!)

På flygplatsen
Efter att ha klivit av planet får man köa för att köpa visum, vilket kan ta en stund. I ankomsthallen blir man mött av någon av universitetets chaufförer, antagligen James elller Julius. Det finns bakomater på flygplatsen, men jag lyckades inte få ut några pengar utan växlade i stället en del av mina dollar på det växlingskontor som finns där. På flygplatsen kan det vara bra att gå till informationsdisken och be om "The eye magazine", då det i dessa inte bara står vad som händer i staden, utan också innehåller en karta över Kampala som är betydligt bättre än den i Bradt. Från flygplatsen tar det ca 50 minuter att åka till Kampala, men detta kan variera beroende på trafiken. Jag blev först skjutsad till sjukhuset och därefter till den lägenhet där jag skulle bo.

Svenska ambassaden
Enligt tidigare reserapporter skulle man kunna anmäla sin närvaro i landet via mejl, men då jag försökte göra detta fick jag veta att jag måste komma till ambassaden och skriva upp mig på "svensklistan". Ambassaden ligger på 24 Lumumba Avenue, ungefär mittemellan sjukhuset och centrum. Jag var i Uganda under Nationaldagen och hade trott att det skulle vara någon typ av festligheter på ambassaden då jag läst om detta i tidgare rapporter, men så var inte fallet. 

Ekonomi

Kostnadsläge
Man kan leva mycket billigt i Uganda, men turistaktiviteter är relativt dyra. T.ex. kan man få en hel måltid (lokal mat) för under 10 kr och även de mer lyxiga restaurangerna är förhållandevis billiga (kostar ungefär som en lunch i Sverige). Det billigaste sättet att ta sig runt är med hjälp av de vita minibussarna (kallade "taxis") som kör enligt speciella rutter. De kostar mellan ca 2 och 4 kr beroende på avstånd och tid på dagen (rusningstrafik är dyrare). Då det är mycket trafik kan dessa bussar ta lång tid på grund av de dagliga biköerna i staden. När det är mindre trafik ska man vara noga med att välja en som redan har många passagerare, eftersom de väntar med att köra tills de fyllt hela bussen. Lite dyrare är motorcykeltaxi ("boda-boda"). Dessa är populära då de ofta är betydligt snabbare än bussarna och dessutom kör från dörr till dörr. Det är dock väldigt många boda-bodaolyckor och efter en dag på kirurgakuten blir man mer skeptisk till använda dessa. Det dyraste sättet är vanligt taxi ("special hire" eller bara "special"). De ser ofta ut som vanliga bilar och finns lite varstans i stan där det är tillåtet att parkera. Priset är lägre än i Sverige, men ändå inte jättebilligt (kostade tex ca 250 kr att åka från Kampala till flygplatsen). 

De flesta priser är förhandlingsbara, men även om de säkerligen höjer priset lite då det kommer en vit känner man sig sällan lurad och man kan ofta fråga sig hur mycket man ska pruta.

Pengar
I Uganda används ugandiska shilling. Man kan dock inte växla till sig dessa i Sverige och det kan därför vara bra att ta med sig en del dollar (jag hade 300), men bara nya sedlar och större valörer då lägre valörer har sämre växlingskurs. Det finns gott om bankomater i Kampala och det mest användbara kortet är Visa. Man bör dock vara medveten om att även om det står att en viss bankomat accepterar Visa så är det inte säkert att det fungerar. Man ska också vara noga med att alltid ta kvitto, då det var flera som råkade ut för att pengar drogs trots att de inte fick ut några pengar. De bankomater jag tyckte fungerade bäst var de på Garden City samt Oasis. Det är få affärer som accepterar Visa, inte ens hos alla researrangörer kunde man använda sig av det, och det är inte ovanligt att de affärer som trots allt tar emot kort lägger på en avgift.

Boende

Jag hade bett att få hjälp av universitetet med att fixa boende och jag hade före avresan fått reda på att jag skulle bo på Akamwesi Hostel i närheten av sjukhuset. När jag väl kom ner blev jag i stället placerad i en lägenhet i Bukoto ("Bukoto White Flats") som ägdes av en läkare på sjukhuset. Detta kändes till en början lite avsides och ensamt då den jag skulle dela lägenheten med var bortrest och jag egentligen inte visste var i staden jag befann mig. Under min andra dag i Kampala skickade dock kontaktpersonen en läkarstudent som visade runt mig i staden och förklarade hur skulle ta mig till olika platser. Efter några dagar dök också min lägenhetskompis (en student från Holland) upp och det blev mycket trevligare att bo där. Efter ungefär en vecka fick jag reda på att jag skulle betala 500 USD i månaden i hyra och då jag tyckte att detta var alldeles för dyrt bestämde jag mig för att flytta. Jag fick möjlighet att överta en annan KI-students rum på Akamwesi, vilket är ett av de lyxigare studenthemmen i Kampala. Det anses relativt säkert, även om det förekom en del stölder, och ganska många utbytesstudenter bor där. Det är mycket enkelt inrett, men man har egen toalett och dusch och om man har egna kastruller finns det möjlighet att laga mat. Ett enkelrum kostar ca 500 USD för tre månader.

Andra alternativ är t.ex. Gallaway (ett mycket enkelt studenthem där läkarstudenterna bor) eller Edge House (som dock oftast är fullbokat). Man kan också hyra en lägenhet när man väl är där nere, men om man inte har någon att dela den med kan det bli relativt dyrt.

Studier allmänt

Man kan läsa til läkare på flera håll i landet, men utbildningen vid Makerere University är den mest populära. Utbildningen sträcker sig över 5 år och är på Makerere baserad på PBL. Under de första åren är det mest förälsningar etc och det är först under fjärde året som de riktiga kliniska placeringarna börjar (junior clerkship). Femte året påminner mycket om det fjärde, men kallas för senior clerkship, och det ställs nu större krav på studenterna. Efter examen ska man göra AT under 12 månader (4 månader på respektive pediatrik, medicin, gyn/obs och kirurgi). Därefter väljer många att arbeta som allmänläkare, men man kan också göra motsvarande ST (post graduate). 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Internmedicin (GI)
Under denna placering träffade jag bl a patienter med hepatit B, HIV/AIDS, hepatocellulär cancer, leverskada p.ga. antiretroviral behandling m.m. Morgonen började ofta med en föreläsning på avdelningen och därefter var det rond. I princip varje dag var denna med överläkare och det var mycket bed-side undervisning. Ronden höll oftast på till på eftermiddagen och därefter måste alla prover tas då lab inte tog emot prover efter kl 15. Detta fick jag hjälpa till med och förutom vanliga blodprov utförde jag även buktappningar, samt gjorde blodutsryk. Egentligen skulle de ugandiska läkarstudenterna hjälpa till på avdelningen, men då dessa endast dök upp sporadiskt fick jag göra en hel del slavgöra också som att skriva remisser och springa till lab med proverna.

Pediatrik
Min nästa placering var pediatrik där jag var tre veckor på en allmänpediatrisk avdelning. Jag fick bland annat se cerebral malaria, spina bifida, sickle cell, malnutrition m.m. Precis som i Sverige var det en helt annan stämning där och överläkaren var mycket trevlig. Förutom den undervisning som var i samband med roderna, deltog jag även i PBL-sessioner med ugandiska läkarstudenter samt vid presentationer av aktuell forskning vid institutionen. Jag var även en dag på barnakuten och träffade svårt sjuka barn som inte blev inlagda då föräldrarna inte ville detta. Jag tyckte väldigt mycket om denna placering och kan varmt rekommender den.

Infektion
Under mina veckor på infektion var tyvärr alla överläkare och ST-läkare upptagna med kandidaternas kliniska prov, varför en AT-läkare skulle sköta hela avdelningen (ca 40-50 patienter). Han kunde dock få viss hjälp av ST-läkare från USA samt Holland men undervisningen blev lidande. Nästan alla patienter hade HIV eller AIDS och sjukdomar relaterade till detta t.ex. cryptokockmeningit. Precis som under GI-placeringen fick jag jobba ganska mycket och hjälpte bland annat till med LP.

Landsbygden
Jag ville se hur vården såg ut på landsbygden och valde därför att vara en vecka på ett "health center" i Ndejje, vilket inte låg så långt ifrån Kampala. Jag var inneboende hos en familj som hade det relativt gott ställt, men jag var hänvisad till använda en toalett i form av hål i marken och duscha gjorde man genom att skopa vatten över sig. Under min vecka blev jag ganska förfärad över hur lite de undersökte patienterna innan de skrev ut mediciner. Det räckte t.ex. med att patienten sa sig ha ont i halsen för att få recept på antibiotika. Jag deltog även under en vaccinationsdag samt på HIV- och TB-mottagningarna. Under dessa mottagningar ska patienten få medicin utdelad, men då jag pratade med TB-smittad kvinna visade det sig att det inte var alltid det fanns några läkemedel då man skulle hämta och man var då hänvisad till att köpa dessa själv, vilket kostade en hel del.

Gyn/Obs
Läkaren som var "head of departement" på gyn/obs var mycket noga med att placeringen skulle bli så bra som möjligt och att man skulle få se så mycket som möjligt. Jag växlade därför mellan lågriskförlossningar, högriskförlossningar, gynakuten, antenatalmottagning samt gynavdelning. På denna placering har man verkligen möjlighet att själv få göra mycket, men man kan tvingas konkurera med andra utländska studenter. Exempelvis var det även tre barnmorskestudenter från Kanada på förlossningen när jag var där. Jag bestämde mig därför för att gå en natt, vilket var en intressant upplevelse. Jag fick förlösa ett antal kvinnor på egen hand, men kände mig inte redo för att sy eventuella sprickor utan bedövning, utan överlät detta åt barnmorskorna. På högriskförlossningen fick jag assistera vid kejsarsnitt och även ta emot och återuppliva barn efter snitt. Detta var en ganska jobbig placering då jag fick se flera barn som dött intrauterint och även bevittna en gravid kvinna förblöda p.g.a. placenta previa. På gynakuten var jag först med på ronden på akutavdelningen och fick sedan träffa patienter. Här var det många patienter med extrauterina graviditeter samt med spontana aborter. Det som var minst spännande under mina gyn/obs-veckor var nog mina två dagar på avdelning där jag deltog i den ordinarie ronden. Det var dock intressant och samtidigt tragiskt att se hur många kvinnor som tvingats söka vård efter ofullständiga medicinska och kirurgiska aborter. Dessa är nämligen inte tillåtna i Uganda och utförs därför ofta av personer utan tillräcklig kunskap. Jag var även en dag på antenatalmottagningen. Jag kom dock dit en dag då inga av de ordinarie verkade jobba och blev därför till slut satt på att ta HIV-test från blivande mödrar och i vissa fall på deras män. Efter några timmar var jag ganska duktig på att ta venprov, men jag kan inte riktigt rekommendera detta.

Kirurgakuten
Min sista vecka var jag på kirurgakuten. Hit kommer otroligt många trafikolycker och om man vill träna på att sy har man alla möjligheter till detta. Läkarna växlar från dag till dag och det är mest AT-läkare som arbetar där, men en och annan specialist tittar också in. Förutom trafikolyckor fick jag också se allvarliga brännskador, rektalprolaps, inklämt ljumskbråck m.m. Det var en händelserik placering och precis som på gyn/obs har man stora möjligheter att få göra saker om man så önskar.



Språk och kultur

Språk
Engelska är ett av flera officiella språk i Uganda och många kan därför i alla fall en del ord på engelska. I Kampala talar man annars framförallt luganda och det är detta språk som många av de mindre bemedlade, och alltså följaktligen många av patienterna, föredrar. Detta är ett stort hinder då man ska försöka kommunicera med patieneterna om man inte har någon som kan översätta. Under ronderna brukar läkaren ofta tolka, men då det är mycket att göra glöms det lätt bort och man kan ofta känna sig tjatig då man hela tiden frågar vad patienten sagt.

Folket och kulturskillnader
Jag upplevde att de flesta människorna var mycket vänliga och man bör absolut försöka lära känna så många ugandier som möjligt och inte bara umgås med andra utbytesstudenter, något som är lätt hänt. En av de största skillnaderna mellan Sverige och Uganda är avsaknanden av stress, i alla fall utifrån sett (pratade dock med en del som påstod att de var mycket stressade hela tiden). Allt sker enligt "African time", dvs mellan 30 minuter och åtskilliga timmar senare än vad som var bestämt. Man ska heller inte uppträda stressat då man tilltalar folk på gatan och det är viktigt att inleda med att säga "How are you? I am fine" innan man t.ex. fråga om vägen. Man kan annars uppfattas som ganska ohyfsad. Jag uppfattade ugandierna som mycket vänliga och hjälpsamma. Man måste dock vänja sig vid att folk skriker "mzungo" (översatt betyder det ungefär främling). Detta är i sig inte ett nedvärderande ord och de flesta som ropar detta tycker bara att det är spännande med vita. Men visst kan det bli ganska tröttsamt efter ett tag. 

Fritid och sociala aktivteter

Att göra i Kampala
Det kan vara lite svårt att hinna med så mycket på eftermiddagarna efter en dag på sjukhuset då det tar lång tid att förflytta sig i staden och det är väldigt svårt att beräkna hur lång tid en viss sak kommer att ta. Slutar man tidigare en dag eller har en dag ledigt finns ganska mycket att upptäcka i staden och det finns även flera bra restauranger och uteställen som är populära både bland utbytestudenter och inhemska.

Platser att besöka
Ugandas nationalmuseum ligger inte långt från sjukhuset. Här kan man bland annat lära sig mer om landets utveckling, se och även provspela olika musikinstrument. På två ställen i staden finns det större "craft markets" där man kan köpa billigt hantverk. Den ena ligger på Buganda Road ( en parallellgata till huvudgatan Kampala Road) mitt emot 1000 Cups Coffee House (se nedan), och den andra vid nationalteaterna. Fint hantverk finns även på Banana Boat, en affär som finns på tre ställen i staden bland annat i Garden City, vilket är ett av de större köpcentra. Där har de även stadens bästa biograf. Granne med Garden City ligger nyöppnade Oasis, ett annat köpcentrum med bland annat ett snabbköp som har öppet dygnet runt. Det finns många affärer som säljer second hand kläder och den största marknaden för detta är Nakasero Market i närheten av Nakivubo Stadium. Här kan man hitta allt, men man måste hålla koll på sina saker och vara beredd att pruta. 

En bit utanför centrum kan man besöka Kasumbi Tombs, som är med på UNESCOs världsarvslista. Vi promenarade dit, men kände oss ganska slut då solen stod mitt på himlen. På vägen hem upptäckte vi att det var möjligt att komma tillbaka genom att ta olika minibussar. Bahaitemplet ligger också utanför staden. Det har en härlig park med utsikt över staden och det finns en vaktmästare som gärna låser upp och visar templet. 

Om man vill slappa vid poolen en dag finns det flera alternativ. Jag besökte bara Cassis Lodge som ligger söder om staden, men mer centralt finns Hotel Africana och i norra delen Kabira Country Club. Är man i centrum och känner att man behöver en paus kan man gå till Sheraton Gardens där man kan sitta på en bänk och bara ta det lugnt. Om man går dit på en lördag kommer att upptäcka att parken är fylld av brudpar som ska fotograferas.

Uppträdande
Dans och musik är viktiga inslag i den ugandiska kulturen. Jag hade möjligheten att tillsammans med andra utbytesstudenter ta några danslektioner. Även om ingen av oss var särskilt duktiga så var det verkligen roligt och kan rekommenderas om tillfälle erbjuds. Det är finns flera dans- och musikuppträdanden varje vecka. Man bör inte missa föreställningen på Ndere Centre (onsdagar och söndagar) och inte heller den på Nationalteatern på tisdagar. På måndagar är det jam session på en bar som heter Little Flowers på Kampala Road. Trots att kvaliteten på uppträdandena varierer är det roligt att uppleva, då det framförallt är ugandier som går dit och inte så många turister som på de två andra ställena.

Restauranger och caféer
Det finns flera bra restauranger, som exempel kan nämnas den indiska restaurangen Haandi (mångas favorit), 7 Hills Revolving Restaurant (i Garden City, snurrar medan man äter), Mamba Point (italiensk), Sam´s restaurant (har i princip allt). Trots att Uganda producerar kaffe är det svårt att hitta något som är gott, då man oftast får snabbkaffe. 1000 Cups och Café Pap är dock två ställen där kaffet smakar som det ska.

Nattliv
Kampala har ett ganska utbrett nattliv och man kan gå ut de flesta kvällar om man vill. Uganda har flera egna ölmärken och producerar gott öl. Både detta och sprit är billigt, medan vin är förhållandevis dyrt och ofta av tveksam kvalitet. Några av de populäraste ställena är Ange Noir, Club Silk och Iguana. 

Internet och telefon
Man kan lätt hitta internetcaféer, men tyvärr fungerar Internet ofta långsamt och det blir inte alltför sällan strömavbrott. Att ringa både i Uganda och till utlandet är dyrt, men det är förhållandevis billigt att ringa till Uganda från Sverige. Detta var oftast det bästa sättet att kommunicera med familjen.

Utflykter
På helgerna och under de många nationella helgdagarna kan det var skönt att komma bort från Kampala. Om man redan i Sverige vet att det är något speciellt man vill göra i Uganda, kan det vara en bra idé att ta reda på lite om detta redan innan man åkar ner då Internet inte fungerar så bra, se ovan.

Entebbe
Entebbe är den stad där flygplatsen ligger. Den ligger mycket vackert längs Viktoriasjön och här kan man besöka Wildlife Educationcentre (ett zoo, där man också kan övernatta) samt Botaniska trädgården. Det är lätt att ta sig mellan städerna då det går minibussar hela dagen.

Murchison Falls
Jag åkte vid två tillfällen på safari till Murchison Falls, den ena gången med Red Chilli och den andra med Backpackers (vilka är de två billigaste arrangörerna, en helg kostade ca USD 300/person). Resan med Red Chilli avslutades med noshörne-trekking och vi kom inom 10 meter från några av dem. På resan med Backpackers besökte vi i istället chimpanser, vilket var en helt fantastisk upplevelse och vi tyckte att detta var ett bra alternativ till den betydligt dyrare gorillatrekkingen. För övrigt var resorna relativt lika och bestod av en promenad vid "top of the falls", "game drive" samt en båtresa längs Nilen. Tyvärr har många djur i parkerna skjutits, varför det inte är lika djurtätt som t.ex. i Kenya och det är ganska ovanligt att man får se lejon.

Hairy Lemon
är ett hotell på en ö i Nilen någon timmes resa från Jinja. Det var ganska svårt att ta sig dit och egen bil rekommenderas, men det är verkligen värt besväret. Det är otroligt vackert och det finns det finns en strand som är fri från Bilharzia. Vi kunde tyvärr bara stanna en natt, men hade gärna stannat betydligt längre.

Rafting
Efter Hairy Lemon åkte vi till Jinja för forsränning i Nilen. Det finns flera bra organisatörer, och vi valde Nile River Explorer. Det var en stark kontrast till Hairy Lemon, och en fantastisk upplevelse. Tyvärr håller man på att bygga en damm i området och raftingen skulle försvinna inom kort.

Gulu
En dag besökte vi Gulu (ca 6 timmars bussresa från Kampala) där Guds befrielsearmé drog fram för några år sedan. Många människor blev föflyttade från landet till läger för att kunna få mer skydd. Idag har många börjat flytta till sina byar, men lägren finns kvar (de så kallade IDP-camps). Vi besökte två av dessa samt ett health centre. Detta var mycket intressant, men de som bestämde i byarna lät förstå att vi borde ha meddelat vår ankomst i förväg. 

Rwanda
När jag slutat på sjukhuset åkte vi ca en vecka till Rwanda. Bussresan tog 10 timmar och gick stundvis på mycket dåliga väger. Vi hade inte växlat till oss några Franc före resan och fick lite problem då vi skulle betala taxin till hotellet. Lyckligtvis hade vi lite dollar kvar som vi kunde använda. I Rwanda är det ännu svårare att ta ut pengar då man måste gå till en speciell bank som låg i samma köpcentrum som snabbköpet Nakkumatt. Även här är den stora attraktionen bergsgorillorna. Det finns dock även andra nationalparker, men dessa är svåra att nå om man inte har egen bil vilket är ytterligare en anledning till att skaffa internationellt körkort innan man reser. 







Sammanfattning

Som gäst i Uganda är det man ser det man får: Högljutt och kaotiskt, men vänligt och välkomnande. Det är ett vackert land med stor potential, men med många problem inte minst inom hälso- och sjukvårdsområdet. Att få chansen att vistas på Mulago hospital är en unik erfarenhet som både ger en förståelse för problemen inom tropikmedicin men också ger perspektiv på vården i Sverige. Afrika ger mersmak och inspirerar till fler utlandsvistelser med möjlighet att utöva medicin efter examen.