Jag anlände några veckor i förväg eftersom jag hälsade på min kille i Boston. Men egentligen var det bara nödvändigt att vara där någon dag innan. Erik, den andra studenten från KI, och jag ringde och bestämde gemensamt möte med handläggaren på AECOM samt international office på fredagen innnan vår första vecka (började på en måndag). Dels fick vi då hämta ut nycklar och fixa ID-kort, och så fick vi lite info och fick lämna in kopior på våra visapapper. 

Av någon konstig anledning fick vi inte flytta in på studentboendet förran söndagen innan vi började, fastän vi fick nycklarna på fredagen redan. Så jag betalade för att bo på hotell fredag-söndag på Manhattan, vilket var roligt men såklart kostade en slant. 

Det är svårt att skriva något generellt om budgeten när jag var i New York, eftersom den till mycket stor del beror på hur man väljer att leva. Den största kostnaden är såklart boendet. Eftersom både min kursare Erik och jag hade kostnader för våra lägenheter i Stockholm så valde vi att bo på AECOMs studentboende i Bronx. Har för mig att det kostade ca 750 usd i månaden. Det hade såklart rent boendemässigt varit roligare att bo på Manhattan (om man orkade pendla), men då hade man också fått räkna med högre kostnader.

Generellt kan jag väl säga att New York är DYRT jämfört med de flesta amerikanska städer. Det är billigare att äta ute än i Sverige, men budgeten äts snabbt upp av metrokort, alla museer, turistattraktioner, m.m. De flesta museer kostade runt 20 usd för entre. Jag hade definitivt kunnat spara mer på matkostnader, men samtidigt ville man ju gärna unna sig lite när det finns så många fantastiska restauranger att välja mellan. 

Eftersom vi bodde i Bronx spenderade jag ganska mycket pengar på transportkostnader. Billigaste sättet att ta sig in till Manhattan var med lokal buss och tunnelbana, vilket kostade 2.50 usd. Det fanns dock en direkt buss in till Manhattan (bmx10) som gick precis utanför student dorm och som kostade 5 usd i vardera riktning. Framförallt kvällstid tog jag gärna direktbussen då det kändes tryggare än att åka tunnelbanan. Men då fick man alltså räkna med 10 usd bara i transportkostnader om man skulle in till Manhattan en fredagkväll.

Kort om utbildningssystemet i USA, då jag tror att det finns bättre sidor att hitta generell info på: 

Generellt sett kan man väl säga att amerikanska studenter jobbar betydligt hårdare än vi gör i Sverige. Man är mer en del av sjukhusteamet som jobbar kring patienten, och anses vara arbetskraft. Oftast jobbar man i team, med ett team bestående av kanske en attending (överläkare), en-två st fellow (typ post-ST eller ST inom en grenspecialitet), några residents (ST-läkare), några interns (typ AT-läkare) och någon-några medical students. Systemet är mycket mer strukturerat och hierarkiskt, och ju "lägre" ned man är på stegen ju tidigare behöver man komma in på morgonen. Det tredje året när man läser core courses är med students vana vid att komma in ca kl 6 på morgonen för att "pre-ronda" sina tilldelade patienter, skriva SOAP-notes (subjective, objective, assessment, plan), diskutera sin bedömning/plan med någon intern/resident och kanske förfina sin presentation, och sedan formellt presentera sin patient inför attending vid kanske kl 8 när det är rond på riktigt. Attending ger då feed back, ändrar i planeringen vid behov, och grillar ibland studenterna med frågor. Det finns ett begrepp som kallas "pimping", vilket är när man blir utfrågad med intentionen att man till slut inte kommer kunna svara på frågan....  Studenterna har oftast inget sommarlov när de väl kommer ut på kliniska placeringarna utan studierna pågår året runt, med kanske några veckors ledighet totalt över året. Tredje året anses generellt sett vara det mest intensiva, det är då de stora områdena medicin och kirurgi m.m. betas av. Fjärde året är generellt sett känt för att vara ett softar-år. Det är då studenterna har electives och får schemalägga mer fritt, samtidigt som de har någon-några månader "ledigt" från skolan för att hinna ta sina USMLE-prov och åka på intervjuer för residency. En elective är oftast 2-4 veckor lång, och generellt sett är timmarna mycket färre än för core courses, då man mer gör dem för att man utforskar ett område än att man faktiskt är en viktig del av arbetet. 

Jag har försökt att värdera om jag tycker att amerikansk med school students faktiskt är duktigare än de i Sverige. Jag skulle väl säga att det varierar från student till student, precis som hemma. De är mer grillade i detaljkunskaper, medan jag tror att vi är generellt sett duktiga kliniskt och ofta har samma kunskaper om det som faktiskt är viktigt och hur patienten ska behandlas. Däremot tror jag nog att residents efter något år i alla fall är duktigare än ST-läkarna i Sverige, bara för att de tvingas jobba så hårt. 

Jag var lite nervös innan jag kom till USA att man skulle vara mycket sämre än de amerikanska studenterna, och de tyckte jag absolut inte var fallet. Visst kunde man inte alltid svara på alla frågor, men generellt sett hängde man med bra och det skedde ingen direkt "pimping" utan attending var väldigt trevliga när de frågade saker och förklarade mer än gärna när man inte visste. Utbildningen genomsyrade verkligen det kliniska arbetet på ett helt annat sett än hemma i Sverige. Visste var kraven högre än där hemma, men man fick också ut mer och blev väldigt inspirerad av alla duktiga kollegor runt omkring. 

OJ.... ja vad ska man säga, den som blir uttråkad i New York måste det nog nästan vara något fel på... ;)   Sedan kom jag iofs fram till under utbytet att jag inte är någon direkt storstadsmänniska och inte skulle vilja bo i New York på längre sikt, men man kan i alla fall inte klaga på brist på saker att göra. Rekommenderar starkt att man köper en turistbok och bara börjar bocka av utefter intresse....  Sedan är en bra och diskret Manhattan karta till stor nytta. :)  

Pga min kille spenderade jag som sagt ganska många helger i Boston, som jag för övrigt starkt rekommenderar att man hälsar på ifall man får chansen. Det är en fantastisk studentstad och mycket intressant historiskt sett också. Finns ett flertal billiga bussar mellan New York och Boston, och även mellan New York och Washington. Bl.a. greyhound, peter pan, megabus, etc. 

Angående studentliv.... Tyvärr gick jag ju inte mina kurser tillsammans med några andra studenter, men Erik däremot pluggade ihop med några andra amerikanska med school students och vi hängde ihop några gånger. Firade t.ex. nyårsafton på en roof top i nordöstra hörnet av Central Park med utsikt över fyrverkerierna vid Times Square. Riktigt häftigt faktiskt!  Sedan fick vi även kontakt med de AECOM studenter som planerade att åka på utbyte i Stockholm terminen efter, och vi var ute och åt middag. Jättekul att utbyta erfarenheter!  Vid några tillfällen var vi även med på judiska BBQn som de hade varje onsdag, också roligt att få lära sig mer om de judiska traditionerna och kulturen. Jag hade inte insett innan jag åkte hur pass judiskt AECOM är, men det präglade verkligen hela skolan.

Några tips om saker att göra... vissa är ju uppenbara, men ändå... 

Jag rekommenderar verkligen starkt att man åker på utbyte om man har chansen! Trots att jag tidigare bott i Boston i fyra år så fick jag under mina korta två månader på sjukhusen i Bronx en unik inblick i delar av det amerikanska samhället som jag aldrig varit i kontakt med innan, och som man som turist nog aldrig riktigt får uppleva. Kvaliteten på utbildningen, ffa under intensivvårdskursen, var definitivt förstaklassig, men det känns som att den ändå är sekundär till upplevelsen och chansen att reflektera över en annan verklighet än den här hemma. Om det är något jag har kommit fram till så är det nog att jag är otroligt tacksam för den vård vi har i Sverige. Visst finns här många brister med stel byråkrati, nedskärningar m.m., och omvärldens bild av svensk sjukvård tenderar nog att glossa över en hel del av dessa problem, men i jämförelse med det jag fick uppleva i USA så framstår det svenska systemet ändå som rena drömmen. Visst kan man få förstaklassens vård i USA, säkert bättre än den i Sverige många gånger, men då gäller det att man har ett bra jobb, gott om pengar, och rätt försäkring. Bristen på ett basalt trygghetsnät bidrar dessutom till att öka sjukligheten rejält, och orsakar ett enormt resursslöseri med ett överdrivet fokus på akutsjukvård. Samtidigt fanns det en del mycket bra saker, som t.ex. New York states policy att ge vård till illegala flyktingar. Något som vi i Sverige kanske borde dra lärdom av....  Det finns så mycket mer jag skulle kunna skriva om.... fattigdomen, segregationen, det minst sagt ofattbara detaljerna i det amerikanska sjukvårdssystemet.... men istället hoppas jag att du åker dit och upplever det hela för dig själv. New York är verkligen kontrasternas stad, och jag pendlade under min vistelse mellan stark förtvivlan och äckel över staden till att vissa sekunder älska den. I New York kan man på ett kvarters promenad förflytta sig från områden med överflöd och nästintill osmaklig lyx till att se hemlösa leta efter mat i papperskorgar. Det är nästan för mycket för hjärnan att processa.... Jag skulle nog som sagt aldrig vilja bo i New York någon längre tid, men jag tycker samtidigt att mina erfarenheter var otroligt lärorika och att jag växte som människa under tiden. Så tveka inte, utan åk!