Obstetrikplacering, Hospital Lagomaggiore, 2 veckor.
Hospital Lagomaggiore är ett offentligt sjukhus vilket innebär att patienterna där tillhör den andel i befolkningen som inte har råd att betala för sin egen sjukvård. Både vård och mediciner var därför helt gratis för denna patientgrupp.
Placeringen innefattade närvaro på klinik måndag till fredag klockan 08-12 samt ett par jourkvällar per vecka. Jag ingick i en studentgrupp med argentinska medicinstuderande som läste sitt sjätte år. Varje morgon samlades vi för morgonmöte med vår handledare och genomgång av dagens aktiviteter. Klinikplaceringar varvades med seminarier, redovisningar och katedrala föreläsningar.
Tack vare det stora patientflödet fick jag se 8 förlossningar på bara några dagar, varav en med sugklocka. Eftersom det är obstetriker och inte barnmorskor som sköter normala såsom komplicerade förlossningar i Argentina fick vi läkarstudenter mer plats i förlossningssalen jämfört med i Sverige. Var och en fick vi turas om att assistera vid partus och sy efter placentaavgång. Resurserna var knappa på sjukhuset men kunskapsnivån hög bland klinikerna. Det var kul att se att läkarna litade så starkt på sin erfarenhet, ett måste när det inte fanns exempelvis CTG-övervakning till hjälp. Smärtlindring under värkarbete och partus var det sällan tal om.
En vanlig dag på kliniken brukade börja med att vi indelades i mindre grupper och fick tilldelat ett antal patienter som vi skulle intervjua och undersöka, varefter detta presenterades för övriga i gruppen. Vidare hade vi 3 pass på gynakuten. Vi studenter ansvarade ganska självständigt för patienterna här under handledning av en specialist som fanns på plats. Detta var nog den mest givande delen av denna placering och här fick jag se en stor patientvariation, exempelvis misstänkta vaginala tumörer, infekterade kejsarsnitt, preeklampsi och hotande förtidsbörd.
Gynekologiplacering, Hospital Italiano, 2 veckor.
Hospital Italiano är ett privat sjukhus dit patienter med sjukförsäkring tillhör. Beroende på vilken vård som ges täcks denna helt eller delvis av patientens försäkring. En följd av att patienterna betalade för sin vård var att dessa även fick större inflytande. Det innebar att vi studenter inte alltid tilläts vara med under operationer/mottagningsbesök.
Varje morgon samlades studenter och läkare för morgonrond klockan 7.45. Därefter var det vissa dagar föreläsning som ST-läkarna turades om att hålla. Klinikplaceringen bestod av auskultation på mottagning samt assistans vid operation. Under mina två veckor på Hospital Italiano såg jag bland annat en myomoperation och endometriosoperation samt fick assistera vid kejsarsnitt. I Argentina tillhör även bröstkirurgi gynekologspecialiteten varför jag fick utföra många bröstundersökningar samt tolka mammografier. Utöver bröstmottagning auskulterade jag på sterilitetsmottagning samt fick assistera vid kolposkopi/pap-smear.
Sammantaget är jag ganska missnöjd med denna placering. Jag fick ingen introduktion till placeringen och det fanns ingen plan för vad jag skulle delta i. Detta resulterade i att jag auskulterade med olika läkare varje dag och kände mig aldrig riktigt välkommen. Som alltid får man dock ut det man gör av placeringen.
Pediatrikplacering, Hospital Notti, 4 veckor.
Hospital Notti är liksom Lagomaggiore ett offentligt sjukhus. Klinikplaceringen innebar närvaro på allmänpediatrisk avdelning klockan 08-12 och därefter föreläsningar klockan 12-13. Jag ingick i ett team bestående av en specialist i pediatrik, en motsvarande ST-läkare samt en annan medicinstuderande. Varje morgon rondade vi gemensamt våra patienter och delade sedan upp journalskrivningen.
Eftersom avdelningen var allmänpediatrisk fick jag se en stor variation av patienter. Min handledare gav mig ofta medicinska artiklar att läsa på till dagen därpå. På så vis kom jag snabbt in i det medicinska språket och hade lättare att hänga med på ronderna.
Jag såg flera patienter med grava sequela efter bakteriell meningit, något som ej är helt ovanligt i Argentina på grund av förseningar i diagnostisering och insättning av antibiotika. En annan vanlig patientgrupp på argentinska pediatriska avdelningar är barn med cystisk fibros. Dessa vårdades inneliggandes i enrum ganska frekvent för intervenös antibiotikabehandling vid infektioner. En patient jag inte kommer glömma var en pojke som vårdats på avdelningen mer än 3 månader efter ett multitrauma, en patient som krävde expertis från flertalet av sjukhusets pediatriska subspecialiteter.
Något som imponerade på mig var att detta sjukhus hade skola för barn som vårdades under längre perioder. Det fanns även ett personaldagis i samma byggnad. Min handledare hade en 4-månaders på detta dagis och slank iväg och ammade med jämna mellanrum. Till skillnad från övriga placeringar var detta ett sjukhus där handhygien ansågs viktigt och mellan varje patient var det handtvätt som gällde.