Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Minnesota
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 12/13

Innan avresa


Inför utbytet väntar såklart en del förberedelser. När man blivit nominerad för utbyte får man en del papper hemsända från KI med instruktioner om hur man skall gå till väga framöver och kontaktuppgifter till den internationella studiehandläggaren. I utskicket finns också en lista där värduniversitetets krav på vaccinationer framgår. När man fått sina papper kan man snarast boka tid hos studenthälsan som hjälper en med vidare vaccinationer och tester. Här är det såklart bra att vara ute i god tid eftersom vissa vaccinationer måste göras med några veckors mellanrum. Angående tuberkulos behöver göra både PPD, mäta IGRA-ak samt göra en lungröntgen. Vaccinationsbiten gick överlag väldigt smidigt och man har god hjälp av sköterskorna på studenthälsan, som också utfärdar ett intyg åt en då man har samtliga vaccinationer. Intyget skickar man med sin ansökan till värduniversitetet.


Kurser


Man ansöker om specifika kurser och skickar in sina önskemål i ansökan via post till studiehandläggaren på värduniversitetet. Studiehandläggaren på KI kan hjälpa till med att posta brevet och se till att ansökan även e-postas till studiehandläggaren i Minneapolis för lite snabbare handläggning.


De försöker nog ordna de kurser man vill ha, men amerikanska studenter har förtur och man får räkna med att inte alla ens önskemål realiseras. Jag fick en kurs som jag aktivt valt och två som jag blivit tilldelad. För mig spelade det inte så stor roll, huvudsaken var att komma iväg på utbytet. Räkna dock med att kirurgiska kurser överlag är tidskrävande och framförallt innebär tidiga morgnar.

För att välja kurser finns det två användbara hemsidor. Här finns en lista på kurser som erbjuds: https://www.meded.umn.edu/clerkships/index.php. För att förstå om kurserna erbjuds under den tid man skall på utbyte kan man använda sig av kalendern här: https://secure.ahc.umn.edu/MedSchool/public/acadCalendar.cfm.


Visum


Efter att man skickat in sin ansökan är det bara att vänta på besked från studiehandläggaren i USA. För oss tog det några veckor innan vi fick mail med info om vilka kurser vi skulle läsa, samt ett så kallat letter of invitation. När man har sitt letter of invitation kan man ansöka om visum. Detta gör man genom att först fylla i ett formulär på amerikanska ambassadens hemsida. Räkna med att detta tar någon timme. När formuläret är ifyllt kan man boka en tid för ambassadbesök via samma hemsida. Jag hade mitt visum klart ungefär en månad före vi flög över. Notera att det på samma hemsida även finns en lista över dokument att medta till ambassadbesöket, här ingår bland annat ett särskilt personbevis, kvitto på betald visumavgift, letter of invitation, LADOK-utdrag och annat.  


Ankomst och registrering

Vi ankom på lördagen, med kursstart på måndag. Under denna tid försökte vi bara orientera oss i omgivningarna, tog oss runt till sjukhusen och kikade lite var vi skulle infinna oss för våra respektive kursstarter på måndagen. Jag kollade också upp transport till mitt sjukhus med kollektivtrafiken via www.metrotransit.org. Tyvärr lämnar denna sida en hel del att önska, men trots detta lyckades vi ta oss runt till alla platser vi ville.

Det man måste göra är självklart att ha koll på var man skall dyka upp på första kursdagen. För vissa kurser (som ges på HCMC) måste man innan kursstart genomgå en del onlineträning i journalsystem, patientsäkerhet etc. Uppgifter om hur man gör detta skickades ut av kurssekreterare någon vecka innan kursstart. På alla kurser måste man också skaffa ett passerkort, info om detta skickades också ut innan kursstart.

Ekonomi

Det kostar självklart en del att åka på utbyte. Min flygbiljett gick loss på cirka 10000 kr men då valde jag bekväma flighter, samt flög hem från Los Angeles. Det går att få biljetter för några tusenlappar mindre t&r. Boendet blev ganska billigt i slutändan, men ändå cirka 7000 totalt. Utöver det tillkommer såklart allmänna omkostnader. Det är generellt billigare med mat i USA, och framförallt billigare att äta ute, både snabbmat och på bättre etablissemang.

Man får ett bidrag på 4500 från KI, samt ytterligare 1000 för inlämnad reserapport. Jag hade inget CSN under utbytet, så jag kan inte uttala mig om den biten särskilt mycket, men det finns merkostnadslån som man kan få. Jag sökte och fick ett stipendium från Levinstiftelsen, SEB på 15000 kr. Dessa pengar anlände efter cirka en månad på plats i USA och var ett välkommet tillskott. http://www.seb.se/pow/wcp/filedownload.asp?file=DUID_6C2AE0D5BCFAD2C2C1257A71004164F4_A7622.pdf

Boende

Att ordna boende är inte helt enkelt och det är bra att vara ute i god tid (även om vi inte var det). Universitetet har en del bostäder, dock är de flesta till uthyrning för minst ett halvår åt gången och vi kunde inte hitta något den vägen. Det finns ett hotell, University Inn, där man kan hyra rum med pentry för kortare tid. Därifrån är det gång/cykelavstånd till ett av sjukhusen (Fairview), och enkelt att ta sig även till HCMC och Riverside med buss eller cykel. Rummen är dock något dyra. Jag och två andra svenskar lyckades hittade boende via www.airbnb.com och hyrde då nedervåningen på ett hus. Eftersom vi hyrde under två månaders tid lyckades vi förhandla ned hyran en hel del, och betalade i slutändan cirka 3200 kr/mån och person. Läget var ganska bra, med närhet till bussar och möjlighet att promenera till Fairview. Själva huset var något slitet, men vi trivdes bra.

Studier allmänt

Det är lite annorlunda att vara läkarstudent i USA jämfört med Sverige. Deras system är mer tydligt hierarkiskt och det ät kutym att tilltala sin attending (överläkare) med titel och efternamn. Residents kan i regel man tilltala med förnamn, men det kan vara bra att känna sig för lite.

Klädseln på sjukhuset skiljer sig också åt. Acceptabel klädsel på medicinkurser är för män skjorta och kostymbyxor. Många attendings bär slips, men det var inget måste på de kurser jag läste. Över detta bär man en läkarrock av kort modell, som signalerar att man är läkarstudent. Residents och över har långa rockar. Rock finns att köpa i universitetets bokhandel på campus och kostar $20-30 beroende på snitt. På kirurgkurser har man oftast scrubs (som man kan hämta ut på sjukhusen) men på mottagningsdagar gäller ovanstående klädsel.

Jag tyckte generellt att det kliniska utbildningen var bra. På kardiologkursen fick man möjlighet att se hel del olika statusfynd och relatera dem till sjukdomstillstånd. Attendings brukar förhöra läkarstudenter och residents fortlöpande under ronden. Man får då svara på en del frågor eller till exempel tolka ett EKG. Svarar man fel går frågan vidare i rangordningen via residents upp till fellows. Svarar man fel kan man ibland få kommentarer på det, men överlag är det enbart lärorikt och stimulerande. Jag hade önskat mer av denna typ av undervisning under utbildningen i Sverige, där jag ibland uppfattar att man kommer undan ganska lätt med enbart halvbra förståelse.

Relationen till attendings var bra på samtliga kurser. Jag och mina svenska medstudenter var ute på löprunda med en av läkarna på helgen, och blev bjudna på våfflor i hans hem. Residents är ofta ganska upptagna med sitt eget då de i regel arbetar ganska många timmar per vecka och utför mycket av slavgörat. Generellt är alla välkomnande och trevliga!

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

SURG7522 – Plastic Surgery                       Regions Hospital, S:t Paul / Fairview, Minneapolis


Två veckor. Denna kurs fick jag tilldelad, och läste den i två veckor. Jag fick ett mail innan kursstart av klinikens chief resident som presenterade sig och gav information om var och när jag förväntades infinna mig den första dagen. Det visade sig att mina två veckor var uppdelade på två olika sjukhus och att jag under den första veckan skulle vara placerad på Regions Hospital i S:t Paul, grannstaden till Minneapolis. Då vi inte hyrde någon bil tog jag mig dit med kollektivtrafik från Minneapolis.


Dagarna började cirka 05:30, vilket innebar uppstigning klockan 04:00 för att hinna med dagens första buss. Själva kursen var bra. En annan läkarstudent gick samtidigt som jag och introducerade mig till det mesta jag behövde kunna vad det gällde praktiska saker. Dagarna började med rond vid 05:30. Tiden därefter delades mellan operationer och mottagning. Hur mycket man som student fick möjlighet att göra under operation varierade beroende på operatör och hur många residents som deltog i operationen. Man fick ofta tvätta in sig, ibland för att delta och ibland för att kunna stå så nära som möjligt och få bra insyn i ingreppen. Som läkarstudent förväntades man också hjälpa till med förberedelser och att få patienten ur salen efter ingreppet, vilket var något annorlunda än i Sverige. Jag fick både suturera och skära när tillfälle gavs, men det var som sagt mycket beroende på vilken operatör och vilka residents som fanns på salen.


Mottagningen hölls i en annan sjukhusbyggnad som låg några kilometer bort, och dit fick jag skjuts av residents som hade bil. Under mottagningen förväntades man inte ta egna patienter, utan följde med de attendings som hade intressanta patienter för tillfället och auskulterade. Kanske 40-50 patienter var inbokade på mottagningen under en förmiddag. Efterföljande vecka var jag på Fairview Hospital i Minneapolis. Här gick jag och en annan svensk läkarstudent med en attending som var specialist på såroperationer. Den veckan var ganska lugn av någon anledning, men när vi väl var på operation fick vi tillfälle att göra väldigt mycket, använda såväl skalpell som diatermi och sätta flera olika typer av suturer. Mottagningen hölls åter i andra lokaler, och dit åkte vi tillsammans med vår attending. Ibland var vi på plats på olika avdelningar före mottagningspassen för att ronda tillsammans med vår resident.


Överlag var jag väldigt nöjd med denna kurs, men arbetsdagarna var ganska långa emellanåt. Jag fick bra undervisning och fick ganska ofta möjlighet att delta på olika sätt i operationssalen. Man skall ha i åtanke att plastikkirurg är en av de specialistutbildningar som är svårast att komma in på och att de som hamnar där ofta är väldigt drivna personer. De ställer krav på sig själva och även på sina studenter. Ändå kan jag inte säga annat än att bemötandet under denna kurs alltid var mycket gott.  




MED7524 – Cardiovascular Medicine             Hennepin County Medical Center, Minneapolis


Fyra veckor. Denna kurs sökte jag aktivt då jag är intresserad av kardiologi. Under denna kurs är man en del i det som kallas cardiology consult team, som består av en attending, en fellow samt två-tre residents och läkarstudenter utöver dessa. Teamet konsulteras angående kardiologiska frågeställningar på inneliggande patienter. På vissa patienter är det kardiologiska huvuddiagnosen, exempelvis hjärtinfarkt, och andra har kardiologiska bidiagnoser, t ex nydebuterat förmaksflimmer hos en patient inneliggande för annan orsak. Som student tilldelas man dagligen en eller två patienter som man förväntas förbereda för att presentera för teamet på ronden. Presentationerna görs enligt en särskild struktur, och är långt mer detaljerade än vad man är van vid från Sverige, och ger om det görs rätt också en bättre bild av patienten. Jag läste kursen samtidigt som en annan svensk student, och vi hade båda en del problem med att ge bra rapporter vid kursens början. Man skriver också journalanteckningar, notes, på de patienter man rapporterat. Här är det bra att läsa igenom några andras notes på andra patienter för att få en uppfattning om vad som förväntas, då journalförandet också är något annorlunda än i Sverige. En resident skriver också notes på ens patienter, och använder ofta ens enga anteckningar som underlag till sina.


En sak som jag uppskattade väldigt mycket med denna kurs är att många patienters ekokardiografier och angiografier gås igenom av attendings. På så vis finns möjligheten att lära sig mycket om dessa undersökningar. Det är självklart också en bra möjlighet att lära sig EKG på ett fördjupat sätt om man är intresserad av det. Man förväntas svara på en del frågor som ställs av attendings. Dessa är ofta relevanta och det är lärorikt även om man inte kan svara på dem. Man betygsätts i slutet av kursen på basis av närvaro, kunskap och engagemang samt hur väl man rapporterar patienter. En muntlig utvärdering hålls med den attending som har konsulttjänsten den sista veckan man går kursen.


På denna kurs finns två andra moment som är värda att nämna. Dels morning report, som är ett slags interaktiva frukostföreläsningar som utgår från riktiga patientfall. Dessa hålls 8 AM varje dag, och i samband med dessa serveras gratis frukost med varierande sockerhalt. På fredagar - donuts! Dessutom finns ett schema med lunchförelänsningar (utdelas av kurssekreterare veckovis) som vänder sig till läkare och studenter på medicinklinikerna. Dessa är mer strukturerade och kretsar runt olika specialämnen, och det bjuds på lunch!    Dagarna under denna kurs är inte lika långa som under kirurgkurserna, vi var på plats 0730 för att stämma med residents, läsa på och undersöka våra patienter innan morning report. Beroende på hur många patienter som fanns på listan kunde dagarna vara över mellan kl 15 och 18. Jag skulle varmt rekommendera denna kurs till alla som är intresserade av kardiologi, det var en av de bästa placeringar jag haft under hela läkarprogrammet.  Också mycket bra kurssekreterare som var noggrann med information.




NSU7511 – Neurosurgery                            Hennepin County Medical Center, Minneapolis


Två veckor. Under denna kurs var det återigen tidiga morgnar. Man var på plats 0530 för att ronda sin patient, så kallad pre-round. Vid denna tid var de flesta residents redan på plats då de i regel gör pre-rounds på fler patienter. Runt 0600 anlände vår chief resident för dagens första rond. Ronden var över kanske 0800 och då fanns ibland tid att gå och köpa lite frukost i kafeterian. Ibland gick man direkt till operationssalen istället. Tyvärr blev det ofta så att man mest stod och såg på i operationssalen, och det kunde vara långa ryggoperationer där det var omöjligt att se vad som hände i såret överhuvudtaget. Ibland fick jag tvätta in mig och hålla någon sug eller dylikt, men jag fick inte sätta en enda sutur under kursen. Det är förmodligen delvis beroende på vilka man går med, jag pratade med en amerikansk läkarstudent som i alla fall fick några ytterligare tillfällen att delta i ingreppen. På eftermiddagen rondar man igen, då med dagens attending.


På måndagar och fredagar är det mottagning på förmiddag eller eftermiddag. Då förväntas man läsa på och undersöka patienter själv och rapportera till en av tre attendings som sedan går in tillsammans med en och träffar patienten. Journalföring sköts sedan till största delen av attendings. Under kursen ska man göra några fall online via en hemsida för att få godkänt på kursen. Detta tog lite tid, men man det är flervalsfrågor och man kan lämna in varje fall hur många gånger som helst. Det fanns ibland också möjlighet att fixa med detta om man hade dötid efter ronden. Jag fick också hålla en presentation för läkarna under min sista dag på kursen som del av min examination. Ämnet fick jag tilldelat av min chief resident veckan innan. Generellt var det lite hårdare stämning på denna kurs än de andra, och den jag tycke minst om. Dock tror jag att det kan vara mycket mer lärorikt om man får vara mer involverad i ingreppen under operation. Läser man kursen i mer än två veckor finns kanske möjlighet att komma in i det mer.

Gratislunch a la USA.

Språk och kultur

Det fungerade generellt bra med språket. Dock var det svårare än väntat att uttrycka sig tydligt, vilket visade sig då man exempelvis presenterade patienter för överläkaren på ronden. De är generellt tålmodiga med en avseende den biten. Det förekommer väldigt många förkortningar som är nödvändiga att snappa upp. En av de tidigare utbytesstudenterna från KI har sammanställt ett häfte med förkortningar som jag tror kan vara användbart. Detta skickades ut med övriga papper från KI. 

Fritid och sociala aktivteter

Sociala aktiviteter för utbytesstudenter arrangerades ej, eller var i alla fall inget vi kom i kontakt med. Eftersom vi var tre stycken som reste och bodde tillsammans hade vi dock bra utbyte av varandra. Det är inte helt lätt att komma i kontakt med amerikanska läkarstudenter. Ibland är en eller två på samma kurs som man läser, och då finns såklart möjlighet till kontakt.

Gillar man sport finns alla förutsättningar att bli nöjd, då staden har lag i högsta ligan i de fyra stora sporterna i USA - amerikansk fotboll, baseball, basket och hockey. Vi såg basketlaget (Timberwolves) och baseballaget (Twins) spela och det var verkligen roliga upplevelser. Det showas en hel del i pauserna och man utsätts för en del lustiga amerikanska fenomen som frierier på läktarna och dylikt. Plus att det är kul att kolla på sport!

Det finns en del bra restauranger, och att äta ute kostar som sagt väsentligt mindre än i Sverige även på bättre etablissemang. Tre ställen värda att omnämnas är The Butcher and the Boar, 112 eatery och Alma som samtliga är värda ett besök. Kollektivtrafik finns som tidigare omnämnt och funkar helt ok. Priset för en enkelresa är $1.75-2.25 och en biljett räcker i två timmar. Jämna kontanter erfordras på bussen, växel lämnas ej. Kvällstid tog vi oss dock runt med taxi. Yellow Cab är det största och mest pålitliga bolaget. Taxi är väldigt billigt jämfört med i Sverige, särskilt överkomligt blir det såklart om man är flera som delar på åket. Vi pröjsade $7-10 för att ta oss in till olika ställen i stan kvällstid.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd att jag åkte på utbytet. Jag upplevde det som lärorikt både utbildningsmässigt och på ett personligt plan. Det var uppfriskande att se ett delvis annorlunda arbetssätt och system, samt en delvis annorlunda läkarroll. Jag kommer definitivt att ta med mig flera av de erfarenheter jag fick som student i USA in i mitt eget yrkesutövande.