För att åka på Erasmusutbyte måste man vara iväg minst 3 månader. Det första som måste ordnas med är vilka kurser som skall läsas. För min del var det lite svårt att få ihop det med veckor men det löste sig bra, återkommer till det under ”kurser”. Jag gjorde enbart klinisk placering vilket underlättade iom att jag inte behövde följa föreläsningsscheman (som oftast är helt annorlunda organiserade än vad vi är vana vid). Hur man lägger upp vistelsen gör man i samråd med internationell studenthandläggare och akademisk koordinator. Därefter fyller man i ett formulär som skall till akademisk koordinator. Parallellt med detta skall man hålla en mailkonversation med värduniversitetets utbytesansvarige för att se om upplägget kan godkännas. Var ute i god tid med detta, det kan behövas lite omstruktureringar. Sedan behövs en ansökan till värduniversitetet, var ute i god tid med även detta. Ett tips är att bättra på sin spanska lite innan man kommer dit iom att spanjorerna helst pratar spanska. 

Jag hade inte fått mitt placeringsschema innan jag kom till Madrid, men fick ett lugnande mail att jag skulle få det när jag kom till Erasmus-kontoret. Väl framme fick jag lite information och sedan var det bara att springa iväg till mottagningen.

Madrid är vad gäller mat och nöjen billigare än Sverige. Boende ungefär samma skulle jag tro. Men däremot så gör man mer, äter ute och går på diverse trevligheter och där kan det gå åt lite mer pengar. Med CSN och Erasmus tycker jag man kan leva gott som student.  Metrokort kostade drygt 50€. 

Inget boende var bokat när jag kom ner, utan 4 dagar spenderades på ett trevligt litet hostel med en kursare hemifrån. Vi var två studenter som åkte samtidigt och ville bo i samma lägenhet. Kravet var att det skulle vara centralt och inflyttning snarast vilket minskade våra alternativ. Vi hittade rum genom erasmusflat.com. Vi var ca 10st från världen över som bodde tillsammans. Det kan låta mycket men det var väldigt kul och helt klart värt det iom att jag endast stannade tre månader och inte mötte några andra studenter förrän 6 veckor in på min vistelse. Jag betalde 490€ för ett litet, helt okej, rum. Lägenheten låg precis vid Sol, metro användes bara när vi åkte till sjukhuset. I övrigt så fanns det många som hyrde ut rum, se efter på idealista.com och facebook. Standarden är lägre än hemma, man kan dock luras lite av det yttre men se till att ha tittat på ca 3 rum/lgher innan du bestämmer dig. Det är inte självklart att alla rum har fönster. Vanligtvis vill landlorden ha en månads deposit. 

Jag hade 13 veckor klinisk placering på Hospital Clinico San Carlos. Läkarprogrammet på UCM skiljer sig ganska mycket från KI:s. De studenter jag träffade under neurologiplaceringen (vilket även var de enda läkarstudenterna jag mötte) gick fjärde året. De var på neurologkliniken mån-tors (och vilken klinik studenterna blev placerade på var slumpmässigt, vissa kursare var på reumatologen eller kardiologen) och på fredagar hade de föreläsningar om GI-kanalen. Deras utbildning är sex år och därefter gör de ett prov – MIR. Beroende på hur du presterar på detta prov avgörs om du får börja en specialisttjänst, och de som får bäst resultat får välja först. Det är oerhört stor press på de spanska studenterna och de är mycket bekymrade över om de ens ska få en specialist-tjänst. Efter att ha varit på Erasmus-kontoret fick jag information om placeringarna; klinik, datum och klinikchefens namn. Första dagen på ny placering fick man leta reda på honom och ta de kommande veckorna därifrån. Man kunde få vänta och ibland var det svårt att hitta rätt men det löste sig tillslut då deras sekreterare oftast kunde hjälpa till.

Det kan vara en god idé att gå igenom core curriculum, och få en överblick av schemat och hur mycket tid som spenderas på enskilda moment hemma. Jag hade fått checklistor av en äldrekursare, känn dig fri att maila om det är något du vill titta på.

Hur läkarna har förhållit sig till patienterna har varit olika mellan de kliniker jag varit. Under ögon kunde det vara 4 patienter i samma undersökningsrum och läkarna frågade om personliga frågor. På neurologen med inneliggande patienter så ville läkarna först prata enskilt med patienten och därefter med anhöriga. I princip alla patienter, varje sig specialitet och typ av vårdinstans hade med sig anhöriga. Oftast tog dessa mycket plats och ibland hände det att man inte förstod vem som var patient.

Hygienen var väldigt bristfällig på de kliniker jag var på. Handskar användes sparsamt och operationerna var inte alltid sterila på det viset vi har lärt oss. Man använder vanliga kläder och läkarrock. Ta därför med två stycken hemifrån. 

Det är inte alla studenter och läkare som pratar engelska och de flesta känner sig obekväma med att prata engelska. Därför är det en god idé att fräscha upp sina spanskakunskaper, vilket jag inte hade gjort. Ibland var det väldigt svårt med språket men oftast gick det bra på någon blandning av spanska och engelska. De spanska studenterna utför inte så mycket självständigt arbete så jag utsattes aldrig för att behöva ”arbeta” på spanska på sjukhuset.

Som Erasmusstudent finns det mängder av aktiviteter att följa med på. Flera dagar i veckan är det Erasmus-fester och då och då anordnas resor runt om i Spanien.

Många studenter bor i kollektiv vilket gör att lägenheten också blir en ett trevligt ställe att vara på. Annars så är Madrid fullt av aktiviteter, barer och trevligt folk. Det bör inte ta så lång tid innan man får kontakt med andra studenter eller locals. 

Min tid i Madrid har varit jättebra om ändock lite svår i skolan på grund av språket. Jag har mött många fantastiska människor och upplevt en härlig stad och jag kan verkligen rekommendera att göra ett utbyte. Håll reda på vad som förväntas av studenterna hemma och fräscha upp spanskakunskaperna.