Reserapport - KI-student
Utsikt över Otago Peninsula från toppen av Mt Cargill
Lärosäte: University of Otago
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 12/13

Innan avresa

3/4 2012 fick jag reda på att jag fått en restplats till utbyte i Otago, Nya Zeeland. Vilket så klart var fantastiskt roligt! Jag hade länge viljat åka till Nya Zeeland för att få uppleva dess natur och friluftsliv och såg utbytet som ett utmärkt tillfälle.


Karin Forslund skickade hem mycket bra material om vad man ska tänka på före, under och efter utbytet. Till skillnad från många andra universitet var själva ansökningprocessen ganska okomplicerad till Nya Zeeland. Ansökan kan mailas eller faxas till Jillian Tourelle, internationell studenthandläggare i Dunedin, och ansökningarna togs emot först den första Oktober (6 mån innan avresa), så man kunde och behövde egentligen inte göra så mycket innan dess.
När man blivit antagen till Dunedin University får man ytterligare information om vilka vaccinationer man bör ha samt generell information om Dunedin som stad, förslag på boenden att söka och information om MRSA provtagning.

 

Vaccinationer och provtagning

De vaccinationer man behöver på resan får man information om i materialet från Dunedin. Det innefattar vaccinering av och skydd mot: Polio, Difteri, Stelkramp, Kikhosta, Mässling, Påssjuka, Röda hund, Hepatit B, Tuberkulos, Varicella Zoster. Studenthälsan är till stor hjälp med provtagning och att skiva intyg.
Så nära inpå avresa som möjligt tas MRSA prov på studenthälsan. Tänk på att det tar några dagar att få svar på provet. Svaret kan sedan scannas och mailas till studenthandläggaren i Dunedin. 

 

 

Visum
Det finns information om visum på www.immigration.grovt.nz
Jag rekommenderar att man kollar upp detta i god tid innan avresa. När jag åkte behövde man inte ansöka om något visa om man studerade/befann sig i landet i mindre än tre månader. Det enda man behövde göra då var att fylla i ett formulär på flygplanet innan man landade angående hur länge man skulle stanna, vad man skulle göra i landet, var man skulle bo, om man visste vad som fanns i ens packning osv.

 

Kläder
Förutom träningskläder och fritidskläder behöver du ha med dig privata kläder att ha på sjukhuset. För kvinnor finbyxor och blus eller skjorta och för män finbyxor och skjorta. Byxor och topp funkar också alldeles utmärkt, jeans däremot används ej av läkarna på sjukhuset. Det var tidigare så att man använde rock på sjukhuset, men det gör man inte längre, man behöver alltså inte ta med sig någon rock.

Tänk på att när vi har vår är det höst på Nya Zeeland. Under deras höst regnar det ganska mycket och temperen ligger mellan 5-15 grader. Beroende på var man bor kan det också bli ganska kyligt inomhus.


 

Ankomst och registrering

 Jag tyckte att det var ganska skönt att landa på Nya Zeeland några dagar innan själva utbytet började, framförallt på grund av att jag var ganska trött efter två dygns flygresa och tolv timmars försjutning. Det tog mig nog cirka två dygn innan jag kände mig som mig själv igen.

Första dagen träffar man studenthandläggaren på sjukhuset. Där får man ett passerkort och lite kort information på maximalt 10 min. Sedan visas man till TI (trainee intern) rummet där man kan lämna sin jacka och om man har med sig någon mat. Därefter blir man direkt visad till sin avdelning och sitt team och påbörjar sin placering.
Det finns ingen utnämnd kontaktperson och inte någon fadderorganisation, Destor del av informationen om vad som var på gång under dagen fick man av sin AT läkare eller av trainee interns (sistaårsstudenterna).
Det var enkelt att komma fram till vilka föreläsningar som fanns att gå på och vilken tid man skulle vara vart, så jag tyckte att det räckte med den korta informationen man fick.

Ekonomi

Det som kostar mest pengar när man gör utbyte i Nya Zeeland är flygresan dit och de utflykter man vill göra på plats.
Jag bokade flyget ca 3 månader innan avresa och fick betala ca 10 000, vilket verkade vara ett ganska bra pris.
Gällande utflykter kan man komma undan riktigt billigt! Det finns många härliga vanringsleder och cykelturer som tar alltifrån en halvtimme till flera dagar. Är man däremot intresserad av att se tandvalar i Kaikoura får man räkna med cirka 1000 kr (exklusive resa dit).
Ska man transportera sig runt längre sträckor inom landet kan man komma ganska billigt undan med flyg om man är ute några veckor i förväg, cirka 500 kr Dunedin-Auckland. För kortare sträckor rekommendras att man hyr bil eller åker buss. Tågen är ses ej som transport så mycket som turistattraktioner.

 

På boende kan man spara en del pengar genom att tidigt höra av sig till Mrs Drinkwater (vg se under boende). Vilket kostar cirka 4000 kr i månaden och är mycket trivsamt. I övrigt finns det hostel till bra pris i närheten av sjukhuset (kiwi´s nest) och även möjlighet att dela lägenhet med andra till ett bra pris.
Om man är ute och reser på helger finns det ofta billiga backpacker alternativ, exempelvis YHA kedjan som finns över hela Nya Zeeland och håller bra standard.

 

Gällande matkostnader ligger priserna ungefär som i Sverige, både på matafärerna och på restaurang. På Dunedin hospital finns en personalmatsal där man kan köpa lunch för ca 40 kr.

 

Som jag nämnt tidigare är det inga speciella vaccinationer som man måste ta och man behöver inget visum eller betala någon kåravgift vid värduniversitetet.

Boende

Bostad söker du själv, förslagsvis innan du flyger ner till Nya Zeeland. När du blivit antagen till värduniversitetet får du en lista på boendeförslag i Dunedin.
Jag och min kursare bodde halva tiden hos Mrs Drinkwater och halva tiden på Hostelet Kiwis nest. Båda är mindre än 10 minuters gångavstånd till sjukhuset. Om du är ute i god tid är det större chans att få bo längre hos Mrs Drinkwater, vilket rekommenderas.
På båda dessa ställen finns tillgång till tvättmaskin och gemensamt kök. Man får själv stå för tvättmedel samt betala ca 10 kr för att få tvätta på Kiwi´s nest. Köken är frächa och det finns all utrustning som man kan tänkas behöva.
Att bo hos Mrs Drinkwater är något lugnare då hon har gäster som stannar flera veckor och de allra flesta är läkare under utbildning från olika delar av världen. Dessutom ligger det en bit upp på en kulle till skillnad från Kiwi`s nest som ligger vid George street som är huvudgatan i Dunedin och därav såklart mer traffikerad.
Månadspriset hos Mrs Drinkwater var ca 4000 kr och på Kiwis nest ca 4500 kr.

 

Det finns såklart många andra alternativa boenden, men dessa har jag inte så mycket information om. Man kan bland annat dela lägenhet med andra studenter, vilket är mycket vanligt i Dunedin. Vi fick erbjudande om detta och man kan komma undan billigt, men kom ihåg att kolla upp var lägenheten ligger, det kan vara skönt att ha nära till sjukhuset.

Studier allmänt

Nya Zeeländarnas läkarutbildning är uppbyggd på ett något annorlunda sätt än hemma i Sverige. Det är förhållandevis lätt att komma in på läkarutbildningen här, och sedan läser flera hundra studenter ett mycket tufft första år där gruppen bantas ned till ungefär den halva. Kliniskt läser de på liknande sätt som i Sverig, blockvis med växlande teori och praktik.

På föreläsningar och på kliniken upplever jag en annan stämning än den jag är van vid hemma. Man märker av en helt annan heriarki än hemma där man som student ska vara tyst och hålla sig i bakgrunden om man inte blir tilltalad. Man får direkta, specifika frågor som man ska svara på inför gruppen, vilket ibland kändes lite stressande om det var något man tyckte var svårt att förklara på engelska. Ofta är dock överläkarna hårdast mot fjärde och femteårs studenterna i teamet. Sjätteårseleverna, eller "traineer interns" som de kallas, får inte lika mycket frågor.

 

Oavsett villken specialitet man är inom är det stort fokus på att arbeta i team. I teamet ingår eventuellt en professor, en/flera "Consultant" (överläkare), en/flera "registrars" (läkare under specialistutbildning), en "house surgeon" (AT-läkare), en "trainee intern" (sjätteårselev) och flera fjärde eller femte års studenter.

På avdelningen jag var på hade överläkaren ronden två gånger i veckan, och kom i övrigt till avdelningen dagligen för att träffa nyinlagda patienter eller stämma av med teamet om något var oklart. Två dagar i veckan håll "registrar" i ronden och en dag i veckan var det "house surgeon" jobb.

Den som håller i ronden gör allt samtalande med patienten och all undersökning, house surgeon skriver in samtalet och undersökningsfynden i patientens journal och registrarn kollar läkemedel och labb resultat på en transportabel dator, alla studenter förväntas att stå tysta och observera.

När consultant känner sig  färdig ger hon ofta studenterna i uppgift att stanna hos patienten och undersöka något organsystem medans ronden går vidare. 

 

Alla studenter och trainee intern blir tilldelade ett antal patienter som man förväntas kunna presentera under ronden. När jag säger presentera så menar jag verkligen presentera! Man ska kunna patienten in i minsta detalj och man ska kunna beskriva deras statusfynd på ett utförligt sätt. Man ska alltså träffa patienten varje dag innan ronden och undersöka henne/honom. Mitt i presentationen av patienten inför teamet avbryter gärna överläkaren och ställer frågor angående någon av patientens sjukdomar eller bara för att säga "I'm bored now". 

Heriakin är, som du kanske har märkt vid det här laget, klart märkbar. I stort sätt är det bara överläkaren och läkaren under specialistutbildning som talar med varandra på ett avslappnat sätt. Vi studenter förväntas tilltala överläkaren med Doktor + efternamn, annars anses vi vara mycket oförskämda.
De ständiga frågorna och de höga kraven på studenterna här gör att man alltid vill vara förberedd och att man därför lär sig väldigt mycket. Dessutom är det trevligt att jobba i team, där överläkaren med en gång kan förklara om det är något man inte kan svara på av dennes frågor.

 

 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Jag hade en åtta veckor lång placering på OPH - older peoples health. Det är en geriatrisk rehabliteringsavdelning och patienterna hade både kirurgiska och medicinska åkommor. Det var oftast mellan åtta och tio patienter under vårat team som frekvent byttes ut.

En vanlig vecka på avdelningen:
Måndag: Rond med överläkaren. Multidisiplinärt möte med vårt team, arbetsteurapeut, sjukgymnast och sköterskor.

Tisdag: Rond med ST läkaren. Ground round en timme - där två ST läkare inom två olika specialiteter beskrev ett varsitt spännande fall och sedan berättade om den sjukdomen och vad som är viktigt att tänka på i de fallen.

Onsdag: Rond med AT läkaren. Presentation av en av läkarna på avdelningen av ett dilemma och den aktuella forskningen på området med efterföljande disskussion. En timmes utbildning för sistaårsstudenter.

Torsdag: Rond med överläkaren. Multidiciplinärt möte. Utbildning för AT läkare en timme.

Fredag: Röntgenrond. Rond med ST läkaren.

Alla dagar förväntades jag vara på avdelningen mellan 07.30 och 17.00. Om det inte var så mycket att göra på avdelningen bad jag om att få gå tidigare, det var dock sällan före 16.30. Detta kan variera något med vilka läkare som ingår i ditt team.

 

Som jag tidigare nämnde så var det största inläringstillfället ronderna och mina egna förberedelser inför dessa. Man kunde få vilken fördjupande fråga som helst om patienten och var därför tvungen att vara väl förberedd. Ronderna tog dessutom en stor del av dagen, i genomsnitt fyra timmar.

Undervisningen som vi gick på med sistaårselever och AT läkare var av varierande kvalitet och var kanske inte alltid rellevanta för oss utbytesstudenter. Det handlade bland annat om att ge patienter blod och plasma och vilka biverkningar patienten kan få, om att skriva läkemedelsrecept, om katastrofmedicin på Nya Zeeland med mera. Fast det var ändå ett skönt avbrott från avdelningsarbetet.

När det inte var rond eller någon föreläsning såg min AT läkare till att sysselsätta mig med avdelningsarbete. Jag förväntades göra mycket på avdelningen i form av att skriva remisser till EKG, ekokardiografi, röntgen, psykolog, ortoped, öppenvårdsmottagningar med mycket mera. Jag tog även venösa blodprover, satte venösa infarter och tog arteriella blodgaser. Jag ringde och konsulterade med läkarkollegor och med tandläkare och ringde till labbet för att beställa till prover.

Jag skrev även in patienter på avdelningen och gjorde utskrivningar, vilket var ganska omfattande och tidskrävande uppgifter.

Samtidigt som man ville träffa de patienter som man var tilldelad att kunna allt om för att kunna upptäcka om nya problem uppstått.

 

Jag jobbade väldigt mycket med avdelningsarbetet och kände att jag fick en god inblick i hur det är att vara AT läkare på Nya Zeeland.

Var beredd på att du förväntas göra och kunna lika mycket som deras sistaårselever - trainee interns. De har olika kliniska placeringar sista året och får för detta en mindre summa pengar.

Språk och kultur

Kultur

Det var alltså en del uppenbara skillnader mot den svenska sjukhusmiljön och den första veckan var tuff. Det var ovant att uppleva en så utpräglad heriaki bland läkarna. Det var ovant att man var tvungen att tilltala överläkaren med Doktor och efternamn och att man blev hårt grillad av frågor på ronden. Efter första veckan var man redan ganska van och tog frågorna med en klackspark, det enda som hände om man inte förstod frågan eller kunde svaret var ju bara att de ställde om frågan eller berättade svaret.

En annan skillnad är att alla journaler skrivs för hand i en pärm. Vilket gör att man spenderar mycket tid med att försöka tyda handstilar om man överhuvudtaget hittar pärmen, då det är många yrkeskategorier som ska skriva i den och då den alltid följer med patienten om den ska iväg på exempelvis en röntgenundersökning.
En annan sak som påtagligt skiljer svenska sjukhus från de på Nya Zeeland är hygienen. Man bär på sjukhuset sina egna kläder och i många fall har man långärmad topp, klocka och ringar på som läkare vid ronden. Dessutom har man heltäckningsmattor i korridorerna, vilket känns mycket ohygienisk. Man har riktlinjer att använda sig av de latexhandskar som finns tillgängligt, men det görs tyvärr sällan.

 

 

Språk

Gällande språket var det också ganska tufft första veckan. Framför all på grund av alla förkortningar de använder. Några exempel är:

HPU - has passed urine

NBM - nil by mouth
KUB - kidneys, ureters, bladder
BNO - bowels not open

TROC - trial removal of catheter

w/h - withhold

På avdelningen tas ingen hänsyn till att man inte har engelska som modersmål och man förväntas även förstå alla dessa förkortningar, vilket är positivt på så vis att man snabbt kommer in i språket. Karolinska erbjuder en medicinsk-engelsk kurs för den intresserade innan avresa.
På sjukhuset finns även en stor andel läkare som inte är uppväxta med engelska som modersmål, framförallt från delar av Asien.

 

 

Fritid och sociala aktivteter

Första dagen på universitetet visade den internationella studenthandläggaren, Jillian, mig till TI (trainee intern) rummet. Det är ett sammlingsrum för alla som läser år sex på läkarprogrammet. Det var ett väldigt bra ställe att lära känna andra studenter. De bjöd med oss när de skulle ha fest, gå på marknad, åka till Catlins (nationalpark söder om Dunedin) eller åka till stränder utanför stan. De informerade även om när de hade föreläsningar som vi kunde gå på.

 

Gällande träning hade vi gratis tillgång till ett nybyggt gym som var till för alla studenter i staden. Där ingick fritt utnyttjande av lokalerna, men man fick betala cirka 50 kr/ gång om man ville gå på något av passen. Jag hörde att det skulle vara ett jättefint gym, men var aldrig där och tränade.

Jag och min reskamrat tycker båda mycket om att gå, och i och omkring Dunedin finns många vandringsleder. Kartor finns att få på turistinformationen. Särskilt varm rekomenderas vandringen uppför Mount Cargill. Om vädret är fint har man där utsikt över hela  Otago Peninsula, och det är otroligt vackert.

 

Dunedin är en levande stad med mycket studenter. Det finns många trevliga cafeer, barer och restauranger. Man blir också ständigt uppmuntrad till idrottande av motionärer, rugbyspelare, fotbollsspelare, land hockey spelare med mera. Vi provade även att se när Highlanders spelade hemmamatch på stadens nybyggda Forsynth arena. Om man stod i bland hejarklacken i "Zoo" kostade biljetterna ca 80 kr. Rekommenderas om man vill uppleva Nya Zeeländsk rugby.

 

Det finns även många trevliga ställen att åka till utanför Dunedin. Vi åkte bland annat till Catlins, Kaikoura, Doubtful sounds, Milford sounds, Wanaka och Bay of Islands. Här beror det på vad du själv är intressera av att göra under din tid i Nya Zeeland. Bäst information angående vad som finns att göra hittar du i guideböcker eller genom att fråga på turistinformationen i Dunedin. Där är de mycket hjälpsamma och kan hjälpa dig att planera helgen så att du får ut så mycket som möljigt av den. De kan också komma med råd om mängdrabatter och hjälpa dig att boka med mera.

Sammanfattning

  • Jag rekommenderar ett utbyte till Nya Zeeland om du gillar vacker natur, djur och att göra aktiviteter utomhus. Kom dock ihåg att när det är vår i Sverige är det höst på Nya Zeeland, och att den innehåller en del regn.
  • Försök att boka ditt boende hos Mrs Drinkwater så tidigt du kan för större chans att få bo där fler veckor.
  • Gällande sjukhusmiljön är det en del skillnader gentemot Sverige och det är höga krav på din prestation och på språkkunskaper. 
  • Utbytet var mycket utvecklande och man inser återigen att man klarar mer än man tror.