Mina motiv för att ansöka om utbyte var primärt att det skulle vara en spännande erfarenhet, och att det vore dumt att inte ta till vara på möjligheten när ett sådant tillfälle erbjuds. Att komma bort från trygga Sverige ett tag och se något nytt, kasta sig ut i ett annat land med annan kultur för att lära sig hantera nya situationer – allt bottnar nog i att vilja växa som person, att kunna klara sig själv i ett nytt land ger ju en otrolig kick och inte minst ökat självförtroende.

Varför just Heidelberg, Tyskland: jag ville bättra på språket och faktiskt få lite användning för skoltyskan man präntade in i 6 år. Jag hade dessutom lite kontakter via familjen i Heidelberg, och jag tänkte att det kunde vara skönt att inte känna sig helt ensam och utlämnad ifall något skulle hända.  Dessutom är det en otroligt vacker stad som också är mycket mindre stad än Stockholm, och det vore kul att testa på en ny stadsmiljö.

Informationen från KI kom i god tid, man hade gott om tid att tänka och planera lite löst innan man faktiskt slängde iväg sin ansökan. KIs handläggare gör ett superbra jobb och finns alltid där för en om man har frågor och behöver hjälp. När det gällde information från Heidelberg fick man ligga i lite. Vad man måste ha i åtanke är att deras terminsystem och datum skiljer sig från Sverige; att söka till deras vårtermin gäller i så fall perioden mars-augusti och inte som i Sverige januari – juni. Eftersom att jag ville åka enligt svensk vårtermin blev det lite knappt om tid när man ville få sina ansökningsblanketter och antagningsbesked från Heidelberg inom loppet av mindre än en månad. Till en början var det lite kommunikationssvårigheter mellan universiteten, men när Heidelberg väl kom till skott gick det mycket fort, och jag hade mitt antagningsbesked en vecka efter att ansökan lämnats in. Men detta råder jag starkt till att ha bättre koll på mer i förväg för att undvika stress och, som i mitt fall, en gnutta panik. Särskilda vaccinationer behövs inte egentligen utöver vad som rekommenderas i Sverige, men Hepatit/TBE etc. kan vara att rekommendera. Med antagningsbeskedet kommer mycket tydlig och utförlig information från Heidelberg om allehanda intyg som måste förberedas innan avresa, t.ex. intyg om finansiell säkerhet, försäkringar, mm. Men när man väl anlände var det bara pass och antagningsbesked som behövde visas. 

Jag anlände en söndag två dagar innan mitt projektarbete tog sin början. I efterhand skulle det nog ha varit bättre att komma dit ca en vecka i förväg för att hinna göra sig bekant med sin bostad och den nya omgivningen, hur man tar sig till universitet/mataffärer etc. Men att skriva in sig vid Universitetet var inte krångligt alls – det var bara att gå till Auslandsamt som berättar precis hur du ska göra, försäkring får du genom att ta med ditt antagningsbesked till ett försäkringsbolag inom gångavstånd från byggnaden där du registreras. Hela processen tog inte mycket mer än en timme. Sedan ska man även skriva in sig i Bürgeramt – dvs. registrera att man numera bor i Heidelberg. Information om detta fick man också vid inskrivningen, där personalen skriver ut kartor med vägvisning precis vart man ska gå. I och med öppettiderna som inte är alltför generösa på resp. organisation så skulle jag räkna med en arbetsdag för detta. Sen var det en liten besvikelse att de enda papper man egentligen behövde var giltigt pass och antagningsbesked – det var aldrig någon som frågade om passfoton, finansiellt stöd, bankutlåtanden och allt det andra man med möda hade förberett innan sin ankomst enligt universitetets instruktioner.

Det fanns introduktionsdagar för Erasmusstudenter, när den tyska terminen började. Men i och med att jag inte läste några kurser utan bara gjorde mitt projektarbete, och redan hade varit där i nästan två månader innan dessa dagar tog sin början, skippade jag det. Jag hade turen att få jobba med fantastiskt öppna och härliga människor som tog sig tid att guida mig genom Heidelbergs alla se och måsten ändå. I och med detta kan jag inte säkert säga om det även erbjöds faddrar, men jag fick inte något sådant erbjudande under min tid här. Tyska språkkurser erbjuds också, men mot en avgift och dessutom under två veckor på heltid. Har man inga tidigare språkkunskaper i tyska samt möjlighet till denna språkkurs skulle jag rekommendera detta, även om de flesta unga pratar bra engelska kan det bli svårigheter med hyresvärdar etc. utan några som helst kunskaper i tyska. Alla kontrakt/dokument från Universitetet och ang. lägenheter var dessutom på tyska.

För att vara Tyskland räknas Heidelberg till en av de dyrare städerna, men i jämförelse med Sverige var det mesta relativt billigt. Det var inga obligatoriska avgifter, men jag kan rekommendera att betala kåravgiften på ca 60 euro/termin då det bl. a. ger bra rabatt på lunchrestaurangerna, samt att du får åka gratis med lokaltrafiken kvällar och helger. Heidelberg är en perfekt cykelstad, så har du en cykel att röra dig med på vardagarna sparar du in mycket pengar på att skippa busskort (vars priser är jämförbara med Stockholms). Dessutom finns det flera billigare matkejdor såsom Lidl, Aldi, PennyMarkt, där man också kan spara pengar på att handla sina varor.

I och med att jag kom med så kort varsel meddelade Universitetet att det skulle bli svårt för dem att förse mig med bostad – så jag fick gå till den privata marknaden. Fördelen är att det finns ett väldigt stort utbud av hemsidor som förmedlar annonser gällande studentlägenheter, både specifika för Heidelberg och för hela Tyskland. Jag använde mig mycket av http://www.wg-gesucht.de/ samt  http://www.zimmer69.de/de/  där jag tillslut hittade en bostad. Här är det definitivt en fördel att kunna lite Tyska. Min uppfattning var att ruljangsen på bostäder ändå var ganska omfattande, det kändes inte omöjligt att hitta en bostad på alltför kort varsel. Men då får man vara beredd på att sänka sina krav. Det försvårades ytterligare i och med att jag inte hade möjlighet att åka ner i förväg och kolla på bostäder, träffa hyresvärdar och ev. bostadskamrater, vilket gjorde att jag ofta blev nekad erbjudanden efter att annonsören träffat andra intresserade. Men ett bra tips är att använda sig av Skype eller liknande – då kommer man åtminstone lite närmare ett riktigt möte. Boende är givetvis det som drar mest pengar. Min egen månadshyra låg på 320 euro plus en kautionsavgift på 705 euro, för ett rum i delad lägenhet med 4 andra personer (kallas WG) som här anses ligga en bit bort från centrala stan (ca 20 minuter med buss). Lägenheten hade allt man behövde men skicket var rent ut sagt bedrövligt – trasiga golv, en vindsvåning med trasigt tak (så det var ganska kallt i början av året då kall luft drogs in dygnet runt) och full med massa bråte, varmvatten som tog slut, köksmaskiner redo för skroten… Man får räkna med att många tar överpriser för skicket på lägenheterna som hyrs ut, särskilt när det gäller desperata utbytesstudenter, så passa upp! Det går att hitta billigare och mer centrala bostäder, men trycket är extremt högt och det krävs mycket tur för den som ställer höga krav om man inte är beredd att betala mer, förstås. Närheten till campus beror på vilket campus man studerar på – delar av Heidelbergs universitet är spridda över hela staden. Men de flesta ligger ändå hyffsat centralt – jag tog mig till labbet med en 8 km lång cykelväg längs vattnet varje dag som var mycket mer behagligt än att trängas på bussen! Sjukhus låg dessutom på samma campus, men totalt sett finns det ca 5 sjukhus spridda över Heidelberg så det finns alltid närhet till hjälp ifall en olycka skulle inträffa. 

Det är svårt för mig att reflektera över studiekurser då jag endast utförde mitt examensarbete i Heidelberg och inte tog några föreläsningar eller dylikt. Däremot lärde jag mig att lärarrelationer är mycket mer formella i Tyskland jämfört med i Sverige – talar man tyska språket är det exempelvis viktigt att visa respekt genom att ”nia” sina föreståndare och inte tilltala dem med ”du”. Detta verkar dock för vissa, som till exempel min handledare, kännas gammalmodigt så en del föredrar ändå att man säger ”du” när man känner varandra, men det är viktigt med tilltalet i början. Samma sak gäller om man ska skicka iväg mail – på KI har jag alltid upplevt att skriva mail till sina lärare som väldigt informellt, man kan inleda ett brev med ”Hej Jonas!” och sen mer eller mindre slänga ut sina frågor direkt. I Tyskland är titlarna i mail aningen viktigare, inleder du inte dina mail med ”Sehr geehrter Herr/Frau/Prof. Dr…” kommer du ses som oseriös. 

I och med att det var många internationella studenter på labbet där jag utförde mitt examensarbete var språket mer eller mindre uteslutande engelska, så med undervisningen var det inga problem. Tyska språkkurser erbjuds också i början av den tyska terminen, men mot en avgift och dessutom under två veckor på heltid. Har man inga tidigare språkkunskaper i tyska samt möjlighet till denna språkkurs skulle jag rekommendera detta, även om de flesta unga pratar bra engelska kan det bli svårigheter med hyresvärdar etc. utan några som helst kunskaper i tyska. De flesta kontrakt/dokument från Universitetet och ang. lägenheter var på tyska, så jag kan definitivt rekommendera att ta med sig ett lexikon. I övrigt är det ju en västerländsk kultur liksom i Sverige, den enda skillnaden är väl att det mesta är mycket mer formellt än här hemma, som t.ex. när det gäller tilltal och allmän hövlighet. Men de är oftast väldigt överseende med detta om de märker att du inte kommer från Tyskland. 

Utöver informationen jag fick angående introduktionsdagarna i Heidelberg så fick jag inga fler meddelanden om särskilda aktiviteter för utbytesstudenter. I och med att jag inte läste några kurser och därmed inte träffade studenter utanför kontaktierna jag fick från mitt labb eller mitt boende, tyckte jag att det var lite bristfälligt. Kanske är situationen bättre ifall man även läser en kurs. Däremot var möjligheterna för idrott och träning fantastiska – på det campus där jag jobbade fanns en stor idrottsanlänning för studenter, Sportzentrum Nord, där man med sin studentlegitimation kan gå på otaliga träningspass helt utan kostnad, varje vardag och lördag under hela dagarna samt även under lovdagarar. Där finns det definitivt något för alla – dock är enskilda idrottskurser avgiftsbelagda.

Heidelberg är kulturellt sett en helt underbar stad – var och varannan vecka är det någon festival på gång, antingen karneval med maskerader, musikfestivaler eller museifestivaler där museer har gratis inträde och håller öppet under nätterna. I och med att Heidelberg är en välkänd studentstad såväl som turiststad är det inte alls svårt att hålla sig sysselsatt – hela centrum är som en förstoring av Stockholms Gamla Stan, vilket jag stortrivdes i. Skulle man ändå tröttna på lilla Heidelberg är det lätt att ta tåget på 20 minuter till den större staden Mannheim som erbjuder ett rikare uteliv. Är man trött på stadslivet över huvud taget kan man istället ta sin cykel och bege sig i motsatt riktning ut mot landet, skogsvandra eller ta en kajak längs med floden Neckar. 

Jag kan redan nu säga att utbytet har fått mig att växa som människa, även om det bara var för en termin. Det är otroligt berikande att lära sig ett nytt språk och en ny kultur, och att på egen hand ha flyttat till ett helt annat land och få det att fungera har varit en stark byggsten för självförtroendet, vilket självklart bara är positivt för min framtida karriär. Utbytet är också en möjlighet för att knyta vidare studie-/arbetskontakter utomlands. För mina vidare studier innebär utbytet att jag med mer entusiasm kommer våga anta fler utmaningar, med en starkare tro i att jag kommer kunna klara av dessa och göra det bra. I framtiden kommer jag kanske vilja engagera mig mer i sammarbete med andra utbytesstudenter för att se till att de som kommer till Sverige själva ska få en minst lika bra upplevelse som jag fick, gärna ännu bättre.

Sammantaget kommer jag se tillbaka på min tid i Heidelberg med glädje, om jag fick möjlighet skulle jag utan tvekan göra om det igen. Sitter du som läser detta och väger mellan att åka och inte åka – ÅK! Du kommer ha mycket nytta av dina erfarenheter.