Jag läste Neuro, Ögon, ÖNH och psykiatri som clinical rotations. Det är alltså inte några kurser med en utbildningsplan och examination. Jag läste 4 veckor var av Neuro, ÖNH och psyk samt 3 veckor ögon. Sedan läste jag beroendekursen på KI och skrev terminstentan på KI.
Neurologi:
Avdelningen har 3 ST-läkare, 1 Specialistläkare och en rondande överläkare. ST-läkarna sköter avdelningsarbetet och Specialistläkaren är med på ronden och varvar mellan de två ST-läkarna. På fredagen är överläkaren med och rondar. Som student har man ansvar för inskrivningarna. Jag undersökte patienten, skrev journalen och sedan följde min handledare med mig till patienten igen för att se att jag inte hade missat något. I början var de väldigt noggranna för att se att jag gjorde rätt och sen litade de på mig så att jag kunde säga till istället när jag var osäker på något.
När inskrivningarna är klara så finns det ganska mycket man kan sysselsätta sig med och då är det ganska fritt att göra som man vill. Jag följde med på ronden där specialisten rondade. Då kommer det fram vilka undersökningar som ska göras under dagen. Jag lyckades göra en hel del LP och vara med på EEG registreringar etc.
Det finns en hel del utbildningsmoment också med föreläsningar och journal club etc
På eftermiddagarna har överläkarna och specialistläkarna mottagning som man oftast är välkommen att hänga med på.
Jag tyckte det var utmanande att skriva journalerna då de ska skrivas för hand på franska. Däremot så var det värt att lära sig tidigt för det gjorde resten av placeringarna enklare när jag hängde med på vad förkortningar etc betydde. Jag var nöjd med placeringen och tyckte att jag lärde mig mycket. Jag önskar att jag hade haft mer ork att plugga parallellt men jag var så trött efter heldagar med franska så det gick inte riktigt. Ett tips är alltså att plugga lite på sommarlovet innan.
Ögon:
Här är det ST-läkarna som har hand om studenter, det är bara klinikchefen som låter studenterna följa med på sin mottagning. Då kan man följa med läkarna som har hand om akuten, inneliggande patienter, barn eller vanliga konsultationer (uppfölningar etc). Det är också möjligt att följa med på operation men här är det bara ST-läkare som assisterar.
Beroende på handledare så gällde det här att ta ordentligt med plats. Det är ont om tid och massor av patienter så står man inte på sig blir man lätt bara sittandes vid sidan av. Knepet är nog att be någon gå igenom apparaten ordentligt de första dagarna och sedan hugga tag i de andra studenterna och öva på varandra. Handledarna uppskattade att man tog egna patienter och hjälpte till med journalen för då gick det ju också snabbare framåt. Jag kom på det ganska sent och tyckte väl att placeringen var ganska kaotisk. Patienternas integritet stod inte i fokus här där flera patienter kunde undersökas samtidigt i samma rum och läkare sprang in och ut och diskuterade allt inför alla patienter.
ÖNH:
Här var det möjligt att antingen vara på mottagning, operation eller avdelning. Studenterna förväntades skriva inskrivningsjournalen för patienter som skulle på operation. Det gick inte att träffa patienterna innan så journalen var alltid en sammanfattning av ÖNH-läkarens och narkosläkarens handskrivna och inskannade journaler. OFtast var det hopplöst att läsa vad det stod på pappret och det kändes inte som att det fanns något riktigt utbildingsvärde i den sysselsättningen alls. Det tog bara väldigt lång tid. På avdelningen fanns det annars inte mycket att göra.
På operation var det mycket att se men det blev aldrig tillfälle att assistera. Vissa läkare var mer benägna att undervisa än andra så det gällde att vara selektiv med operationerna man gick på.
Det är högt tryck på mottagningen så går man en hel dag hinner man lätt se 20-30 patienter. De allra flesta läkarna var med på att undervisa teoretiskt men jag fick i princip aldrig utföra praktiska undersökningar.
Jag fick se en hel del patienter vilket jag tyckte var bra på den här placeringen och det var möjligt att få vara med på en hel del undersökningar som audiometri, nystagmografi. Tyvärr blev det ganska påfrestande att alltid bara stå vid sidan av och jag kände inte att någon tog ansvar för mig. Här gällde det verkligen att hålla den egna motivationen igång och 4 veckor är väl kanske lite för lång tid för att lyckas med det helhjärtat. Utbildningsmässigt hade denna kurs varit betydligt bättre att läsa hemma.
Psykiatri:
Det är uppdelat på 3 stängda avdelningar: psykos, affektiva sjukdomar, och barn/ungdomar och mottagning. Jag var nästan 2 veckor på affektiva sidan och bytte sedan till psykos. Till och från följde jag med jourläkaren som hade ansvar för akutmottagningen.
Efter morgonronden gick ST-läkarna igenom vilka patienter de skulle träffa underdagen och bjöd i princip alltid med mig på mötena. Det var intressant att tillbringa en längre tid på en avdelning för att kunna följa patienternas utveckling men jag hade också gärna tillbringat en vecka på barn och ungdomspsykiatriska avdelningen. Jag fick inte ta egna patienter.
Psykiatrerna gör inga statusundersökningar och ber gärna studenterna göra dessa. Det är egentligen helt ok men ett tag fastande jag med att bara göra det och var tidvis inte med på en ända psykiatrisk konsultation. Det var en sjuksköterska som sa ifrån åt mig att det ju inte var det jag är här för. Det var en intressant placering men jag tyckte att det i likhet med ÖNH placeringen blev för passivt när jag inte kunde ta egna patienter.