Innan avresa

.
Jag ville åka på utbytesstudier eftersom tillfälle bjöds att komma utomlands och lära känna ett nytt land med annan kultur och få nya vänner. KI hade en mängd universitet att välja mellan, utspridda i stora delar av världen. För mig stod valet mellan Madrid och Kampala. I Madrid såg jag en fin möjlighet att bli bättre på spanska samtidigt som jag gjorde min utlandspraktik. Jag tror att man lär sig språk bäst där det talas Kampala och Uganda visste jag inte mycket om förutom det jag sett i filmen Last King Of Scottland, en film om Idi Amin. Jag visste att det var ett land i östafrika med en historia av krig och oroligheter. Innan jag åkte hade jag många föreställningar om denna del av världen. I min föreställningsvärld såg jag människor gå eller cykla på dammiga vägar, bärandes frukt på huvudet. Jag ville se ifall det fanns någon sanning i den bilden eller om det bara var fördomar. Jag ville också veta hur en arbetsterapeut arbetar där, i ett land som jag antog var mycket fattigare än Sverige. Jag sökte information om arbetsterapi i Uganda på internet men det var svårt att hitta någon. Jag läste igenom alla reserapporter ifrån tidigare utbyten, både sjukgymnaststudenter och arbetsterapeutstudenter, de var till stor hjälp. De var min främsta informationskälla inför avresan.
Julius Kamwesiga, rektor på arbetsterpeututbildningen, var under våren 2009 på KI och han hade en kort föreläsning om Uganda och arbetsterapi. Han berättade mest om kulturskillnader och klimatskillnader. Jag fick ingen djupare inblick i vad en arbetsterapeut gör i Uganda ifrån hans föreläsning.

När jag berättade att jag skulle resa till Uganda blev många mycket oroliga och pratade om tropiska sjukdomar och oroligheter i landet. De undrade vad jag skulle dit och göra, när jag berättade om arbetsterapistudier där, var det många som hade svårt att tro att det fanns arbetsterapeuter i Uganda. Fördomarna om landet var många.

                                                                     Visum och vaccination

Ett par månader innan avresa gick jag till en vaccinationsbyrå i Stockholm city. Där vaccinerade jag mig mot tyfoid feber, meningococcer, gula febern och Hepatit A och B. Jag fick även ett recept på Malaria profylax, Lariam. Det gick smidigt att vaccinera sig, efter två snabba besök på kliniken var jag färdigvaccinerad. Visum kan man beställa ifrån Ugandiska ambassaden  Danmark, eller på flygplatsen Entebbe utanför Kampala. Jag valde det senare alternativet och det var problem, visumet kostade 50 dollar.

Jag åkte tillsammans med min klasskamrat Zabina.

                                                    Ankomst

Jag och Zabina ankom till Kampala helgen innan studierna skulle ta fart. Vi blev hämtade på flygplatsen av fyra studenter ifrån arbetsterapiskolan. Det var bra att ha ett par dagar att strosa runt staden och lära känna omgivningarna innan studierna kom igång ordentligt. Det är en stor omställning att komma ifrån Stockholm som en väldigt välorganiserad stad till Kampala, en oorganiserad, för att inte säga kaotisk, stad. Den omställningen tar flera veckor och jag slutade aldrig att vara rädd för att gå över Kampalas vältrafikerade gator.

                                            Första dagarna på skolan och sjukhuset

På Måndagen, starten på vår första skolvecka i Uganda, gick vi till arbetsterapiskolan som ligger på en kulle bakom det stora sjukhuset, Mulago hospital. Vi blev guidade upp dit av en kompis som går arbetsterapeututbildningen där. Det visade sig att vår kontaktperson skulle komma först dagen därpå. Detta är ganska signifikativt för den Ugandiska kulturen, det är inte lika strikt med tider och tidseffektivitet värderas inte lika högt som i Sverige. Vi gick tillbaka på tisdagen och vår kontaktperson var nu där. Han frågade vilket område vi var intresserad att praktisera inom. Vi bestämde att vi ville praktisera inom pediatrik och blev därför placerade på Mulago hospitals OT-department.

                                                        Ekonomi

Som västerlänning i Uganda räknar folk med att du är rik, vilket du också är jämfört med de flesta du möter på gatan. Folk frågade ofta om jag ville ge dem pengar eller min keps eller något ätbart ifall jag hade det. Dessa kommentarer sades halvt på skämt och jag lärde mig snabbt att det räkte med att le tillbaka och vänligt säga "no". Det mesta är billigare i Uganda, en lunch kostar ungefär 10 kronor och frukt och grönsaker på marknaden är billigt jämfört med Sverige.

                                                    Priserna är ofta förhandlingsbara

 I Uganda förhandlar man ofta om priset. Det hade jag mycket svårt för då jag är ovan att pruta och tycker det kan vara tröttsamt. När man åker kollektivtrafik behöver man inte pruta, det är fasta priser då man åker de små bussarna. Åker man taxi behöver man däremot alltid pruta. Även på marknader och i vissa affärer går det att pruta.
Utbudet av restauranger i Kampala är stort, det finns restauranger med lokal, indisk, europeisk, kinesisk och amerikansk mat. En middag på en lite finare restaurang kostar oftast mellan 50 och 70 kronor.

                                                      Boende

Jag och Zabina bodde på ett studenthem som kallas Akamwesi Hostel som ligger strategiskt till, nära både Mulago hospital och  Makerere University. Det kostar ungefär 4000 kronor för en termin för ett singelrum med egen toalett. Standarden är inte lika hög som i Sverige, det var ofta strömavbrott och vi kunde ibland vara utan rinnandevatten i ett par dagar. Det var inte något större problem då man kunde hämta vatten i en kran precis utanför huset. De hade trådlöst internet på studenthemmet, detta fungerade dock bara ibland och var ofta väldigt långsamt. Internet brukade fungera bäst på lite finare caféer och hotel med trådlösa nätverk.

Alternativ till Akamwesi finns, man kan bo på Edge house som ligger på Makerere campus område och är ett populärt ställe bland utländska utbytesstudenter. Edge house är en villa med trädgård runt om, omgivningarna är lugnare än Akamwesi. Nackdelarna är att det blir något dyrare och att man delar faciliteterna med de andra som bor i villan.

Ett annat alternativ är Mulago guesthouse, detta vet jag inte så mycket om mer än att det ligger på sjukhusområdet.

                                                        Studier                                                                           

Studierna i Uganda planerade och lade vi upp tillsammans vår samordnare i början, vilket jag beskrivit tidigare. De bestod främst av praktik inom pediatric, men också neurologisk rehabilitering och en del psykiatri. Vi deltog även i en del undervisning med arbetsterapeutstudenterna. Relationen mellan lärare/handledare och studenter såg inte ut på samma sätt som i Sverige, handledarna gav patienter till oss studenter med en mening som instuktion "you can work on this patient". Detta skapade förvirring till en början, innan man lärt sig deras rutiner och arbetssätt. Min strategi var att försöka använda mina tidigare kunskaper samtidigt som jag tog intryck ifrån deras arbetssätt och försökte arbeta på likartat. Handledning vi fick var sedan ofta formulerad i frågor som t.ex. "vilken position har caput femur i denna ställning?" alltså en koll av våra kunskaper inom anatomi och sjukdomslära. På samma sätt skedde undervisningen i skolan, med retoriska och kluriga frågor som jag först trodde ställdes för att sätta mig på pottan, men senare insåg jag att det är ett mycket vanligt sätt att tala då man håller föredrag.

                                                       Språk

I Uganda tar man sig fram enkelt med det engelska språket. De allra flesta kan språket som också är landets officiella. Att engelska är officiellt språk beror på att de har ca 40 olika språk i Uganda. De olika språken används beroende på vilken del av Uganda man befinner sig, då de har sitt ursprung i de olika stamfolken. I Kampala tillhör de flesta stammen Buganda, varför deras språk Luganda blivit dominerande. Att som besökare lära sig att använda några enkla fraser på Luganda brukar vara mycket uppskattat.

                                                         Fritid

Att sysselsätta sig på fritiden var inga problem. Det finns tennisbana och squashplan på universitetsområdet och en mängd svimmingpooler på hotell runt om i staden. Min favoritpool låg vid fairway-hotell, där var det billigast inträde och det fanns även ett gym. Vi var några utbytesstudenter ifrån KI som hittade på saker på helgerna. Det finns en mängd vackra platser att besöka i Uganda.

                                                      Fina platser att besöka

Jinja: Nilen rinner igenom Uganda och börjar vid staden Jinja ca tio mil öster om Kampala. Naturen är väldigt vacker här med gröna kullar och mäktiga forsar. Här kan man också forsränna och hoppa bungy-jump.

Lake Nabugabo: En sjö en bit väster om Kampala. Den var en gång i tiden en del av Victoriasjön men är nu en egen sjö med rikt fågelliv. Den ska även vara fri ifrån bilharsia, vilket är en litet parasit som gillar att bosätta sig i människor.

Nationalparkerna: Det finns en mängd naturreservat och nationalparker i Uganda, de flesta med rikt djurliv. I västra Uganda finns Bergsgorillor och längre norrut finns flera stora nationalparker med elefanter, giraffer, flodhästar etc.

                                                                  Kampala

Huvudstaden är en hektisk och ganska smutsig stad, men det en intressant stad att strosa omkring i. Man kommer möta och prata med många människor och finna en hel del shopping som inte liknar svensk. Det finns stora marknader i staden, vissa turistorienterade och specialiserade på arts and crafts andra mer lokala matmarknader och klädesmarknader. De mesta kläder som säljs är begagnade kläder ifrån rikare länder i Europa och Amerika.

Om man längtar till västerländsk kultur finns ett köpcentrum kallat Garden City. Där finns matbutik, klädesbutiker, restauranger och en bokhandel.

Den svenska ambassaden arrangerade en del aktiviteter t.ex. nordiska mästerskap och luciafirande. Dessa aktiviteter var trevliga att medverka i. Det var kul att prata med andra svenskar, de var i Uganda av många skiljda orsaker och det var intressant att lyssna på olika historier om vad man varit med om i Uganda.

                                            Sammanfattning

Mina utbytesstudier i Uganda har varit väldigt givande och intressanta. Att uppleva en kultur och levnadssätt som skiljer sig så mycket ifrån mitt vanliga svenska liv har varit berikande och många fördomar och rädslor jag tidigare hade har försvunnit. Innan avresan hade jag en ganska ensidig bild av hur livet i Uganda skulle vara, men det jag märkte när jag var på plats är att att folket är väldigt vänliga och att jag hade mycket gemensamt med de jag träffade. Dessa möten med kollegor och patienter tror jag har gjort mig till en bättre framtida arbetsterapeut med större förståelse för kulturens betydelse för sättet man handlar och tänker. Jag tror även jag lärt mig att arbeta med små medel och låta patientens berättelser och önskemål vara drivande och inte tänka lika fyrkantigt.