Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Otago
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 12/13

Innan avresa

Sedan termin tre har jag haft en önskan att sista terminen få åka till Nya Zeeland på utbyte. Jag har hört mycket gott om University of Otago från studenter som jag känner som tidigare varit där samt har jag lockats av Nya Zeelands vackra natur och det friluftsliv som erbjuds. Jag visste att Nya Zeeland är ett populärt utbytesland bland läkarstudenter vid KI som inte är helt lätt att bli antagen till men jag hoppades att just jag skulle bli tilldelad en plats. Först blev jag antagen till Northwestern University i Chicago men efter någon månad fick jag veta att en student tackat nej till utbytet på Nya Zeeland och platsen blev istället min. Jag blev otroligt glad och då började förberedelserna för att bli antagen till partneruniversitetet. Jag skickade in en ansökan med bl.a personligt brev och CV och ordnade med PPD-test, vaccinationer och MRSA-prov på Studenthälsan. Vad gäller vaccinationerna var det mest att komplettera skydd som man har sedan barndomen så inget särskilt komplicerat eller tidskrävande. Kontakten med University of Otago gick bra och det dröjde bara några veckor innan jag fick veta att jag blivit antagen till 8 veckor på allmänkirurgen på Dunedin Hospital.  

Ankomst och registrering

Eftersom det var påsklov innan skolstarten på Dunedin Hospital hade jag möjlighet att resa runt lite på Nya Zeeland. Jag kom till Dunedin ett par dagar innan skolstarten vilket räckte för att få en känsla av staden och att förbereda sig lite inför första dagen på sjukhuset. Ett tips är att ta med sig eller införskaffa en liten handväska som man kan ha på sjukhuset där block, värdesaker och eventuellt stetoskop får plats. De flesta kvinnliga läkarstudenter och läkare går runt med en liten handväska och då slipper man bekymret om var man ska lägga sina värdesaker. Jag och den andra svenska KI-studenten hade med oss varsin läkarrock som vi trodde att vi kunde ha ovanpå våra privata kläder (inga sjukhuskläder förutom på operation) men läkarrock använder de inte där. Första dagen fick man en kort rundvandring på sjukhuset, ordna med passerkort och sedan fick jag hoppa in i förmiddagsronden på kärlkirurgen. Jag trodde att jag skulle vara i ett allmänkirurgiskt team men det visade sig första dagen att jag hade fått en plats på kärlkirurgen som är en del av allmänkirurgen. Det finns ingen fadderorganisation men vi lärde snabbt känna andra trainee interns (läkarstudenter som går sitt sjätte och sista år) då det fanns ett speciellt rum för trainee interns där man kunde äta lunch, gå in på internet, lämna jackan etc. 

Ekonomi

Det var inga obligatoriska avgifter i samband med utbytet. Priserna för mat, shopping och utflykter är ungefär de samma som i Sverige. Det var något billigare att äta på restaurang samt hotell och vandrarhem. Det fanns en lunchrestaurang på sjukhuset som erbjöd lunch till ett bra och lågt pris. Ett tips är att lägga tid på att söka stipendier för att kunna finansiera utbytet.  

Boende

Jag och den andra KI-studenten började ordna med boende i mycket god tid. Vi utgick från tipsen som vi fick från University of Otago samt från reserapporter och mailade till en början till Ms Drinkwater, en äldre dam som hyr ut rum i sitt hus i centrala Dunedin. Hon hade plast för oss första halvan av utbytet. Resterande veckor bodde vi på Kiwi's Nest som är ett hostel på huvudgatan i Dunedin, alltså mycket centralt beläget samt runt 5 min till sjukhuset liksom det första boendet. Boendet hos Ms Drinkwater var mycket bra, vi hade var sitt trevligt rum, vi hade tillgång till internet, det fanns en trädgård och Ms Drinkwater var lätt att ha att göra med så vi trivdes verkligen. Boendekostnaden var 125 NZD per person och vecka, ett bra pris tycker jag. På Kiwi's nest var det dyrare, 210 NZD per person och vecka i ett delat rum där kyl, handfat samt Wifi fanns men man fick dela toalett, badrum och kök. Vi trivdes bra även där, det var fräscht och centralt beläget men lite stökigare ibland då folk kom och gick och eftersom Kiwi's Nest ligger på en av de mest trafikerade gatorna i Dunedin.  

Studier allmänt

Läkarstudenterna läser sex år på Nya Zeeland och sista året är de trainee interns då de får en liten summa i lön som delvis ska finansiera deras utbytesstudier under ett par månader. En AT-läkare kallas för house surgeon, ST-läkare för registrar och överläkare för consultant. AT-läkarna arbetar hårt och gör mycket av avdelningsarbetet, min AT-läkare var nästan aldrig iväg på operation då det inte fanns tid över för det. Systemet är hierarkiskt och man tilltalar de överordnade med efternamn, Mr/Ms/Mrs, Dr eller Prof. AT-läkarna och trainee interns på Nya Zeeland gör en del jobb som sjuksköterskor gör i Sverige, t.ex. tar akuta blodprover, sätter PVK, sätter kateter. Ofta finns det inga undersköterskor så sjuksköterskorna gör deras jobb. Röntgen- och laboratoriesvar och utskrivningar finns på dator men inskrivningar liksom daganteckningar, remisser och mycket annat görs på papper så det var ovant att hantera så mycket papper och försöka hitta rätt bland dem. På vissa avdelningar fanns heltäckningsmattor vilket inte kändes särskilt hygieniskt. Läkarna och läkarstudenterna har även sina privata kläder på sig så samma hygientänk som finns i Sverige finns inte på Nya Zeeland. Jag tyckte att många läkare liksom studenter var mycket kunniga och de verkade drillade med ofta utfrågningar på klinik till skillnad från hur det är i Sverige. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag hade en mycket lärorik tid på kärlkirurgen på Dunedin Hospital. Jag hade som jag tidigare nämnt förväntat mig åtta veckor i ett allmänkirurgiskt team men hamnade i det kärlkirurgiska teamet. Arbetsklimatet var tufft där och jag förväntades arbeta mycket och kraven var höga. Jag fick inte någon särskilt bra introduktion på avdelningen första dagen och i princip slängdes jag in i arbetet och gick hem först kl 18. Jag började dagligen kl 7.30 med rond och slutade mellan kl 16 och 18. Arbetet var varierat, jag tog anamnes och undersökte patienter på mottagningen samt på preadmissions (preoperativa bedömningar), assisterade på väldigt många operationer tisdagar och torsdagar och annars ibland även på akuta operationer, skrev in och ut patienter, hjälpte till med avdelningsarbete och kunde ibland gå iväg på någon föreläsning eller seminarium. Vissa måndagsronder med professorn förväntades jag presentera några patienter med noggrann anamnes och gjord undersökning. Jag förstod ganska snabbt att jag hamnat i ett team som inte så många andra Nya Zeeländska trainee interns ville vara i p.g.a en professor med höga krav. De Nya Zeeländska trainee interns väljer vilka medicinska och kirurgiska avdelningar de vill vara på sista året och bara en och annan väljer kärlkirurgen så teamet är ofta tillgängligt för utbytesstudenter vilket de andra allmänkirurgiska teamen inte är. 

Jag lärde mig mycket men stundtals tyckte jag att de krävde lite väl mycket av mig som utbytesstudent. Mitt tips är således att kanske se till att man inte hamnar i det kärlkirurgiska teamet om man vill ha lite lugnare utbytesveckor med en trevlig tillvaro. På operation var det många utfrågningar och stämningen var inte alltid den bästa i operationssalen. Jag hade dock några mycket trevlig läkare i mitt team och kom bra överens med professorn så på det hela taget trivdes jag ändå väldigt bra. Jag fick en dag följa med professorn till ett privat sjukhus i staden och deltog i operation där. Följde även med en överläkare till en mottagning på ett sjukhus i Omaru och blev sedan hembjuden på middag till överläkaren och hans fru vilket var mycket trevligt och blev till ett fint minne. I mitt team fanns även de flesta veckorna några fyraårsstudenter som var trevliga att ha med och kunde hjälpa mig vid frågetecken kring det Nya Zeeländska systemet. 


Språk och kultur

Den Nya Zeeländska engelskan är inte alltid lätt att förstå och det var ibland utmanande att förstå både patienterna och läkarna. Att läsa de handskrivna journalerna var ibland svårt men man fick försöka. Det användes många förkortningar som man som svensk inte visste vad de stod för men det gick ganska fort att lära sig dem. Jag kände att jag verkligen utvecklade min medicinska engelska i både skrift och tal. 

Nya Zeeländarna är trevliga och hjälpsamma och man möttes ofta av ett leende. De var ofta intresserade av att höra hur vi har det i Sverige och jag tyckte det var lätt att hitta nya kontakter och komma in i det Nya Zeeländska livet. 

Fritid och sociala aktivteter

Dunedin är en mycket trevlig studentstad som ligger nära havet och nära fina vandringsleder. Vi tog ofta kvällspromenader ner till vattnet där man kunde se sjölejon och Otago Peninsula ligger inte långt ifrån staden där pingviner, albatrosser och pälssälar kan ses. I staden finns många trevliga restauranger. Vi var flitiga att åka iväg på helgutflykter och hyrde någon gång bil men annars åkte vi med buss. Tågsystemet är inte så välutvecklat på Nya Zeeland men buss fungerade bra, man får dock anpassa sig lite då de inte går så ofta. Inrikesflyg är såklart annars ett bra alternativ om man vill färdas en längre sträcka. Vi åkte på helgutflykter till bl.a. Catlins som är ett naturreservat söder om Dunedin, Wanaka med vackra vandringsleder och som på vintern är en skidort, Doubtful sounds där man upplever vackra fjordar, Portabello och Port Chalmers som är två byar nära Dunedin samt till några stränder inte långt ifrån Dunedin t.ex. Amaroana och Tunnel beach. Det finns otroligt mycket att se runt om Dunedin och på Nya Zeeland och eftersom åtta veckor går snabbt kan det vara bra att försöka planera helgerna så att man får uppleva så mycket som möjligt under dessa veckor. Jag var även i Wellington, Auckland och på norra nordön. Ofta rekommenderas det att turista på sydön men jag tycker nordön också hade mycket att ge i form av vackra vyer och trevliga storstäder. 

Det fanns möjlighet att träna på ett gym som tillhörde universitetet men det var dock inget som jag utnyttjade. För oss blev det snarare många promenader och vandringar på vardagskvällarna liksom på helgerna. Tips på fina vandringar nära Dunedin är Flagstaff, Mount Cargill och Signal Hill. Vi lärde känna några trevliga studenter och blev hembjudna på fester och på någon helgutflykt så för oss kändes det som att det var lätt att få kontakt med Nya Zeeländare vi träffade. 

Sammanfattning

Jag är sammanfattningsvis mycket nöjd över min utbytesperiod på Nya Zeeland. Placeringen på kärlkirurgen var tuff men lärorik och jag känner att jag har sett mycket av landet under mina veckor så jag är verkligen nöjd. Det var intressant att det finns en hel del olikheter mellan sjukvården i Sverige och på Nya Zeeland och det tror jag är en bra kunskap att ha med sig i framtiden. Jag har utvecklat mina medicinska språkkunskaper i engelska och det kommer att kännas mer tryggt nästa gång jag åker till ett engelsktalande land och arbetar. 

Jag rekommenderar starkt att åka till Nya Zeeland på utbyte och ni är välkomna att ställa frågor till mig om ni har några!