Neurologi: 

Jag läste denna kurs gemensamt med mina österrikiska kursare. Praktiken under neurologikursen hade jag på Wilhelminenspittal. Kursen var uppdelad i olika veckor med teori och praktik. Jag förde även loggbok vilka ”diagnoser” jag hade sett att ta med mig till Stockholm.  

Den teoretiska delen var förlagd delvis på AKH. Man hade grundliga genomgångar av hur ett neurologiskt status genomförs, men också många föreläsningar som var mer specialinriktade på olika områden inom neurologin. Föreläsningarna kunde behandla allt från information om meningit till central ockulomotoriuspares. Under den teoretiska delen av kursen ingick även moment där studenterna skulle redovisa olika områden inom neurologi för varandra som man fick tilldelade. Jag och en österrikisk kursare fick t.ex. området ”stroke” som vi skulle presentera på cirka 15 minuter. Det andra ämnet man skulle presentera var en vetenskaplig artikel man fick tilldelad. Under denna period läste jag både den kursbok som den österrikiska kursledningen rekommenderade samt den svenska neurologiboken för att kunna hänga med på de svenska kursmålen. Wiens universitet har även en mycket bra hemsida där mycket av kursmaterialet läggs upp- lösenord fick man när man startade kursen.   

Praktiken genomförde jag på Wilhelminenspittal. I min grupp var vi 5 studenter som delades upp på två olika avdelningar. Jag var växelvis placerad på en avdelning med inriktning på stroke-patienter och en mer allmän avdelning. Jag tror att jag såg ungefär detsamma som mina kursare hemma i Sverige. En skillnad i Wien jämfört med Stockholm att man inte får samma ansvar för patienterna i Österrike som man kan få i Sverige. (Det är också vanligt att underläkarna är de som tar alla blodprover och blodtryck på morgonen). Jag hade tur som blev placerad med två läkare som var mycket intresserade av att lära ut och tyckte det var kul att ha studenter. Bäst var placeringen på Pavilion 7 (allmänna) där jag hade en mycket bra handledare som lät oss ta neurostatus på patienter med omedelbar feedback. Dagen startade ofta med en förmiddags rond (där läkarna var bra på att sätta in oss studenter i de olika fallen) och under dagen kunde det vara allt från att man gjorde neurostatus till att man ombads att tillsammans med en läkare tolka en röntgenbild, beroende på hur mycket tid som fanns.     

Psykiatri: 

Psykiatrikursen var uppdelad i en teoretisk del och en praktisk del som båda var förlaggda på AKH. I Sverige ingår även beroendelära i detta moment, något jag läste in självständigt samt kompletterade med klinik när jag kom tillbaka till Sverige.    

Den teoretiska delen var intressant, men kanske inte alltid relevant för det man skulle lära sig sett till de svenska kursmålen. Det var dock bra att alla föreläsningsanteckningar fanns att tillgå på internet så att man kunde ha med sig sin handout till föreläsningen. Även här var det viktigt att ta med sig ett närvaropapper som skulle fyllas i efter varje föreläsning av föreläsaren.   

En förmiddag var vikt åt att sitta med på en storrond inom barn och ungdomspsykiatri, men därefter var jag placerad på en allmän avdelning med två underavdelningar. Under den kliniska placeringen var vi en grupp på tre studenter som var placerade på samma avdelning. För att få tillräckligt med klinisk tjänstgöring stannad jag kvar på samma avdelning efter att min grupp på tre studenter fortsatta med nästa block. Här upplevde jag att det var viktigt att man var tydlig med vad man vill se/göra, och att de flesta var väldigt hjälpsamma om det var något speciellt man var intresserad av. Under psykiatrikursen var det många storronder där man som kandidat följer med. Det österrikiska sjukhussystemet är mer hierarkisk jämfört med det svenska, vilket märktes på förmiddagsronderna där ansvarig läkare gick först in till patienterna åtföljd av underläkare, sjuksköterskor och läkarstudenter. Alla kollegor tilltalas med titel alternativt Herr/Frau och efternamn. Jag är nöjd med min placering här då jag bland annat fick utföra och träna på att ta status och vara med på gruppterapi och inskrivningar. Om det var något speciellt man ville vara med på var det oftast bara att fråga. Utöver min placering här bad jag även att få gå med konsulten en eftermiddag och kväll på sjukhuset, vilket kan rekommenderas! Det gavs då tid att sitta och diskutera de patienter man mötte med chefen som var konsult.   

Som nämnt ovan ska alla studenter år 6 genomgå två praktiska prov (Tertialprüfungen) inom två av de block man läser. Man vet inte innan vilket block man måste ta ett praktiskt prov i på förhand, utan får ett mail efter kursens start om tid och plats. Eftersom jag var där på höstterminen blev jag utvald till ett praktiskt prov i psykiatri. Måste erkänna att det kändes nervöst innan, men blev lugnad av mina kursare att det bara var att läsa på och komma dit förberedd. När jag väl var där visade det sig att det inte var så farligt trots allt: man tilldelades en patient och skulle ta en status som sedan skulle redovisas för examinatorn. Vi var totalt tre studenter som redogjorde för varsin patient och fick frågor om diagnos, symptom etc.