När jag först började fundera över utbyte var jag redan från start inne på att söka mig till USA och i första hand då New York. Initialt fanns vissa funderingar på Brasilien eftersom jag tidigare spenderat en del tid där men mitt fokus landade ändå raskt på USA och det stora äpplet. Anledningen till detta var främst tre. Jag har alltid varit intresserad att studera i USA, efter gymnasiet hade jag så pass långt gångna planer att jag till och med sökte men det föll på att jag inte fick det idrottsstipendium jag ville ha och det rann därför ut i sanden. Så idén att plugga i USA var långt ifrån ny. Jag ville dessutom se det amerikanska sjukvårdssystemet från insidan, det är få system som man hör lika mycket om, som diskuteras lika mycket som USA:s sjukvårdssystem varför jag tyckte att ett utbyte var ett lysande sätt att få en lite närmare inblick. Den tredje stora anledningen till att jag valde att söka mig dit jag gjorde var New York. Precis som så många andra har jag fascinerats av staden så länge jag kan minnas och har i typiskt klyschig stil sagt att nån gång ska jag bo i New York så det var ett bra tillfälle att omvandla ord till verklighet om än för en kortare period.
Eftersom jag i ärlighetens namn var mer intresserad av plats än om exakt vilket universitet jag skulle studera på gjorde jag inte någon närstudie av Mount Sinai innan. Jag kollade runt lite på deras hemsida som inte var så där jättegivande, visste att de var relativt välrenommerade men några djupare efterforskningar gjorde jag aldrig.
När vi väl hade sökt var det en del strul med våra kurser från Mt Sinais håll och ett tag var bollen i luften om det skulle bli något överhuvudtaget, men till slut löste det sig med god hjälp från vår handläggare på KI så det tackar jag för.
På grund av detta krångel blev hela visumprocessen något förskjuten varför jag kom iväg något senare än vad jag hoppats.
Vad gäller visum är annars ett tips att vara ute i god tid och se till att avlägga en del tid för det är ett gytter av papper och annat man ska ordna med. Till slut bokar man tid på ambassaden för intervju vilket i mitt fall innebar 4 timmar av väntande i kö följt av en intervju som var tre frågor och tog lika många sekunder.
Det är överhuvudtaget en hel del fixande inför ett utbyte i USA och det är vettigt att vara ute i god tid. Olika sjukhus och universitet har dessutom olika krav vad man ska ha i form av vaccinationer och hälsoundersökningar så det gäller att ha koll på vad som gäller på just ditt sjukhus. Vi på Mount Sinai var exempelvis tvungna att drogtesta oss vilket jag passade på att göra på plats i USA.
Jag landade på Newark lite drygt två veckor före kursstart, hade egentligen velat vara på plats ännu lite tidigare men på grund av det strul som var med kurser hann jag inte få ut mitt visum tidigare än så. Det hade absolut räckt gott att vara på plats bara ett par dagar före kurserna börjar men det här är New freaking York vi pratar om så jag ville få så mycket tid som möjligt i stan innan allvaret började.
Speciellt mycket information från universitetet fick vi inte på förhand, vi hade en kort introduktionsdag första dan där vi även fick fylla i ett webformulär om sekretess och jag fick prova ut en ansiktsmask eftersom jag skulle vara på lungavdelning, men kan inte säga att jag kände mig speciellt mycket mer informerad efteråt. Jag fick åtminstone info om att jag skulle ut till Queens följande dag eftersom det var ute i Queens på Elmhurst Hospital jag skulle ha min första placering. När jag dagen efter åkte ut till Elmhurst möttes jag av ett "oh sweetie, you shouldn't have come" vilket alltid är trevligt... Det visade sig att det drogtest jag gjort veckan innan ännu inte hade verifierats av ansvarig läkare och de visste alltså inte om jag var drogfri eller hade testat positivt. Men efter det lite bryska mottagandet var kvinnan som tog emot mig på Elmhurst mycket hjälpsam och till slut lyckades hon få den läkare som hade ansvaret att kolla på provsvaren och jag var därmed testad och godkänd, inget för mig okänt heroinmissbruk eller andra överraskningar uppdagades.
New York är dyrt. Det är dyrt att bo, det är dyrt att leva. Staden är dessutom en enda stora gräddbakelse av lockelser som gör det ytterst svårt hålla i plånboken. Det kommer att gå pengar. När du funderar på hur mycket pengar du ska budgetera med räkna högt. Och lägg sen på ett gäng tusenlappar. Då försökte jag ändå äta hemma de flesta kvällar. Men även matbutikerna är rätt dyra.
Det man kan spara pengar på är att dela boende med andra. Att inte lockas alltför mycket av det fantastiska utbud som finns i stan vilket är svårt/omöjligt. Att försöka äta hemma så mycket som det går vilket också är rätt svårt i en stad som är helt uppbyggd kring att äta ute, finns människor som aldrig använt sin spis. Någonsin.
Sen skulle jag också rekommendera alla människor att inte springa runt och shoppa så förbannat, ni kommer ändå aldrig kunna fylla tomrummet i eran själ med kläder. Inte ens om det är en supersnygg blus till halva priset... Men det är mer en personlig åsikt och gäller överallt.
När man kommer som student till Mount Sinai åkte jag dessutom på att betala mitt drogtest och även nån form av Health Insurance vilket tycktes lite märkligt med tanke på att vi var försäkrade hemifrån men jag betalade och såg (någorlunda) glad ut.
New York kostar pengar även om det till viss del går att bromsa utgifterna om man verkligen anstränger sig. Lycka till.
Att fixa bostad i New York till ett någorlunda vettigt pris är inte helt enkelt. Det kostar. Man kunde få hjälp från universitet att ordna boende. Vi var dock några som ville bo tillsammans så vi tittade på andra alternativ, bland annat via craigslist som rekommenderats från flera håll. Jag skickade mail till ett gäng värdar och förmedlare i slutet av december, vilket jag personligen tyckte var i senaste laget med tanke på att jag ville ha lägenheten i mitten av mars och fick svar från några stycken att jag var ute i alldeles för god tid, i New York förmedlas lägenheterna bara några veckor innan man får tillgång till dem. Tillgången på lägenheter är ganska god, dock kräver de flesta hyresvärdar som man får kontakt med via craigslist social security number, vilket man inte får med ett studentvisum, att man har en amerikansk garant som har en årsinkomst på 80 gånger månadshyran alternativt att man betalar hyra för hela året direkt, alltså inget som är aktuellt för en fattig student som ska vara där en kortare period.
Det som är aktuellt är istället att hyra i andra hand, vi fick tag i en lägenhet som låg i sydöstra Harlem på gångavstånd från Mount Sinai, detta genom att en av de jag bodde med hade kontakt med nån som varit på utbyte i New York tidigare så det löste sig bra. Vi hade två sovrum och ett vardagsrum, standarden var helt ok, vi hade tillgång till ett enklare gym och terass. Kostnaden, ca 18000 kr/månad . Som sagt. New York är dyrt.
Har man inte personliga kontakter så finns det mängder av sajter som hyr ut lägenheter både i första och andra hand, vilken som är bäst verkar variera över tid, många nämner craigslist men jag tycker det var sådär, tror det bästa är att botanisera bland det som finns och se var man hittar det bästa alternativet.
Eftersom mitt utbyte var under sista terminen var det kliniska rotationer som gällde. Hur de ter sig kan nog skilja sig ganska rejält på vilken kurs man råkar hamna på, men grundkonceptet är liknande det vi har i Sverige, man följer det dagliga arbetet, får ta ett par patienter som sina egna osv. Det man verkligen får ge amerikanerna är att de är väldigt intresserade av att lära ut, det är rätt hierarkiskt uppbyggt men längs hela linjen verkade alla jag stötte på genuint intresserade av att lära ut, alla hade olika metoder och vissa var tjurigare än andra men det var tydligt att man ser det som en del av yrket att lära ut till yngre, mer oerfarna kollegor. Det ställs frågor, förklaras, mejlas artiklar, skrivs ut artiklar, visas klipp från operationer osv. Det är faktiskt väldigt inspirerande. Just artiklar och forskning är ett tydligt fokus, det ingår på ett mycket naturligare sätt i den dagliga verksamheten att man utbyter, presenterar och rekommenderar bra artiklar för varandra, vilket på ett rätt snyggt sätt för in ett vetenskapligt tänkande i utbildningen. Detta är något vi är mycket sämre på i Sverige där det gärna blir lite krystat när vi ska presentera vetenskapliga artiklar.
Vad avser det praktiska och hur mycket man själv fick utföra var det precis som i Sverige handledarberoende. Min andra kurs var neonatologi som ju är superspecialiserat och där var det rätt begränsat vad jag kunde utföra rent praktiskt men jag fick även där ansvara för egna patienter.
Det är dock så att man får utföra mindre praktiskt som student i USA jämfört med Sverige och till och med för den som är fellow, vilket innebär att man är i slutet av sin specialisering, gäller att man behöver ha en attending(färdig specialist) som övervakar mycket av det man gör, även enklare grejer. Den där tydliga hierarkin igen och säkert har armén av advokater som springer runt i USA med huggtänderna framme också en del med saken att göra.
Jag måste ändå säga att jag trots allt fick göra mer än jag trodde utifrån det jag hört innan jag åkte.
Kurser motsvarande termin 11 på KI
Den första kurs jag läste var Pulmonary, dvs lungmedicin, ute på Elmhurst i Queens. Jag gick bredvid The Pulmonary Consulting Team vilket innebar att om det dök upp någon konsultation som hade med lungorna att göra så ringde man oss. En dag såg ut som så att runt 8 anlände jag till RICU (respiratory ICU), kollade om det fanns några nya konsultationer, följde upp konsulter från dagen före, förberedde de patienter jag tilldelats, åt en donut på läkarrummet med läkarna från RICU. Sen anlände min fellow och den attending som var ansvarig för dagenr och vi började ronda de patienter vi hade. När det kom till de patienter man själv hade ville det till att man hade koll på detaljerna, de tar extremt mycket prover i USA, tog några dar innan jag kom underfund exakt vad de var intresserade av vilket var en hel del och skiljde sig något mellan olika attendings. Inte för att de blev förbannade om det var nån detalj man missat att kolla upp däremot kände man sig rejält dum, men skam är ju en bra morot att lära sig... Relativt snart hittade jag dock min rytm och avrapporteringarna blev smidigare. Förutom att förbereda de egna patienterna, lyssna på kopiösa mängder hjärtan och lungor, kolla på lika stor mängd lungröntgens och CT thorax samt göra hjärt-EKOn fick jag stå med på ett gäng enklare ingrepp och även göra ett par thorakocenteser själv.
Utöver konsulter fick jag även sitta med på lungmottagningen, som kunde vara lite segt bitvis med ändlösa rader KOL-patienter, men det var ett bra sätt att spetsa till sina kunskaper i lungauskultation och dessutom dök det upp ett och annat rätt intressant fall, men generellt var det mer givande att vara på huset.
På torsdagar var det weaning rounds, weaning innebär att man bedömer och testar om patienten kan minska sitt respiratorstöd för att förhoppningsvis i slutändan kunna slippa respiratorn helt och hållet.
På lunchen var det lunchföreläsningar varje dag med gratis käk, vilket alltid är trevligt, föreläsningarna var av varierande kvalitet och art, alltifrån toppforskare som snackade om de absolut senaste rönen inom kardiologin, en fantastisk föreläsning om parasiter komplett med skräckfilmsmusik när han visade filmer på protozoer och annat mysigt, till nervösa andra års residents som var så tråkiga att klockorna och viljan att leva stannade.
Dagarna avslutades alltid med "PFTs" dvs lungfunktionstest, vilket innebar att hela teamet vandrade ner till klinfys och gick igenom dagens skörd av spirometrier något som var speciellt underhållande med en attending som älskade sina PFTs, han var fantastiskt fascinerad av spirometrier och blev som ett barn på julafton varje gång.
Utöver det kliniska arbetet fick en eller flera av oss studenter varje dag en uppgift att kolla upp något speciellt som kommit upp under dagen eller någon artikel som vi dagen efter skulle presentera för hela teamet(och ibland alla på RICU). Detta var väldigt bra, det behövde inte vara nån jättepresentation, 10-15 min med en diskussion efteråt och var ytterst lärorikt. Något vi borde ta efter i Sverige.
Jag är totalt sett nöjd med min placering på Elmhurst, jag tycker jag lärde mig en hel del och alla var väldigt trevliga och intresserade av att lära ut. Vissa dagar kunde det bli lite långsamt men vilka placeringar under utbildningen har inte haft transporststräckor? Dagarna var heller inte så blodiga, började åtta, halv nio och slutade för det mest mellan 15-16, nån gång blev jag kvar till 18.
Min andra kurs var Neonatologi på Mount Sinai. Dagarna började kring 7 på morgonen på NICU(neonatal ICU) med att man förberedde dagens rond, gick igenom varje bebis utveckling över natten, jag fick även här ha hand om egna patienter. Sen anlände vår attending och vi kickade igång ronden, jag fick presentera mina patienter dra deras värden och sen diskuterade vi hur man skulle gå vidare. Jag skriver vi, men jag var inte speciellt involverad initialt, neonatologi hade jag haft en halv dag innan jag kom till USA och ligger rätt långt ifrån mycket annat man håller på med, dessutom hade de en hel del förkortningar och lingo som jag inte hade en aning om vad det betydde. Första veckan var jag helt lost, de sa visserligen direkt när jag kom att alla var lite förvirrade första dagarna på neonatalen, men jag förstod verkligen inte ett ord, de kunde lika gärna pratat grekiska. Men även här tog det sig, jag insåg att "Bs and Ds" betydde bradykardier och desaturationer och till slut förstod jag vad de pratade om och kunde till och med försöka mig på några lösa, om än säkerligen felaktiga, resonemang.
Efter ronden som ofta tog upp större delen av förmiddagen gick alla residents och skrev anteckningar medan fellows gjorde små ingrepp som att tex sätta nål vilket kan var väl så svårt på bebisar som väger 500 gram. Neonatalogi är så pass specialiserat att jag inte kunde göra så mycket själv utan fick mest stå och titta på när de gjorde sina ingrepp vilket kunde vara väl så fascinerande ibland. Om det inte fanns något att stå med på brukade jag passa på att gå runt att lyssna lite närmare på olika blåsljud och kolla närmare på de olika patienterna vi hade. På lunchen gick jag på lunchföreläsning, dock ingen gratis mat på denna kurs utan man fick ta med egen. Föreläsningarna var naturligtvis inom pediatrik, förutom en som var väldigt intressant och handlade om medias roll i och kring sjukvården, och höll generellt bra kvalitet.
Efter lunch gick jag tillbaka till NICU och kollade om det fanns något att göra eller se, fick eventuellt nån uppgift och om det inte fanns något att göra fick jag gå hem, jag slutade aldrig senare än tre och för det mesta innan två.
Utöver ronden och arbetet på NICU sprang vi även ner till förlossningsavdelningen vid förväntade eller uppkomna komplikationer i samband med förlossningar, här fick jag även möjlighet att hjälpa till praktiskt vilket annars var ganska begränsat.
Även på neonatalogin fick jag presentera vetenskapliga artiklar, göra fallpresentationer och dylikt. Här var jag ensam student större delen av tiden så jag fick hålla låda på egen hand.
Neonatologi-placeringen blev också bra. Initialt var det väldigt mycket nytt, men det gick rätt snabbt att lära sig och jag märkte verkligen att jag gick framåt. Eftersom det är svårt att få göra så mycket praktiskt blev det mer en teoretisk placering. Mellan ronden och lunchföreläsningen fick jag ofta sysselsätta mig själv eftersom nästan hela personalstyrkan satt och skrev journalanteckningar, men då fick jag ofta en artikel i näven eller springa ner till förlossningen så jag blev sällan helt sysslolös. Det som dessutom var häftigt med neonatalen var att man fick se otroligt spännande fall, sånt som jag mest troligt inte kommer få se mer under min yrkesmässiga karriär. Så om man är intresserad av en mer teoretisk placering där man får se ovanliga fall och dessutom slutar hyggligt tidigt på eftermiddagen är det en bra kurs, om man vill göra mycket praktiskt ska man nog välja något annat. Jag lärde mig i vilket fall väldigt mycket.
Jag var ju i USA så det var inga större bekymmer, även om man i Queens helst bör kunna alla världens språk eller åtminstone spanska, hindi, mandarin, koreanska, vietnamesiska, tamil, bengali och punjab...
Engelskan var dock inga problem även om det var en del förkortningar och dylikt man blev tvungen att lära sig.
När det gäller kulturen är vi så pass influerade av amerikansk kultur att det inte är några större bekymmer där heller.