Reserapport - KI-student
Lärosäte: Albert Einstein College of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 11/12

Innan avresa

Jag har alltid varit nyfiken på amerikansk sjukvård. Under flera år har jag i privat regi ordnat med möjligheter att bekanta mig med deras system. Deras sätt att arbeta är medryckande. Att under sista terminen få möjligheten att förlägga två månader på ett annat universitetssjukhus kändes för mig självklart att ansöka om. Förutom amerikanarnas mycket höga pedagogiska anda och fokus på utbildning är chansen att skapa vänner för livet och ta del av en annan kultur något som var människa bör bryta av sin vardag hemma med emellanåt. För min del stod valet mellan Los Angeles eller New York. Jag hade inte varit i någon av dessa städer och förutom själva stadsupplevelsen i sig visste jag att värduniversiteten här håller hög klass enligt tidigare rapporter. Informationen från KI var väl sammanställd på hemsidan, så det var enkelt att orientera sig och göra sina val. Dessvärre innebär alla resor till amerika en tung byråkratibelastning. Det finns en mängd formulär som skall fyllas i dels i pappersformat, dels på internet. Därtill behöver man uppfylla vaccinationskrav och det är väl värt att vara ute i god tid (>6 månader innan avresa) och fixa med dessa praktiska saker. Till störst hjälp var KIs internationella studenthandläggares check-lista där vi utbytesstudenter enkelt kunde bocka av de viktigaste punkterna som behövde vara genomförda innan avresa. Vad gäller den rad intyg som efterfrågas är det bara att följa den gedigna check-listan så hamnar man rätt! Kom även ihåg att Albert Einstein College of Medicine, som jag till slut valde, vill ha en kopia på alla ansökningspapper per post. Ett tips är därför att organisera väl och skicka allt i en enda bunt. Ett annat praktiskt överkomligt hinder är att ordna med studentvisum. För detta behöver amerikanska ambassaden kontaktas och i resetider kan det innebära väntetider på 1-2 veckor innan man får komma dit. Väl på plats är det en god idé att förbereda sig för 3-4 timmars väntan i kön utanför ambassaden, så ta med Dig något att läsa eller ett paraply vid dåligt väder!

Anledningen till att vi gör oss allt detta besvär är därför att behållningen av att resa vida överskrider behållningen av att bara stanna hemma! Det är en upplevelse som man bär med sig resten av livet.

Ankomst och registrering

Beroende på vilka ekonomiska möjligheter man har tycker jag det finns en stor fördel med att försöka vara på plats i åtminstone en vecka innan kursstart. Jag valde själv att åka en vecka till Miami för att ladda upp batterierna innan jag anlände till New York 5 dagar innan kursstart. På Albert Einstein College of Medicine (AECOM) fick jag och min kurskamrat (vi var två från KI på AECOM) alla papper vi behövde, påskrifter och en rundtur under en förmiddag. Har man väl skickat in alla papper innan avresa och kontrollerat att AECOM har allt de behöver innan man anländer går registreringen på plats mycket smidigt. Under de resterande dagarna valde jag att bekanta mig med New York. Om det verkligen krisar både ekonomiskt och tidsmässigt går det säkert att anlända ~2 dagar innan kursstart. Försäkra er bara om att ha kontaktat kursledaren innan kursstart, så ni vet när och var ni ska infinna er på första dagen. Amerikanare har en något striktare syn på studenten än i Sverige. Som manlig student förväntas man komma i åtminstone med nedstoppad skjorta, helst med slips, ett par chinos (ej jeans) och även en kavaj om man har någon.

Jag valde själv medvetet att försöka få kontakt med de amerikanska studenterna i lägenhetsbyggnaderna - de känner till alla praktiska saker, vilket underlättade min vistelse en hel del.

Ekonomi

Kostnaderna i samband med utbytet måste man i regel överskatta för att inte riskera att stå barskrapad innan hemresa. Allt kostar lite mer än man räknar med. För att hålla kostnaderna nere valde jag att bo i AECOMs studentbostäder, en kostnad på ca 5600kr/månad, vilket är ungefär hälften jämfört med vad man får betala per månad för en lägenhet på Manhattan. Flygbiljetten ska man försöka boka så tidigt man kan, då reguljlära biljetter är billigast direkt när de släpps. Likaså om man planerar att göra någon annan resa under utbytestiden bör denna bokas så snart man har möjlighet. Vad gäller mat är andra varor prioriterade än hemma i Sverige. Grönsaker, frukter och färska råvaror i största allmänhet tenderar att vara mycket dyrt! Vanliga matvarubutiker som man kan hitta är Pathmark etc, medan Target och andra brukar vara lite billigare och har generellt lite bättre kvalitet på sitt utbud. Enklast är att försöka åka med någon amerikansk vän som har bil, så kan man 'storhandla' vid några få tillfällen, det sparar både tid och pengar.

Slutligen, värna om att söka stipendier! Det kommer att underlätta vistelsen avsevärt. Som läkarstudenter har ni ett gyllene utgångsläge vid ansökningar. Vi har förhållandevis enkelt för att få stipendier vid ansökan. Jag sökte själv Anna-Whitlocks och Carl-Erik Levins Stipendiefonder och fick stipendier från båda. De stipendierna täckte nästan alla mina utgifter under utbytet. 

Boende

Det finns två huvudsakliga alternativ att ordna med bostad:

1. Hyra en studentlägenhet på AECOMs campus. Med växelkursen när jag var i USA (ca 7kr per dollar), innebar det en månadshyra för mig på 5600kr/ månad. Kom ihåg att USA fortfarande använder sig av checkar. För att betala hyran behövde jag därför ta ut pengar hos en bank och gå till någon affär som ställde ut checkar, och be om en s.k. Money-Order till AECOM Housing Department. Den checken tog man i sin tur och lämnade in till AECOM. Ingen större grej när man väl förstått hur man skulle göra.

2. Hyra lägenhet i andra hand, privat. Oavsett om man hyr en lägenhet själv på Manhattan, eller delar med den andra kurskamraten från KI, så kommer kostnaden att bli ungefär det dubbla jämfört med på campus.

 

 

Studier allmänt

Alla amerikaner som börjar studera medicin startar med fyra år premedical school som består av fyra grundläggande års universitetsstudier, vilka slutar i en s.k. Bachelors degree. Efter dessa första fyra år gör man MCAT (Medical College Admission Test). Resultatet på detta test avgör om man blir antagen till läkarprogrammet och i så fall vilket. Läkarprogrammet utgörs av ytterligare fyra års heltidsstudier. De första tre åren är relativt intensiva. Det fjärde året är något lugnare då de amerikanska läkarstudenterna får fri tid till att åka runt i landet på intervjuer inför internship (~AT). Som KI student kommer vi dit under deras fjärde år, vilket jag bara ser som positivt. Vi har ofta ett stort utbud av kurser att välja bland. Jag valde Vascular Surgery och Diagnostic Radiology på två universitetssjukhus i Bronx (Jacobi Medical Center och Montefiore Medical Center). Generellt kan man säga att patienterna i Bronx har ett avsevärt bredare sjukdomspanorama och mer fulminanta sjukdomsbilder än i övriga delar av landet. Anledningen är att det bor en hel del med ekonomiska svårigheter i Bronx. Eftersom tillgängligheten till specialiserad vård i mångt och mycket beror på vilka sjukförsäkringar man har råd med slutar det med att många inte kan få tillgång till sjukvård förrän det är verkligen nödvändigt. På kärlkirurgen var det t ex inte helt ovanligt att se patienter med så grav ateroskleros, utbredda aortadissektioner / aneurysm att hela aorta behövdes bytas ut från hjärtat och hela vägen ned i benen, något vi ser mycket mer sällan i Sverige och nästan endast i textböckerna. Det var lärorikt att se hur sjukdomar ter sig när de 'tillåts' bli mer fullgångna.

En god kontakt med överläkare (attendings) och AT-läkare/ST-läkare (House Staff) kändes för min del lätt att skapa. Mycket i amerikansk sjukvård bygger på att läkarstudenter är aktivt delaktiga i omhändertagandet av patienterna - de ses vara en del av arbetskraften redan under utbildningen. För mig innebar det att ronda patienterna på kärlkirurgen kl 06.00 på morgonen (s.k. prerounds) innan ronden väl startade kring kl 06.30 med min ST-läkare. Då förväntades jag kunna lägga om kärlrelaterade sår, läkemedelsadministration och ta ställning till fortsatt handläggning. Utvecklande!

På universitetssjukhus glöms aldrig undervisningen bort heller. Under ronderna kunde man stå och diskutera om patienterna med sina ST-läkare och man fick en hel del frågor. Till en början upplevde jag som svensk att vi talar över patientens huvud. Efter ett tag lär man sig dock att det är såhär man utför sjukvård i USA och att patienterna själva är delaktiga och vet om att det är såhär man gör i handläggningen.

En sak jag alltid har tyckt om med USA är att man är duktiga på att identifiera utvecklingsområden hos studenter. Om man t ex märker att man saknar någon teoretisk eller praktiskt färdighet tvingas man antingen läsa på och presentera det dagen efter träna på det praktiska momentet för att sedan göra det själv dagen efter på en patient. Hands on på alla sätt och vis! Som jag ser det är det en anledning till att de klarar av att ha en kortare utbildning än vi har, de har en högre medvetenhet kring sin utbildning och håller hela tiden sina studenter aktiva i en utvecklande miljö. Till Sveriges stora fördel tycker jag personligen att vi utbildas i en helhetssyn som jag tycker amerikanarna missar emellanåt.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Kärlkirurgi:

Under detta fyraveckors kliniska elektiv var jag som student en integrerad del i den kärlkirurgiska verksamheten och fungerade som underläkare med patientkontakt dels på avdelningnarna under de dagliga ronderna, dels på operation, dels under de polikliniska patientbesöken. På operation deltog jag i alla sorters angioplastiker och nyare interventionsformer av både arteriella och venösa kärlåkommor av övre och nedre extremiteten, men även aorta- och carotisrelaterade sjukdomar. Förutom en hel del öppna operationer med graft och kärlrevisioner fick jag även bekanta mig med olika sorters endovaskulära tekniker mycket. En nyttigt inslag var att under några dagar besöka det icke-invasiva kärllabbet och utbildningen i kärlradiologi.
Generellt startade jag kl 06.00 varje dag med prerounds och själva ronderna var ofta klara vid kl 08.30 - 09.00. Under ronderna förväntades jag som student vara aktiv, delta i den praktiska handläggningen av patienterna (t ex omläggning av kärlsår, läkemelsadministrering och val av fortsatt handläggning). Efter detta var det ofta dags att gå ned på operation alternativt ta emot patienter i den polikliniska verksamheten. Luncherna var alltid täckta med något seminarium / föreläsning. I övrigt täcktes tiden med det som finns beskrivet enligt ovan. Jag fick även möjligheten att delta i en konferens under ett par dagar på Manhattan (som chefen på kirurgen anmälde mig till), vilket anses vara den största kärlkirurgiska konferensen i världen av många (the annual VEITH-conference). Detta var en utomordentligt bra möjlighet att på kort tid få en bred uppfattning kring dagens kunskapsläge. Övrig undervisning kompletterades ständigt under tiden man arbetade tillsammans med överläkare eller ST-läkare.
Det enda som jag känner att jag har att anmärka på vad gäller båda elektiven jag deltog i var att amerikanska läkare har en bristande vårdhygien. Kutym är att bära privata skjortor, byxor och slips. Många bar även klockor och ringar. På avdelningar med stora sår som kräver omläggningar var detta givetvis en klar riskfaktor för smittspridning mellan patienterna. Det gäller här att själv vara aktiv att alltid be om nya sjukhuskläder varje dag och vara noggrann att sprita händerna både före och efter patientbesök. Så länge man sköter detta är det inga problem! På det stora hela ett elektiv jag varmt kan rekommendera!

Diagnostisk radiologi:

Under detta fyraveckors kliniska elektiv fick jag till en början bekanta mig med alla olika sorters radiologiska tekniker som finns. Betoningen låg tidigt på att ge oss studenter en uppfattning om vilka indikationer som finns för respektive modalitet. Vi delgavs även en bra helhetsbild kring hur patienterna påverkas fysiskt av radiologiska procedurer och hur samhället påverkas. Vi förväntades även snabbt sätta oss in i hur en radiologisk konsultation går till så att vi själva kunde aktivt delta i att handlägga radiologiska fall med en senior läkare. Varje dag inleddes med didaktiska sessioner där vi studenter enskilt fick genomgång av en radiologisk modalitet av kursansvariga, vilka dess indikationer/kontraindikationer var, hur bilder skall tolkas, hur man svarar ut resultatet, vad kliniker ofta har mest nytta av att veta och rekapitulering av radiologisk anatomi. Efter teorinpassen gick vi alltid ut med en radiologisk konsult för att praktiskt handlägga riktiga patientfall. Detta var mycket nyttigt och jag som student fick först tolka bilderna själv och sedan skriva det radiologiska svaret tillsammans med en senior radiolog. Det fanns även utrymme att rikta in sig på en modalitet som man själv var intresserad av. I mitt fall ville jag gärna lära mig mer om slätröntgen (buk, thorax, övre- och nedre extremiteter) och CT (buk, thorax, skalle), då jag efter vår grundutbildning kände att jag inte på egen hand kan tolka detta basalt själv ännu. Då jag även själv planerar att ägna mig åt kirurgi i framtiden ingav detta en trygghet för mig att veta att jag kan börja titta på bilder själv och inte missa några stora saker. I USA lär man nämligen ofta ut enligt vissa mönster och jag fick scheman för vad jag skulle titta efter i varje organssystem och vad jag kunde vänta mig att se om det avvek från det normala. Det är viktigt att komma ihåg att alla kirurger i Sverige är ansvariga för de preoperativa utredningar som gjorts på sina patienter innan man börjar operera på dem. Detta elektiv har därför avhjälpt något som jag inte kunnat få tillräckligt med exposition kring tidigare hemma. I slutet av elektivet blev jag examinerad under en presentation som vi hade förväntats förbereda. Vi presenterade vårt material och fick sedan frågor kring ämnet. Om jag behövde välja själv vilket elektiv som jag tror jag kommer att ha mest nytta av i framtiden så är det otvetydigt kursen i radiologi. Det är en specialitet i stor framfart och även fast man inte kommer att bli radiolog så är det viktigt att ha tillräckligt med kunskaper och praktiska färdigheter för att kunna ha fruktbara diskussioner med radiologer i handläggningen av patienter!

Språk och kultur

Språket:

Jag har varit på amerikanska sjukhus tidigare och för mig var språkbarriären inget stort hinder. Det största problemet som jag tror utländska studenter ofta möter är de förkortningar som läkarna använder sig av när de förhand skriver i journalerna, som på flera håll fortfarande är på papper. Jag bad om att få en genomgång av de vanligaste förkortningarna som de använder sig av inom den specialiteten och sedan gick jag igenom dessa själv ett par gånger. Det finns även små pocketböcker som innehåller de vanligaste medicinska förkortningarna, och det kan vara värt att inhandla en sådan.

Kulturen:

Den enda kulturkrocken som är tydlig när man kommer till USA är att det finns en annan hierarki än vi är vana vid i Sverige. Det är viktigt att man tilltalar sin överläkare med sin titel för att visa respekt. Som student är det även ovanligt att man fliker in med frågor under möten eller storronder - detta var något jag själv inte alltid hade lätt att följa då dessa möten ofta var utmärkta för mig som student att få svar på någon fråga som jag inte kunnat få svar på tidigare. Frågar man ödmjukt blir snarast uppskattat att man försöker visa sitt intresse. Jag upplever att svenska utbytesstudenter tas emot med stor entusiasm från våra amerikanska kollegor. Jag bodde i Bronx, vilket för ett par år sedan var känt för sin höga nivå av kriminalitet. Generellt kan man säga att universitetsområdet och närmaste omgivningen var mycket säkert att befinna sig i. Alla lägenhetshus är även bemannade med vakter dygnet runt. Under min upptakt i Miami hade jag oturen att hamna mitt i en skottlossning mellan polis och en förövare som skjutit en polis på en annan parallellgata. När jag anläde till Bronx fick jag även höra att en polis och en vakt blivit skjutna på akutmottagningen. Givetvis blev jag skärrad av detta och undrade hur jag skulle förhålla mig till min omgivning för att inte råka illa ut. Jag fick beskrivet för mig att detta var exklusiva händelser och att jag inte har anledning att oroa mig. Jag frågade tidigt om det fortfarande finns områden i Bronx där man inte bör gå på kvällar / nätter. Jag fick en lista på ett par platser där jag gjorde rätt i att hålla mig borta från under kvällstid (t ex Fordham). Efter de händelser jag var med om valde jag mest att utforska Manhattan, men jag räddes inte att fortfarande utforska Bronx på dagtid förstås. T ex är Bronx Zoo väl värt ett besök med sitt otroliga utbud av ovanliga djur (även fast det skar lite i hjärtat att se så fina djur fast på ett zoo).
Det känns viktigt att framhäva hur väl jag bemöttes av alla personalkategorier! På alla högtider (thanksgiving, julafton och nyår etc) blev jag även bjuden hem till någon kollega att fira med. Det var otroligt roligt att uppleva den amerikanska kulturen så tätt inpå. De har mycket glädje i samband med sina högtider.

Fritid och sociala aktivteter

Jag bodde på campus och hade relativt lätt att skapa mig en vänskapskrets. Nu när jag är hemma har jag fortfarande ett par 5-6 stycken amerikanska studenter som jag kommer att fortsätta hålla kontakten med. Varje tisdag var det även en gemensam middag i lägenhetshuset som anordnades av de troende (AECOM är ett judiskt universitet) som bjöd på något tillagat enligt Koscher. På universitetet fanns ett fitnesscenter (Falk Recreation Center) som höll helt ok klass, som vi fick gratis tillgång till. På studentexpeditionen kunde man även hämta ut biljetter till museer och vissa musikaler på Broadway till reducerade priser, vilket varmt rekommenderas!

Sammanfattning

När jag skriver denna reserapport har jag redan hunnit ta läkarexamen vid KI och ska redan om fyra veckor påbörja min AT på KS i Solna. Redan nu känner jag att jag kommer att vilja fortsätta ha utländska kontakter i framtiden. Dessa resor berikar ens liv på ett sätt som man inte kan förutse förrän man väl har rest. Min förhoppning är att så många som möjligt från KI fortsätter att göra dessa utbyten, både för sin egen och universitets skull. Tack för att jag fick chansen att genomgå detta utbyte!