Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Manitoba
Utbildningsprogram: Tandhygienist
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 12/13

Innan avresa

Jag ville verkligen få ut mesta möjliga av min utbildning, eftersom detta är typ "sista chansen"  jag är ändå 43 år och har man och tonåringar, därför valde jag att åka på utbyte. Att det blev Canada berodde nog på att det var dom som erbjöd 4 veckor, visserligen utan klinik (vilket jag ÅNGRAR i efterhand), men det passade mej bäst eftersom jag som sagt har en familj att tänka på. 
Bra info, i skolan, om alla möjliga olika ställen att välja på och kul med personliga presentationer. Alla som jag hade kontakt med innan jag åkte var super trevliga, hjälpsamma och informativa.
Det enda som UoM (University of Manitoba) ville ha, före avresan,  var en lista på vilka vaccinationer jag hade fått och ett intyg på att jag var vaccinerad mot Hepatit B.

Ankomst och registrering

Innan jag lämnade Sverige så hade jag fått ett intyg från UoM att jag var välkommen dit, att jag skulle studera, att jag hade bostad och att dom försäkrade att dom skulle sparka ut mej ur landet efter fyra veckor. Det visade sig att det var VÄLDIGT användbart när jag skulle genom tullen i Canada.

Jag var på plats på fredag eftermiddag, blev hämtad från flygplatsen, körd till min bostad och sedan bjuden på middag av två helt underbara lärare från skolan. På rummet stod dessutom en goodie bag med tvål, schampo, toapaper, ost, kex och frukt. Så omtänksamt!
Lördag morgon blev jag åter upplockad, nu gick resan till stormarknaden (typ ICA) och diverse mat och andra nyttigheter inhandlades. 
Söndagen vigdes åt promenad i, och utforskning av, närområdet.
Måndag morgon blev jag upplockad av rektorn (!) på skolan, som utan tvekan ger mej en stor kram och önskar mej välkommen till Canada. Mysigt! Rundvandring i skolan, fix med nycklar och introduktion för en massa människor. Fr. o m eftermiddagen var det bara att följa schemat, som dom skickat veckan innan jag åkte. Jag hade fått en egen fadder, som trodde att jag var 22 år, blond med flätor och hette Inga, som alla tjejer från Sverige... Men det gick bra ändå när första chocken hade lagt sig. Stackar'n! 

Ekonomi

Samma prisläge som hemma. Hepatit B vaccinationen var vi ju tvungna att ha ändå. Jag åt "hemma" på kvällarna och hade matlåda med mej till skolan på dagarna, som alla andra. 
Långa dagar i skolan 8-17, skoluppgifter hemifrån i form av att vi skrev en B-uppsats plus den stora åldersskillnaden på mej och mina klasskompisar gjorde att jag var mycket själv på kvällarna och då går det ju inte åt så mycket pengar. 
Just mars månad är kanske inte optimal att komma dit, då har dom sina sluttentor och inte mycket tid över till annat än just att plugga

Boende

Skolan fixade boende åt mej. En studentlägenhet. Helt OK. 20 minuters promenad från skolan, visserligen i "a bad neighbourhood" men jag tog bussen om jag skulle hem när det var mörkt. Bussen gick även till skolan så klart men en promenad skadar ju aldrig. 
Hade fått uppgift om att det skulle kosta 600 dollar, när jag skulle betala så ville dom ha 995 dollar. Vi enades om 8oo. Se till att ha papper på allting! 
En helt OK lägenhet. Sovrum, vardagsrum och kök med endast mikro. Så det blev inga gourmetmåltider precis. 
Tvättstuga fanns i korridoren, kostade 120 kr för 6 tvättar och 6 torktumlingar.

Studier allmänt

Relationen lärare/elev skilde sig mycket från KI. 
På KI är vi mera jämställda, vi du:ar våra lärare och får hjälp och instruktioner på en mera jämställt nivå. 
I Canada ni:ar man sina lärare, man ifrågasätter inte, säger inte emot utan accepterar det läraren säger.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 4 på KI
Vi låg väldigt mycket i fas i undervisningen. Jag delade min tid mellan två klasser,T2 och T4. Eftersom jag inte fick delta i det kliniska arbetet så var jag inte så mycket på kliniken, då det inte ger så mycket att bara sitta bredvid... 
Istället bytte jag dessa mot föreläsningar som var betydligt mer intressanta, väldigt blandade och i alla olika ämnen. Kul att man förstår så pass mycket "fackengelska" ändå... En föreläsning fungerar som hemma, läraren stod längst fram och föreläste, eleverna hade själva dragit ut handouts. 

Vad som däremot skilde sig från hemma och som, enligt mej, var det BÄSTA på hela resan var allt volontärarbete som dom var tvungna att göra.

Ett sjukhem för krigsveteraner. Låsta avdelningar. Vuxna män som går runt och letar efter sina döda kamrater och ber om att få bli utsläppta. 

Ålderdomshem. Dementa patienter som inte för sitt liv kan förstå varför vi är där och varför dom måste öppna munnen.

Shelter för hemlösa. Så tacksamma människor. Ett mål mat, tak över huvudet och tandvård.  
Varför har inte vi sånt här hemma. Stor apparat? Javisst, men studenterna behöver praktik och även, eller kanske fram för allt, dessa människor behöver tandvård. Win-Win för alla!

Vi medverkade även på en mässa för hemlösa, där studenterna hade gjort "boards" typ en enklare utställning. Om allt från karies, diabetes, erosioner, plack, halitos mm Vi hade även utlottning av tandborstar, tandkräm, tandtråd, shampo...

Jag har definitivt lärt mej: Vi förstår inte hur bra vi har det här hemma i Sverige. Det här är något som alla borde få vara med om, jag vet att jag kommer iallafall att "tvinga" mina barn att göra något sånt här.

Med detta i bagaget så fick jag tillgodoräkna mej kursen Samhälls- och Beteendevetenskap 5 poäng.


Språk och kultur

Jag hade inga problem med engelskan överhuvudtaget, efter 4-5 dagar så var jag helt inne i språket. Mat och kultur var som hemma ingen större skillnad. Eftersom jag hängde med både lärare och studenter så gällde det att komma ihåg att kalla lärarna med titel under lektionerna, vilket ledde till många skratt kan jag säga.
Mycket i tandvärlden är ju på latin, så även i Canada, så mycket benämndes lika eller snarlikt.

Fritid och sociala aktivteter

Dom hade bara 2 månader kvar till examen och tentaperiod precis när jag var där vilket betydde att jag fick roa mej mycket själv på fritiden. Kanske något att tänka på om man är lagd åt det sällskapliga hållet. 
Lärarna däremot var väldigt gulliga, och hade mer tid. Jag blev både hembjuden och medbjuden på fest, utbjuden på middag och medtagen på hockey. Som sagt alla studenter hade mycket att göra så det arrangerades inget speciellt för mej. Kan ha att göra med ålersskillnaden också...

Sammanfattning

Mina studier på KI är nu avslutade men mina minnen från Canada kommer jag alltid att bära med mej. Alla vänliga människor, alla intryck, den påtagliga upplevelsen att människor lever olika liv här i världen. Att man med ganska enkla medel faktiskt kan, och bör, göra skillnad i en människas liv.