Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad de Oviedo
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Hösttermin 12/13

Innan avresa

Vi var två studenter som åkte på utbytet tillsammans. Det var en sista-minuten-chansning eftersom restplatser fanns. Vi hade läst spanska på gymnasiet båda två och tänkte att det var ett bra tillfälle att träna språket. Det fanns ganska begränsad information både i tidigare rapporter och på universitets hemsida, och kontaktuppgifterna hos KI var ouppdaterade. Det löste sig till slut ändå!


Våra förberedelser inför utbytet till Oviedo var inte omfattande. Vi hade mailkontakt med den utbytesansvarige vid universitetet som generellt tog god tid på sig att svara (läs: allt från en dag till inte alls). Vi skickade förslag på vilka rotationer vi skulle läsa och fick till svar att det skulle gå att ordna. Däremot fick vi inte, även efter många mail, någon information om när vi skulle vara var och om de kalenderveckor som vi hade föreslagit gick att ordna. 


Se till att ha med några kopior av de veckoblad som ska lämnas in till KI när du kommer tillbaka, och/eller länk till veckobladen. Ibland var det lättare att hitta en kopiator än en skrivare.

Spanskan fräschade vi upp lite oengagerat på egen hand, men har du möjlighet och tid kan en spanskakurs vara värt besväret innan avresa (om du som vi inte pratat spanska på ett bra tag).


Ta med några foton i passtorlek! Eventuellt även någon present från Sverige, typ svenskt godis, om du skulle träffa på någon trevlig handledare (IKEA finns dock!).

Ankomst och registrering

Registreringen vid universitetet tar relativt lång tid. Planera för det!


Fört måste man gå till Oficina de los relaciones internacionales (öppet 9-13 mån-ons) för att registrera sig. När vi var där en måndag tog kön två timmar, så det är bäst att vara där i god tid! De vill dock ha ens permanenta adress i Oviedo, och den har man ju sällan när man just kommit ner. När man senare har en permanent adress, kan man komma tillbaka och få ut sitt student-ID-kort, som bland annat är bra att ha om man vill träna på universitetets faciliteter.


Därefter måste man som medicinstudent ta sig till Facultad de Medicina som ligger på Campo de El Cristo (öppet 9-13 alla dagar) och anmäla sig. Om man åker direkt från det internationella kontoret kan man ta buss nr 2 hela vägen fram! Själva kontoret är lite knepigt att hitta eftersom det inte är så välskyltat, men det ligger på plan 1, åt höger (enklast att fråga någon). När vi kom dit kunde sekreteraren vi skulle prata med ingen engelska och visste inte alls att vi skulle läsa kliniska rotationer. Vi fick komma tillbaka dagen därpå och prata med vår kontaktperson, som vi mejlat innan och under sommaren, som sade att allt skulle ordna sig. De hade däremot inte pratat med sjukhuset ännu och det dröjde därför 2 veckor (sic!) från att vi anlände till dess att rotationerna kunde börja. Fullständigt registrerade i deras datasystem blev vi inte förrän i oktober, men tack och lov innebar anmälning till en kort spanskakurs att vi ändå fick inloggningsuppgifter till universitets hemsida.

Oviedo ligger som i en gryta, omgiven av vackra bergssiluetter.

Ekonomi

Snabbanalys

Boende

150-700 euro/mån

Middag

10 euro

Macka

1-3 euro

Lokal bussresa

1 euro

Träningskort

20 euro + 1 euro/träningstillfälle

Obligatoriska avgifter

Det fanns inga obligatoriska avgifter i samband med utbytet, utöver resekostnader som kan bli ganska höga om man inte har koll på kollektivtrafiken.

Det pågick strejk i Asturien när vi var där, och mycket prat om ekonomin.

Boende

Boende kan ordnas på egen hand eller via universitetet . Det finns tre huvudvarianter av boende: Studentboende, Lägenhet/Rum och Värdfamilj.

Värdfamilj

Detta boende förmedlar universitetet. Man kan mejla dem och anmäla sig när man fått sitt informationsmejl om att man är antagen. Boendet ska inkludera eget rum och måltider, men eftersom vi inte träffat något som bott hos värdfamilj vet vi inte exakt vad det kostar. Hör med universitetet!

Studentboende

Studentboendena ägs och förmedlas av universitetet. De är uteslutande rum (enpersons  eller som man delar med andra), ofta ingår måltider i hyran och det finns någon form av tillgång till internet. Verkar trots detta vara dyrt för vad man får, men kräver mindre arbete. Kostar kring 400-600 euro/mån.

Lägenhet/rum

Vad gäller privata boenden så har universitetet en lång lista med privata lägenheter och spanska telefonnummer som hjälp för att hitta boende. Många av lägenheterna på denna lista är delade för flera studenter, där man alltså hyr ett rum. Det är oklart om listan uppdateras eller inte. Nyare annonser, framför allt för delade lägenheter, finns uppsatta på universitetsbyggnadernas anslagstavlor.


Man kan inte förvänta sig att hyresvärdarna man ringer pratar någon engelska, utan om man ligger på vår nivå får man helt enkelt lära sig en standardmening och sedan se till att man förstår NÄR man kan komma och titta på lägenheten. Standarden varierar kraftigt! Internet ingår i vissa lägenheter, och oftast om man hyr ett rum. Annars kan man eventuellt, om man stannar länge, skaffa sig ett eget abonnemang (det är inte några studentpriser…).


Efter fem uppringda nummer från boendelistan ifrån internationella kontoret innan fick vi ett lyckat napp.  En egen central lägenhet med kök, litet vardagsrum och två sovrum för 480 euro/mån (exkl el och internet). Notera att betyget vi satt speglar det boende vi hittade och inte bostadsmarknaden generellt! Beroende på läge/storlek/kvalitet kan de variera mellan 300 och 700 euro (ofta tillkommer betalning för el och/eller vatten - räkna med några hundra/mån). Hyr man ett rum i delad lägenhet kommer man ofta undan billigare (150-300 euro/mån).

Nödvändigheter

IKEA finns, tillsammans med större klädkedjor och sportbutiker, utanför stan i Parque Principado (buss 1 och 12 går hela vägen)

Internet

Internet ingår ibland i lägenheten och oftast i rummet man hyr. Många fik, restauranger och hotell har wifi, och man får fråga om lösenord när man köper något. I övrigt finns ett fåtal internetcaféer. Internet finns i många av universitetets lokaler och man kan ansluta genom EDUROAM vilket är ett samarbete mellan universitet. Hjälp med inställningar och inloggningsinformation fås från KI:s hemsida!

Utöver universitets lista sitter det lappar om boende på alla anslagstavlor på campus.

Studier allmänt

Vi läste endast praktiska rotationer i Oviedo. De rotationer som verkade svåra att få till enligt core curriculum och tidigare reserapporter (urologi, onkologi, primärvård) valde vi att läsa hemma, och likaså introveckan. Introveckan hemma i Sverige visade sig ge en bra grund för placeringarna i Oviedo eftersom den innefattande både övergripande teori och praktiska moment som suturträning och ledstatus. Vi fick genom vårt upplägg ihop exakt 13 veckor, vilket var vad som krävdes för ett Erasmusutbyte. Teorin läste vi på egen hand och vi tenterade sedan hemma i Sverige. 

På sjukhuset

Vi var primärt stationerade på Oviedos och Asturiens största sjukhus Hospital Universitario Centro de Asturias (HUCA), men läste även flera placeringar på Cabueñes i Gijón (Oviedos grannstad). Vi kunde inte läsa våra placeringar i en bestämd grupp med de spanska studenterna, eftersom de läser i en annan ordning och ett annat tempo, och det gjorde placeringarna lite mindre organiserade. Det negativa med det är att man själv får jobba för att få vara med på så mycket som möjligt, men det positiva är å andra sidan att det är mer okej att göra lite som man själv vill.


HUCA och Cabuenes har, till skillnad från alla andra sjukhus i Asturien, fortfarande kvar pappersjournaler. Alla förkortningar, oordningen i papprena, svårigheter att få tag i dem och att de flesta skriver med en förstklassig läkarhandstil gör det väldigt svårt att få någon djupare bakgrundsinformation om patienterna utöver det lilla som andra kan berätta. Status och inskrivning görs främst på akutmottagningen. Studenter går inte in själva till patienter och pratar/tar status som i Sverige.


De spanska studenterna förväntas inte göra något på sina placeringar, och får egentligen heller inte genomföra några ingrepp enligt lag (så som de förklarade för oss). De är oftast bara där kl. 9-12 eftersom de har teoretiska kurser på eftermiddagarna. Vi kom vid 8 och gick när det inte fanns något mer att göra och doktorerna slutade, vilket var vid 14-15-tiden. Spanjorerna äter inte lunch vid 12, utan äter istället efter att de slutat. Det visade sig smart att ha lite t.ex. nötter i rockfickan (eller mer hygienisk plats...) att äta när det blev någon paus.


Att få assistera lite och tvätta sig (”lavarse”) gick ofta bra när man bad om det, och även om man inte alltid får göra så mycket så ser man betydligt mer och får också möjlighet att känna till exempel på tumörer och kärl. Däremot så är läkarna inte så vana vid att studenterna ”gör” något, så som att sy. Man ska absolut fråga, men det är enklare att få träna på sådant vid mindre ingrepp.


På ortopediplaceringarna vi läste vid Cabuenes i Gijón, var läkarna överlag bättre på engelska och mer intresserade av att förklara vad de gjorde och varför, och lät oss även assistera mer. Enligt vår kontaktperson vid universitetet är de i Gijón överlag mer vana vid utbytesstudenter. Sekreteraren för studenterna på Cabuenes satt dessutom på själva sjukhuset och hade bättre koll på studenter och organisation. Hade vi vetat om det i förväg hade vi nog legat på mer för att få tillbringa hela terminen där.

Pluggplatser

Både i centrum och vid de olika fakulteterna finns bibliotek och läsesalar att plugga i. Dessa har dock varierade öppettider och är sällan öppna efter 21 på kvällen eller på söndagar. Alla bibliotek och salar vi besökte var tysta läsesalar. EDUROAM finns oftast.

I Asturien är det rock som gäller.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI

Övre & Nedre GI

Placeringarna var inte uppdelade som hemma, utan bestod av tre stycken rondningslag/grupper med specialområdena lever-gallvägar-pankreas, kolo-proktologi, samt övriga digestionskanalen. Vi fick inte något schema över var vi skulle vara under dagarna, men följde första veckan med några ST-läkare. På morgnarna 8.00 hade de möte om svåra fall och nyintagna patienter. Där förstod man inte så mycket eftersom de pratade i munnen på varandra och väldigt snabbt, men ibland visades några röntgenbilder som gav ledning.

Operation

De första två dagarna hade en av ST-läkarna laparoskopiska kolecystektomier. Andra dagen kunde vi få vara sterila om vi frågade. Det innebar inte så mycket mer än att man fick hålla ett greppinstrument stilla, men det gav ändå mer att få stå nära patienten och se hur ingreppet gick till. Om det fanns något intressant på operationsschemat som ens grupp inte var planerad för (men som var givande för oss) gick det bra att smita med in på någon av dem istället. Vi hann bland annat vara med på flera laparoskopiska kolecystektomier, gastric bypass, leverresektion, Whipple’s, esofasusektomi, sigmoideoresektion, en ockult blödning efter levertransplantation och en ljumskbråckoperation. Appendektomier görs (som i Sverige) sällan inplanerade utan via akutmottagningen och ingen sammanföll med de dagar vi var där dagtid. Överlag lyckades vi få mer undervisning på op än på avdelningen, eftersom flera läkare förklarade medan de opererade och även förklarade ingreppet före eller efter operationen.

Avdelning

Senare i veckan var vi på avdelningen (”La planta”). En till två överläkare, runt tre ST-läkare och ibland ett band studenter rondade tillsammans, och ronden bestod mest av mumlande och bläddrade i pappersjournalen. Överläkaren kände snabbt på magen på många patienter (ofta medan de fortfarande satt upp), men det var inte så att vi eller ST-läkarna hade möjlighet att palpera. Därefter ordinerades prover på pappersblanketter och sedan följde utskrivningar som de dikterade. Överlag gick allting väldigt snabbt och vi fick inte ut så mycket av avdelningsarbetet.

Mottagning

Det fanns även möjlighet att följa med på mottagning (”Consultas”). Man blev dock aldrig tillfrågad eller tillsagd att följa med på någon, och eftersom GI var första placeringen så var vi inte så frispråkiga. När vi gick med så gav det lite mer än att se patienterna på avdelningen eftersom de undersöktes lite mer, men det var många 5-minuterssamtal och det fanns inte så mycket tid för handledning.

Akutvårdsavdelning/AVA

På HUCA fanns, vad vi förstod, ingen riktigt motsvarighet till KAVA/AVA och vi fick därför plocka ihop lite av det vi tyckte oss behöva se. Patienterna skickas normalt sett antingen direkt till op efter akuten, eller så skrivs de in på antingen en lämplig avdelning eller IVA. Vi tittade till IVA en av dagarna för att kontrollera en svårt sjuk patient som väntade på operation. Övrig tid spenderade vi på GI/buk-avdelningarna, några dagar med den person som var jour och hade sökare, och någon dag på operation. Sökaren ringde dock inte så ofta och det är möjligt att man egentligen får ut mer av att vara hela den här veckan på IVA.

Akutmottagning

Vi hade strul med universitetet inför den här placeringen. Det visade sig nämligen att sekreteraren enbart hade pratat med sektionschefen för traumatologi/ortopedi, som inte var chef för akutmottagningen. Därför var vi inte medplanerade i schemat överhuvudtaget. Vi fick gå ner till akuten i alla fall de dagar vi ville, det var ingen där nere som misstyckte och vi stötte aldrig på mer än en student i taget där i alla fall. Vi fick ihop ca två veckor, men utspritt under de fyra sammanhängande veckor som vi var på traumasektionen. Mängden patienter varierade på akuten, men överlag var det mycket lugnare än i Stockholm. Det fanns dagar när det inte dök upp mer än 2-3 patienter på traumadelen innan kl. 12. Staden har 300 000 invånare och det är Asturiens nästa största sjukhus, men vår teori är att fler personer söker lättakuter och vårdcentraler. En betydande andel av patienterna på akutmottagningen kom under eftermiddags- och kvällstid när vårdcentralerna hade stängt.

Ortopedakuten

Det fanns en separat akuten-del för ortopediska patienter (”Traumatología”). Patienterna sökte främst med olika frakturer och knäsmärtor, men även en del lumbago, luxationer och mindre trafikolyckor. Det var nya läkare nästan varje gång vi var där, och det var stor variation på hur intresserade de var av att lära ut. En del förklarade röntgenbilderna, behandlingarna och undersökningarna och lät oss göra till exempel knäundersökningar. Andra studenter lyckades även få gipsa med dessa läkare. Mest var det dock bara att springa efter och observera.

Allmänna akuten

Det fanns ingen specifik kirurgakut, utan de blandade alla patienter (som inte var ortopediska, gyn, ÖNH, barn eller ögon). VI hann därför inte se många kirurgiska patienter, utan de blandades upp med hjärtarytmier och annat. Även här spelade valet av läkare att gå med en stor roll för hur mycket de förklarade. Överläkarna kastade gärna över studenterna på ST-läkarna, vilka generellt var mindre villiga att förklara och visa. Man lärde sig mer av att gå med överläkare och det kan kanske vara värt att ligga på lite för att få göra det.

Ortopedi/Trauma

Ortopediplaceringarna läste vi på Cabuenes i Gijón. De började varje morgon kl 8.00 med ett möte och genomgång av nya inskrivningar. Varje morgon frågade de oss vad vi ville göra.

Avdelning

De få gånger vi var på avdelning innebar det främst att gå runt och prata mycket kort med väldigt många patienter (precis som på de andra avdelningarnas ronder). De undersöker generellt mycket lite. Efter rondning har de samtal med anhöriga (utan patienten närvarande!) och eventuellt några utskrivningar. Normalt sett var allt klart vid 13-13.30-tiden. 

Mottagning

Det gav mer att sitta med på läkarmottagning än att gå rond, då de oftast tittade på nya röntgenbilder och undersökte patientens rörelseförmåga och smärta noggrannare. Oftast förklarade de mer här (kanske för att de hade mer tid). Man fick möjlighet att själv känna och klämma då och då. De gjorde även några omgipsningar och ledpunktioner, men vi lyckades inte få pröva själva. Läkarna har fast schema med mottagning en specifik dag i veckan, och sannolikheten att få göra saker ökar nog om man lyckas vara med samma person mer än en dag. Mottagningarna är också oftast uppdelade; några tar hand om ryggproblem, andra om extremiteter och en läkare hade barnmottagning varje tisdag med mer medfödda felställningar och liknande.

Operation

Den större delen av tiden på ortopeden spenderade vi på operation. På grund av strejken var ett flertalet elektiva operationer inställda, men det fanns ändå en stor bredd med bland annat artroskopier, diskbråck, knä- och höftproteser och diverse frakturer i extremiteter och axlar. En del var öppna och andra gjordes i genomlysning. Det fanns för det mesta röntgenvästar så att det räckte. Det fanns goda chanser att få vara steril här, framför allt på de öppna och lite större operationerna. Då det alltid var minst två läkare som opererade var det svårt att rent fysiskt få plats att assistera på de mindre operationerna. När man gick med sektionscheferna fick man göra mer, men tyvärr opererade de bara vissa dagar och det var lite färre operationer under strejken. Man fick främst suga, hålla hakar och klippa tråd. Med lite tur kunde man få häfta, skruva och bränna några små blodkärl med assistans. Sofia fick sy vid två tillfällen (med en av cheferna). Möjligtvis hade man fått göra mer om man hade varit mer tjatig (vilket är väldigt jobbigt att vara i längden). Överlag förklarade de mer vad de gjorde här än under GI-placeringarna.

Anestesiologi

Personalen var väldigt trevlig och visade var vi skulle byta om. Överläkaren och ST-läkaren som vi hamnade med var duktiga på att berätta vad de gjorde, vilka mediciner de använde och så vidare. I början blev man dock inte inbjuden att själv hjälpa till eller prova. När man frågade snällt om an kunde få ”hjälpa till” fick man hjälpa till att hålla i masken vid ventileringen innan intubering. Efter några dagar fick vi mer och mer ansvar genom att vara engagerade och intresserade. En av oss lyckades få intubera två patienter med assistans de sista dagarna, medan den av oss som hade placeringen efteråt fick hjälpa till betydligt mer från start och intubera självständigt. Anestesiologerna verkade uppdelade mellan olika typer av operationer, vilket innebar lite olika typer av anestesi beroende på vem man gick med.

Men det var oftast en fördel att hålla fast vid en och samma läkare (när man hittat någon man trivs med) för att få göra så mycket som möjligt!

Radiologi

Under radiologiplaceringarna, som var förlagda i Oviedo, fick vi komma till den del av radiologisektionen som framför allt hade hand om onkologisk radiologi. Stor del av tiden bestod av att sitta bakom en läkare vid en datorskärm och försöka få lite undervisning genom att ställa frågor. En bra omväxling var att gå någon dag på interventionell radiologi, där man kunde få gå in och titta på nära håll vid angiografier och liknande. Det kan absolut vara en fördel att ha med sig någon bok om radiologi vid den här placeringen, för att kunna läsa på när ingenting händer och för att förstå.

Språk och kultur

I Asturien pratar man spanska ("Castellano"). Det finns även en egen dialekt ("Asturianu"), men den talas främst av äldre eller används i form av enstaka ord och uttryck samt egna stavningar av ortsnamn (Gijón blir till exempel Xixón).

Spanskakurs

Som Erasmusstudent kan man välja att läsa en intensivkurs i spanska (4 ECTS) på kvällstid. Hösten då vi var nere började kursen med ett nivåtest (intermediate/advanced) den 3 oktober och pågick sedan 4 veckor, måndag-fredag kl 16.00-18.00. När man klarat spanskakursen får man ett diplom och vid friare utbildningar än Läkarprogrammet kan man tillgodoräkna sig högskolepoäng. Kursen är subventionerad av universitetet och kostade 63 euro, vilket i vanliga fall enbart motsvarar registreringsavgiften. För oss som egentligen inte repeterat spanskan sedan gymnasiet var det en perfekt kurs, som till stor del gick ut på repetition av bl.a. verbböjningar samt träning i att prata. Vår spanskalärare pratade långsam spanska med oss, men ingen engelska. Det finns även längre spanskakurser som kräver att man är i Oviedo minst 6 månader.

Anmälningar görs hos Casa de Las Lenguas, som finns på Campus de Milan (Calle Principado 3, BV)

Äta

Traditionell asturiansk mat är kraftigare än den sydspanska. Basen är matiga grytor, men det finns också mycket fisk och skaldjur. Asturiens cidertradition värnas ömt och utöver italiensk mat är det ganska sparsamt med utländska influenser.

På Calle de la Gascona finns många ”Sidrerías”, som serverar traditionell asturiansk böngryta och den lokala cidern ”sidra natural”. Det är relativt dyrt, men de har ofta prisvärda menyer för ca 10 euro med tre rätter och dryck och ibland går det bra att dela menyn på två eller beställa in halva till reducerat pris (det är mycket mat!)

Prisvärd frukost/snabblunch finns på caféer/konditorier runt om i Oviedo. Små dubbelmackor med olika pålägg ("Pinchos") kostar ca 1-1,20 euro.

”Las copas rotas” är en av flera s.k. ”low cost bars”, där man kan få små mackor, öl, vin, juice och läsk för 1 euro styck. Drinkar för 4 euro. Dessa ställen är (hör och häpna) oftast fulla med ungdomar och studenter på kvällarna.

Den mest frekventa matbutiken heter Alimerka (stora gula skyltar), i övrigt finns även specifika Fruterías, Panaderías och liknande och det kan vara smart att jämföra priserna då det ofta varierar ganska kraftigt. Köp kött och pålägg över disk och inte i förpackning - godare och ofta billigare!

Miniordlexikon för asturiansk mat

Bacalao = Torsk (torkad och kokt)

Batido = Söt milkshake

Bocadillo = Större macka

Bonito = Vit tonfisk

Cabrales = Typisk, asturiansk mögelost

Cachopos = Schnitzelliknande köttbitar med panering

Calamares = Friterade bläckfiskringar

Callos = Gryta gjord på svål och senor, ofta inget kött

Carbayon = Bakverk med mandel

Chipirones = Små, helstekta bläckfiskar

Colacao = Spaniens O’boy

Fabada = asturiansk böngryta

Mejillones = Musslor

Merluza = Havsaborre (vit fisk)

Morcilla = Blodkorv

Pincho = Liten macka i bröd av baguettetyp

Pote asturiano = Asturiansk gryta liknande Fabada men med kål. Färre bönor.

Pulpo = Bitar av mört kött från stor bläckfisk

Tostada = Macka med rostbröd



På Oviedos matmarknad i centrum kan man hitta precis allt!

Fritid och sociala aktivteter

Transport

Oviedo

Oviedo har ett välutbyggt bussnät, innerstadsbussarna på de mest trafikerade sträckorna går ca var 8:e minut och kostar 1 euro per resa, som betalas på bussen. Det går att köpa busskort för studenter i ett kontor som ligger i samma entré som McDonalds (Calle Uría). Busskortet kostade 7 euro för 10 resor (studentpris) och gick att ladda på med valfritt tiotal.

Tips: Oviedos stadsbussar går ganska långt ut ur stan på vissa linjer, och det går därför att ta sig billigt till bland annat IKEA (Parque Principado), ”Los Monumentos” och slutet på ”Fuso de la reina”. Mer info under Fritid!

Utanför Oviedo

I Asturien finns ingen motsvarighet till Stockholms SL som har hand om trafiken i hela länet, utan persontransporten är uppdelad på flera företag. Separata kommunala bolag kör innerstadsbussar i varje stad. Det finns även privata bussbolag som framför allt kör mellan städer. Tåg körs av två bolag, RENFE och FEVE. Det går dock att köpa ett månadskort som gäller för alla dessa i specifika zoner, förutom bussarna i Oviedo (mer om detta nedan).

Pendlings- och långfärdsbussarna i Asturien och Spanien består till stor del av företaget ALSA och går ifrån Oviedos busstation till bland annat Gijón var tionde minut (25 min) och de flesta andra städer, även utanför Asturien. Att åka är relativt billigt.

Månadskort eller klippkort

Om man behöver pendla fram och tillbaka till Gijón under några placeringar, går det att via universitetets hemsida köpa månadskort med studentrabatt (man behöver inloggningsuppgifterna till universitets hemsida som man får vid registrering). De tar 3-4 dagar innan de kan hämtas ut på busstationen så beställ i god tid! Dessa månadskort ”CTA” (och även klippkort) kan användas överallt i de zoner de är köpta för, förutom i Oviedos lokaltrafik. De kan dock användas i Gijóns lokaltrafik! Åker man kombinerad långfärdsbuss och sedan lokalbuss i Gijón betalar man alltså bara för en resa även med klippkorten.

Zoner

Pendlingskorten kan gälla i olika antal zoner.  Zon 1 innebär Oviedo plus förorter. Det behövs 3 zoner för att åka mellan Oviedo och Gijón och då kan man även ta sig till Avilés, Trubia, Cudillero m.fl. Zonkarta finns i informationsdisken på Oviedos busstation.

Tips: Pendlar man till Gijón så gäller busskortet i ett relativt stort område. Ett hett tips är att passa på att åka gratis till många andra trevliga städer i en stor del av Asturien på eftermiddagar och helger.

Särskilda universitetsbussar

Om man ska till Cabueñes eller något annat ställe i Gijón/Oviedo finns det också möjlighet att ta ALSAs universitetsbussar som stannar på flera ställen i städerna, ofta nära olika campus och centrum. Specifikt till Cabueñes gick det endast en buss ca 7.15 som kom fram till Universidad Laboral nära sjukhuset 8.00, och några bussar kring 14.30 på eftermiddagen. Det var snabbaste sättet att åka och utan byten. Tidtabeller finns på busstationen och månadskort/klippkort gäller.

Träning

Gym, pool och idrottsanläggning finns på Campus de los Catalanes. 20 euro betalas på deras kontor på samma adress  (öppet 9-13 vardagar), ta med foto och studiebevis! Därefter betalar man 1 euro i en automat när man vill använda någon av faciliteterna. Anläggningen är öppen 9-21 måndag-lördag. I parken Parque del Invierno söder om stan finns bra jogging/promenad/cykelstråk och utegym.

Natur & sevärdheter

Buss 10 går upp mot det lilla berget Naranco och går man av på någon av hållplatserna El Cruce eller Las Delicias är det en kort sträcka upp till ”Los monumentos” som består av en kyrka och ett stenhus från 800-talet. För knappt 3 euro finns en guidad tur på spanska. Bredvid ett informationshus strax väster om stenhuset finns en dricksfontän.

Vill man anstränga sig lite extra tar det ca 30-40 minuter att vandra upp för berget från Los Monumentos till toppen på berget  och statyn El Cristo (toppenutsikt över staden!). Både gång och bilvägen börjar precis vid kyrkan, ofta kan man fråga (eller följa efter) någon hurtig spanjor i träningskläder.


Det finns flera vackra vandringsleder runt Oviedo. En variant är cykel/promenadleden till Fuso de la Reina på ca 8 km, som börjar i Parque del invernio (det går att åka buss 3 tillbaka till centrum från Fuso om du blir trött i benen). Om man är intresserad av mer hardcore-vandringar ligger nationalparken Picos de Europa på gränsen mellan Asturien och Kantabrien.


Det finns fina stränder både utanför Avilés och i Gijón (bussar går från Estación de autobúses för knappt 5 euro t/r). En solig dag i september när vi var nere låg lufttemperaturen på 25 grader i skuggan och vattentemperaturen på 20. Om man inte vill ligga hela dagen på stranden är citystranden i Gijón fin och ren, men ganska långgrund, och där finns restauranger, shopping och lokala sevärdheter som t.ex. en romersk badanläggningsruin.


Utöver Avilés och Gijón finns också många andra mindre, söta kuststäder man kan ta bussen (ALSA) till och de har massor av bra fisk- och skaldjursrestauranger. Åker man lite längre kan man ta sig till bl. a León, Bilbao, La Coruña eller Madrid utan större svårigheter under helgen med tåg (Renfe) eller buss. Är det istället själva resan som är målet kan man ta den smalspåriga järnvägen (Feve), som slingrar sig fram genom landskapet, ut till någon mindre ort i närheten.

Arrangerade aktiviteter

Knutna till universitetet finns två studentorganisationer som anordnar sociala aktiviteter för utbytesstudenter, ESN och AEGEE: Esnoviedo.org, Aegeeoviedo.org

Bland annat anordnas tapas/mingelkvällar och olika resor inom och utanför Asturien, till exempel kanotturer och resor till Galicien eller Portugal. Resorna är relativt billiga och inkluderar oftast bussresor, boende och frukost, samt något inträde på museum eller liknande. Det här är ett bra sätt att träffa folk på, oftast åker man i stora grupper och resorna fokuserar mycket på festerna de kvällar och nätter som man är borta. På grund av detta blir resorna dock ganska oorganiserade, mycket tid går åt till att samla ihop folk och man ser kanske inte lika mycket av platsen som man gör om man åker själv. Beroende på vad man är intresserad av kan det vara en jätterolig upplevelse att åka bort under helgen, men tips är att ta med öronproppar om du behöver sova på bussen (eller på natten…). Mycket som ESN och AEGEE anordnar går att boka och göra själv, men det kräver mer planering och kostar ofta lite mer.

Nattliv

Oviedo är en studentstad. Inne i Oviedos centrum finns ett par gator som helt är dedikerade åt nattklubbar, ofta med riktigt prisvärda erbjudanden (t.ex. "obegränsad mängd öl för 2 euro"). Tänk på att tiderna i Spanien skiljer sig från Sverige: middagen kanske pågår till 23, därefter förfestar man och först vid 2-3-tiden är det fullt ös på klubbarna.
Kanottur längs Rio de la Sella med AEGEE.

Sammanfattning

Asturien är oerhört vackert och spanjorerna är öppna och varma. Om man är beredd på det extra arbete som utbytet och språket innebär, samt att man kommer att få inhämta den mesta teorin själv, är det ett tillfälle att få uppleva en annan sjukhuskultur och uppleva en del av Europa som de flesta svenskar inte har satt sin fot i!


Ett utbyte är ett värdefullt sätt att skaffa sig erfarenheter av annan sjukvård än den svenska. Man får möjlighet att se nya infallsvinklar och alternativa lösningar till det man kanske är van vid hemifrån. Vi är båda två övertygade om att det är positivt för framtiden, såväl inom yrket som privat, att ha varit på utbyte i Asturien!
Vandring kring Los Lagos, Asturien.